Igår råkade jag glömma bort för en sekund att mitt ben var paj, skulle ta ett vanligt steg framåt men (hehe) jag kan inte påstå att mitt ben tänkte samma sak som jag. Utan så fort jag fick lite tryck på benet så bara sjönk det ihop, kan inte riktigt beskriva hur det kändes, men det var väl som att försöka stödja på ett papper ungefär, det gjorde inte alls ont utan benet bara försvann under mig. Märkligt!
I mitt huvud har det varit ofarligt så länge det inte gjort ont i knät, så jag har stödjat lite på benet innan fast de sagt att jag inte skall göra det, men det har ju inte gjort ont så då borde det inte vara något problem, men om det inte ens gör ont när jag lägger nästan hela min tyngd på det, så kanske jag borde bli lite mer försiktig, man vill ju trots allt bli bra så fort som möjligt. ;)
Sen en annan fråga som kommit upp i mitt huvud efter detta är hur svårt det kommer bli att börja gå igen, om benet bara "ramlar ihop" så fort jag stödjer på det i nuläget.
Kommer det här ta längre tid än vad jag väntat mig? För jag hade då bestämt att jag skulle gå felfritt om 6 veckor när jag får stödja på benet fullt ut igen, men jag börjar bli lite tveksam.. Med tanke på att jag även hade på mig skenan när detta hände, och den gör benet 100ggr stadigare än utan.
Visst alla har sagt att det kommer ta väldigt lång tid för mig att komma tillbaka, men jag har inte riktigt trott på dom, "dåliga nyheter" är något jag är väldigt dålig på att ta till mig, jag tror inte på dom, jag tror att folk driver med mig. Det har tagit väldigt lång tid för mig att förstå att allt det här faktiskt har hänt på riktigt, rönkenbilderna är mina egna och inte ihopblandade med någon annans, dom har inte skärt i mig bara för att jävlas med en, jag är kass i benet på riktigt. Sjuk men santt!
Har precis kommit hem från stallet. Jag och mormor lyckades mocka 3 boxar, fylla på 4 kärror nytt spån, fylla alla höpåsar, samt fylla på vatten i boxarna.
Visst tog det lite tid men vi klarade av allt utan större problem. Men herre gud så trött jag blev, i vanliga fall är ju inte precis det här arbetet speciellt hårt eller jobbigt, men för en halvt handikappad + en nybörjare så är det ett rena rama workout pass. ;)
Mockningen av Castros box var dagens höjdpunkt, han hade ingen lust att lämna oss ifred och skulle bara vara i vägen och mysa samt bita i allt hela tiden, han är allt för underbar ibland den där hästen. Det går inte att inte älska honom. Han tyckte även att matte hade tagit med sig väldigt roliga leksaker till honom, mina kryckor, så dom snodde han hela tiden och skulle svänga runt med dom, vid ett tillfälle fick han in en riktigt bra smäll på mitt knä, så det smärtar fortfarande lite i benet, men när det är Castro som skapar smärta så är det helt okej. ;) haha
Sist men inte minst så åkte vi en tur till Stina och Lill C. Hade tänkt att jag skulle mocka till dom också, men all min kraft var borta, så vi fick nöja oss med en liten mysstund i hagen. Dock bara med lillfjanten eftersom Stina inte hade någon lust att lämna höbalen. ;) Men Lillfjanten han lämnade hela flocken och kom galopperandes fram till oss, han gör en så lycklig den där lilla varelsen. :') <3
Skall snart iväg till mina kära djur. Fick ingen chans att följa med igår, så då får jag ta saken i egna händer idag, eller nja kanske inte fullständigt i egna händer, utan mormor följer med som assistent. ;)
Får se hur mycket min kropp orkar (och hur länge mormor orkar vara i kylan..), men planen är iaf att mocka 4 boxar och fixa höt. Hur mycket krafft de får nu för tiden har jag ingen aning om så de lämnar jag till "hon som fött mig". ;)
Annars är det väl inte mycket som försigår i mitt liv idag. Skall försöka skicka tillbaka pannbandet som var trasigt när jag fick hem det i Måndags, men det blir nog troligtvis imorgon.
Nej om man skulle ta och byta om till något varmare kanske.
Igår fick jag världens utskällning utav mina föräldrar. Tydligen är jag alldeles för oangagerad när det gäller mina hästar, och om det inte blir bättre så skall alla bort.
Visst jag skulle väl kanske kunna göra mer än vad jag gör idag..
-Men hur kul är det om man håller på att ramla omkull 5 gånger under en mockning och behöver be om hjälp lika många gånger?
-Hur kul är det att enbart få se sina hästar i hagen och knappt få röra vid dom eftersom allt skall gå så fort hela tiden?
-Hur kul är det att få en fräsig kommentar tillbaka när man försöker hjälpa till när mamma rider de små?
-Hur kul är det att enbart känna sig ivägen hela tiden?
-Hur kul är det att sitta i ett kallt stall och glo in i en höbal eller boxvägg?
-Hur kul är det att vara i stallet när man inte vet om man kommer våga göra det man älskar mest i hela livet, det enda man någonsin varit någorlunda bra på igen?
Inte så jätte kul enligt mig, men jag har ju haft fel förut..
(tolka inte det här fel nu, jag älskar mina hästar av hela mitt hjärta och i mina 10 år som hästägare så har jag snudd på aldrig varit ifrån mina hästar en enda dag, och vill heller inte ändra på det)
Jag vet inte ens vad det är som jag är rädd för egentligen..
Trots dålig uppdatering så är det så, jag är fullt levande. ;)
Igår var det ganska fullt upp i mitt liv (fullt upp för att vara det livet jag lever för just nu iaf). Först åkte jag med (världens bästa) Sara till Hästloppisen som WRK hade anordnat. Dock var det kanske segt med folk och även ganska dåligt utbud, på vårt bort försvann det 4 saker på 3-4 timmar, och inget blev inhandlat för min del. Men det kanske inte är något negativt egentligen... ;)
Dock hittade jag (till en början) en kattunge som njöt av värmen under min jacka och där låg den i flera timmar och om jag inte tvingat bort den när vi var klara så hade den nog legat där några timmar till, så fruktansvärt söt! De sista 20min (?) så hade även den andra kattungen hittat till min varma grotta. :')
Sen åkte jag hem till Sara och blev bjuden på god tacco och senare på kvällen gick jag + hela min familj och såg på den nya James Bond på Bio. Förut har jag aldrig orkat se klart en hel James Bond film, men den här var (enligt mig) riktigt bra faktikst! Så jag rekomenderar den till er alla där ute. ;)
Ja det var väl min dag igår, det enda negativa var väl att jag inte kom ut till hästarna, men det får jag ta idag istället. ;)
Hittade inte sladden till mobilen så kan inte lägga upp bild på de små liven som gosade med mig igår, så istället fick det bli en bild på min fula lilla kisse Bo Gustav Jansson, eller Bossilago som min kära bror så fint kallar honom.. ;)
Jag måste ju ändå få säga att mina ärr är ganska fina, det som är ruskigt fult är formen på knät+ benet, knät är helt runt så men ser knappt knäskålen över huvud taget, inte vackert.. ;)
Har dock upptäckt en liten skojsig grej med benet, om jag trycker på ett ställe vid ena ärret så kittlar det på andra sidan vi det andra ärret, vet inte om det är för att man kommer åt skruven som går igenom nästan hela benet eller om det är pga något annat, men lite kul är det iaf. ;)
Lilla ärret.
Stora ärret.
Samt ärret på höften som knappt syns längre.
Så det här var nog slutet på äckliga bilder. Så ni som är lite känsliga kan ju börja kolla på bloggen igen. ;)
Jag kan ju inte riktigt påstå att livet går spikrakt uppåt för tillfället. Igår fick min älskade lilla fux foderstrupsförstoppning (heter det så). Mamma hade gett han hö inne, och han är ju som han är så han hade sprungit in, tagit en tugga, sprungit ut igen och kommit in igen osv. Som tur var så gick det bort när mamma gick en sväng med honom.
När skall livet börja ändra riktning egentligen?? :/
Har idag varit en tur på stan tillsammans med mormor. Kryckade mig överallt vilket slutar med rejäla svettningar, ont i händerna samt enorm trötthet. Men trots allt detta så tog jag mig igenom ett antal affärer, vilket jag är ganska stolt över. ;)
Annars händer inte mycket, var även iväg imorse och tog bort stygnen i munnen, så nu är jag stygnfri överallt, ganska skön känsla faktiskt! Med tanke på att jag haft närmare 40 stygn totalt de senaste veckorna. ;)
Eftersom mamma skall rida båda hästarna idag så stryker jag stallet. Det tar så lång tid och det är inte speciellt kul när man 90% av tiden sitter i bilen/ridhuset/larven/på en stol i stallet och inte kan göra något förutom att frysa... Men i helgen skall jag besöka mina bästa vänner igen!! :)
Eftersom det var några som ville se "före" bilderna på min skada så lägger jag upp dom och skall försöka förklara så gott jag kan hur allt ligger till, nu vet jag inte om det är 100% rätt det jag säger, men ungefärligt iaf. ;)
Bild 1: Bilden är är tagen på framsidan av benet. I ringen ser man en spricka och om jag förstått rätt så skulle den delen vara helt lös(?) men är inte helt säker dock. Där jag ritat pilen så skall underbenet och överbenet vara parallella med varandra, så benet har alltså tryckt utåt.
Bild 2: Här är bilden tagen bakifrån. I fyrkanten så ser man att benet har tryckts ihop. I ringen ser man massa sprickor samt hur benet pressats ut.
Bild 3: Här är en vanlig rönkenbild från sidan. Även här ser man hur benet tryckts neråt. Den undre delen skall upp till den övre. :)
Ja såhär har iaf jag förstått att det ligger till, som sagt är det väl inte 100% riktigt. :)
Har ett "litet" inköp som jag måste göra inom kort. Och det lilla inköpet är en ny sadel. För tillfället har jag tre prestige hoppsadlar, två Golden Star och en Michael Robert, den sistnämnda är den enda jag själv använder.
Men det jobbiga är att ingen utav dessa sadlar ligger bra på Quando, så fort man börjar galoppera så åker sadeln på sniskan, och det är ju inte så kul om han skulle få problem i ryggen pga att sadeln ligger kasst.
Så därför måste jag nu köpa en ny sadel innan han börjar få ont... Och eftersom han haft Equipe förut och dom har passat bra, så försöker jag nu hitta en bra till ett bra pris, men när det gäller Equipe sadlar så är dom aldrig speciellt billiga..
Och det leder till att jag måste sälja de två Prestige sadlarna som jag ändå inte använder speciellt ofta, men vem vet hur lång tid det kan ta..
Ett annat problem är även att veta vad som passar både mig och honom, för jag själv har då ingen koll över huvud taget, sen är han väldigt kort i ryggen också, så min 17" sadel som jag har nu känns som gränsfall för lång och jag själv skulle nog behövt en 17.5" för att få plats med mina ben samt min feta röv. ;)
Men det är tur att jag har ett "Equipeproffs" till "Bonusmamma" så jag kanske kan utnyttja henne lite. ;) haha
När jag kommer upp på hästen igen så lär det se ut såhär utomhus. Behöver jag säga att jag inte alls har någon lust att vänta så länge. 8 veckor / 2 månader / December Det klingar inte fint i mina öron. 1 dag / imorgon / Oktober låter väldigt mycket bättre! Eller hur?! ;)
Här kommer filmen från när jag ramlade av Q, tog även med lite mer eftersom han var ganska så fin innan han fick lite fnatt. ;) Så om ni inte orkar se allt så kan ni spola fram till de sista sekunderna. :)
Ja hoppa kan han iaf, lite för lätt i baken om jag får säga det själv, tur man har en snäll "moder" som ställer upp och hoppar min lilla bebis. Och framför allt klarar av när han kastar upp bakbenen och krökar ihop nacken i landningarna. ;) Så det blir nog bra det här!
Klockan är för tillfället 01.01, och jag börjar bli lite små trött, men nu är det så att någon, jag säger inget namn (Marie-Louise Jansson) har snott min sovplats och sussar så gott och jag har inte riktigt mage att väcka henne, så jag får helt enkelt sitta här i min stol tills hon har lust att vakna och kan ta sig till sin egna säng, man är ju en alldeles för snäll själ, oj det är nog ingen annan som sagt (eller tänkt) förut om mig. ;)
Eftersom vi gort oss av med mitt ex lyckopiller (Curt) så har jag sett till att skaffat ett nytt och hans namn är Cooltender. Castro verkar as lack på mig för tillfället och vill inte alls vara i närheten av sin matte. Men lillfisen däremot är en riktig liten gosegris och vill pussas och klias (och framför allt äta på en) hela tiden. Han är allt bra underbar den där lilla hästen, och en utav få som verkligen kan få mig på bra humör! :') <3
Ja det är väl ett ganska bra smeknamn för mig numera.. ;) Iaf så är det såhär det ser ut inuti mitt ben, 6 skruvar och två plattor. Fint!
Har även "före" bilder (även från skiktrönkten där man ser väldigt tydligt hur trasigt det var) så om det är någon som är intresserad så kan jag lägga upp dom också. :)
Så det är bara att kommentera om ni vill se dem också. :)
Igår var en liten deppdag, idag blir förhoppningsvis lite bättre. Idag skall jag iväg och köpa foder till djuren och sen kanske förbi Dahrves en sväng. Ikväll skall även Zarah hoppträna på Q och då skall jag vara närvarande med kameran i högsta hugg. ;)
Så idag blir det inte bara soffan. Så förhoppningsvis blir det en ganska bra dag idag! :)
Idag har man varit lat och enbart legat i soffan hela dagen. Pallar inte att åka med till stallet längre, blir bara total less utav att enbart kunna mocka någon box och kanske fylla på några hö påsar, resten av tiden sitter man antingen i hästbussen och lyssnar på musik eller i ett kallt ridhus och ser på när mamma rider, och får skäll om jag försöker komma med lite tips om hur hon skall rida. Hästarna kommer man knappt i närheten utav eftersom det tar för lång tid om jag skall få mysa med dom, och ja mina hästar är väl inte dom mest keliga heller.. Kärleken får man när man sitter på ryggen. ;)
Så idag valde jag att stanna hemma och tycka lite synd om mig själv, någon måste ju göra det. ;) hehe
Nej man skall inte deppa för då tar rehabliteringen längre tid, det har doktorerna sagt, och dom skall man lyssna på.. Men dom säger ju också att jag inte lär tävla på detta eller nästa år, och när man hör sånt kan man inte låta bli att bli lite deppig, men om vi säger såhär, jag har en liten annan plan än vad de har, men om max 8 veckor så sitter jag på Castros rygg igen (tänkte hoppa upp för någon dag sen, men fick inte av fadern min) och senast i Februari så skall jag tävla, så är det bara! (Fast även det känns som en väldigt lång tid)
Så pepp pepp snart ser ni nog mig och Castro på tävlingsbanorna igen, så lätt ger vi inte upp! ;)
Kan inte hjälpa att jag är såååååååååååååååååå kass ;)
Svar: Om du börjar lyssna på instruktioner från personen som ridit dessa hästar flest gånger och inte mesar så mycket så skall du se att du inte är så kass. ;) Hehe nej men utan dig (och pappa) vet jag inte vad jag gjort, ni finns alltid där för en! Älskar er! <3
sara j
När kommer det stå om dej i tidningen då? :D
Svar: Idag faktiskt! Första sidan och allt! ;)
Anonym
Har han förändrats? Ni var super ihop. Hur känner man att det här är "rätt" . Vad var så speciellt med honom.
Svar: Alla hästar förändras på två år (förhoppningsvis iaf). Han har mognat sen jag red honom och fått en liten annan attityd och (enligt mig) en annan kroppshållning (eller hur man nu säger när det gäller hästar), jag har ju inte ridit honom på över två år så han kanske känns likadan som förut, men han ser lite annorlunda ut, som sagt han har mognat!
När man satt på honom så kändes allt väldigt lätt, inget hinder var för stort och inget var för svårt. Det jag älskade mest var hans bakbensaktivitet, power och syn på livet, han trodde verkligen att han var störst bäst och vackrast, vilket han var också. ;)
Jag trivs när man bara behöver ge småsmå hjälper och hästen lyssnar direkt, vilket han gjorde, och fast man plockade bort massa fart och kanske inte alltid stöttade med benen så behöll han alltid sin power och hade alltid kraft att komma upp. Han fick en att känna sig väldigt duktig fast man kanske inte var det. ;)
(Nu skriver jag i dåtid eftersom jag inte ridit honom på länge, han lyssnar antagligen lika bra nu som då och ger antagligen fortfarande samma självförtroende) :)
Tack så mycket!! :)
Tack Jennifer att jag fick chansen att rida och tävla honom, han är grunden till det självförtroende jag har nu! :) <3
Hon ser jättefin ut:) Hoppas du kan komma igång så fort så möjligt med alla dina fina hästar! Curt mår prima:)
Svar: Vad kul att du tycker hon ser fin ut, hon utvecklas verkligen för varje dag som går och vill verkligen lära sig nya saker.
Ni får pussa och krama Curt från mig massor. Men det är skönt att höra att han trivs och har det bra! :)
Anonym
Kan du inte berätta vad som hände? Och vad händer framåt med allt?
Svar: Skulle hoppa en oxer på lilla Q, kom till en perfekt avsprångspunkt, men sen skulle han antagligen styla lite, så han flög iväg med bakbenen över hindret, sen i landningen kastade han sig direkt åt höger och då flög jag åt vänster och landade på benen så att högerbenet vreds lite utåt samtidigt som det pressades ihop och krossades. Vet inte om han blev rädd, eller om det är något med munnen eller om han bara skulle busa lite. :)
Som det ser ut nu så blir alla hästar (förutom Salka som redan åkt) kvar hos oss, mamma rider så gott hon kan och hinner tills det att jag blir frisk igen occh kan göra det själv. Nu är det även bestämt att Zarah Strange skall hoppa Q på Måndagar för Ninna de gånger det finns plats och Zarah har tid. Så det känns bra att han blir liter hoppad innan jag skall försöka själv sen. :)
Ja ungefär så ser det väl ut nu och i framtiden. :)
Zarah och Q.
Anonym
Vad har du för tänk?
Svar: Jag har väl egentligen samma tänk som de flesta andra. Men av egen erfarenhet så vet jag att det är väldigt många som säger att dom gör en sak men egentligen så är det inte alls så.
Enligt mig så skall alla hästar gå konternuerligt och helst på så många olika underlag som möjligt. Självklart har alla hästar olik förutsättningar, vissa kanske inte kan eller vill gå i skogen, men det finns alltid lösningar och man måste försöka hitta några så att man inte bara rider runt runt på banan varje dag. Vilket många (även jag ibland) gör om man har en häst som är lite knepig i skogen. Castro är ju som de flesta kanske redan förstått inte super glad över skogsturer, eller det största problemet är att komma från stallplan eller gå på asfaltsvägar som leder bortåt. Men på små stigar och en väg som går fram och tillbaka ute hos oss fungerar bra, och om han börjar bråka på vägar så sitter man av och går fram tills skogen kommer.
Sen är det inga problem att rida på klöverängen, där han är tvungen att ta i lite mer, så det finns alltid lösningar fast man har lite små knapiga hästar. Men som sagt många hamnar på ridbanan/ridhus varje dag.
Många låter sina hästar vila ganska ofta och om man har en tävlingshäst så skall den gå minst 6 ggr i veckan (enligt mig). Sen betyder inte det att man behöver rida ihjäl hästen varje dag utan någon dag kan innehålla skritt på hårt underlag, eller en liten längre tur i skogen i bara skritt och trav utan speciellt höga krav. Bara hästen får röra på sig. Och det här vet jag att det är många som slarvar med, tex rider hästen 1 gång veckan innan tävling, jag skulle aldrig kunna tävla på en häst som inte blivit riden minst 5-6 gånger veckan innan tävling, men som sagt det behöver inte vara hårda pass!!
Sen när det gäller hoppningen så vill jag inte att mina hästar skall ridas på fart och utan tanke på avstånd, självklart skall man försöka låta hästen se avstånden själv och inte lägga sig i för mycket (vilket jag ganska ofta kan göra). Men om man bara lägger i gasen och låter hästen göra allt jobb själv så blir det väldigt lätt att man kommer till obehagliga språng och tillslut vill hästen inte hoppa längre. En häst skall hoppa på kraft och inte på fart. Sen finns det såklart hästar som behöver mer fart för att våga och kunna hoppa, men då får man ändå inte sluta försöka hjälpa den till en behaglig avsprångspunkt. :)
Jag slutar helst inte ridpasset missnöjd, Om inte hästen är mjuk, avslappnad eller lyssnar på mina hjälper så rider jag den till den gör det, om man slutar innan man fått resultat så skjuter man oftast bara problemet till nästa dag. Sen skall man självklart inte tjata ut övningar eller rida ihjäl hästen, och om den inte har någon bra dag så får man sänka kraven för dagen, men man måste ändå få egenom det man vill och berömma mycket när hästen väl gör rätt och sluta i rätt ögonblick. :)
Enligt mig skall man inte överdriva med utrustning (vilket de flesta kanske redan förstått) Om man inte behöver nosgrimma, martingal, graman, sporrar, skydd rundom, varför skall man då ha det? Många säger att om man hoppar så måste man ha nosgrimma, martingal, sporrar och spö, medans jag känner att man skall klä på hästen så lite som möjligt, men självklart finns det hästar som man måste klä på för att det skall fungera.
Jag har fått lite klagomål (eller det är egentligen helt fel ord) över att jag inte har någon nosgrimma eller martingal på Castro när jag hoppar honom, inte heller har jag några sporrar och endas ett spö som kanske är 50cm långt. Och när jag ridit Stina så är det många som uppmärksammat att nosgrimman sitter så himla löst, men varför skall jag spänna den om jag inte behöver? Men ibland så skall det vara på ett visst sätt, för att man blivit lärd det från första början, men man måste våga utforska lite, testa om man verkligen behöver allt man klär in hästen i.
Nu är det inte så att jag aldrig rider med graman, martingal, spö, sporrar, osv. Castro har jag börjat rida med graman hemma varje dag för att han inte lika lätt kan ställa sig rakt upp på bakbenen (enda anledningen till att jag har den). När jag hoppade Salka hade jag alltid sporrar och martingal och när jag red henne hemma så hade jag alltid ett dressyrspö.
Jag hoppas att du fått en liten instikt på hur jag tänker med mina djur! :)
Svar: Här kan du läsa vad som hänt! :) Och en liten förklaring finns högre upp också. ;)
Sara
Amputera? Herregud!
Svar: Ja det var väl om något mer hade gått sönder i knät, tror de menade med att om jag hade tagit sönder massa nerver(?) så att jag inte hade haft någon rörelse eller känsel nedanför knät (kunde tydligen hända vid sådanna här skador) så hade de varit tvungna att amputera, men som tur var så var det inte så allvarligt jag skadade benet. :)
Anonym
Oj! Det låter som du borde ha väldigt ont. Konstigt att det inte kändes så mycket direkt efter det hände. Vem tar hand om alla hästar nu? Vilken mardröm du hamnat i. Krya på dig.
Anonym
Hur blir det med alla hästar?
Svar: Jag kan ju inte påstå att det inte gjorde ont precis när det hände, men eftersom det inte var speciellt svullet eller blått så trodde jag inte att det var något större fel. Jag kunde ju inte stödja på benet eller sträcka ut det, men jag trodde att jag max hade stukat knäleden och att jag var lite mesig, dagen efter det hände så hade jag bara ont när jag försökte stödja på det, så jag tänkte inte ens åka in till akuten, men som tur var så tvingade mamma mig dit. ;)
Salka har ju åkt till en annan som skall ha hand om henne nu, och de andra hästarna tar mamma hand om och rider så gott hon kan. :)
Tack så mycket! :D
Nu blev det lite hej kom och hjälp mig med ordningen på alla frågor, men det är som det är, hoppas ni inte blir allt för irriterade. Som vanligt, jätte kul med massa kommentarer och jag skall försöka bli lite snabbare på att svara på dom. :)
Finaste vän. Saknar dig med! Säg till så fort du vill ha sällskap, för då kommer jag. Miss uu
Eva H
Du ser lika glad, söt och pigg ut som vanligt ! det var skönt att se, om än med en rullstol. så pigg som du är så blir du nog friskare snabbare än vad alla doktorer kan ana
Anonym
Jättefina bilder men det gör ont att se dig i rullstollen. Kämpa på Ronja, du är vinnare!
Anonym
"rullstolen" och "du är en vinnare" skall det förstås stå!
vilken tuff tjej du verkar vara!!! jag har varit med om en hästolycka (blev attackerat och svårt biten) och har alltid tyckt att den har varit hemsk men din slår ju detta med hästlängder. Hoppas du kommer upp i sadeln snart!
Skruven är väl numera insatt i munnen, vilket resulterar i smärta, blodsmak i hela munnen samt en massa irrriterande stygn, jag som precis hade blivit av med de andra stygnen..
När de bedövat och skulle börja skära, borra och allt de nu skulle göra så fick jag panik, ville bara springa därifrån, trodde hjärtat skulle hoppa ut ur kroppen, så det slutade med att jag fick lugnande medel insprutat i armen, så det är inte mycket av operationen jag kommer ihåg, skönt! Men inte heller denna gång slapp jag smärtan efteråt och jag som tyckte mig höra att det inte alls skulle göra något ont, nej nej inte alls...
Jaja som sagt tidigare så är jag inte precis på toppen av livet för tillfället, man har ju haft bättre dagar om vi säger så....
Idag skall jag "operera" tanden, något jag verkligen inte ser fram emot och något jag helst inte vill göra, visst skall det bli skönt att slippa löstanden, men jag har tyvärr ingen lust att få tandköttet uppskuret och en järnstång uppborrat i benet, känns som att jag fått tillräckligt med uppskärning samt borrning i mitt skelett. Men det är för sent nu, bara att bita i det sura äpplet.
På nått sätt känns det inte riktigt som att jag är på toppen av livet för tillfället...
Något jag verkligen saknar är hoppträningarna på Sallka, så fort vi kom inomhus så fick hon en liten extra glöd och ville verkligen hoppa och jobba, vet inte om det var för att hon trivs bäst inomhus eller om det var själva underlaget som gjorde att hon fick den där lilla extra glöden. Men iaf är det en känsla jag verkligen saknar, det gick inte en enda träning utan att jag satt med ett stort leende och ville inte att lektionen skulle ta slut, allt kändes så perfekt!
Men jag har fått höra ryktesvägar att hon har det bra där hon är nu iaf, så det är ju skönt att höra! Men saknad det är hon!
Har precis kommit hem från Röntgen+Ortoped+Mataffär, eftersom vi tog Polon så fick vi inte plats med rullstolen, så jag har fått kryckat runt överallt, vilket kanske inte verkar som någon big deal egentligen, men när man nästan enbart har legat ner de senaste två veckorna så blir det en väldigt stor utmaning, iaf när man heter Ronja Håkansson.
Men nu har jag iaf kommit hem och skall snart trycka i mig en sallad. Benet såg så bra ut som det bara kunde, så det var ju skönt att höra, och sen har jag även blivit av med mina 32 stygn, så nu är det bara bad ass scars kvar. ;) Fy fan vad rik jag kommer bli när det här är över. haha nja kanske inte men lite pengar för alla skönhetsfel får man nog iaf. ;)
Visst kan det vara ganska soft och skönt att bara ta det lugnt och se på tv, men inte dygnet runt dock. Jag är grymt uttråkad för tillfället, om jag kunnat så hade jag tagit bilen ut till hästarna och ridit några pass, eller iaf tagit med mig kryckorna ut på en liten promenad, men inte ens det klarar jag av, för det första så är jag riktigt kass på att gå med kryckor, jag är så obalanserad och håller på att snubbla omkull hela tiden, och när man inte ens få stödja på benet så är det inte så bra om man tappar balansen, här hemma går det helt ok att gå runt lite eftersom det finns väggar som man kan kasta in huvudet i istället för att sätta ner foten, och för det andra så blir jag så fruktansvärt trött efter kanske 20m. Inte kul!
Men man får väl tänka positivt, jag har inte så satans ont längre iaf. :)
Idag har jag fått en liten present av min kära broder. Han bor numera i Stockholm och har då skickat mig detta via posten. Han skall då alltid överbevisa att han är en mycket bättre och mer omtänksam människa än sin syster. Hehe ÄLSKAR DIG! <3
16-17 stygn på det långa ärret, 9 stygn på det lilla samt 7 stygn på höften, ja man kan ju inte bli knämodell längre iaf, det som alltid varit det jag drömt om att bli...
Nu när man ligger här och inte har mycket för sig så går man tillbaka på youtube och ser massa gamla filmer (som man nog egentligen borde tagit bort). Tänk att det är två år sen jag fick höra orden "ni passar som handen i handsken", vilket jag enbart fått höra en gång i mitt liv.
Det var en kort men otroligt lärorik och rolig tid i mitt liv, det var väl här allt vände, när folk öppnade upp ögonen och ändrade synen och tänket om mig.
Jag kanske aldrig får sitta på en häst som verkligen "passar som handen i handsken" igen, men även ett par för små handskar kan bli precis lika sköna, man behöver bara "gå in dom" först.
Börjar bli riktigt tråkigt här på lassis. Vill inget hellre än att bli frisk och fräsch så jag kan rida alla djuren själv. Kan inte beskriva med ord hur mycket jag saknar att sitta på den gamla rödas rygg, och framför allt hur mycket jag saknar att tävla honom, trots våra 20 fels rundor. ;)
Det här hade inte kunnat hänt mer olägligt, jag hade precis köpt min dröm 4åring, skulle precis flytta hemifrån till ett ställe där jag hade hästarna precis utanför dörren, skulle få en klok ridbana, kloka hinder, skulle fortsatt utbildningen med Älgen som utvecklas milslängder varje vecka nu, Salka hade börjat sniffa på lite högre höjder på träning och gjorde det riktigt bra, skulle börja sätta igång Stina igen efter vilan och fortsätta tävla Castro på 1.40m nivå, men nej allt detta får jag lägga på hyllan nu, och inte bara någon vecka utan flera månader..
Men vi skall klara oss ur detta också, förr eller senare....
Idag skall jag få göra det som jag längtat efter i nästan två veckor! Idag är dagen då jag återförenas med mina älskade fyrbenta. :D Underbart!
Jag har även tänkt övertala päronen att åka till Dahrves så att jag kan få köpa mig en jacka, men vi får se hur den planen går. Sen vid två halv tre så kommer det en från GA(?) (Gotlands Allehanda) och skall prata med mig om olyckan. Spännande. :)
Skulle vilja tacka alla som skrivit stöttande och söta kommentarer till mig efter olyckan. det är verkligen värmande att läsa och man får en liten extra glöd och vilja att bli bättre och kämpa på!
Svar: För tillfället så är det mamma som tar hand om alla hästar och rider dom så mycket som hon hinner.
Salka åkte iväg idag till en annan som skall "ta över" jobbet och vi skall väl även försöka få iväg Quando till någon som kan träna och kanske till och med tävla lite på honom fram tills jag blir bra igen. Han är ju ganska ung och färsk så han behöver hopptränas lite, vilket inte mamma vill (eller får) göra.
Dock är det väldigt svårt att hitta någon som jag vill skicka honom till, han har väldigt mycket kapacitet och väldigt känslig så det är ju väldigt lätt att det blir fel och bara skit av alltihopan och det är ju inget man helst vill. :/
Den enda person jag egentligen ville skicka honom till kunde inte vilket gör allt lite svårare, visst skulle jag nog få ha honom hos Stranges, men jag vill helst inte att han skall tillbaka dit och göra sig hemmastadd igen, han har ju varit lite virrig när han kommit bort från "hemmet". Men annars hade det ju varit ett väldigt bra alternativ.
Annars finns det nog ingen som jag litar på så pass mycket tyvärr. (nu är det inte så att jag tror att jag är bäst och att ingen annan klarar av honom, för så är det verkligen inte) Men jag känner inte att det finns någon annan med samma tänk som jag här på ön riktigt , jätte svårt att förklara på ett bra sätt utan att låta snobbig.
Jag är jobbigt petig med mina hästar, Castro är det tex ingen annan som "får" rida egentligen, men mamma är helt okej eftersom jag vet att hon inte har några speciella krav eller måsten, utan han får gå lite som han vill och jobba lagom mycket och mest mjukgörande. Så han kommer inte att bli iväg skickad till någon, det skulle nog bara förstöra allt. Han är ju lite utav en enmanshäst. (så fort jag klarar av att sitta på en häst så skall jag sakta men säkert ta över jobbet från mamma)
Älgen kräver inte så mycket tid så även hon kommer stanna hemma!
Ja ungefär såhär ser det ut på hästsidan för tillfället. :)
För ca en timme sedan blev jag bjuden på kok korv med mos, egentligen är jag inte speciellt kräsmagen, men när det kommer till maten här så går det verkligen inte, mos äter jag dock inte, men kok korv kan vara väldigt gott och något jag inte trodde man kunde misslyckas med, tog en tugga och höll seriöst på att spy och sen dess har jag varit illamående och som sagt jag är inte speciellt kräsen av mig.
Eftersom jag knappt ätit något utav maten de har bjudit på så får man lite känningar av bitterhet när de är tvungna att gå fram och tillbaka med mat de behöver slänga, så bara för den skull så slängde jag en korv i sopen så det skulle se ut som att jag ätit lite iaf, man måste ju vara smart eller hur! ;) Hehe
Annars ser dagarna likadana ut, mormor ger mig sällskap om dagarna sem brukar Fia och Truls komma på Em och Kvällstid kommer mor och far och håller mig sällskap, så det funkar, även om jag helst av allt skulle vilja vara ute hos hästarna.
Har nu kommit tillbaka till stället där de enbart har 4 kanaler och fruktansvärd mat.. Med andra ord Sjukhuset...
Anledningen till detta är att jag inte klarar av att göra något hemma, en tur till toaletten är en väldigt stor utmaning och något man helst undviker.
Eftersom det är ganska fullt i alla rum så skickade de hem mig alldeles för tidigt, med orden, " om jag inte trodde du skulle klara det så hade jag aldrig skickat iväg dig", men ja det var vad en läkare sa, alla andra var väldigt chockade över att jag redan fått komma hem. Även jag eftersom jag inte kunde ta mig någonstans utan gåbord och morfin direkt ut i blodet...
Iaf så skulle jag in till sjukgymnasten idag och på börja rehaben, men vi fick ge upp ganska snabbt eftersom jag fick så fruktansvärt ont. De har ju tagit ben från höften till knät och pga det så kan jag inte ställa mig upp utan att det känns som att någon hackar en kall kniv genom hela ljumsken, och jag är väl egentligen inte någon som är speciellt känslig för smärta egentligen.
Iaf så fick vi ringa och prata med sjukgymnasten+doktorn och eftersom jag hade så pass ont så tyckte de att jag skulle komma in igen och det enda alternativet var på bår, så ambulansen kom och hämtade mig och körde mig sen hit.
Så nu ligger jag här på ett väldigt trevligt rum som man blir så lycklig utav, eller nej kanske inte, men de har iaf morfin och det är ju det som är huvudsaken. ;) hehe
Blev kanske ett lite rörigt och jobbigt skrivet inlägg, men jag tror nog att ni förstår hur läget ligger till iaf! :)
Kan inte ens beskriva hur myckert jag saknar mina små älskade hästar, har inte träffat dom på över 1vecka nu, vill inget hellre än att åka ut och pussa på dom allehopan, de är ju mitt allt! <3
Lillgrabben kommer ju ha vuxit och blivit hur stor som helst nästa gång jag ser honom.
Det är många som frågat hur jag skadat mig och hur allt gått till. Jag har varit riktigt dålig på att uppdatera och berättat hur läget ligger till. Men det är väl lite pga att jag skäms, det var ju inget speciellt som hände, inget som jag egenltigen borde skadat mig så här pass alvarligt av och sen är det väl pga smärtorna som gjort att jag dragit ut på allt...
Iaf så skulle jag hoppa lite på Quando i ridhuset, han var jätte fin, som vanligt, och det var riktigt kul. Men sen skulle jag hoppa en kryssoxer på kanske 70cm(?). Kommer perfekt och han hoppar normalt fram och bak till en början, men sen precis i landningen så sparkar han upp baknenen så de är över hinderstöden (på 1.70m) detta gör att jag tappar balansen lite, men i landningen så vrider han sig och hoppar ivåg åt höger, och då flyger jag av bakåt till vänster typ.
Landar på fötterna så att knät trycks ihop och krossas sönder.
Åkte in till Akuten dagen efter, eftersom jag inte trodde det var speciellt allvarligt, det var ju inte jätte svullet och inte blått eller något...
Första läkaren jag kommer in till säger att jag kan ju åka upp till röntgen men han trodde inte att den skulle visa något.
Men efter röntgen så säger dom att jag har ett benbrott på skenbenet precis vid knäleden, men att den ser väldigt fin ut och ligger bra så det är inte säkert att jag behöver operera den. Men för att få se lite tydligare på frakturen så skulle jag åka på skiktröntgen.
Och efter den så säger dom att det är ett väldigt avancerad och svårt benbrott som måste opereras för att kunna bli bra över huvud taget. Skenbenet var uttryckt/nedtryckt på två båda sidor, och massa frakturer precis vid leden, sen är även leden skadad och den kommer aldrig att bli 100% bra igen, antagligen lär jag få en protes knäled när jag blir 40-50år. Även ledbandet var upptryckt(?).
Men tydligen hade jag "tur", eftersom mer nerver (eller vad det nu var) hade gått sönder så hade jag blivit tvungen att amputera benet, vilket jag inte behövde nu! :)
Iaf så har jag numera 6 skruvar och två plattor i knät, sen har de även tagit ben ifrån höften till knät och det är väl pga det som jag inte kan röra mig för tillfället.
I 10 veckor framöver så får jag inte ens stödja på mitt högra ben, och efter det så är det även en väldigt lång rehablitering efter det. Så jag vet inte riktigt när jag är uppe på häst ryggen igen, och speciellt inte på tävlingsbanorna, mitt mål är att efter 10veckor iaf sitta upp på Castros rygg och skritta runt lite.
Men som sagt det kommer ta väldigt lång tid och kommer vara väldigt psykiskt påfrestande, det enda jag vill är ju att sitta på min underbara röda! <3
Eller ja snart iaf. Först skall jag proppas full med droger så att jag ej känner någon smärta, sen bär det av hemåt, helt av allt hade man ju velat åka direkt ut till sina älskade 4benta, men jag tror tyvärr det är omöjligt eftersom en tur till toaletten som ligger 2m bort är oerhört ansträngande för kroppen. :) Så jag får nog nöja mig med den lilla 4benta kissekatten Bo! ;)
överlevde op. på 2,5 h. mem är dock argare än vad jag någonsin varit. vill bara ut till hästarna och rida C, tävla 1.40m. men nej detta lär jag väl aldrig uppleva igen...
och det lär inte bli bättre idag, ramlade nämnligen av igår och kan för tillfället varken stödja eller sträcka ut på höger ben. Så idag blir det en tripp till akuten eftersom det inte blivit bättre under natten..
jag har fan inte tid med sånt här, så ett litet tips till er där ute som inte har lust att hamna i min situation, köp för guds skull inte en häst med både kapacitet och smidighet. ;)
Nej nu får jag nog ta och resa på mig och försöka hasa mig till toan där jag kan försöka att fräscha upp mig lite. ;)
