rhakansson

 

 

 

 

 

Castro förtod först inte riktigt varför han skulle trava när det redan var tillräckligt jobbigt att skritta, haha gamla lata älskade lilla häst! 

 

Som ni ser ovanför så fick två av mina små djur åka och bada lite/vattenträna och sen fick de sig även ett klättringspass i skogen efteråt. Så idag har fokuset legat på muskelbyggnad för deras del. 

 

De andra två blev tömkörda idag och framförallt Älgen var riktigt fin! :) 

 

 

 Idag har små hästarna (Quando och Obelix) varit på hopptävling, första gången för Obelix på riktig tävling och debut i 1m för mig och Quando.

 

 

 

Fick börja sin tävlingskarriär lite lätt med bara en 90cm. På framridningen tog det ett tag innan han kunde slappna av och inte krypa ur skinnet så fort det kom en häst i närheten. Sprången blev dock ganska tråkiga och han ansträngde sig inte allt för mycket.

 

 

Väl inne på banan så verkade alla spänningar ha släppt, muren var lite läskig att gå fram till, men annars var allt coolt. Alla hinder hoppade han utan problem i fin bjudning och gjorde fina språng. Jag har sagt det förr och säger det igen, den där hästen är så fruktansvärt cool, går in på banan och gör allt snudd på perfekt fast han aldrig gjort något liknande förut. Duktiga lilla Svarta! <3 0 Fel.

 

 

Mina hästar vill nog sova inne inatt tror jag. Sitter för tillfället hemma hos mina päron och ser på hur regnet öser ner och lider tillsammans med mina djur som går ute.

 

Enligt min mobil så skall det ven åska inatt, vilket innebär att när jag sen styr min bil hemåt så skall jag först ta in djuren innan jag gör något annat, för i åska skall de inte behöva stå i.

 

Skall även rida djuren på morgonen hemma (om inte ridbanan är allt för kass efter allt regn) så då blir det enklare om de står på hemmaplan så att det går fortare när jag börjar jobbet vid 12. :)

 

 

 

Förövrigt så har jag väntat på att bli fodrad nu i några timmar och fick precis en inbjudan att ta mig en kokkorv, utan bröd, gott, väldigt gott. Jag som trodde att denna familj höll en lite högre standard än så (bröd är väl inte allt för mycket att be om, eller?),men ack så fel man kan ha, tydligen.

 

 

Nej om man kanske skall gå och ta sig en korv eller två, eller ingen alls, jag kanske helt enkelt håller mig till chipspåsen och min bästa vän Colan, som ligger och väntar på mig framför tven.

 

 

Only the future knows the answer..

 

 

 

Under kanske 1 månads tid så har jag haft lite svårt att andas, det skär in vänster bröst så fort jag tar ett lite djupare andetag. Dock har det inte varit speciellt farligt utan det har liksom gjort ont i någon minut och sen har det nästan försvunnit helt.

 

Men imorse när jag vaknade så kunde jag bara ligga i en och samma ställning för annars skar det in så in i helvete mycket så att det verkligen inte gick att andas. Nu är det lite bättre, men jag kan bara ta väl digt små och mjuka andetag.

 

Självklart har jag varit smart och googlat mina symptomer och kommit fram till att jag har en propp i lungan, det eller innre stress, och ja ni som känner mig vet att jag inte varit stressad en enda sekund i mitt liv. Haha

 

Så ja bevisligen så börjar man bli gammal, 21år och helt slut i hela kroppen (liten övedrdrift kanske), Ett råd till er alla unga där ute, bli inte gamla, krämperna kommer direkt efter man fyllt 20. ;)

 

 

Om jag inte blir bättre så får nog mina kära djur vila idag, kanske att jag orkar rida Castro, men det får vi se. I övrigt så kommer det gäster hem till oss ikväll och min kära broder klev precis innanför dörren. Mycket trevligt, förutom att han då inte verkade tycka speciellt mycket synd om mig, utan mer synd om sig själv för att han behövt kliva upp vid 4.

 

 

Har nu i tre dagar knappt kunnat rida, i Måndags när jag hoppade Quando så märkte jag att jag fick mer och mer ont i mitt vänstra knä, alltså inte det som är skadat. Till en början gjorde det mest ont i avsaktningarna, men på slutet kunde jag inte ens rida lätt utan att det skar in i leden, mer än vad det någonsin gjort i det högra kassa knät i ridningen. Det slutade med att jag var tvungen att hoppa av så att mamma kunde trava av honom, för det gick verkligen inte.

 

 

Nu två dagar efter så har det gjort lika ont varje gång jag ridit lätt, samtidigt som jag haft lite mer ont i det skadade knät också. Vilket känns sådär lagom kul.

 

 

Man hade ju kunnat hoppas på att det kunde försvinna lite snabbt så att jag kan rida mina hästar klokt, för som det känns nu så går det inte att rida lätt, det är snudd på omöjligt när det gör så pass ont, men samtidigt så måste jag ju rida, hästarna måste ju mortioneras nästan varje dag, och nu när Castro börjar komma igång igen så har jag ännu en häst som verkligen måste ridas.

 

 

Som tur var så har jag ju min mamma som hjälper mig så gott hon kan, och även Anna som hjälpt mig väldigt mycket under den tiden hon varit nere på ön, vilket jag är evigt tacksam för!

 

 

Antagligen så är väl vänsterbenet överansträngt då jag lägger över mestadels av tyngden på det oavsett vad jag gör samtidigt som jag är sne i hela kroppen, mamma har reagerat på att jag även går väldigt snett jämt!

 

 

Jag får hålla tummarna att det bara är något tillfälligt som går över snabbt, men det gör ju iofs ondare och ondare för varje dag och för tillfället känner jag av båda knäna när jag bara sitter här lugnt och fint. Det värsta är att jag vet att jag förstör hästarna när jag själv har ont, för att underlätta knäna så lägger jag balansen i tyglarna för att ens kunna ta mig upp ur sadeln, vilket kan göra skada på en gammal häst, så man vill inte ens tänka på hur det förstör mina älskade små bebishästar, jag vill ju trots allt att de skall ha de bästa förutsättningarna.

 

Jag får väl helt enkelt knarka Voltaren nu några dagar och se om det blir bättre, annars måste jag väl söka upp och se vad som är fel, och jag måste även boka tid till någon som kan fixa min snea kropp innan hästarna tar skada för livet. 

 

 

Nej om man kanske skall ta och krypa under täcket och försöka sova några timmar innan jag skall upp och fixa lite innan jobbet. Godnatt gott folk!

 

 

 

Kommer det ingen film på henne när hon hoppar skulle vara kul att se :)

 

Svar: Här kommer en liten film från Måndagens hoppträning. Till en början överhoppade hon sig ganska mycket men sen när vi hoppade bana så fick hon lite mer normalhöjd på sprången. ;) Förut har hon alltid varit lite smålat, men nu helt plötsligt har hon fått världens fart på rumpan, som ni kanske ser, men eftersom hon inte orkar hålla galoppen när det går långsammare ännu så får hon gå i den farten ett tag nu tills hon stärkt upp sig lite. Men ja lite fin kanske hon börjar bli nu iaf. ;)

 

 

 

Jag är den personen som oftast sitter hemma för mig själv de dagarna jag inte har jobb inplanerat. Inte för att jag trivs i ensamheten, utan för att jag inte har något annat som jag "kan" roa mig med.

 

Jag har 4 nära vänner, 4 personer jag umgås med på fritiden, 2 av dom bor på fastlandet, 1 långt ute på landet och 1 bor i mitt hus, men hon har inte varit här på ett antal veckor. Så ja jag kan nog påstå att jag är ganska ensam ganska ofta. Självklart har jag min familj som jag träffar snudd på varje dag, men det är ju inte riktigt samma sak.

 

I skolan på skoltid har jag väldigt sällan kännt mig utfryst, jag har umgåtts med de jag trivts med och varit den som ställt mig i centrum, vilket kanske inte var till en fördel vad som gällde lärarnas åsikter. Men på fritiden efter skolan var jag ofta ensam. På högstadiet fick jag aldrig vara med när de i klassen gjorde något tillsammans, och när jag frågade den personen jag kände bäst varför jag inte fick vara med så fick jag till svar "det är killarna som inte vill att du skall vara med", vilket är sådär lagom kul när man är 14-15 år. Så jag fick snällt sitta och lyssna på hur kul de hade haft utan mig och låtsas som att det inte gjorde mig något.

 

Såhär är hur jag minns den tiden iaf. Jag var väl bara accepterad i skolmiljö och för pinsam att umgås med på fritiden, höll inte den standard jag borde, var för ful, bar för fula kläder, var allmänt skabbig, vad vet jag, det enda jag vet är att jag inte fick följa med.

 

Mitt självförtroende när det gäller att träffa nya människor är på botten, jag kommer inte på något att säga och om jag gör det så blir det bara fel, så därför håller jag mig undan. Anledningen är antagligen för att jag tycker att jag själv inte är en person som jag skulle vilja umgås med, så därför skall jag skydda andra från att behöva umgås med mig, skydda dom från den lidelsen att prata och umgås med en person de helst av allt inte ens vill titta på.

 

Jag har förvrängt bilden av mig själv, det vet jag, jag är egentligen inte mindre attraktiv eller hemskare än någon annan, det vet jag när jag sitter i min ensamhet här hemma, men så fort jag tar steget utanför dörren så börjar jag gömma mig. Undviker ögonkontakt och gör mig liten, vilket är väldigt konstigt då jag alltid velat stå i centrum förut, alltid varit den som gjort mig sedd.

 

Jag har alltid haft hästarna som mitt skyddsnät, i stallet får jag en helt annan personlighet, får mer självförtroende och oftast trivs med mig själv. Jag anser inte att jag är bäst, men jag anser att jag inte är helt ute och cyklar iaf. I ridoutfiten trivs jag, känner mig hemma, med ridhjälmen på huvudet är jag som snyggast. Kan låta knäppt men så är det.

 

I privatkläder trivs jag väldigt sällan med min kropp och utseende, alltid är det något jag stör mig på, min ansiktsform, min röv som är bredare än axlarna vilket gör att jag ser konformad ut, mina lite för tjocka vader, håret, sminket osv.

 

Jag har aldrig tyckt det varit speciellt kul att gå ut och festa, eller jo förfesterna, men sen det där med att gå ut och dansa runt helt okänt folk för att försöka få uppmärksamhet av den man aldrig kommer få det från känns mindre lockande.

 

Det konstiga är att jag egentligen, innerst inne, trivs bland mycket folk, jag vill egentligen ha människor omkring mig hela tiden. Men av någon anledning har jag ändå börjat gömma mig och undvika okänt folk.

 

Den här texten är inte för att jag vill att folk skall tycka synd om mig, för det är inte synd om mig, det är bara jag som satt mig i den här sitsen och det är bara jag som kan ta mig ur den, jag måste ta mig ur den(!) och med hjälp av denna text kanske jag kan komma ett steg närmare.

 

Jag har gamla vänner, vilka försvinner en efter en från ön, och då försvinner kontakten, tyvärr. Och min stora rädsla är att jag en dag skall stå helt ensam, utan vänner, utan närhet, utan kärlek, bara för att jag intalar mig själv gång på gång att de mår bättre utan mig...

 

 

 

 

 

Har precis kommit in från en "nödräddning" av blöta hästar. När jag körde hem så regnade det endel så jag tyckte då såklart synd om mina stackars uteliggare, därför bestämde jag mig för att de skulle få bo inne inatt, men självklart så slutade det att regna så fort jag tagit in de två första. Men ja jag tror inte att de klagar speciellt mycket över att få sova inne en natt, de fick trots allt hö och korn. ;)

 

 

Idag har jag mortionerat två små djur i ridhus, Älgen och Stina.

 

Eftersom Stina har varit väldigt hängig i handen ett tag nu så bestämde jag och mor att vi skulle testa och se hur hon blev med kandaret, och gud vilken skillnad, hon bar sig själv och var faktiskt riktigt trevlig att rida. Självklart använder jag inte stången något speciellt då de tyglarna alltid är lite glappande, men bara att ha den där gjorde så att hon fick en längre och mer avslappnad form.

 

 

Planen med henne nu är att ligga i hårdträning denna och nästa månad för att sen försöka ta oss igenom en MSV C:2a i Augusti då det är nästa dressyrtävling här på Gotland. Om den planen kommer fullföljas eller inte vet man aldrig, men vi har iaf satt ett mål. ;)

 

 

Min gamle fina gubbe känner sig nog lite mobbad för tillfället. Han har alltid varit den som fått mest tid och omskötsel av mina hästar, men nu står han bara i en hage och får mat och lite kli två gånger om dagen, inte helt okej att sköta sin bästa tävlingshäst på det viset inte.

 

 

Egentligen tror jag nog att han har det ganska bra där han går, men man inbillar sig att han ser lite ledsen ut och får då själv dåligt samvete. Ivan skulle ha kommit och kollat på honom i förrgår, men gjorde inte det, bölden har ännu inte velat spricka upp så han är fortfarande halt när han kliver på hårt underlag eller stenar och det värsta man kan göra är att låta den där gubben vila, han lär vara ett helvete att sätta igång så han kanske lika gärna får bli pensionär nu, han har ju trots allt presterat ganska dåligt de senaste tävlingarna. Fast nej något måste han ju samtidigt göra, tror inte den hästen mår bra utav att vila överhuvud taget.

 

Som tur var går han ju i en stor hage om dagarna/nätterna och rör sig ganska mycket i skritt, så helt vedervärdig kanske igångsättningen inte kommer att vara, man kan ju försöka hoppas på det iaf. ;)

 

 

Han ser även ut som en uteliggare för tillfället (vilket han ju också är men ändå), manen har blivit lite för lång och fettig av flugspray, samtidigt som den står åt alla håll och kanter samt har en fin nyans av grå och resterande kropp har han lerinpackat väldigt noggrant och fint. ;) Så vacker!

 

 

Igår var det ju som kanske de flesta förstått dressyrtävling på min två små töntar. Båda gick Lb:2 och Lb:3, första gången Stina går två klasser på en dag sen innan mammaledigheten och första gången Quando går två klasser överhuvudtaget.

 

 

 

Först ut var Stina, hon var stel och sprang bara på, vilket innebar att jag hade allt i handen, hon gick och skakade på huvudet och hade en alldeles för kort form, vilket gör att hon ser väldigt stressad och spänd ut. Procenten slutade på 63,33(?) någonting sånt iaf. Precis utanför placering.

 

 

Quando var ganska pigg på framridningen och ville inte riktigt lyssna på mig och precis innan jag skulle in på banan så blev han arg och körde lite bockelibock med bakbenen rakt upp (kanske en liten överdrift men det kändes så när man satt i en dressyrsadel iaf, hehe)

 

Väl inne på banan så dog han helt, så jag fick sitta och skänkla som en dåre, men snygg var han och gjorde allt han skulle på ett bra sätt och på rätt ställe, i halterna så var det nära att vi skulle bocka iväg baklänges kändes det som men han höll sig som tur var i skinnet. Iaf så slutade procenten på 71,33, vilket är nytt rekord för honom. ;) Slog alla andra dressyrhästar gjorde han också. ;) 1a placering.

Här var det Quando som var först ut. På framridningen var han riktigt riktigt fin, gjorde allt jag bad om, utan några surigheter över huvud taget.

 

Inne på banan kändes han mycket bättre än i första klassen, men av någon anledning så var ena kortsidan läskig denna gång så där var han väldigt spänd och kunde inte koncentrera sig, så det var en fattning, en igångsättning som blev lidande av detta, samt så flög han iväg lite en gång också. Även halterna denna gång var riktigt dåliga så på någon fick han en 5a osv.

 

Men jag är nöjd med honom ändå, där han inte var spänd jobbade han på väldigt bra och gjorde till och med fina ökningar. Procenten slutade på 66,97. Precis utanför placering.

Stina kändes lite bättre på framridningen, jag la all fokus på att få henne till en lägre och längre form så att hon inte skulle se så stressad och spänd ut. Hon har ju en väldigt kort hals jämfört med kropp och huvud så hon blir lätt ganska ful under ryttare tyvärr.

 

Inne på banan lät jag henne göra och gå som hon ville, jag satt där och mest styrde runt henne, så känslan var väl inte den bästa kanske, men Stina var nöjd och var då mycket mer stilla med huvudet och mer avslappnad, och då såg trevligare ut, procenten slutade här på 69,09 och det räckte till en 2a placering, 1 ynka poäng mindre än den som vann. ;)

 

 

 

 

 

Quandos insatts är jag väldigt nöjd med, speciellt att han kändes bättre till andra klassen, gladare och mer fram för skänkeln, sen att han skulle bli lite spänd var nog en blandning mellan mer power, lite trött och att det stod en människa där, men sånt skall en häst klara av, han har ju sett folk i skogen förut liksom. ;)

 

Sen är jag väldigt stolt över att han har blivit så lugn på tävlingsplatser, visst kan han gnägga när andra hästar, mest när Stina gnäggar, men han är väldigt lugn i temperamentet och har koll på oss tvåbenta. ;)

 

 

Stina är jag inte helnöjd med, hon kan vara så mycket trevligare att rida än vad hon var nu. Men att låte henne bestämma det mesta själv och mest styra runt henne är nog det jag skall göra nu ett tag framöver även fast hon känns småtråkig så ser det bättre ut. :)

 

 

 

Klockan är nu 02.00, och jag sitter fortfarande uppe framför datorn och försöker mig på att göra en header, men nej det går ju då mindre bra, ser bara billigt och konstigt ut, så nu ger jag upp och låter John Blund ta hand om mig....

 

 

Iaf så har jag och Anna tagit en skrittur på Q o Castro idag, Castro har inte varit utanför hagen på typ 2(?) veckor, vilket innebar en ganska pigg och väldigt tittig häst som helst ville välja väg och fart själv. ;)

 

 

Sen åkte vi till ridhuset med resterande två där jag red Stina och Anna Älgkon.

 

Stina var ganska stel till en början, men på slutet lossnade hon faktiskt ganska bra och kändes helt okej, självklart lite väl på, en det kan man väl ta. Hoppas hon känns lika fin imorgon (helst finare såklart).

 

Älgen såg riktigt fin ut och fattade rätt galopp varje gång, duktig liten ful häst. ;)

 

 

Nej nu skall jag släcka och lägga undan denna lite för varma dator som har fått tänkt lite för mycket nu under ett tag, inte bra. ;)

 

 

Imorgon är det iaf dressyrtävling på g, Quando och Stina är de två som fått den stora äran att hänga med, båda skall gå Lb:2 och Lb:3 (Debut för Qs del) Så håll tummarna för oss imorgon och hoppas på att både jag och de små djuren sköter oss. ;)

 

 

 

Idag skall bilen besiktas, jag vet inte vart och jag vet inte heller hur, men kl 12.40 så skall den iaf besiktas. Som moraliskt stöd tänkte jag ta med mig Anna, med hennes hjälp kanske bilden hamnar på rätt ställe vid rätt tidpunkt. ;)

 

 

 

Annars så skall alla hästar motioneras på ett eller annat sätt. Castro skall skrittas igång lite lätt igen och se hur han känns. Det har nämligen inte kommit ut någon böld ännu, men man ser uppe vid kronranden att det är något som vill ut. Annars verkar han ohalt, det jag sett han röra sig i hagen iaf, så en liten skrittur skadar nog inte. :)

 

 

 

 

Har precis kommit in från stallet där jag tömkörd två små bruna.

 

 

Quando har ju gått ganska mycket och hårt nu några dagar så han fick sig bara ett väldigt kort och lätt pass, och han skötte sig superfint hela tiden. :)

 

 

 

 

 

Galoppen är fortfarande svår, han hamnar som ni ser helst i korsgalopp efter hindren, men med lite mer träning och styrka så kommer det nog snart bli bättre. Får hålla tummarna att han kan fortsätta att hålla sig på marken så att han snart kan få en liten eftergift över hindren också. ;)

 

 

 

Har precis kommit hem till mina föräldrar. Idag har man då tävlingsdebuterat Herr Q, hela 80+90cm, vilket vi gjorde felfritt och inga krossade ben. Duktig liten häst.

 

 

Filmer kanske kommer senare, har även försökt blogga från mobilen, men det verkar inte vilja fungera över huvudtaget.

 

 

 

 

Imorgon skall jag vara funktionär på en körtävling som SORK håller i. Jag har varit på körtävling väldigt få gånger i mitt liv så jag har ingen koll på något, men det skall väl gå på något vis.

 

 

Det största (och egentligen enda) problemet är att ta mig dit, visst har jag åkt den vägen några gånger, men aldrig kört den helt själv, vilket oroar mig ganska mycket, med tanke på att mitt lokalsinne är det värsta, cyklade vilse till skolan en gång som yngre, skolan som jag cyklade till varje dag, som ligger 2 km från mitt hem och inte några mil som detta gör.

 

Jag vet några anhalter (tydligen heter det inte anstalter, som jag skrev innan) som man skall köra förbi, men hur man kommer till dom har jag inte någon aning om, och vilket håll jag skall börja köra åt, rakt fram, mot Hejdeby(?) eller in mot stan, det är de första tre valen, sen efter det är det inte precis raka vägen fram.

 

Jag skall vara där vid 12, och måste sen vara vid Traume vid innan 16 då jag skall hoppträna, så jag hoppas verkligen inte att tävlingen tar lång tid, för jag måste ju ha några timmar att spela på om jag skall köra vilse 5-6 gånger. ;) haha

 

Sen är det den där jävla bensinen fram och tillbaka, min bil (jag älskar den) men den drar mer än vad jag har råd med, och den måste tankas, typ igår egentligen.. Vilket innebär att jag kommer bli fattig på kuppen eftersom jag skall dit på fredag också, och jag vet inte heller hur mycket pengar jag har på kontot för tillfället.

 

Jag har tänkt tanken att kanske fråga mormor om jag kan låna hennes bil och bara tanka på den lite när jag är klar med den på fredag (den drar typ hälften så mycket). Men vad hon tycker om den iden vet jag ej.

 

 

Nu kanske jag låter väldigt negativ, absolut skall man hjälpa till så mycket man bara kan, de betalar ju trots allt väldigt mycket när jag åker iväg på fastlandet osv, och problemet är absolut inte att hjälpa till det gör jag utan problem, utan själva problemet är vägen dit och att klara av att hitta själv. Men jag får försöka ta hjälp av min underbara mobil, han skall väl kanske kunna hitta dit på något vis. ;)

 

 

Iaf så får ni önska mig lycka till. Och om jag inte hör av mig något mer efter detta så vet ni att jag antagligen fortfarande är ute och kör på Gotlands små vägar i hopp om att snart hitta fram till Stenkyrka. ;) 

 

 

(Läs detta med lätthet och se ironin är ni snälla, jag har som sagt inga problem med att jobba eller hjälpa klubben på något vis, jag har bara inte vuxit upp tillräckligt mycket för att klara saker på egen hand ännu, jag är ju faktiskt bara 21år.)

 

 

 

 

Idag har min unga man gjort mig både glad och stolt. (Quando)

 

Jag red honom en sväng inne i lilla hagen/ridbanan idag. Eftersom han (och Älgen) kom i full galopp när vi ropade på dom i hagen med bakbenen rakt upp i luften och var ganska spänd och löjlig när jag ledde ut honom till "ridbanan" sen så var jag beredd på att få hålla i mig och vara fullt beredd på att allt kunde hända.

 

Men han var så lugn och fin hela tiden, fast det stod ett rosa barn mitt emot oss och hängde på en grind som knarrade lite och det körde förbi motorcyklar som lät mycket. Duktiga duktiga häst!

 

Annars var han även väldigt fin i munnen och bra fram för skänklarna, lyssnade på varenda liten hjälp jag gjorde och var väldigt arbetsam.

 

På slutet tränade jag lite på byten, eller ja två åt varje håll iaf. Till vänster galopp gjorde han klockrena båda gångerna, men till vänster så bytte han först till kors, sen tillbaka till fel, sen kors, sen fick han en liten pisksnärt, för att sen bli arg och sparka upp i luften, för att sen få ännu en pisksnärt, och bli pressad fram fram fram, för att sen byta till rätt, för att sen få beröm. Och vid andra bytesförsöket så gjorde han ett klockrent byte och fick då jätte mycket beröm och avslutas för dagen.

 

 

Han kan ju byta utan problem egentligen, han behöver bara veta vem det är som bestämmer och anstränga sig lite lite mer än vad han egentligen orkar, samtidigt som jag måste göra helt rätt eftersom han är så känslig för min vikt och hjälper.

 

Men med lite tid, tålamod och bestämdhet så kommer de nog sitta perfekt inom snar framtid! Min fina fina Bruna! <3

 

 

Gammelgubben hoppar fram på tre ben för tillfället. Stackarn.

 

Ivan (hovslagaren) var här igår och kollade honom men kunde inte hitta någon hovböld eller liknande tyvärr. Han reagerade ingenting på tången när han kände igenom hoven, det enda han reagerade lite lite på var när han bankade med hammaren lite lätt på ena sidan av hoven. Han hade en liten spricka där vilken Ivan "skalade av" och skulle se om det fanns något där, men icke.

 

Men såhär var det nog sist han hade hovböld också, enligt mamma så reagerade han inte speciellt mycket på tången men när han började gräva i hoven så reagerade han, igår grävde han inte alls lika mycket som sist.

 

Iaf så har han fått stå med linfrögrötinpackning runt hoven inatt, för att försöka driva ut det som kanske vill ut. Men imorse kunde jag inte se någon skillnad dock, kanske att han reagerade lite lite mer när jag bankade lite på hoven.

 

Svullanden har även gått ner till under kotan nu, men han är fortfarande inte varmare någonstans och inte heller reagerar han på något man gör.

 

 

Om det inte är hovböld så är det antagligen en rejäl sträckning eller liten fraktur på något ben, men i mitt huvud så borde det vara rejält svullet om det är en fraktur och varmt, men vad vet jag, jag trodde ju bara att jag sträckt mitt knä.

 

 

Lider med min fina stora röda, måtte han bli bra snart så att han iaf kan få komma ut och äta gräs igen. <3

 

 

 

Idag har jag bara hopptränat de två små bruna.

 

Började med Quando. Det blåste/blåser väldigt mycket idag, vilket han är ganska känslig för, jag tror de där få hjärncellerna som han har blåser runt i huvudet på honom. ;)

 

Men iaf var han fruktansvärt rädd för alla träd på ena långsidan och ville helst inte alls gå där egentligen, men eftersom han faktiskt har en ganska envis matte så blev han tvingad till det. ;)

 

Trots blåsten och en väldigt spänd häst så höll han sig någorlunda bra på marken, visst blev det några överdrivna språng och ibland förflyttade vi oss väldigt snabbt åt något annat håll än vad som var tanken, men han var inte dum och ville ha av mig, utan bara spänd, vilket man kanske får lov att vara när man är 5år och inte tränad speciellt mycket på senaste tiden.

 

 

Som ni ser på filmen nedanför så ger jag inte honom speciellt mycket eftergift över hindren vilket gör att han blir ganska kort i sprången, men så länge han är såhär spänd så vill jag inte kasta mig fram i sprången för då är jag även framme i landningen och då kan jag lika gärna hamna på marken med ännu ett krossat knä. Som ni ser efter ett hinder så kastar han sig åt sidan och om jag då inte varit upprätt så hade jag antagligen legat på marken.

 

Även galoppen behövs tränas mycket då han lätt hamnar i korsgalopp, vilket han gjort hela sitt liv. Jag är själv lite för långsam och behöver egentligen också gå på honom mer fram i landningarna så han inte stannar upp som han gör nu, men det blir lätt att man håller lite för mycket för att säkert sitta kvar där uppe än att man bockar iväg.

 

Men jag är faktiskt nöjd med oss, han lyssnade bra på mig och kändes aldrig läskig och förhoppningsvis kanske vi kan komma igång snart på riktigt och att jag faktiskt kan göra honom till en fin häst på egen hand. :) <3

 

 

 

 

 

 

 

 

Sen var det lill Älgens tur, som tydligen har blivit ett riktigt proffs sen "hopptävlingen". Idag ville hon göra precis allt själv och lyssnade inte en sekund på mig. "Full fart och ha kul" verkade det som att hon tyckte.

 

Drog mot hinder hon inte skulle hoppa, tex när en annan häst kommer mot hindret så att det nästan blev krock för att det verkligen inte gick att få stopp på henne.

 

Men man får ju försöka att se det från den positiva sidan, hon vill hoppa och verkar tycka det är kul, när hon får mer ork så lär hon bli mer lydig och lättare att rida.

 

Idag har vi även hoppat kombination för första gången, och inte börjar man med två hinder inte, utan vi går direkt på 3 st. Jag förväntade mig en vinglig häst som kröp sig igenom på ett för mycket galoppsprång överallt, men icke, hon bjöd som vanligt och gick spikrakt igenom i bra balans, så himla duktig. :') Men ja hon är ju trots allt en erfaren häst nu, hon har ju faktiskt travat sig igenom en bana på hela 60cm felfritt, en riktig världscup häst den där. ;) 

 

 

 

 

Castro och Stina fick sova inne inatt så att Castros ben förhoppningsvis skulle bli bättre, men nejdå det kunde jag bara drömma om tydligen. Ingen förändring på tjocklek, varmhet eller ömhet vid beröring. Jag har vickat benet hit och dit i alla olika ställningar (okej en liten överdrift) för att se om han reagerar i någon led, jag har klämt och känt på senorna men ingen reaktion där, hoven är inte heller varmare än den andra. Men halt är han, och det är inte lite.

 

Har även kollat igenom hela benet in i minsta detalj, inget sår, bett eller liknade kan jag hitta, inte heller har han någon feber...

 

 

Testade med att ta av skon för att se om det blev bättre eller ej, medans jag tog av den så reagerade han ganska mycket, vet dock inte om det var för att jag var väldigt kass eller om det var för att det faktiskt gjorde ont, när den väl var av så hoppade han ännu mera på 3 ben än innan, så kanske att det är någonting med hoven iaf, fast han inte är varm...

 

 

Han har varit såhär halt en gång innan och då hade han en liten liten hovböld som aldrig ville komma ut, men då var han inte svullen i benet och jag tror att han var varm i hoven då.

 

 

Ett tag har han känts lite annorlunda, inte halt, stel eller dålig att rida, han har bara inte riktigt tagit ut steget lika mycket som han brukar, trippat fram lite mer än vanligt, men eftersom han varit väldigt trevlig i munnen (mm) och glad genom hela passen så har jag bara trott att det suttit i mitt huvud, som det ofta gör. Men sist han hade hovböld så var det likadant, han kändes inte riktigt 100 men var annars trevlig att rida. Lillemor blistrade honom lite då för att se om det var någonting med lederna, men dagen efter var han klockren i benen men blockhalt på ena frambenet.

 

 

Förhoppningsvis är det bara en liten hovböld som vill komma ut, men eftersom han är svullen i benet, och inte i närheten av hoven så känns det lite konstigt.

 

 

Iaf så skall Ivan (hovslagaren) komma sen vid 17 och se om han kan hitta något, annars vet jag inte alls vad jag tar mig till.

 

 

Världen bästa häst! <3 Det gör verkligen ont i en när man ser dom ha ont.

 

 

 

 

 

 

Berätta om de hästarna du rider som inte är dina!

 

 

Svar: Här kommer lite fakta om de hästarna jag rider (just nu) som inte är mina. 

 

Obelix

6år e: Corlensky G

 

Han är den hästen jag ridit under längst tid. Anledningen till varför jag rider honom är för att hans ägare pluggar på fastlandet och hinner då inte med honom samtidigt. Det måste vara under 1,5 år som jag ridit honom nu, med ett uppehåll på 7-8(?) månader.

 

Han är ganska efter i sin utbildning gentemot de andra i hans ålder, men jag tror att det bara har varit bra för honom att ta det lite långsamt och verkligen jobba igenom allt noggrant istället för att skynda skynda med att tävla osv. Jag tycker det är bättre att gå långsamt fram och isåfall hamna lite efter istället för att stressa upp i klasserna, iaf med en sån häst som Obelix.

 

Han är söt som socker och charmig som jag vet inte vad, han är verkligen en häst som syns i mängden. ;)

 

Jag rider honom ca 3 ggr i veckan varav en gång på hoppträning, de andra dagarna går han på lina eller vilar.

 

 

Caldero

 

5år e. Camaro M ue. Cortez

 

Tanken är att jag skall tävla honom lite i dressyr så att han får lite mer tävlingsrutin i olika grenar, han är tävlad mycket i hoppning vilket han gör väldigt bra, kvalad till Falsterbo och Flyinge tex. Men eftersom han är ung så behöver han all rutin han kan få och då frågade hans ägare mig om jag hade lust att tävla lite dressyr på honom, vilket inte är något man tackar nej till precis. ;)

 

 

Cloé

 

Henne har jag inte ridit speciellt mycket, utan det har väl varit på någon hoppträning innan någon klubbtävling, dock så har alltid något kommit ivägen, typ som ett krossat knä eller ett svullet ben på hästen.

 

Hon är inte tävlad något förut och det var det som var min uppgift, att testa henne på bortaplan. Hon är lite speciell och har sina små ideer ibland. Hon är ganska lik Salka (som hon var när jag fick henne) i ridningen, skillnaden är väl att Salka kunde man reta igång utan att hon blev speciellt arg medans Cloé nog hade ställt sig på bakbenen eller grinat ihop. Men när hon väl kommer igång så är hon fin att rida både på marken och på hinder. :)

 

(Har ingen bild på henne)

 

 

Ja det var väl de hästar jag ridit nu efter jag skadade mig, förutom Stor Calle då(Vilhelmssons häst) som jag bara red på en hoppträning då hans ryttare inte hade kommit hem från Skåne ännu. ;)

 

Innan jag skadade mig så hade jag lite fler projekt, speciellt om man räknar alla hästar ute hos Stranges. ;)

 

Men ja om det finns någon där ute som har en häst de vill ha riden så vet ni vart jag finns. Jag har ju även en box över nu när favorit Salka åkte. ;) Hehe

Blev en väldigt kort framridning på honom då jag startade först på dagen och vi var lite sena iväg. Han blir ju lätt ganska spänd och skall titta på allt runt omkring några varv innan han kan coola ner. Så han hann inte bli fullt avslappnad innan vi kom in på banan, men samtidigt inte heller trött som han lätt blir nu i värmen, så det var väl både plus och minus med en kort framridning.

 

Inne på banan så dog han lite som vanligt, dock inget som jag tyckte mig se på filmen så det är väl mest att jag känner det.

Men förutom att han gick och segade sig lite så tyckte jag han får godkänt, fattningarna satt där de skulle och huvudet var i en någorlunda låg och avspänd form.

 

Dock blev det två missar, en i galoppen då han saktade av lite fint istället för att göra ökad galopp, och en där jag började trava en punkt innan jag skulle, så där blev det även -2 poäng.

 

%:en skall man väl inte lägga ner så mycket tid och tanke på, alla tycker dom olika och alla gillar de olika hästtyper och ridstilar.

 

Hästen skötte sig, jag satt kvar i sadeln och vi gjorde inte bort oss allt för mycket, vilket är mycket positivt i mina ögon. ;)

 

 

 

 

Första gången han tävlar dressyr, tredje gången jag rider honom och typ fjärde gången han har dressyrsadel(?), så nej kraven var ju inte så höga precis, men han är ju bara för fin den där hästen. Visst självklart var det inte perfekt, halterna kunde varit mycket bättre och lite annat finlir, men med tanke på att det var första gången så tyckte jag han skötte sig ypperligt bra!

 

Inte spänd, gick i en till största del stadig form, bjöd dock fint mot dressyrstaketet lite då och då, men han är ju trots allt en hoppgud. ;)

 

Iaf så slutade han och Quando på samma procent och fick då en varsin blågul med sig hem, rättvist osv. Finaste hästarna! <3

 

 

 

Skulle bara titta förbi hästarna nu på kvällen lite snabbt, ge dom mat och sätte på täcken inför natten.

 

 

Castro började gå mot grinden som vanligt när han märker att det är matdags, dock tyckte jag han rörde sig lite konstigt. Ju mer han skrittade desto haltare blev han, på vänster fram. Självklart gick jag fram och kollade igenom benet på han och kunde se en liten liten svullnad på insidan av skenbenet, men ingen värme eller reaktion på någon sena.

 

 

Åkte iväg för att hämta Back on Track som jag tänkte sätta på honom och när jag kom tillbaka typ 2 min senare så är benet lite mer svullet, så antagligen hade han väl lyckats vricka till det precis innan jag kom eller något.

 

Har nu iaf satt på han BoT runt om och tagit över honom till en mindre hage, så får jag hoppas att han ser bättre ut imorgon. Skall nog gå ut och kolla till honom sen vid 12-1 för att se hur han ser ut och rör sig.

 

 

Hoppas verkligen att det bara är en liten vrickning och inget allvarligare, visst är det inte hela världen om vi hoppat våran sista tävling, men bara jag kan ha kvar honom utan att han har ont tills han dör av ålder så blir jag lycklig. Min älskade röda! <3

 

 

 

Äntligen har internetet fyllts på igen, så nu behöver det inte längre ta 2 dagar för mig att puplicera ett inlägg. ;)

 

 

Har haft en sån där underbar natt utan sömn. För det första så låg jag och höll på med mobilen fram tills 2, när jag väl la den åt sidan så kunde jag inte somna för att det lät som att det var någon på nedervåningen fast jag var själv, när jag väl somnat så vaknade jag av att det lät som att det var en häst som sprang på vägen utanför, vilket inte är första gången jag vaknar av det ljudet, så då sprang jag upp och öppnade fönstret och stod där i 10min och glodde ut, sen vaknade jag av att det började spöregna och funderade över om jag skulle springa ner och rädda mina hästar då de inte har allt för tjocka täcken på sig, men det slutade ganska fort så jag kröp ner i sängen igen och efter det vaknade jag väl sådär varje 10emin. Kul..

 

 

 

Iaf så innehåller denna dag ganska mycket hoppning, till en början skulle 5 hästar gå några rundor på Pay and Jumpen som WRK arrangerar, men fick meddelande imorse om att en utav dom var svullen i ett bakben så då blev det en mindre.

 

 

När all hoppning är klar och jag fortfarande har alla kroppsdelar i behåll så skall Stina få sig ett rejält dressyrpass så att hon kanske kan sköta sig imorgon på tävlingen. ;)

 

 

Nej nu måste jag gå ut och slänga in djuren och göra iordning dom för avfärd, solong långkalsong.