rhakansson

Igår var jag tillbaka på sjukhuset för att kolla knät och se om de kunde komma fram till något mer. 

 

Dagen började med att jag mådde fruktansvärt illa, hade ont i huvudet och var helt säker på att jag skulle spy ner hela sjukhuset. Men jag klarade mig, dock var jag ganska nervös inför röntgen eftersom Fia sa att hon mådde skitdåligt när hon låg inne i den. Dock låg hon i typ 2h och inte 20min som jag.. Men illamåendet försvann lagom till jag skulle in till röntgen. 

 

 

Först sa dom att det skulle ta två veckor innan jag fick svar från den röntgen och då vart jag lite irriterad. Men som tur var så fick jag svar redan när jag hade möte med ortopeden någon timme efter. 

 

Enligt den apparaten så var främre korsbandet av. Men tydligen så skall man inte lita helt på den då den ofta visar mer skada än vad det egentligen är. 

Sen eftersom mitt knä fortfarande är så pass svullet som det är så är det svårt att känna felet, samtidigt som det inte riktigt går att jämföra med mitt andra knä eftersom det också är trasigt sen innan. Så jag vet inte om jag fick så mycket svar igår. 

 

Men ja nu skall jag träna upp mitt knä genom att cykla på en ja vad det nu heter- vilket om jag känner mig själv inte kommer hända. Sen skall jag stå på ett ben- vilket jag ju gör varannat steg jag tar. Sen skulle jag inte rida - och då anser jag att de menar att jag inte skall rida med sadel och hoppa osv. Barbacka däremot det borde ju gå. 

 

Iaf så skall jag tillbaka om två veckor igen och se om de kan känna bättre då. Men ja tydligen så klarar man sig ganska bra utan ett korsband så jag skall nog överleva denna skada också. ;)

 

 

Min ponny är knäpp. Det kanske inte kom som någon nyhet då han alltid varit lite annorlunda. Men idag märkte vi att han alltid står och biter sig själv i underläppen. Eller biter och biter, han drar iaf in den mellan tänderna och sen står han så. Man har ju sett tvångsbeteenden förut men detta var då något nytt iaf. Haha 

 

 

Har precis börjat på ett långt inlägg om min framtidsplan gällande hästarna, jag är trött på att vara där jag är idag så nu har jag satt ett ultimatum, om man vill utvecklas som ryttare så kan man inte ha kvar en häst bara pga att man älskar den. Men ja bättre förklaring kommer inom kort. 

 

 

 

Jag lever. Mina knän sitter iaf där dom ska, sen om de mår bra eller inte är en helt annan sak. För er som inte hängt med på vad som hänt så kommer här en liten snabbförklaring. 

 

När vi var i fjällen så ramlade jag omkull i backen så att mitt knä vreds åt sidan och knakade till lite fint. Två dagar efter så hade jag lite svårigheter att gå, men det blev bättre och bättre. Dock har jag inte kunnat sträckt ut det helt eller böjt det allt för mycket någon gång efter jag skadade mig första gången. 

 

Men iaf så åkte jag hem och red som vanligt, vilket gick förvånansvärt bra, ingen speciell smärta och det kändes ganska stabilt osv. Så allt gick bra fram tills dagen innan hopptävlingen, jag hade morgonfodringen och skulle gå ut med Fias tre småhästar. Dock så råkade ett djur gå för nära tråden vid grinden och sen ville hon inte in i hagen. Så allt slutade med att jag hade en shettis på rymmen, ett russ i hagen och ett uppe på vägen som vägrade röra sig. Så vid ett tillfälle så vände jag mig lite för snabbt och då hoppade knät lite ur led, vilket gjorde ont, sen några minuter efteråt när minstingen var infångad men en krake fortfarande vägrade gå i närheten av hagen så gjorde jag precis likadant fast 10ggr värre och då gjorde det 10ggr så ont också. Jag har ganska hög smärtgräns i vanliga fall, men vid detta tillfälle så sprutade tårarna medan jag långsamt kröp mig tillbaka till stallet, ställde in ponnyn i en box och körde, väldigt långsamt, hem igen. Sen fick mamma och pappa åka ut och släppa ut ponnyn medan jag låg hemma och tyckte synd om mig själv. 

 

Dock blev det bättre efter några timmar och då åkte jag till stallet och provade att rida. Vilket än en gång gick ganska smärtfritt, så då bestämde jag att jag skulle tävla dagen efter ändå. 

 

 

Tävlingsdagen gick smärtfritt de första 4 starterna, kände absolut inget trots att jag inte lindat det eller liknande,  sen att jag enbart kunde komma upp på hästarna med hjälp av handikapprampen är en helt annan sak... 

 

Iaf så på start nr 5 så gav det upp. Hinder nr 1 och 2 gick bra, sen tittade Castro till lite på hinder nr 3, vilket var en maxad plankoxer, så för tog han i lite extra vilket gjorde att knät belastades lite extra i landningen vilket det då bevisligen inte klarade av och då bestämde det sig för att hoppa ur led igen, och eftersom man lägger ganska mycket vikt på just knäna i landningarna så vart det tusen ggr värre än den värsta gången dagen innan. Så ja samtidigt som det gjorde sjukligt ont så fick jag självklart inget stöd på benet så det vart mest som spagetti vilket gjorde att jag flög av, precis vid läktaren. Och där låg jag. 

 

Om vi säger såhär.. Det gjorde mer ont denna gång än sist när jag fick skenbenet splittrat, knäleden ihoptryckt så att benen låg emot varandra och ett ledband uttänjt. Så då kanske ni kan förstå att det gjorde lite halvont. 

 

Så ja allt slutade med att jag fick åka in till akuten där jag blev röntgad och tömd på diverse blod och mysigheter som samlats i mitt knä. Men jag fick testa lustgas, så det var ju alltid något iaf. 

 

Men nu väntar jag iaf på tid till närmare genomgång av knät, antagligen är det främre korsbandet som gett upp och antagligen så måste det opereras. Så livet leker just nu. 

 

 

De sa att jag skulle hålla mig lugn och gå på kryckor tills vi vet hur trasigt det är. Och jag anser att jag nog gjort som de sagt eftersom jag bara ridit barbacka 2-4 hästar om dagen, sen kan jag väl inte påstå att jag använt kryckorna kanske, men jag har ju inte sprungit något och faktiskt bara burit en höpåse åt gången istället för två. Så jag sköter mig helt klart! 

 

 

Har precis varit och införskaffat mig en ny mobil, denna gång blev det ingen iPhone utan istället en Samsung Alpha, så vi får väl se om han är en värdig ersättare för Ivan eller om jag kommer bli galen på han. Det första minuset är färgen, de hade nämligen bara en blå hemma så redan där skar det sig lite mellan oss, men jag kanske vänjer mig. Köpte dock ett svart skal för att dölja hans riktiga utseende och då kändes det direkt mycket bättre. Men dom säger ju att det är insidan som räknas, så vi får väl se hur vårt förhållande kommer sluta. Tror allt blir lättare när jag kommit på ett namn åt han. Hmm What to name that little bastard?! 

 

 

Hej jag heter Ronja Håkansson, jag har den senaste veckan varit på akuten 4ggr, min mobil är dödad, min pojkvän har diabetes, jag är arbetslös och just nu kan jag knappt gå och antagligen skall jag opereras någon gång denna vecka. Yey jag älskar livet!! 

 

 

 

 

 

Idag har jag dödat min andra halva.. Råkade nämligen tappa honom i asfalten med huvudet platt fall i marken. Så nu är han helt blåslagen.. Man kan fortfarande höra hans skrik på hjälp ibland, men när jag tar tag i honom och försöker se vad han vill så lyser han bara blått och ser allmänt dålig ut. Så jag har sorg just nu... 2015 verkar absolut inte vara mitt år... Älskade Älskade Ivan, 2.5 år fick vi tillsammans, kan inte förstå att vi måste skiljas nu, speciellt inte såhär dramatiskt. :( 

 

 

(Till er som inte vet vem Ivan är så är det min älskade iPhone)

Det går segt här just nu. Men det har sin lilla förklaring. För det första så har jag haft mycket att tänka på efter det att jag träffade Curt, hann åka förbi han på vägen hem vilket jag ångrar skarpt just nu. Vill inte gå in allt för mycket om det här men ja det är lite jobbigt just nu på den punkten. 

 

 

Sen idag har jag suttit på sjukhuset med Micke hela dagen då han fått diabetes. Så mycket tester har tagits och massa information har intagits, det är en jävla massa saker att tänka på och ja han kommer nog ha det ganska jobbigt ett tag framöver innan han fått in allt. Jävla skit fan.. Men som tur är så är han en väldigt stark person så han tar ganska lätt på det mesta, men ja jobbigt är det såklart. Världens absolut finaste människa! <3 

 

 

Men hästarna går helt okej, älgen var jätte fin på hopplektionen i tisdags, en riktig liten stjärna, så det känns bra inför i helgen. 

 

 

Nej nu skall jag sova, det är ju en dag imorn också.. 

 

 

Nu ligger man här i sin egna säng igen, ganska skönt men lite för ensamt dock, man vänjer sig allt för snabbt med att alltid ha någon bredvid sig.. 

 

Men iaf så har jag haft det väldigt trevligt på min tur till vinterlandet. Bott tillsammans med tre pojkmän, så jag har levt ett litet New Girl liv kan man säga, så jag har minsann stortrivts skall ni veta, pojkarpojkarpojkar överallt!! Baramdamdamdam I'm lovin it! 

 

 

 

 

Mitt knä blir bättre och bättre, så nu kan jag röra mig helt okej, eller ja så länge jag inte går eller står eller ligger så går det helt okej iaf! Så jag känner mig oerhört taggad inför morgondagens dressyr tävling. Men 3 klasser borde jag klara av, Stina går i stort sätt av sig själv, så det är väl bara Älgen som blir lite jobbig eftersom henne måste man rida varje cm på, och jag är väldigt osäker på om jag kan använda mina skänkar. Men det blir nog bra skall ni se! Värre saker har man ju varit med om. 

 

 

Nej om man kanske skulle ta och försöka sussa lite nu kanske. Håll gärna tummarna för mig imorgon, mest pga att jag nog även skall upp på ett stycke Quando som jag hört ryktesvägar att han är helt fullständigt galen just nu. Så det blir ju kul. ;) 

 

 

 

 

 

Nu ligger man här i sin egna säng igen, ganska skönt men lite för ensamt dock, man vänjer sig allt för snabbt med att alltid ha någon bredvid sig.. 

 

Men iaf så har jag haft det väldigt trevligt på min tur till vinterlandet. Bott tillsammans med tre pojkmän, så jag har levt ett litet New Girl liv kan man säga, så jag har minsann stortrivts skall ni veta, pojkarpojkarpojkar överallt!! Baramdamdamdam I'm lovin it! 

 

 

 

 

Mitt knä blir bättre och bättre, så nu kan jag röra mig helt okej, eller ja så länge jag inte går eller står eller ligger så går det helt okej iaf! Så jag känner mig oerhört taggad inför morgondagens dressyr tävling. Men 3 klasser borde jag klara av, Stina går i stort sätt av sig själv, så det är väl bara Älgen som blir lite jobbig eftersom henne måste man rida varje cm på, och jag är väldigt osäker på om jag kan använda mina skänkar. Men det blir nog bra skall ni se! Värre saker har man ju varit med om. 

 

 

Nej om man kanske skulle ta och försöka sussa lite nu kanske. Håll gärna tummarna för mig imorgon, mest pga att jag nog även skall upp på ett stycke Quando som jag hört ryktesvägar att han är helt fullständigt galen just nu. Så det blir ju kul. ;) 

 

 

 

 

Det jag oroade mig för innan vi åkte var att jag skulle skadamitt högerknä, något jag helt förträngt var att jag hade ett vänsterknä som också är skadbart. 

 

 

Igår var vi och åkte, såklart. Björn (Mickes bror) lyckades köra på mig så att jag ramlade och krossade axeln. I backen efter så skulle jag ge igen och körde framför honom, han stod typ still, så jag körde då över hans skidor och han ramlade, dock ramlade han över mig och rakt på mitt knä så det vek sig åt sidan och knakade till som satan. Så det slutade med att jag fick åka snöskoter hem och nu ligger jag här i soffan och ser på tv medans de andra är i backen. 

 

jag borde ha lärt mig vid detta tillfälle att jag aldrig skall ge igen, det slutar alltid med att jag skadar mig ännu mer. Men ja nu är det sönder är och antagligen så är väl knät bara kraftigt vrickat och/eller så är ledbanden utdragna. Igår gjorde det inte speciellt ont men det kändes "löst" och ostadigt och idag är det fruktansvärt stelt och lite svullet. Men jag kan gå-ish, och nästan böja och räta på det klokt. 

 

Det jobbiga är att jag skall tävla på söndag, dressyr som tur är, men ja hoppträning tisdag-onsdag känns mindre lyckat och ratt sätta igång en fullständigt galen Quando efter en veckas vila. Barbacka är ju såklart ett alternativ. 

 

Men som sagt, det går bra nu! 

 

 

Kl 5 gick jag upp imorse, åkte till stallet och gjorde klart allt där och kom hem igen vid 13, ganska duktigt eller hur?! Hästarna var fina idag allehopan, Castro fick till och med hoppa lite vilket han verkade tycka var rysligt kul, sen höll jag också på att ramla av när vi skrittade runt åkern och det kom en kanin flygandes... Men det är en annan historia.

 

Det liiite drygt är att jag gick upp tidigt helt i onödan och nu sitter jag här med världens huvudvärk, för tredje dagen i rad, och med tanke på att jag måste göra om allting imorgon igen så lär jag få det då också, och inte går skiten bort efter ett antal värktabbletter heller, men det är som det är. 

 

Jag har två alternativ på vad denna huvudvärk kan bero på, antingen är det en hjärntumör som är lika stor som ja hjärnan, eller så beror den på brist av mat och dricka, jag är ingen expert på människokroppen men jag tror inte att den mår sådär jätte bra utan varken vätska eller mat på över 16h.. Dock är min kropp ganska van med denna behandling så den borde inte göra sånt uppror som den gör, visst har jag ofta ont i huvudet i vanliga fall, men det går alltid över efter två tabletter, eller fyra. Så just nu är jag nog faktikt mest inne på hjärntumör. 

 

 

Så jag känner mig taggad inför morgondagen, morgonmänniska som man är.. Haha 

 

Det mest tråkiga nu när vi tar sena båten itället är att jag tänkte vi kanske kunde ta en tur förbi Curts nya hem, jag har ju inte träffat han sen vi sålde honom för 3år sen och det hade varit väldigt kul att se hur han har det nu. Men eftersom vi kommer in ganska sent med båten och ännu senare förbi han så lär inte detta vara möjligt.. Men det kanske är lika bra med tanke på att jag antagligen kommer att bryta ihop så fort jag ser han. Min fina älskade lilla ponnyplutt! 

 

 

 

Nu är äntligen alla djur rakade och fina. Tänk att det skall ta sån tid för mig att få klippmaskinen ur röven och se till att använda den. Men nu är det gjort och jag klappar mig själv på axeln, eftersom ingen annan lär göra det... 

 

90cm Clear Round: Hon var ovanligt stadig och gick till största del i rätt galopp och inte så mycket korsgalopp som hon brukar gå i, kändes även väldigt fokuserad och avspänd. Så vi fick ett ovanligt bra flyt och hon hoppade felfrtt genom hela banan. 0 Fel.

 

 

1m Avd B: Även här var hon väldigt fin. Bjöd bra på hindren och var bra fram genom alla svängar osv, hoppade bra på sitt egna lilla vis och rättade galoppen väldigt snabbt när det blev kors. Även här hoppade hon felfritt! Duktiga lilla Älg! 0 Fel.  

 

 

 

 

 

 

 

90cm Clear Round: Framhoppningen gick väldigt bra. Hon hoppade fint och bjöd bra. När vi kom in på banan så blev allt jätte läskigt precis som sist, så till en början höll vi knappt på att komma upp till läktaren och första hindret. Vi fick ta första hindret i trav då vi inte riktigt hann få upp farten, men efter det så gick hon som en klocka och hoppade allt felfritt. Duktiga Duktia Vita! 0 Fel.  

 

 

 

 

 

1.10m A:0;A:0: Vi fick väl ett helt okej flyt genom hela banan och han hoppade bra. Tyvärr sså kom vi lite stort in i kombinationen och då hann han inte korta upp sig till B hindret så där rev vi, annars var han nog inte i en bom. 4 Fel.  

 

 

1.20m A:0a: Hoppade bra på 1an och 2an, sen blev det lite snabbt på 3an så där hann han inte pp med frambenen, vi kom inte fel, men ja han är ju seg med dom där två benen ibland. Sen rev vi även 4an vilket han inte har någon ursäkt för och efter det hoppade han felfritt men inte speciellt bra. Jag anser att jag själv red, absolut inte bra, men inte så dåligt så att han behövde riva så pass. Men en vacker dag kanske vi lyckas sätta en nolla tillsammans.. 8 Fel. 

 På den här bilden så är pannluggen väldigt kort om man jämför med hur den ser ut nu, jag tror den är nästan ända ner till mulen nu faktiskt.. Han ser verkligen ut som en liten nordsvensk. 

Hur länge kan jag ha vetat att jag skulle till fjällen vecka 11 egentligen?! Jag har varit tillsammans med Micke i kanske 9 månader(?), han berättade för mig väldigt tidigt att han hyrde en stuga v 11 och om vi fortfarande var tillsammans så kunde jag få följa med om jag ville. Så ja i säkert 7-8 månader har jag vetat om detta. För 3 veckor sen kom jag på att jag har ett knä som inte klarar av typ något, igår beställde jag ett knäskydd, på fredag kl 07.30 åker vi från ön. Det är liiiite tajt om tid kanske. Men varför skall man ha bra framförhållning egentligen?! Nej jag lever mer för spänningen, går det eller går det inte, ja det får vi inte reda på förrens i allra sista sekund. Thihi det här blir kul. :) 

 

 

Lillen blir större och större, ja inte på höjden, men när det gäller mognad iaf. ;) 

 

Igår fick han komma ut och se den stora världen för första gången, vilket då alltså betyder att vi red en tur i skogen. Till en början var jag helt säker på att jag red in mot döden.

Pga stor väg med massa bilar osv, så fick pappa leda mig fram tills vi kom ut i skogen, och ja just då kan jag väl inte påstå att han skötte sig galant precis...

Men när vi väl kom ut i skogen så blev det bättre, men att säga att det gick galant kanske jag inte riktigt vågar göra med tanke på att han försökte attackera Quando lite titt som tätt och sen bockade han lite och ja bestämde väl kanske lite väl mycket själv ibland. Men vi red i alla gångarter, gjorde till och med ett rent byte, gick både före och efter Quando, vågade gå först förbi en superläskig sten utan att kasta sig ut i skogen vilket nog var hans första tanke.. ;) 

 

Men jag överlevde och likaså han, så jag är nöjd, trots att vi ibland tog galopp istället för skitt. Han är utan tvekan den filurigaste lilla hästen jag ridit in. Det finns verkligen inte något ont i honom, men ibland glömmer han bort att han har någon på ryggen och då skall han busa med allt runtomkring. Men han är ju söt iaf, och det kan man leva länge på, har jag hört.. ;)