Gulddrickandes och Jello-shottandes!
Samma visa varje år.
Som de flesta nyår aftonar i mitt liv så spenderas den hemma bland familjen. Är lite smått folkskygg och tycker inte om att frysa, så för att göra det enkelt/skönt för både kropp och hjärna så är man tråkig och stannar hemma på denna speciella dag. Sån är jag. ;)
Vidare till hästarna. Idag har jag bara longerat Stina några varv på banan, pigg och glad som oftast samtidigt som hon jobbade på bra, riktigt fin i galoppen faktiskt! :)
De andra monstren har fått den stora äran att vila idag, jag ville helst åka till ridhuset och rida den gamla röda, men eftersom hela Larven är full av hö och mina päron inte hade någon större lust att hjälpa till/köra mig så fick jag lägga ner de tankarna ganska snabbt. ;)
Nästa år skall jag försöka se till att ta c-kort så att jag kan köra runt på mina hästar själv och inte behöver ha pappa med mig hela tiden, det är ju inte så jätte kul för honom kanske. Det kanske får bli mitt nyårslöfte, eller något..
Nej om man skall ta och hoppa in i duschen så att man iaf luktar lite gott till det nya året. :)
Tax Free.
Precis kommit hem från stallet och sitter nu hos mormodern och skall beställa lite grejs från Tax Free'n.
Smidigt när storhästen kan ha C-ponnyns gamla täcke. ;)
Mot den galna ponnyn!
Idag är en mycket fattig dag!
Jag skall nämligen betala av en del av Quando. Så snart äger jag 3/5 av den lilla grisen. coolt! ;)
Min absoluta favorit!!
Nöjd häst efter ett riktigt underbart pass!!
Hästen verkade ganska nöjd efter passet. Han fick skutta runt på ett räcke på 50cm, vilket resulterade i en jävligt pigg häst, vilket i sin tur resulterade i en fruktansvärd träningsvärk i min mage. Lite har man ju tappat måste jag erkänna, men fy fan vad härligt det är!!
Klar. Och jävligt full. Haha. Tur jag köpte två.
Fixar tränshållare!!
Titta vad jag kan!!!!! :D
Full fart, och ha kul!!
Var i stallet imorse och fixade det mesta med hästarna. När allt stallfix var klart så tänkte jag longera både Älgen och Q, så att det var klart för dagen. Men när jag tagit in Ä och skulle tränsa henne så kom jag på att mamma tagit hem det enda tränset som fanns i stallet igår och jag glömt tagit med det idag, så det var bara att klä av, på med täcke och ut i hagen igen.
Lite drygt kanske. ;)
Tanken idag är att Q o Ä skall longeras, S skall tömköras och C skall ridas. Så idag har jag ganska fullt upp. Upp till bevis om knät klarar av dessa ansträngningar. ;)
Dom där hästarna.
Har precis kommit hem från stallet. Åkte först till Stina och longerade henne, pigg, glad och väldigt arbetsglad.
Sen vidare till de andra. Jag fick den stora äran att longrea Älgen, dock vart hon fullständigt fum i huvudet när jag skulle göra iordning henne så modern min fick ta över. Fy fan för virriga hästar!
Ja det var väl typ det som hänt idag i mitt liv. Väldigt intressant och väldigt händelserik..
(skall även svara på era frågor inom snar framtid)
Kom precis på varför jag umgås mest med hästarna!!
Kvällen började jävligt bra!! Mer än så behöver jag väl inte säga!
Åh jaa!!
Jag tror mina föräldrar vill bli av med mig nu! Fick en tv om jag såg till att flytta inom snar framtid! Hehe
God Jul!
Jävla ponny!
Skulle rida lite lätt på Stina idag, men tydligen har 1 års vila satt sina spår, hon bockade, stegrade och var allmänt pocko.
Stina har väl då aldrig stått på bakbenen en enda gång under dessa snart 7 år som hon varit i vår ägo, men idag stegra hon så högt så hon nästan slog runt vid ett tillfälle. Jävla häst!!
Hon och jag skulle ju komma igång tillsammans nu, men nej, modern min lär väl inte våga sätta upp mig igen på den galningen.
Jaja vi får prova med att sätta på ett säkerhetsbälde (graman) och se om det gör någon skillnad. Men jag måste ju faktiskt få säga att hon är riktigt mjuk och fin i munnen och jobbar på bra under en, vid de tillfällena då hon har alla benen i marken det vill säga. ;)
Sucker for bling.
Har väl 4(?) till bling pannband i min ägo, dock är två ganska trasiga så de används inte längre. Men fint är det iaf!! ;)
Sadelkammare/sovrum
Eftersom vi inte har något rum med värme i stallet så får numera mina tävlingsgrejer sova i samma rum som mig. Mysigt!!
Förkyld och fruktansvärt trött.
Ursäkta dålig uppdatering de senaste dagarna, har haft fullt upp med massa annat fix och då lagt bloggen lite åt sidan. Men nu skall jag skärpa till mig. ;)
Igår fick Stina sadel på sig för första gången på över ett år, och förutom att hon höll på att äta upp alla som var i närheten när jag spände sadelgjorden så tror ja hon saknat det endel.
Hon var jätte mjuk och fin i munnen, förutom när hon drog ner huvudet och drog iväg så jag inte fick stopp på henne då. Haha
Red bara en jätte kort tur ute på en åker. Lite bock fick man även känna på och sen taktade hon hela tiden ( hästen som inte tagit ett enda taktsteg i hela sitt liv förut ) och öronen var spetsade framåt, så ja jag tror nog min lilla tjockis tyckte det var ganska så härligt att få komma ut och röra på fläsket igen. :')
Idag väntar samma tur för den lilla tjockisen. :)
Bullbak!!
Den stora äran!
Jag fick den stora äran att släppa ut hästarna imorgon, så jag ber dig min älskade hjärna, låt mig somna i lite bra tid så att jag orkar upp vid 7, tre timmar känns lite i minsta laget. Känner dock att ögonen börjar säga godnatt nu, så kanske att man skall bege sig till sängen, dock brukar man piggna till efter att gjort alla kvällsrutiner. ;)
Jaja sova kan man göra när man dött!
Imorgon blir det (förhoppningsvis) ridning av två hästar för min del, Castro och Stina. Nu när modern har fått jullov så är det lättare för mig att rida själv, annars envisas hon om att hon skall göra det så får jag göra resten av stallskötseln. Men nu jävlar!!!!! :D Lycklig tjej! haha
Eftersom Castro snott Stinas gamla bett så var jag tvungen att köpa ett nytt i Onsdags, så den arbetsdagen på Dahrves gick kanske 20:- plus eller något. ;) haha
Nej godnatt gott folk!!
Gamla bilder på Gunnar!
Första tävlingen, efter 2 veckor.
Fastlandsdebut, lyckad!! ;)
Provridning!
Skarpt bett, nosgrimma och martingal, ja man har ju ändrat utrustningen endel under åren. ;)
Två dagar utan häst.
Det har nu gått två dagar utan att jag träffat mina livskamrater, vilket inte är helt okej. Nu när jag inte lägger 100% av min tid och tankar på hästarna så vandrar tankarna iväg på andra funderingar över livet och det liv jag lever. och när jag väl kommit in på dessa tankar så blir jag inte av med dom, hjärnan går på högvarv och håller mig vaken till 4 på nätterna. Jag försöker tränga bort tankarna med hög musik, men nej det hjälper inte mycket. Jobbigt.
Nej om man kanske skulle gå upp till sängen och se om man kan få någon sömn inatt! Tveksamt!
I helgen är det slutvilat för denna lilla ponny! :)
Autocorrect!
Sitter här och skrattar så att tårarna sprutar.
DagDagen och morgondagen.
Idag har jag och mormor varit ute på lite äventyr, köpt mat till hästarna samt till oss själva, och sen fixat lite julklappar. Huset har även blivit julstädat, om jag skall vara helt ärlig så stod mormor mest för den delen, paket har blivit inslagna och granen(?) har blivit klädd.
Åh så nöjd jag blev, man tar det man har, eller hur är det man säger??
Imorgon blir en ganska händelserik dag. Skall fixa allt ute hos småhästarna innan 11, sen skall jag och Sara ta en tur på stan och försöka köpa de sista julklapparna. Måste verklgen hitta något kul till bror min (förutom det jag reda köpt då). Sen 14-18 skall jag jobba på Dahrves.
Så för att vara en dag i Ronja Håkanssons liv så är schemat fullspäckat imorgon. Men vem vet dagen kan ju bli helt tom också, jorden skall ju trots allt gå under...... ;)
Mys hos mormor!
Varför provade jag dom för?
Mot Gurkan!
Snart skall man ta sitt pick och pack iväg till Gurkan. Jag vet inte om jag kommer hitta rätt, eftersom mitt lokalsinne är kasst och allt ser likadant ut där borta.. Men tillslut så kommer man nog fram till rätt dörr, även om jag kanske missar både Bonde och Stalkers, men fram och säga hallå någon gång denna vecka skall jag iaf försöka med, jag ger inte upp förens jag hittat rätt helt enkelt! ;)
Tips!
När jag kollade runt lite bland handskarna så fann jag dessa godingar. De är fodrade men väldigt mjuka och smidiga, Roeckl har lyckats än en gång!! Om jag inte hade gett mig själv köpstopp så hade dessa åkt med mig hem idag. ;) (kostar bara 329:- också)
Klåda i fingrarna.
Om man heter Ronja Håkansson så är inte jobb i hästbutik det mest ekonomiska arbetet. Finns alldeles för mycket som man vill ha.
Jobbelijobb!
Idag (hör och häpna) skall lilla Ronja jobba hela 5 timmar. De behövde lite hjälp på Dahrves dessa timmar så då fick jag hoppa in. Vi får väl se hur mycket jag kommer ihåg. ;)
Skulle egentligen åka till Kvarnen och köpa mat till djuren först för att sen åka direkt till Dahrves, men nej självklart kommer jag på halvvägs att jag glömt tanden, så det var bara att vända om. Jag får helt enkelt göra en ny tur imorgon. ;)
Humor på högsta nivå!
'
Älgens nya klänning.
Eftersom Älgen snott Stinas täcke så har jag lite halvt tvingat mamma att hon skall köpa ett nytt till sin häst, eftersom Stina vill ha tillbaka sitt. Sagt och gjort, och idag kom hennes nya täcke. Ett horseware som är specialgjort till POLO hästar, och tydligen är Älgen Poloformad för täcket satt perfekt!! :)
Lika som bär??
På senaste tiden har jag kommit på att jag och Stina är ganska lika till sättet.
Båda tycker att överdriven kroppskontakt är obehagligt -jag är inte den som kramas massa eller är allt för ömsint med mina medmänniskor, detta tycker min mor och mormor är väldigt kul att reta mig för, de skall ständigt klappa mig på kinden och försöka krama mig mm, inte snällt!
Dock brukar jag reta Stina väldigt mycket jag också, så på ett sätt förstår jag dom, Stina visar sina känslor lite hårdare än jag dock, om man klappar henne på halsen så hugger hon efter en, fast bara varningshugg dock. (Mycket dock i den meningen)
Båda är riktiga gottisslampor - För att bli bästa vänner med oss så är det bara att ta fram en godispåse/morotspåse, vi gör precis allt för lite godis och blir även väldigt fjäskiga, ibland lite falskt trevliga. ;)
Vi har enorma humörssvängningar
Ingen utav oss tycker om att anstränga våra kroppar till det yttersta - När det börjar ta emot under att träningspass så lägger vi ner direkt. Ett hårt dressyrpass är inte Stinas favorit, efter 20-30min när det börjar bli jobbigt så lägger hon i handbromsen och står och slänger med huvudet.
Jag själv skulle aldrig kunna gå ut och springa, 10m är max, sen börjar det bli svårt att andas och man får ont i hela kroppen, och det värsta av allt, men kan bli svettig. En gång i mitt liv har jag blivit så svettig så det rann en droppe från min panna, det var så fruktansvärt så jag slutade med vedbärandet direkt, gick in och lät pappa fixa resten själv, hehe. (han skrattade dock mest åt min svettpanik)
Vi kan ibland ha ett litet hårt yttre, men i grund och båtten är vi två riktiga fegisar - Båda försöker nog vara ganska hårda och vill helst få lite respekt, men om någon sätter sig emot så springer vi iväg med svansen mellan benen. Dock brukar Stina lyckas få mer respekt än jag. ;)
Rädda mig!!
Har verkligen inte lust att gå in i höladan. Jag vet inte vart lysknappen är och jag är fruktansvärt mörkrädd och väldigt kissnödig. Usch stackars mig!!
Resa bokad!!!!
Vecka 2 drar jag och mormor till varmare länder under 1 veckas tid. Bort från detta kalla Gotland, för en veckas chill med min allra bästa mormor. ;) Underbart!
Jag är alldeles för bortkämd, jag är inte ens inärheten av värd allt jag får och all tid folk lägger ner på mig! Ni är underbara! <3
Kommentar+Svar
Du lilla söta!!
Det är inte lätt att ta kort på en liten ponny som helst vill sitta i famnen på en!!
Skulle försöka få en bild på min prins i hans nya låda (som pappa så fint kallar det) men ja bilden nertill var den bästa, så ni kan ju tänka er hur de andra blev. ;)
Helt fel!
Eftersom det är dåligt med hästar hemma hos oss och jag jätte gärna ville känna på hur den nya sadeln kändes så fick pappa agera häst, bra idé tänkte jag, men när jag satt mig i sadeln så måste jag erkänna att det kändes helt fel, men sadeln var fruktansvärt skön iaf!! ;)
Pony-play med farsan! Incest är fest!! ;)
Ganska fin!
Ja det var väl inte jätte svårt att förstå vad som var i paketet! ;)
Hela baksätet är fullt av paket. :D
Nytänk.
För tillfället är mitt hår så fruktansvärt tråkigt, det har en riktigt tråkig färg, slitet och livlöst.Därför är jag nu, och har varit ganska länge, sugen på att göra något åt det, men om jag försöker mig på något här hemma så blir det nästan bara värre då jag är väldigt kass på sånt där. ;)
Men eftersom mitt hår är så fruktansvärt slitet och behövs klippas av minst(?) 15cm om det skall se fräscht ut, så får jag inte mycket till hår kvar på huvudet, och därför skulle jag även vilja göra en hårförlängning, samtidigt som jag vill färga och fixa massa.
Men då kommer vi till det stora problemet, vart skall man få pengar ifrån som man kan lägga på detta? Visst skulle jag ha råd för tillfället, men jag har lite andra viktigare utgifter som jag måste ta hand om först. Och om jag gjort min matte rätt så lär jag ha råd att lägga ut pengar på sånt här "onödigt" om kanske 1år, och det känns väldigt långt borta! ;)
Så nu undrar då jag om det finns någon vänlig själ där ute som skulle kunna sponsra mig med en makeover, inte för min skull utan för mitt hårs skull!! ;)
Skämt åsido, här kommer två bilder på hur jag skulle vilja fixa mitt stackars hår.
Så fruktansvärt dåligt så det nästan blir bra. Haha
Godmorgon!
Ligger och väntar på ett paket som skall levereras till dörren, vilken minut som, eller vilken timme som, lite jobbigt att inte få veta precis vilken tid det kommer. Den enda tidsförklaringen är "innan fyra". Vilket betyder att jag inte kan lämna huset innan det kommer, eller inte ens hoppa in i duschen, lite jobbigt.
Men iaf så är tanken att jag och mormor skall till staden efter paketet kommit. Inhandla de sista julklapparna samt ha lite trevligt tillsammans. :)
Någon som vågar sig på att gissa vad som är i paketet? En liten ledtråd, det är ett stort paket! ;)
Fotodag!
MIn bästa vän! ;)
Min vackra Åsna!
Varning Älg!
Min katt älskar mig!!!
Moderns projekt.
Mamma brukar rida en travhäst några gånger i veckan för en som vi stod i samma stall som förut. Hästen heter Bellman och är 4år(?). Ganska biffig och snygg för att vara en travhäst, enligt mig! :)
Uppe med tuppen.
eller nja det var väl kanske att överdriva en aningens, men med tanke på att jag nu för tiden brukar stiga upp vid 11-12 så var 7 otroligt tidigt, speciellt när man inte kunde somna förens kl 4.30-5.
Börjar bli otroligt irriterad på min hjärna, allt för ofta kan jag inte somna, om jag har tur kan jag slumra till i 2 timmar, men resten av tiden ligger man och kollar i taket och väntar på John Blund, men nej han verkar glömma bort mig lite för ofta! ;)
Iaf så åkte jag iväg till mina små underverk, gav dom mat och släppte ut dom. När jag ändå var där så passade jag på att gräva bort lite skit, och idag verkade som att de haft party allehopan inatt. Jävla skitgrisar till hästar man har!
Tänkte fixa allt hö också, men nej efter att gått in i höladan och fått syn på de groteskt stora råttspåren precis innanför dörren och höra prassel lite överallt, så vände jag tvärt om och bestämde mig för att det där kan mamma göra sen när jag motionerar hästarna! ;)
Gud vad jag saknar sommaren!
Den stora drömmen!
Varför bor man inte på en gård som denna? Verkar ha precis allt man behöver samtidigt som allt interiört är i helt min smak. Nej den dagen någon ger en ett par miljoner, då jävlar. ;)
Är det inte flyttdags snart mor och far?? ;)
Lite blekt?
Min förra Charles Owen ändrade utseendet lite efter några års daglig användning.
Nästan ny.
Sista dagen den användes
Vid detta tillfälle hade den dock fått lite glitter på sig!
Men bevisligen så bleks dom ganska mycket under årens gång, tror jag hade min i ca 4år. Men samtidigt så får dom en liten charm under årens gång, iaf om man dränker dom i glitter och pimpar hela rosetten med Swarovski. Hehe
Du underbara fux!
Idag blev det ett pass för mig och Castro i ridhuset.
När vi kom dit så höll ridskolan på och tränade till någon jul grej, så de red fram och tillbaka från de båda ridhuset, vilket Castro tyckte var väldigt spännande och busigt, och när det kom in 8-10 hästar på rad från stora ridhuset in till lilla (där vi var), för att ta ett varv där, runt oss, och sen tillbaka till stora igen så blev det lite för busigt, så min 17åriga gamla gubbe till häst började bocka.
Jag började skratta, men min moder tyckte dock inte att det var lika kul, så hon kom i rask takt mot mig och Castro med nästintill grönt ansikte. Tant blev nog lite orolig över att hennes invalid till dotter skulle flyga i backen, det hon glömde bort var att jag faktiskt satt på trygga gamla Gunnar. ;) Vissa dagar är min häst bara för underbar!
Tvingade fadern min att filma detta lyckliga tillfälle också. Man ser att jag har lite problem med balansen, speciellt i traven, jag blir lite hängandes i tyglarna och vinglar runt lite, men i galoppen är det lite bättre iaf. Men fan vad underbart det är att äntligen få göra det man älskar mest av allt i hela livet. :'D
Du gör mig så äckligt lycklig!!
Godmorgon!
Har precis stigit upp från min varma säng.
Mor och Far har varit ute hos hästarna och kom precis hem från de äventyren, modern har även ridit cavaletti lektion för Ninna på Quando. Vet ej hur det gått, men jag antar att det gått bra, mamma lever ju iaf!
;)
;)
Senare på dagen skall vi åka med Castro till rudhus så skall jag få rida lite klokt på honom, eller iaf försöka rida klokt. Endast framtiden vet hur detta skall sluta. ;)
Nej om man kanske skulle försöka få i sig lite frukost kanske?
Skitsnack.
Lets face it, alla snackar "skit" någongång, eller iaf undrar sig över andras liv och tankar om saker och ting.
Någon gång får vi alla ta skit också, det är väl ingen som inte har fått höra vad folk egentligen tycker och tänker om en.
När jag var mindre fick jag nog mer skit än någon annan här på Gotland. Jag var ett riktigt hatobjekt, och det värsta av allt var väl att även vuxna spred rykten, och om någon vuxen säger något så är det väl sant?!
Även om jag visste att jag bara skulle bli ledsen av att höra allt skit så var jag ändå, av någon konstig anledning, tvungen att få reda på vad folk sa om mig.
Och ja det bröt ner mig. Jag kände mig värdelös, vuxna kom fram till mig och sa att jag var värdelös, vuxna slutade hälsa på mig, vuxna sa till mina föräldrar att jag var värdelös, och vad hade jag då gjort, ja det vet jag inte än idag, någon hade väl irriterat sig på mig och därefter startat rykten och på den vägen var det.
Av någon konstig anledning slutade jag ändå inte med ridningen, jag fortsatte att kämpa och gav aldrig upp. Dom enda som inte sa något illa om mig var ju trots allt mina älskade ponnysar, dom kom alltid gnäggandes till en när man kom till stallet, var alltid glada av att se en, och det enda som krävdes för att få deras kärlek var ett äpple, eller två. ;)
Sakta men säkert har jag byggt upp mitt rykte, nu för tiden är det enbart positiva kommentarer jag hör, kommentarer som värmer. Jag söker inte längre det negativa, för visst måste folk ha något negativt att säga också, alla har vi våre defekter, men jag vill inte höra saker som i slutändan bara kommer såra mig, jag vet att jag inte är tillräckligt stark för det, så därför söker jag mig till det positiva, och försöker ta till mig det och faktiskt tro på vad dom säger, det är svårt, men jag börjar bli bättre och numera kan jag faktiskt ibland tycka att jag gör ett helt okej jobb med mina hästar. :)
Så jag vill tacka alla som stöttat mig den sista tiden, som berömt mig, min ridning och jobbet jag lägger ner på mina hästar! Ni är guld värda! <3
Den ena är rädd medans den andra är respektlös.
Som de flesta nog förstått så är Castro väldigt respektlös, han skiter allt för ofta i vad jag ber han om och oftast är det han som är ute och går med mig och inte tvärt om. Om han bestämmer sig för att gå åt ett håll så är det oftast där man hamnar, han är lite som en shettis, drar ner huvudet och går sen dit han vill utan att bry sig om att matte drar allt hon kan i andra ändan av grimskaftet, samma sak om han hittar ett gott grässtrå någonstans.
På ett sätt är han väldigt trygg i sig själv, han blir aldrig stissig utav att komma till ett nytt ställe, vart han än hamnar så är det han som är kung i stallet. Men på ett annat sätt är han väldigt osäker i sig själv, han vågar till exempel inte gå ända ner till slutet av en ny hage direkt, utan det tar ett tag innan han har vågat sig runt hela hagen (och då är det ingen stor hage vi pratar om), sen vågar han inte heller springa iväg själv när han kommit lös, utan springer iväg ca 20m, sen kommer han tillbaka och ser väldigt busig ut. ;)
Men trots att han är som han är så blir man aldrig orolig eller nervös i hans närvaro, han är inte den som hoppar till av plötsliga ljud, och de få gånger han reagerar så hoppar han inte på en utan ifrån en, och det är en enormt stor skilland!
Den enda gången jag har hans fulla respekt är när jag har kedjegrimskaft samt ett spö i handen, men det känns mindre trevligt och eftersom han inte blir farlig i sitt beteende så får han va som han vill! Han är trots allt snart 18år. ;)
Quando däremot är väldigt stissig i sitt sätt att vara. Han är ganska bakrädd så om det kommer något plötsligt ljud bakom honom så blir han 2,50m hög i nacken, 1m hög vid rumpan och ungefär lika lång samt rullar med ögonen och kopplar bort allt annat, och om man då står i vägen så får man en häst över sig, vilket är väldigt obehagligt.
Castro, som mestadels är respektlös, kan man säga till ganska hårt utan att han blir helt förstörd, om man har tur tar han till sig av tillsägelsen och rättar sig men om man har otur så får man ett litet bett i armen, haha.
Men om man säger åt Quando på skarpen så blockerar han sig helt och allt slutar med att man har en häst i famnen. Vilket är mindre kul.
Eftersom Quando är mer rädd än respektlös så måste man ta honom på ett mycket mjukare sätt och verkligen hålla lugnet själv, vilket jag kan ha väldigt svårt för när det gäller stressiga och stissiga hästar. Istället för att hålla mitt lung så får jag samma temperament som hästen, jag slutar andas, hoppar till för vartenda litet ljud och jag kan höra både mitt egna och hästens hjärta banka tydligt, och det förvärrar ju bara allt med 100%.
För att hjälpa både mig och Quando att bli lugnare och mer stabila så försökte jag mig på lite avslappnande övningar igår när jag fixade honom i boxen.
När han blir spänd så spänner han hela halsen (speciellt underhalsen) och huvudet hamnar så högt upp som det bara går.
Därför "tvingade" jag honom att sänka huvudet med att dra lite lätt i grimskaftet neråt och så fort han slappnar av neråt så släppte jag efter och klappade honom lugnt på halsen samt berömde med rösten.
Sen tränade vi även på att jag vill ha mitt space för mig själv och om jag tar ett steg emot honom så skall han lugnt ta ett steg bakåt med sänkt huvud.
Tillslut blev han väldigt avslappnad och trevlig att ha och göra med, mycket lugnare och mer harmonisk, visst kom han av sig emellanåt, men det är ju trots allt första gången vi exprimenterade oss fram till ett lugnare läge, så efter mycket träning i framtiden så kan han nog bli en mer lugn och harmonisk häst.
Det jag ville ha ut av den här texten var att jag vill inte behöva vara orolig eller nervös när jag är inne i boxen eller överhuvudtaget är i närhetan av mina hästar, jag vill kunna vara 100% säker och kunna låta lite eller flänga runt lite utan att hästarna skall få spader. Jag vill inte att mina hästar skall vara rädda för mig, men det skall ha respekt för mitt space!!
En trygg häst är en lycklig häst, medans en rädd häst är en farlig häst!
Flyttat till egen lya!
Igår fick Lillgrabben flytta till en egen box, och fy vad han gråter och saknar sin mamma. Stina däremot skiter fullständigt i att han står och skriker från andra sidan stallet, hon rör inte ens ett öra. Hon tycker nog bara det är fruktansvärt skönt att få ha sin mat för sig själv, den lilla tjockisen!
Men Lillen däremot han gråter för fullt, det var helt okej när jag stod inne i boxen tillsammans med honom och mockade, men så fort jag lämnade honom så började han gråta igen, staackars liiiten. Det är inte lätt att bli stor inte!! ;)
Kommentar+Svar
om du har råd så håller CWD-sadlarna väldigt länge i andrahandsvärdet, dessutom är de utmärkta !
Svar: Tack så mycket för tipset! Tyvärr verkar dom vara i det lite dyraste laget för min plånbok för tillfället och eftersom vi behöver en sadel väldigt snabbt då inga av mina nuvarande sadlar passar på Q och jag har 0 kunskap om sadlar, alla olika siffror och bokstäver, som desutom är olika på varenda märke, gör mig otroligt förvirrad, så var det lättast att leta efter en Equipe då Zarah kan hjälpa oss väldigt mycket så att allt blir rätt! :)
Men till mitt nästa framtida sadelköp skall jag ha det i baktanke! :)
Jobb då? Kostar väl en slant med hästarna?
Bra o rolig blogg!!
Svar: Självklart skall jag inom kort framtid försöka skaffa mig ett jobb också. Men efter att ha haft tre olika jobb (plus lite andra inkomster) i somras så hade jag skrapat ihop så pass mycket så att jag skulle kunna betala det mesta utgifterna av hästarna samt mat (mm) till mig själv. Boendet där ute skulle bli väldigt billigt för mig och även hästarna blir ganska "billiga". Men sen kom ju en liten oväntad utgift vid namn Quando, men på något sätt hade jag sett till så attt jag klarat av ekonomin mestadels själv. Bara man vill så kan man!
Tack så mycket!!
Fast på landet, kanske en mardröm för andra, but I love it! Haha
Sherlock Holmes, cola, chips och godis- blir livet bättre än såhär??
Redo för flytt??
Tanken med att flytta ut hästarna på Allekvia var att tjäna pengar på mindre bensinförbrukning, samt billigare uppstallning, då även jag skulle flytta dit. Men det blev ju inte riktigt som vi tänkt (som med allt annat då alltså).
Nu skulle jag alltså egentligen ha bott med mina 5+1 hästar precis utanför dörren.
Gått upp kl 6 och gått till sängs 21-22.
Tagit hand om allt själv.
Ridit 4-5 hästar om dagen.'
Varit livrädd om nätterna.
Handlat och lagat mat till mig själv.
Mitt största problem hade varit ridmöjligheterna.
Men nej, istället ser verkligheten ut såhär:
Jag bor hemma.
3 hästar på rätt ställe, 2 hästar på fel och 1 "iväglämnad"
Vaknar kl 11 och somnar kl 2-4
Tar inte hand om något själv
Precis kommit upp på hästryggen efter 10 veckors "vila"
Är bara lite halvrädd om nätterna
Handlar inget i matväg från egen plånbok
Mitt största problem är att jag förlorat min ridmöjlighet.
Haha ja det är väl inte riktigt som jag tänkt mig kanske. Men jag börjar nu kunna se ljuset i tunneln. Jag har börjat rida igen, jag kan sköta det mesta själv i stallet, det är väl bara ridningen utav de yngre som jag inte tänker ta mig an ännu. Babysteps.
Eftersom jag börjat bli bättre och klarar av "mig själv" numera så kommer pratet om flytt upp igen. Jag själv har lite delade tankar om detta, jag vill jätte gärna flytta till ett eget ställe och ta hand om både mig och hästarna själv, men sen finns det varken tv eller internet, vilket är två saker jag är lite halvt beroende utav, och sen finns det råttor och möss, vilket är två saker jag är mindre beroende utav och värst av allt så finns det säkerligen spöken och mördare som är ute efter mig om kvällarna. Haha
Förhoppningsvis kan jag iaf få med mig Sara till mitt nya boende, då har jag någon som kan rädda mig mt allt ont som kommer med mörkret. ;)
Idag är jag lycklig!!
Efter 10 veckor så sitter jag här igen, på världens underbaraste skapelse. Jag måste erkänna att jag tappat mer än vad jag någonsin trott, ridning ha varit det jag kunnat, det som varit min grej, men idag kändes det som det var första gången jag satt till häst! Vinglig och noll kroppskontroll. Efter 50m trav var jag tvungen att sakta av både pga balansproblem och enorm smärta i knät. Jag måste nog erkänna mig besegrad av skadan, men nu satan skall jag igång på riktigt, startar lite lätt med Castro och Stina tills jag känner mig 100%igt bra och sen även de andra två.
Det kommer ta tid innan jag är tillbaka där jag slutade, men jag skall dit tillslut, det får ta den tid det kräver, i slutändan är det värt det!! :)
Kom hem nu mamma, jag är redo för stallet!!!
Helt sjukt!
Än så länge har denna dag bara varit positiv, först blir man friskförklarad med orden "det har läkt väldigt bra", sen kommer mormor in med en väldigt god glass.
Sen av någon konstig anledning börjar jag rensa undan lite saker här hemma och tror ni inte att jag hittar mina vita ridbyxor som varit borta ett antal månader, jag har letat överallt efter dom men inte funnit dom, och det underliga var att jag hittade dom i en resväska som stod öppen mitt i mitt sovrum, ursäkta?
Sen någon timme efter sitter jag i hallen och söker efter mina gamla teknikskydd, för över ett år sen tappade jag bort ett utav dom och har sökt precis överallt, i huset, tre olika stall, garaget, hästbussen, alla andra bilar osv, men nej de har varit spårlöst försvunna!! Men tror ni inte att jag får syn på dom helt öppet på mittennivån i skohyllan nedanför trappen där man går förbi ett antal gånger varje dag, hur i helvete kan ingen i familjen sett dom, jag tror till och med att jag själv har städat den hyllan under den här tiden som skydden varit borta?! Är det någon som driver med mig eller är jag bara fullkomligt kass på att leta? x)
Ja som sagt hittills har det varit en ganska bra dag, hoppas på att det fortsätter när jag kommer ut till stallet. ;)
självklart kommer de tillbaka när man (mamma) precis har köpt ett par nya Equipe teknikskydd. haha
Och så var det det här med att köpa sadel...
Finns det något jobbigare än att hitta rätt sadel, en som passar både mig och hästen? Okej om man skall vara en "viktigpetter" så finns det väl saker i världen som är snäppet jobbigare, men nu pratar vi om Ronja Håkanssons liv, vilket i det stora hela är ganska simpelt.. ;)
Tillbaka till sadelproblemet, försöker för tillfället hitta en sadel till Quando då ingen utav de tre jag har nu passar på honom.
Tanken är att införskaffa sig en Equipe sadel, 17"/L-kåpor/Normal bom/Helst mörk brun.
Visst hade det varit enklast att beställa en ny, så allt blir perfekt och man vet vad man får, men (och detta är ett väldigt stort men) Jag har absolut inte pengar till en ny och har inte heller lust att betala typ 30 000:- för något man kanske kan sälja för max 15 000:- i framtiden, istället för att köpa något för 15 000:- som man kanske kan sälja för 12 000:- i framtiden.
Eftersom jag inte har pengar för tillfället, eller visst har jag pengar, men de skall ju betalas av på Quando, så lär min mor betala sadeln till en början, och precis som mig så är hon tyvärr inte miljonär, och då får man nöja sig med bättre begangnat, eller begangnade TEST sadlar som Castro får stå ut med. ;)
Sen är det väldigt svårt att köpa något över nätet, man vet ju inte till 100% att man får det man tror man betalat för, men vi har tur som kan ta hjälp av Zarah, bonusföräldrar är Guld värda ibland. ;)
Min älskade testsadel. <3
12/12/12 kl: 12:12
Coolt!
Underbart, Underbart, Underbart!!!!!!!!!!!
Här med är man friskförklarad!!! Den underbara känslan jag har nu, jag känner mig så fruktansvärt befriad, visst är det en lång bit kvar tills jag är helt återställd (om jag någonsin blir det), men för tillfället spelar det ingen roll, äntligen skall jag få hoppa upp på min favorit igen, efter 10 veckors väntan! Fy fan jag skulle lätt kunna börja gråta nu!
Läkarens ord var "När ledytan är skadad är det väldigt svårt att klara sig utan bestående men, men din skada ser så pass bra ut så om du har tur så kommer du bli helt återställt sen"
Helt underbart att få höra positiva besked från en läkare för omväxlingens skull, innan har de bara förklarat hur dålig prognos det varit och hur kast livet kommer bli i framtiden, typ. Vet inte hur många olika läkare som under min sjukhusvistelse sa "Ja det ser ju inte alls bra ut", " Det är en väldigt allvarlig fraktur", "Det ser riktigt fult ut"
Men fan ta dom, ibland blir man stolt över sin kropp!! ;)
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Nervöst.
När ni läser detta, eller rättare sagt när detta inlägget kommer publiceras så lär jag sitta nervöst vid Lasarettet och oroa mig över vad rönkenbilderna kommer visa.
Läkarna har sagt 0 belastning under 10 veckors tid, sjukgymnasterna sa 20kg belastning efter 8 veckor, jag bestämde mig för 55(?)kg belastning efter 9 veckor.
Mitt egna beslut oroar mig lite, jag kanske har dragit ut på gränserna lite väl när jag burit runt på höpåsar á 10,5kg och kört runt på kärror fulla med skit, utan hjälp av kryckor.
Jag har inte haft ont i knät vid belastning, men ju mer jag oroar mig och ju mer jag känner efter, ju fler vågor av smärta går det igenom knät.. Jag hade tex inte ont i knät förens jag började skriva detta inlägg och började än en gång känna efter.
Det som oroar mig mest är att jag fortfarande inte kan få mitt ben helt rakt, pga det kan jag inte går helt normalt, och inte heller stå helt klokt. Vilket får mig att börja tänka på framtiden, kommer jag alltid att gå annorlunda? Kommer jag kunna springa igen? Stega en bana?
Jag vill inget hellre än att bli "friskförklarad", få beskedet att det är ok att hoppa upp i sadeln igen. (Visst på sjukhuset sa dom innan op. att jag inte skulle kunna göra det varken detta eller nästa år) Men inte fan tänker jag vänta till 2014 inte!
Nej positiva tankar Ronja! Livet är inet slut bara för att ett knä är det, någon lösning på problemen i framtiden skall man nog kunna hitta! Människor har trots allt överlevt värre grejer. ;)
Men iaf, håll tummarna för mig nu!!!
Dip Dye
Vad tror ni, hade Castro passat i dip dye?? ;) Haha
Skön snubbe!
All I Want for Christmas!
Snälla Pappa?!
Mitt Hjärta!
Här kommer en "nygammal" ovisad film på världens absolut bästa ponny, fy i helvete vad jag saknar min bästa vän! <3
Mat.
I brist på annat så tänkte jag skriva lite om vad jag ger mina djur för foder.
Kraft foder:
Förut fick Castro Granngårdens havrefria musli, men efter att få höra en liten "skräckis" om bindningsmedlet i krafft så får mina hästar numera bara havre, korn kross och betfor, Lill-C får även havrekross.
Castro: KornKross (1,5mått) och betfor (1/4mått torr)
Quando: KornKross (1,5mått) Havre (1/2mått) och Betfor (1/4mått torr)
Älgen: KornKross (1,5mått) Havre (1/2mått) och Betfor (1/4mått torr)
Stina: Havre (1/2mått)
Lill-C: KornKross (2dl) HavreKross (2dl)
Jag kan ju inte påstå att mina hästar får speciellt mycket kraft, men enligt mig så är kraft bara en liten extra bonus och jag har inte heller märkt någon speciell skillnad på mina hästar om jag ökat på eller minskat.
Tillskott:
Eftersom hästarna inte får i sig alla mineralämnen mm när de enbart äter Havre och Korn så får de även lite tillskott i sin foderstat.
Mineraler (Castro, Quando, Älgen får "vanliga" mineraler medans Stina och Lillen får Avels mineraler)
Gurkmeja (Castro, Quando och Älgen)
Nypon (Alla)
Castro skall även få glukosamin, men jag måste erkänna att jag är otroligt dålig på att komma ihåg att köpa nytt när det tagit slut. Hehe
Och självklart får dom även massa Morötter och Äpplen också! ;)
Grovfoder:
Hästarna ute på Allekvia får för tillfället två sorters hö, småbalar samt storbalar.
Småbalarna är ett litet grovare och ljusgrönare hö, medans Storbalarna är mycket finare och mörkare strån.
Eftersom höt från Storbalarna är lite dammigt så ger vi det bara utomhus i hagarna (även fast vi har ett väldigt luftigt stall), vilket betyder att de får Småbalshöet inne på kvällen.
Alla tre får 3kg Storbalshö på Morgonen och 3,5kg Småbalshö på Kvällen, därimellan får det ca 2-3kg utspritt under dagen.
Eftersom jag får lite smått panik om mina hästar står för länge utan mat (med tanke på magsår) så har mina hästar även en påse med halm i boxen som de kan gnaga på om nätterna när höt är slut. (Har även börjat ge dom 1-2kg Halm på morgonen i hagen)
Oftast fodrar vi vid 6-7 på kvällen och 7-8 på morgonen och då känns det väldigt tryckt att veta att dom inte behöver stå toma i magen under ca 12 timmar. :)
Men när jag flyttar dit lär de få sista givan mycket senare samt första givan tidigare.
Stina och Lillen äter bara väldigt fint småbalshö(!), och om jag skall vara helt ärlig så har jag ingen aning om hur mycket mat de får, lite pinsamt kanske men de ser ut att må fint iaf. ;) haha
....
Lilla Q
Idag var det som sagt hopplektion för Quandos del. Tyvärr så var han ganska seg och tog inte tag i uppgifterna som han brukar, han gjorde allt som han skulle, men såg lite uttråkad ut, men det kan ju vara dags för en liten hoppvila nu för hans del. Han har ju trots allt inte fått någon längre hoppvila på väldigt länge, tror jag iaf(?).
Eller så behöver han kanske bara en liten klippning. ;) Nej men jag tror att det var en hoppträning kvar, sen får han tat lite lugnt ett tag. :)
Jag ser hemk ut på bilden, alldeles för blek och alldeles för smal, men jag lovar er, jag har ätit upp mig sen dess, dock är jag fortfarande lika blek tyvärr. ;) Men Quando är fin iaf! :D
Saknar!!
Hjälp!
Jag tror nog att jag har den tråkigaste Headern som finns, gjord i Paint eftersom jag inte har något annat program på datorn, och har inte heller någon aning om hur man gör en snygg header samt hur man lägger in den osv. Därför får ni mina kära läsare stå ut med en otroligt tråkig, samt falsk eftersom bloggen inte längre kan kallas ny. ;)
Men min tanke är att utnyttja min bror sen när han kommer hem, så inom kort skall det nog bli en liten förändring till det positiva här på bloggen. :)
Veckoplanering.
Måndag: Lill-C skall bli av med skorna, Q skall på hoppträning.
Tisdag: Sjukgymnast Cykling 30 min
Onsdag: Rönken, Ortoped, Sjukgymnast, (rida?) och Bonde på kvällen tillsammans med Maya :D
Torsdag: Sjukgymnast
Fredag-Lördag-Söndag: "Ledig"
Träningsvärken är ett faktum!
Good god, jag tror väl aldrig att jag fått en sån här träningsvärk efter att ha tömkört två hästar förut! Fy satan!
Men jag får väl skylla på att det var fullt av snö där jag tömkörde och hästarna drog iväg med mig lite då, dom tänkte inte riktigt på att deras matte inte är sådär jätte snabb och rörlig för tillfället, och sen är ju trots allt musklerna ganska förtvinade, men jag klarade det helt själv! Ganska stolt faktiskt! ;)
Kryckorna har jag numera sagt farväl till, de är mest ivägen nu när jag ändå kan gå ganska normalt, visst säger doktorerna 20kg belastning, men va fan det gör ju inte ont när jag lägger hela kroppsvikten på det så enligt mig borde det inte vara farligt att lägga lite extra vikt! Men det märker vi väl på Onsdag när jag skall tillbaka till röntgen! ;)
Nej om man skulle ta sig vidare till tven och alla träns som behövs putsas, mamma kommer med fler varje dag som behöver lite behandling, så skiten tar ju aldrig slut. ;) haha
Överkänslig och överpetig!
När det gäller mina hästar samt utrustning så är jag ett riktigt psykfall, allt skall göras på mitt sätt och om någon gör annorlunda (med mina hästar) så får jag panik.
Och nu behöver det inte vara speciellt stora saker, utan tex om någon bara mockar på ett annorlunda sätt eller inte tar bort hår och smuts från borstarna när de använts, så börjar jag koka inombords.
Ingen annan får komma i närheten av mina hästars manar eller svansar med en sax. Häromdan klippte mamma svansen på Stina, utan att borsta den först och väldigt ojämnt, jag hann inte stoppa henne och det enda jag fick fram var ett gällt skrik. haha
Rakar mina hästar gör jag även själv, på mitt sätt, vilket är petnoga, jämna kanter överallt och inga toffsar här och var.
Hästarna skall ridas av mig, på mitt sätt. Väldigt sällan lånar jag ut mina hästar till andra och när det väl händer har jag lite lätt panik emellanåt. Inte för att dom rider hästarna dålig, men bara inte på det viset jag vill att de skall ridas på! ;) Mamma har fått känna på min perfektionism när hon ridit mina hästar, och det värsta är att jag blir så arg när hon inte rider precis som jag säger, vilket är ganska svårt för henne som inte ridit så mycket de senaste åren att göra. Som sagt psykfall!
Som ni kanske förstår så är jag väldigt överpetig och rättare sagt riktigt jobbig när det gäller mina hästar. Och när jag precis skadat mig och fick lämna över allt ansvar till min mamma var det otroligt jobbigt, hon följer nämnligen inte alls mina överdrivna regler, vilket var väldigt svårt för mig att acceptera till en böjan, men nu efter snart 10 veckor så har jag varit illa tvungen att lära mig släppa taget och tro det eller ej så har det faktikst hjälpt lite, men nej helt botad är jag inte på långa vägar, och om jag känner mig själv rätt så lär det eskalera rejält när jag flyttar ut själv till Allekvia och har fullt ansvar över all skötsel av mina hästar. ;)
(jag vet att jag inte gör allt/eller rider perfekt eller på rätt vis, men det är på mitt vis och ett sätt jag trivs med)
Dagens uppdrag!
Leta fram bett till varje träns! (Samt putsa klart det som ännu inte blivit rent)
Förutom det skall man göra det vanliga, vilket är mocka, fixa hö, glo på när moder rider och inte alls bli avundsjuk, fixa hö samt pussa massa på mina älskade små varelser! ;)
Kort fattat, en helt valig dag alltså. ;)
Alldeles för lång tid.
På måndag är det tio veckor sedan jag satt på en hästrygg, tror nog aldrig att jag varit såhär länge utan att ridit sen jag började som 3 år. Helt sjukt hur gärna man vill hoppa upp på ryggen igen! Men med lite tur så är jag nog upp inom snar framtid. ;)
Nej om man skulle ta och åka ut och fodra de små liven innan de dör av hunger, om jag känner Castro rätt så gör han det snart. ;)
Min fina lilla gris!!
Mitt tänk!
Jag är väldigt noggrann med att mina hästar skall ridas, eller iaf jobbas på något vis, regelbundet och i olika miljöer, 6-7 grr i veckan. Om jag slarvat med ridningen någon dag så får jag enormt dåligt samvete, och nu pratar vi inte om 3 dagars vila i rad utan efter 2 dagars vila samma vecka, och när det gäller Castro kan jag få dåligt samvete om jag inte jobbar honom 7 dagar i veckan.
Nu är det inte så att jag rider skiten ur mina hästar varje dag, utan vissa pass är bara en skrittur i skogen 30-60min på långa tyglar, eller ett tömkörningspass på 20min. Men huvudsaken är att dom kommer bort från hagen och får röra på sina ben och kroppar och se något annat.
Veckan innan tävling är det väldigt viktigt för mig att mina hästar har gått klokt så att de har en rättvis förutsättning på självaste tävlingsdagen! Jag skulle aldrig tävla en häst som vilat 2-3 dagar innan en tävling, för mig skulle det kännas väldigt fel, och framförallt taskigt mot hästen.
Mina hästar är väldigt noggranna med att straffa mig om jag slarvat lite, de blir äckligt stela och helt omöjliga att rida. Speciellt Castro och Stina, de klarar verkligen inte av en veckas vila, eller rättare sagt deras kroppar klarar inte av det, då de behöver ett antal besök hos kiropraktorn efter lite vila. ;)
Så när jag då får höra på på tävlingsplatsen eller träningar att "Min häst har gått 2 ggr senaste veckan så vi får se hur det går, haha" så kommer det en liten våg av hat genom min kropp, och min fråga är varför? Varför är du här med en häst som inte är i form? Och framför allt varför skäms du inte för det?
En annan sak som är lite irriterande är att de väldigt sällan blir "straffade" av att låta hästarna vila, hästarna presterar lika bra som annars och väldigt ofta bättre än mina, vilka jag verkligen lägger ner all min tid på (nu kan jag väl inte påstå att mina hästar presterar speciellt dåligt heller men jag hoppas ni förstår hur jag menar)
Jag vet att man inte skall lägga sig i hur andra sköter sina hästar, vilket jag inte gör heller då jag aldrig sagt något, det enda jag sagt är "Det skulle aldrig gå med mina hästar", men jag skulle gärna vilja veta hur de tänker, hur de ser på saken, som sagt min fråga är Varför?
Jag kan förstå att i många fall, speciellt under vintertid, att man kanske inte har så mycket ridmöjligheter eller tid pga jobb osv, men varför åker man då på hoppträningar under dessa perioder?
Men samtidigt kan min mamma för tillfället klara av, trots jobb till 16-17 och absolut inga ridmöjligheter, att ta hand om och motionera tre hästar mestadels själv? (kan va lite pga att hon har mig som tvingar henne, haha)
Och nu menar jag inte heller att alla som äger en häst måste motionera sina hästar 7 dagar i veckan 52 veckor om året, men om man tävlar sin häst regelbundet från 1.20m och uppåt så skall man (enligt mig) rida sin häst klokt, för hästens skull!
Jag själv är livrädd för att mina hästar skall skadas och få ont pga min ridning, dom är mitt allt och min framtid, och om jag då låter min häst antingen vila helt eller gå ett hårt dressyr eller hoppass så är det mycket större chans att de drabbas av tex ledinflamationer, senskador, ryggont osv, och det är inget jag helst vill vara med om, och just därför kan ni se mig i de värsta vädren till häst och jobba på som om det var strålande solsken. ;)
Och visst både Castro och Stina hatar regn, men de står ju ändå i hagen resterande del av dagen och blir blöta, så då kan de även få röra sig utanför hagen i regnet, den enda skillnaden är att även jag blir blöt, vilket jag kanske inte njuter av, men jävlar vad stolt man blir över sig själv och hur gott man mår i själen när man är klar med alla hästar! ;)
Ja det här är iaf en av många funderingar jag har, jag vet inte hur ni som läser tänker och meningen är verkligen inte att någon skall känna sig stött eller liknande då jag absolut inte tänkt på någon speciellt person när jag skrivit detta, utan det är bara något som slagit mig ett antal gånger ilivet. :)
Om det är någon som vill dela med sig hur den känner eller tänker så kommentera gärna! Alltid kul att få reaktioner på något man skrivit! :)
Läder mår tydligen inte bra utav att bli bortglömt...
Så mycket man borde göra men så lite man gör!
Snacka om att man blivit van med denna livsstil jag lever för tillfället. Ligga i soffan men något sött att äta på samtidigt som både tven och datorn är i full användning. Somnar senare och senare för varje kväl och vaknar senare och senare dagen efter.
Jag skulle kunna städa, baka eller göra något annat lite viktigare, men nej här sitter jag och gör i stort sett ingenting, vilket börjar reta mig lite, jag är inte i vanliga fall såhär lat, missförstå mig rätt nu, jag är inte den som gör mer än vad jag behöver, men på mina lediga dagar brukar jag iaf vara lat utomhus tillsammans med mina hästar, vet inte hur många gånger jag varit i stallet över 12 timmar och bara ridit 1-4 hästar och gjort det mest nödväntiga och kan inte komma på efteråt vad jag egentligen la all tid på, så överabitiös är jag inte, men att sitta såhär framför tven och inte gå utanför dörren förens efter 6 är inte helt okej! ;)
Men om en vecka får jag (förhoppningsvis) komma upp på hästryggen igen, och då jävlar blir det andra bullar!! Både Stina och Castro har nog saknat att ha sin matte på ryggen, kan man ju önska iaf. ;)
Nej om man kanske skulle ta tag i putsningen igen iaf. :)
Vill ha begär!
Mycket Back on Track, men det är ju trots allt fina grejer. ;)
Mål 2013
Stina
Kortsiktiga mål är att börja sätta igång henne igen och få bort de där sista mammakilorna. ;) När dom är borta så skall vi ut på tävlingsbanorna igen och i slutet av året är målet att vara reda för att starta, och förhoppningsvis också göra det, Msv C:1. :)
Castro
Kortsiktiga mål är väl helt enkelt att komma ut på tävlingsbanorna igen och göra bra rundor i 1.30m. Sen lite långsiktigare mål är att tävla 1.40m med bra, och helst felfria resultat och sen om allt känns bra och framför allt att Castro håller sig fräsch så skall vi starta 1.45m.
Drömmålet är att i slutet av året vara kvalade till 1.50 och om vi känner oss fräscha nog kanske till och med starta. Men som sagt det är väl drömmålet. :)
Älgen
Kortdiktiga mål är att komma upp på ryggen igen, hon har ju inte haft ryttare på ett tag nu. Sen om hon tillåter det så skall inhoppning påbörjas.
Om allt går bra så skall hon få börja med någon lektävling på 60cm och i slutet av året skall hon kunna gå 90cm/1m klasser.
Quando
Kortsiktiga mål är att jag skall våga mig upp på ryggen igen och börja hoppa lite lätt. Zarah lär nog få ta de första tävlingarna på honom, så tar jag över när jag kääner mig redo. Jag tror inte att hon har något emot det. ;) haha
Tanken är att han iaf skall starta 1.10m, och i slutet av året kanske till och med 1.20m, men det är bara om han är redo för det!!! Tanken är inte att stressa upp i klasserna, utan allt får ta sin tid! :)
Sen har jag väl även tänkt att försöka starta någon dressyrklass, kanske upp till Lb. :)
Såhär ser väl min plan ut med hästarna nästa år, men det allra största målet är att hålla alla hästar fräscha och glada i livet, och om jag lyckas med det så skall jag nog kunna lyckas med det andra också. :)
4 träns klara, bara 6 kvar ( samt lite annat fix )
Putsdags!!
Älgens nya träns.
Mina hästar!
Nors Stella Nova "Stina"
Sto född 2000, e: Orchis Morio ue: Coed Cotch Targed
Varit i vår ägo sen Februari 2006
Ett sto med ett jävla humör och tävlingshuvud. Ingen häst man direkt ställer sig och gosar med, då hon lägger bak öronen och hugger efter en om man skulle klappa henne lite lätt på halsen, nu är det mest hot eftersom om hon skulle bita tag i något så får hon panik.
Hon är även expert på kosparkar om man kommer för nära ljumsken på henne (dock blivit bättre efter hon blivit mamma). Men innan det så var man dödens om man kom i närheten, man har fått ett antal blåmärken på armarna, även klippmaskinen har fått känna på hennes hovar och sen har mamma fått sy ena ögonbrynet då hon råkade kittla henne i ljumsken med sitt hår när hon stretchade frambenet.
Så ja röd är hon utan tvekan, men helt underbar på tävlingsbanan och gör (i stort sett) alltid sitt bästa!
Hon är även en riktig liten matslampa (om man nu får uttrycka sig så). Hon gör precis allt för mat och så fort man bara går förbi med tex en morot i handen så gnäggar hon, hon har alltid varit otroligt "pratig", speciellt när det gäller mat då! ;) Vilket hennes son även verkar ha tagit till sig. :)
Meriter innan vi köpte henne: Unghäst klasser upp till Lb hoppning.
Meriter med mig: Vinster + placeringar upp till Lb Hoppning, även startad La någon gång, samt vinster och placeringar upp till La:P2, startad upp till Msv:C1 i dressyr.
Castro
Valack Född 1995, e: Billion ue: Abbé
Varit i min ägo sen Juli 2009
Min allra första egenköpta häst!
Om Castro vore en människa så hade han haft ett antal bokstavskombinationer och antagligen gått på medicin. Han kan inte vara still och ta det lugnt en enda sekund, alltid måste han ha något att bita i eller buffla på, att vara i närheten av honom kan vara ganska påfrestande ibland.
Han är även den mest ouppfostrade häst jag någonsin mött, och hur mycket jag än försökt fostra honom så går det inte in i huvudet på honom, utan efter 5 sekunder så gör han samma sak igen. Så på senare tid har jag gett upp, det är ändå inte så att han blir farligt ouppfostrad utan han är bara jobbigt ouppfostrad. ;)
Förutom sin vattenskräck så är han den perfekta läromästaren i hoppning, om man inte rider honom på hans vis så blir han arg och drar iväg och tillslut vägrar han att ens gå i närheten av hindren, och om man rider honom rätt så gör han allt för en! Han skulle aldrig stanna på ett hinder "bara för att", men om man lägger han helt fel så gör han hellre en nit än krasch. Han ger en ett väldigt stort självförtroende och inget hinder känns för stort när man sitter på honom.
I dressyren så kan han det mesta, om man gör rätt och om man inte pressar honom för mycket. Han vet vad han kan och han vet hur han vill ha det, om man då rider fel eller pressar honom för mycket, eller blir för hård i handen eller har för mycket ben, så lägger han i backen och ställer sig på bakbenen.
Han är en rödhårig gubbe som har väldigt starka åsikter, men om man får honom på sin sida så gör han allt för en och är en riktigt underbar häst!
Meriter med tidigare ryttare: Placeringar upp till 1.50m
Meriter med mig: Vinster och placeringar upp till Nationell 1.30m, startad ett antal 1.40m men fått några retliga pet i alla.
Sharp Lady Bergerac W "Älgen"
Sto Född 2009 e: Cyrano de Bergerac ue: Sharp Matt xx
Varit i vår ägo sen Februari 2012
Älgen är en häst som inte gör mycket väsen ifrån sig, hon bara finns där liksom. Jag har nog aldrig sett henne lägga bak öronen eller varit sur på något vis. Hon verkar leva i sin egna mysiga lilla värld där allt är grönt och ljuvligt. haha
Finns inte så mycket att säga om denna lilla häst, hon är väldigt "vanlig" och lite halvt tråkig, haha, men väldigt trevlig att jobba med och gör alltid sitt bästa. :)
Gjort innan vi köpte henne: Haft träns 2-3 ggr samt löshoppat en gång.
Gjort med mig: Inriden och hann påbörja lite inhoppning innan jag skadade mig.
Cooltender HJ "Lillfjanten"
(för tillfället) Hingst Född 2012 e: Nintender ue: Orchis Morio
Vår första (och enda) egna uppfödning.
"Lillen" är en liten kaxig kille som tror att han är större och starkare än vad han egentligen är. Han är snart 6 månader gammal och jagar redan bort de äldre hästarna (3år och uppåt) i hagen. Han är en riktig liten pussgurka och älskar uppmärksamhet frn oss människor, dock blir han lite små grinig om man ber honom att flytta på sig, han gör ingenting men lägger bak öronen och blänger surt på en när man flyttar honom.
Precis som sin mor är han väldigt pratig och gör allt för en liten morot, vilket gör honom väldigt lättlärd (än så länge iaf)
Min allra bästa vän! <3 ;)
Quando
Valack född 2008 e: Qalle ue: Amiral
Varit hos oss sen Oktober 2012 (Äger honom inte ännu)
En liten fjolla som är rädd för det mesta, nej då riktigt så pass är det väl inte, men lite fjollig är han minsann, dock har det blivit mycket bättre. :)
Han är väldigt trevlig att rida, väldigt mjuk i munnen och lättriden. En häst som man blir väldigt glad av att rida. (förutom när man ramlar av och krossar knät då förstås) ;)
Även denna lilla häst är en riktig liten pussgurka och älskar att stå och mysa!
Meriter innan han kom till mig: Hopptävlat upp till 1m, 0fel.
Meriter med mig: Kort och gott, inga! ;) (med det kommer gott folk, var så säkra)
Ja detta är de hästarna som jag har i mitt stall för tillfället. :)
2012
Hade nu tänkt skriva om mitt år, ett litet såkallat sammandrag.
För det första kan jag inte påstå att 2012 varit ett speciellt bra år, många förluster, mycket sorg, mycket oro, dåliga resultat och skador.
Under årets tre första månader så förlorade jag tre av mina älskade djur, två till himlen och ett till en ny ägare.
Den första var Miss Stella, världens största och världens snällaste häst. En häst som älskade att hoppa men hatade dressyr, men gjorde ändå alltid sitt bästa. Tyvärr så hade hon inte kroppen med sig, då hon var väldigt stor och tung samtidigt som hon trampade igenom kotorna väldigt mycket, vilket gjorde att hon tyvärr drog på sig en senskada som aldrig blev bättre, så tillslut fick hon tyvärr somna in pga den skadan.
Fina Stella <3
Nästa förlust blev världens goaste och fegaste lilla vovven som funnits i ens liv i 11år. Under vintern smalnade han av väldigt mycket och tillslut vägrade han äta överhuvud taget, pappa åkte då till veterinären och fick då reda på att hans lungor var fulla av cancer och fick då dagen efter somna in. Världens drygaste, mest olydiga men samtidigt bästa hund, fy satan vad jag saknar honom. <3
En utav de sista bilderna på honom.
Kort därefter bestämde mamma att hon skulle byta bort min allra bästa vän, min första egna häst som jag haft i 10år mot en ful 3åring, även fast jag vägrade och tyckte att jag förlorat tillräckligt detta år så hade jag inte mycket att säga till om. Ångrar fortfarande detta byte och varje gång jag tänker på min lilla älskade ponny så gör det ont i hela kroppen, han var mitt allt! <3
Som sagt så bytte vi till oss en tråkbrun 3åring som man kunde räkna alla revben på, eftersom hon stått i flock och är ganska låg i rang så var hon full av gamla bitmärken, mitt i pannan hade hon två skotthål (eftersom hon hade så mycket päls i huvudet så blev det stora hål vid virvlarna) och en svans som inte vuxit sen hon var 1år. Hon luktade kossa och kunde inte galoppera mer än två steg utan att byta till korsgalopp. Hon var virrig och skulle vara i famnen på en hela tiden. första gången jag rörde vid henne så sparkade hon mig på låret och första gångerna hon lörhoppades så kom hon knappt över 90cm utan att riva eller vara i både bak och fram bom med både bak och framben. Som ni kanske kan förstå så tyckte jag vi gjort ett väldigt dåligt byte. Det var vid den här tidpunkten hon fick sitt fina smeknamn Älgen.
Till en början var det helt och hållet mammas projekt, men eftersom hon inte har speciellt mycket unghästvana så fick jag snart ta över inridningsarbetet. Tur för älgen så var hon väldigt trevlig att arbeta med, hon försökte alltid göra rätt och var väldigt snäll och mjuk i munnen. Men galoppen var fortfarande ett stort problem. Men hon kämpade på.
Har inga bilder från när hon kom, och när det här kortet tagits så var hon vacker i jämförelse med när hon kom.. ;)
Resultatsmässigt under början av året så gick det väldigt bra för mig och Castro, vi hade med oss mins en placeirng på varje tävling ända fram tills Norrköping, och på något underligt sätt så lyckedes vi även vinna en 1.20 i Södertälje med över 90 starter, hela familjen, eller jag tror nog att hela Gotland var i chock. haha Jag och Castro som vanligtvis har minst 1 tidsfel tillsammans. ;)
På bilden ser ni en häst som är otroligt stolt över sig själv. Stod med öronen spetsade hela tiden.
Första halvåret av året var man otroligt orolig över Stina, hon har aldrig varit dräktig förut och inte heller vi. Så man hade en ständig oro över hur det skulle gå, om alla tecken hon visade var normala eller inte. Saken blev inte bättre utav att hon fick kolik både under dräktigheten och efter födseln. Men som tur var så gick allt bra och hon fick (till en början) en välskapt och kaxig liten bebis. <3
Bästa vänner från första sekund! ;)
När Lillen var 1-2 månader så började han busa mindre och mindre och tillslut skrittade han bara efter Stina med hängt huvud och såg väldigt stapplig ut när han skrittade och travade. Så än en gång fick vi tillkalla veterinär och då visade det sig att han var bockhov, så därefter fick han flytta till en mindre hage och fick på sig tåskor fram. Efter några veckor blev han piggare och gick mycket bättre så då fick han flytta ut till den stora hagen med de andra hästarna igen. :)
I slutet av April fick vi hem Salka, ett 7årigt sto som tidigare gått upp till 1.20m, men som numera endast hade stått i en hage det senaste halvåret(?). En väldigt trevlig men ganska lat häst som gjorde det man sa till henne men inte mer.
Anledningen till varför vi frågade om vi fick låna henne var att jag inte hade någon häst att hoppträna på (Castro tävlas bara pga hans ålder) och hon var till salu men hade ingen ryttare för tillfället.
Till en början var hon inte speciellt rolig att hoppa på, hon bjöd inte mot hindren och det kändes inte som att hon la märke till att man var på väg mot ett hinder, men hoppa det gjorde hon alltid, hur man än kom, men att hoppa över 1m var ganska läskigt.
Men när hon fick mer ork och det blev lite kyligare väder så fick hon gas i baken, de sista hoppträningarna så tög hon tag i allt som kom framför henne och var riktigt riktigt rolig att hoppa, jag satt och log hela lektionerna. ;)
Tyvärr så ramlade det lite bommar på tävlingsbanorna och sista tävlingen hoppade jag fel hinder. Men vi tog oss runt några banor upp till 1.20m med helt ok resultat.
När jag skadade mig så fick vi tyvärr lämna bort henne till en annan då mamma inte hade tid att rida så många hästar om dagen.
BIld från en utav de första ridturerna
Bild från en utav de sista tävlingarna.
Sen resultatmässigt så gick det riktigt dåligt. Första 1.35m rev vi alla hinder utom 3, vilket gav oss 20fel, sen klassen efter (1.30m) fick vi ett ner och klassen efter det (1.40m) fick vi 16 fel, alla rivningar. På framhoppningen hoppade han riktigt riktigt bra och var en halvmeter över hindren, men antagligen blev han spänd pga vattengraven och kunde då inte slappna av i sina små bakben.
Men det var en riktigt kul upplevelse, speciellt när man blev intervjuad i tv och allt. ;) haha
Sen efter Norrköping så gick det bara utför resultatmässigt för oss, vet inte riktigt vad det berodde på eftersom både jag och Castro var i bättre form än någonsin och jag började verkligen hitta alla knappar och få bra flyt inne på banan. Men trots det så ramlade bommarna och vi fick några klasser med två siffriga fel.
Vi får hoppas att det blir bättre nu efter lite hoppvila. :)
På nationella här på Gotland gick det ju faktiskt helt okej iaf, 1800:- vinstpengar, 1000:- presentkort och en ny Cykel, för att vara mig är det en väldigt bra tävlingshelg. ;)
I slutet av sommaren så började arbetet för Älgen igen, efter fri tillgång till gräs och en stor hage med bara en annan kompis så hade hon lyckats gå upp några kilon och man såg inte riktigt alla revben längre (hon är lite som mig och mamma, kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt).
Hon skötte sig perfekt när jag red henne och började även söka sig ner i form. Fortfarande var galoppen ett stort problem, men efter mycket tömkörning så blev hon riktigt fin även i galoppen, och framför allt väldigt kaxig efter all beröm som hon fick. ;)
Men en mer chillad 3åring får man nog leta efter, när vi skrittade hemåt i skogen så gick hon helt i sin egna takt, vilket var väldigt mycket långsammare än den andra hästens takt, så jag satt där på helt långa tyglar och skrittade 100m bakom mamma utan att hon reagerade. Och en gång när vi skulle gå ut från boxen så stötte hon till en vattenhink med bakbenen så det skvätte upp på benen, jag var beredd på att hon skulle kasta sig ur boxen och vara livrädd men hon fortsatte gå som om inget hade hänt, det är fruktansvärt skönt med sånna hästar. :)
Lite mer mage fick hon av gräset iaf. ;)
På sista tiden har hon även utvecklat sin hoppteknik endel, nu för tiden är hon snudd på aldrig i en bom och hoppar riktigt fint faktiskt, har fortfarande inte löshoppat henne högre än 1.25m eftersom hon börjat överhoppa sig så mycket, men förhoppningsvis så kanske det blir en liten hopphäst av henne i framtiden, vi får hålla tummarna att hon har rätt huvud till det, för tekniken verkar hon ha iaf. :)
För tillfället blir hon inte riden längre eftersom hon blivit sne i ryggen (tillfixat av Lillemor) antagligen av att gå omkull i hagen och efter det inte riktigt accepterat sadeln längre, men jag får väl börja om med henne sen när jag blivit frisk, hon är ju inte den som är elak. :)
I slutet av Oktober kom mitt senaste tillskott. Ett litet inpulsköp som inte alls var meningen egentligen, men inte heller något erbjudande som jag lätt kunde säga nej till. En häst som jag fått se utvecklas och rida i över 1 års tid, en häst som jag verkligen trivts tillsammans med och som passar min ridning till 90%, och framför allt en riktigt fin unghäst med bra inställning.
Men tyvärr visade det sig att han blivit lite bättre än vad jag visste (haha) och se vad det ledde till. ;)
Men det är iaf lite kul att få se han hoppa med annan ryttare och se utvecklingen istället för att känna den, men lite surt är det nog. ;)
Det största bakslaget (förutom all död då) är ju självklart min förbannat onödiga skada, det irriterar mig fortfarande till 1000 att något så litet kan bli så allvarligt. Men jag har börjat accepterat det och det är ju faktikst inte alls lång tid kvar tills själva benbrottet är läkt (om det inte redan är det). Sen kommer ju typ aldrig leden bli bra så den borde inte vara så viktig att vänta på, om ni förstår hur jag menar, när benbrottet är läkt så borde jag få komma igång som vanligt. ;)
Ja såhär har väl mitt 2012 varit. Absolut inte det bästa året, men det jag är mest stolt över är att min ridnig har utvecklats så himla mycket, jag har hittat rätt känsla och sitter inte längre med ostadig hand och kastar hästarna fram till hindren och rider i ett mycket bättre och jämnare tempo och förhoppningsvis håller det i sig även efter skadan, men i det stora hela så hoppas jag på ett mycket bättre 2013. ;)
Precis min tanke!
Har precis fått reda på att jag inte alls är ensam med mina tankar runt denna insamling utav pengar till en häst till en person som bevisligen redan har helt okej hästmaterial i sitt stall och helt okej ställt med pengar, istället för att kanske lägga de 850 000:- på tex föräldrarlösa barn, cancerforskning eller något annat (enligt mig) viktigare ändamål.
Enligt mig är detta helt sjukt, men det som kanske är snäppet värre är att människor verkligen skänker sina pengar, att föräldrar låter sina barn tömma spargrisarna och all positiv stöttning och uppmärksamhet det har fått.
Men självklart måste en person som bara har 16 hästar i sitt stall samla ihop till en 17e, istället för att ett litet barn skall få mat på bordet iaf 1 gång om dagen.
Men visst vi alla tänker olika! (bevisligen)
Kommentar+Svar
Köpte du ngt i Globen?
Svar: Jo visst fick man med sig lite saker hem från Globen, men jag tycker faktiskt att jag höll tillbaka väldigt bra, köpte mestadels nödvändigt och väldigt billiga saker, så det var inte mycket pengar som försvann detta år. :)
2 tjocktröjor (100:- st)
1 Kingsland skjorta (100:-)
2 Helskodda ribyxor från Charlies (2 par 1200:-, julklapp från mor till mig)
1 Lila Swarovski pannband (300:-)
1 tredelat blingpannband ljusråsa (200:-)
1 Micklem träns
14 par strumpor (100:-)
9 par Kingsland strumpor (150:-)
1 Charlies schabrak (200:-)
Så det enda dyra jag köpte själv var väl tränset, vilket dock var nödvändigt eftersom Q inte har något träns.
Vad tyckte du om showen du såg?
Jag tycker den var bra, det som var bäst var galningarna som skuttade runt på sina hästar i full sken, den ursöta shettisen ("lejonet") och självklart stjärnornas hoppning. Kan man något annat än älska Musse eller?? ;)
Emellanåt blev det lite små tråkigt och lite lite drag i det hela. Men i det stora hela så var det en bra show. :)
Vad köpte du? :)
Svar: Till mig själv köpte jag bara ett linne för 50:-. Annars köpet jag en Armani morgonrock (apsnygg) till min mormor i julklapp (hon vet redan att hon får det, det enda hon inte vet är i vilken färg den är), ett bling Q och C (nedanför), "Varning för pensionär"-lapp som mormor skall sätta på bilen, samt lite andra små grejer. :)
jag blir oerhört sårad när jag inte ser någon bild på mig?!?!?!?
Svar: En vacker dag (när du gjort något enastående för mig) så skall även du få komma upp på min vägg!! ;)
Haha det är ett rykte utan direkt sanning!! Han blir galen efter ca tre mån vila så ta det lugnt!!
KramiZar
Svar: Sscchh, jag var sähäär nära att lura mig upp på hästryggen igen.. ;) haha nejdå (det är omöjligt att lura mina biologiska föräldrar) jag förstod att det var efter några månaders vila som han blev crazy. ;) Och nej jag tycker inte om att ta det lugnt. ;) haha
Svar: Om jag kommer ihåg rätt så var det enbart träningsvärk, frysskador och ont i händerna jag fick, men man skall ju börja någonstans. ;)
Nu har man rört på sig tillräckligt för detta år!!
Jag tycker verkligen inte om att pressa min kropp på detta onaturliga vis!! ;)
Dagen till ära!!
Idag skall man i väg en halvtimme och cykla hos sjukgymnasten.
Efter det skall man ut till Stina och C. Lillen skall få sig sin första vaccinering idag, stackars liten. ;)
Annars innehåller väl dagen det gamla vanliga, vilket då är kvalitetstid med tven. ;)
Quando
Lilla Q skuttade runt så fint så fint över alla hindren trots lite ringrostighet. Allt måste bero på hans underbart fina nya träns som passade helt fantastiskt bra på den lilla benkrossaren!! ;)
På väg hem igen!!
Trött efter en lång helg med alldeles för mycket kul och alldeles för lite sömn och mat. ;)
Jag fann min plats!
Mina kungar!!
Ja om man har lite snuskig fantasi så bildar mina egenägda hästars namn ett mycket fint ord. Men nej nu skall vi inte vara sånna. ;)
Första stockholmdagen!
