Om det är någon häst man blir frustrerad över så är det väl iaf Quando..
Idag fick han hoppa av sig lite i ridhuset. Först lite lågt på några hinder sen höjde vi upp en trippel ur sväng. Som högst låg den på 1.50m och han anstränger sig inte ens för att komma över. Hästjävel... Haha
Imorgon skall han och Älg gå Pay and Jump, 1m på båda, och jag kan lova er att Quando lär inte komma hem med en felfri runda. ;)
Så jobigt när det finns så jävla mycket kapacitet i den hästen fast han har ingen lust att visa den allt för ofta. Tur för han att han är jävligt charmig på alla andra vis iaf. ;)
Liten filmsnutt på både han och Stina kommer imorgon.
Hanna fick testa Stina förra Lördagen. Vi vill ju att tantaloran skall få hoppa lite och inte bara springa vackert hela tiden. Jag är ju lite väl lång och rider henne inte alls på det viset som hon vill bli riden på när det kommer till hoppning.
Hanna däremot är både liten och rider precis som Stina vill bli riden. SÅ därför frågade vi Hanna om hon hade lust att skutta lite på Stina och det hade hon. Sen får vi väl se vart detta leder, Stina tyckte det var väldigt kul iaf som ni kanske ser på filmen. ;)
Jag började fixa med naglarna igårkväll och glömde bort tiden, eftersom jag sov sammanlagt 1h natten innan så hade jag bestämt att jag skulle lägga mig lite halvtidigt, men icke.
Jag kan mycket väl förstå varför mina föräldrar misslyckades med min uppfostran när jag inte ens kan lyda mig själv..
Iaf så ledde detta till att jag sov över alla alarm och vaknade den tid som jag egentligen skall sitta i bilen på väg till stallet. Ops..
Men jag kom i tid till jobbet så det var ju bra iaf, sen att hästarna varken fick mat eller vatten är en annan sak. 😅
(Nej dom fick mat jag lovar)
På vägen hem från stallet så råkade jag köpa 2 blommor, pojkvännen är ju på fastlandet så om jag gömmer dom i ett hörn så kanske han inte ser dom, eller vad tror ni?! 😇
Nu är man påväg till stallet. 4 hästar skall ridas på banan idag. Jag borde inte rida men eftersom jag gör det barbacka så borde det inte vara någon fara tycker jag. Jag vilade ju trots allt igår och det är mer än nog. 😊
Lite rätt hade jag igår när jag sa att något fastnat i leden på knät.
Eftersom knät bara blev värre och värre under natten / morgonen så åkte far och jag in till akuten.
Pappan med dålig rygg fick bära mig fram och tillbaka i huset medans jag hade full koll på att knät inte rörde sig 1mm. Tillslut kom vi ut till bilen och fadern bogserade in mig i framsätet. Jag kan ju inte påstå att det var min bästa bilfärd här i livet. För det första så hade jag till och med svårt att ligga utan att knät höll på att sprängas, så att först ha blivit buren en massa och sen bli sittandes i en bil var mindre kul. Detta resulterade i att jag höll på att svimma i bilen på parkeringen. Min kropp klarar nämligen inte av att ha ont så då stänger den av sig själv... 😅
Men ja in kom jag och domen blev att rester av korsbandet hade letat sig in i leden och låg där och myste sig, tydligen är det ganska ovanligt att detta sker.
Eftersom jag inte kunde sträcka på benet så fick jag en 30cm lång spruta in i knäleden full med bedövning, jag erskänner att jag kan ha överdrivit lite när det gäller storleken på nålen men den va fan inte liten iaf... och skönt var det inte.
Sen fick jag pressa ut benet och tjoff sa det så hoppade den lilla senbiten tillbaka till där den skulle vara. Detta var en fruktansvärt äcklig känsla skall ni veta, men så fort den hoppat ut så var jag som ny igen. No more pain!
Denna fina blomma fick jag av fia för att jag varit så duktig hos doktorn. 😊
Här kommer ett tips som jag tycker att ni alla bör följa!
Dra aldrig av ett korsband, och om ni nu skulle göra det ändå, laga det så fort som möjligt, eller ja vänta iaf inte ett år..
Kl 23.00 flyttade Ronja Håkansson sitt knä ca 1cm när hon låg i soffan här hemma, detta är något hon senare skulle få ångra!
Något hände under denna förflyttning på 1cm och resulterade i en fantastiskt ilande smärta i knät. De första 20minuterna var väl värst och vad jag än gjorde så gick det inte att lindra denna smärta, inte blev det bättre av att hela kroppen började skaka heller...
Efter dessa 20min så följde typ 1h av lite lindrigare smärta, iaf så pass lindrig så att kroppen slutade skaka, men fortfarande kunde jag inte röra mig 1mm utan att det kändes som att någon grävde runt med en kniv där inne..
Nu 2h senare så kan jag ligga med benet nästan rakt, jag kan fortfarande inte stödja på det eller flytta benet av egen kraft, så ja hur jag skall ta mig till jobbet imorgon är ju frågan. Förhoppningsvis så är det väl bättre tills dess men hur bra det hinner bli vet jag ju inte..
Förstår inte alls vad som hände, det känns som att något hamnat i kläm under knäskålen, men om detta är möjligt är jag väldigt tveksam över.
Men fy i helvete vad ont det gjorde, jag har känt samma smärta en gång förut och det var när jag vaknade upp från operationen av andra knät och bedövningen som de lagt på benet inte hade gjort någon verkan så då låg jag också och darrade för det gjorde så jävulskt ont, den enda skillnaden där var väl att de kunde pumpa i mig morfin så att den försvann halvfort iaf. ;) heh
Nej nu är det nog dags för sovning minsann, god natt gott folk, på återseende osvosvosv
Håller på och fixar film på världens finaste häst från DMet 2014. Vet att det kanske inte är det färskaste materialet men man måste få drömma sig tillbaka på bättre tider ibland. ;)
Hej! Jag förstår att du har en helt olika relation till Castro och Quando och att de är otroligt olika att rida osv, men tycker det låter ganska orättvist att du alltid prisar Castro men menar på att Quando ska skärpa till sig. Jag själv jobbar med hästar och rider 7 olika hästar varje dag och måste alltid anpassa min ridning mer eller mindre efter alla olika hästar. Eftersom de är just olika och kräver olika sorters ryttare. Min chef är även uppfödare till alla hästarna samt min tränare och vårt motto är att hästar aldrig gör medvetet fel, det är vi som inte förklarat vad vi vill tillräckligt bra. Kan inte du påverka Quando till det bättre genom att du ändrar din ridning? Lägger honom längre ifrån, hoppar i en större/mindre galopp osv osv? Tycker det låter otroligt hårt att han sa få en sista chans och att han alltid gör fel osv! Bara en tanke :)
Svar:
Jag har haft denna häst i över 3 år nu, jag har ändrat min ridning x antal gånger. Jag har ridit för x antal tränare och ingen vet varför han river så pass mycket som han gör, han har styrkan och kapaciteten till att komma över men ändå river han, mer än en tränare har sagt att jag borde sälja honom och köpa en roligare häst eftersom de inte ser någon lösning på hans "problem".
Jag är nog ganska bra på att ändra min ridning från häst till häst och vet mycket väl att alla är olika individer och kräver olika ridning. Men som sagt efter tre år så ger man faktiskt upp på en häst som Quando. Sen har jag nog inte sagt att han alltid gör fel, han hoppar ju 70% av banan bra, men det räcker ju tyvärr inte, och visst det i sig kanske låter hårt, men det är ju sanningen.. Sen spelar det ju ingen roll vilken höjd, jag kan gå ner till 1m för att han skall få det lätt och tycka det är kul, men han river lika mycket där.. Jag kan ju inte heller påstå att jag inte gett honom x antal chanser redan heller, egentligen var väl tanken att sälja honom förra året om han inte blev bättre..
Visst prisar jag Castro just nu, det anser jag som ganska självklart med tanke på vad han lärt mig, men jag har ju varit fruktansvärt frustrerad över denna häst också, men fortarande så är det ju som du säger två helt olika hästar, Quando kommer man alltid runt en bana med, Castro kan mycket väl ställa sig i ett hörn och inte gå därifrån, men oavsätt så hade vi alltid en chans till att bli felfria, som det känns nu så finns det inte det med Quando.
Så varför skall jag kämpa med en häst som inte vill? Varför skall jag lägga x antal tusen på honom när det inte ger något ändå? Det känns ju mer taskigt att fortsätta pressa han inför uppgifter han ändå inte vill göra än att sälja honom till någon som vill rida dressyr?
Han har inte ont någonstans, han utsätts inte för svåra uppgifter och jag kräver aldrig mer än vad han klarar av, det enda jag vill är att han skall ta sig över hindren istället för igenom.. Som igår, jag hoppade en oxer på kanske 1.10m 10ggr, han rev den 9 av de gångerna. Alla dessa språng fick han olika lägen, olika storlek på galoppen osvosv, men det hjälper inte.
Jag älskar alla mina hästar precis lika mycket och jag behandlar dom precis likadant så det är absolut inte synd om Quando, han är snarare den häst jag umgås med/rider helst om dagarna.
Om du tänker efter så tror jag nog att du känt likadant som jag. Man vill ju faktiskt vidare, man vill utvecklas, men man kan faktiskt inte göra det på en häst som står still...
Tänk dig att aldrig få vara felfri, aldrig få känna att det börjar lätta. Jag tror inte ens att han gått felfritt en bana på 1.10-1.30m på träning. Det suger ganska rejält faktiskt.
Hoppas du förstår lite hur jag känner nu. Jag har ju offrat en hel del på denna häst, och det har varit mycket därför jag kämpat på så pass som jag ändå gjort, men alla har faktiskt en gräns och min är snart nådd.
Planen med denna häst lyder såhär - Skärper han sig inte i år så blir han såld!
Jag är trött på att känna mig kass och jävligt trött på att inte komma någonstans med min ridning. Jag hade inte riktigtntänkt att jag skulle rida runt 1.10-1.20m med som bäst 8 fel när jag var 23år gammal, jag hade lite högre planer än så...
Nu skall det tränas, tränas, tränas och tränas det sista året. Jag skall försöka att inte bli irriterad på honom när ha river, river, river och river.
Först och främst så skall det tränas styrkehoppning, men han skall även pressas på högre höjder. Så får vi se om det kan bli något av han.
Igår hoppade jag han i ridhuset, hindren låg väl på 1.10m och han rev varenda jävla hinder varje gång. Det finns ingen anledning till att han gör det, han kan lätt ta sig över dessa hinder.. Tillslut så vart jag så irriterad på han så jag bad mamma att höja upp ett räcke rejält (1.40m) och så fick han rulla runt på det tills han tog det bra. Vilket tog ett antal språng... Men tillslut gjorde han ett väldigt fint och luftigt språng så då fick han beröm och vi avlutade.
Tanken är nu so sagt att hårdträna hela året, riktigt pressa honom och se vad han går för. Samtidigt skall jag även tävla dressyr och få upp han i klasserna där så att han kan säljas som dressyrhäst för en liten slant iaf.
Jag älskar denna häst och vill inget annat än att han skall bli bra, han är perfekt på alla andra sätt förutom just detta. Men jag tycker inte det är kul längre och har inte gjort på ett tag nu, jag vil ha tillbaka glädjen i att tävla och känna att jag utvecklas frammåt istället för tvärt om..
Så såhär ser alltså planen ut nu. Jag har redan gett det tillräckligt med tid egentligen så detta är hans sista chans.
Jag hatar att frysa, något så fruktansvärt mycket. Därför går jag nu för tiden med minst 4byxor och 4 lager på överkroppen och då fryser man nästan inte. Men det blir lite halvtungt att röra på sig, det skall gudarna veta.
Men snön har sina positiva sidor också. Speciellt nu när det ligger 50cm pudersnö på hela åkern. Efter 20-30min pulsandes i snön så är hästarna ganska klara för att ta sig tillbaka till stallet. Vilket reducerar tiden på hästryggen med 50%, vilket gör att man hinner rida fler hästar på kortare tid, vilket enbart är positivt.
Älgen galopperar även som en klok häst i djup snö också, så det är ju skönt för en omväxlingsskull. 😉
Castro orkar inte bocka lika mycket heller så det är ju också ett stort plus.
Men om jag fick välja så hade jag valt 25 grader + och sol hela dagarna, hela året om...
Har du någon hoppfilm eller film när du rider honom?
Svar
Jag har ju inte riktigt kommit så långt så att jag hoppat honom uppsuttet ännu.. Mitt knä samt tidsbrist har ställt till hans utbildning lite..
Men det skall väl finnas lite film på när han löshoppas om inte annat och så fort jag fått hem min dator så kommer dom upp här, tyvärr så verkar den inte hinna komma innan helgen dock..
Kan han inte bli en bra hopphäst bara för att han är liten? 😳
Svar
Jo visst kan man bli en bra hopphäst fast man är liten, men det gäller att man har huvud för det då också.
Lillen har väl tyvärr fått sin mors hopphuvud och då blir det nog en bättre dressyrhäst av han. 😉
Som jag skrivit innan, han har lyckats fått allt dåligt från sina päron, men han är söt som socker och god som chokladpudding så det blir nog någon slags häst av han också tillslut. 😆
Alldeles för liten.. Jag trodde han var 157cm och hoppades på att han vuxit under vintern, men när jag mätte han för någon vecka sen så var han 155cm..
Tyvärr så har han ju inte vuxit på x antal månader så han lär nog stanna här.. Men ja jag får väl skola honom som vi gjort med Stina så kan vi sälja honom till någon liten dressyrryttare sen. 😉
Det här med att bli klippt är inte Älgens favoritsyssla kanske..
Eftersom hon varit skadad och inte kommit igång till 100% fram tills nu så har hon inte behövt att bli klippt, till hennes stora glädje.
Nu har hon dock börjat komma igång så pass att hon blir svettig så då tyckte jag det var dags. Älgen tyckte inte som jag...
Hon är lite knäpp den där hästen när det gäller klippning, första gången var hon livrädd och man fick först inte komma inärheten av henne, sen hamnade hon typ i halvt chock och det såg ut som hon skulle svimma och började svettas. Efter det så har det gått helt ok att klippa och jag har kunnat klippa från topp till tå med bara lite fnysningar, och i söndags fick jag inte komma i närheten av varken ben eller ansikte utan att hon skulle halvt döda mig. Tillslut gick det dock att klippa nästan halva benen nästan snyggt. 😉
En Castro är väl något man aldrig kommer äga i sitt liv igen. Har inte mött en häst som kan hoppa 1.40m i undertempo utan att behöva ta i.
Jag har alltid varit höjdrädd men med Castro så släpper den rädslan. Jag har aldrig gått en 1.40m bana och tyckt att det ser högt ut, just för att det är Castro man skall tävla. Jag vet att han har full koll på vad han gör och han skulle aldrig sätta sig i lägen han inte klarar av.
Att ha en sån häst är guld värt och man känner nu hur mycket man tappat, så fort hindren kommer upp lite på dom andra hästarna så börjar jag stressa...
Varken Q eller Älg har stannat men det är inte samma självförtroende på dom ändå, Castro vet att han är kung och det märks när man rider han.
Visst han är knäpp på alla sätt och vis och jag har varit enormt frustrerad över han. Men han har gett mig så mycket och jag kommer nog inte få tillbaka detta med någon annan. Man önskar bara att man njutit mer än vad man gjorde innan det tog slut..
Så är det, och man blir trött av det, mer behöver vi inte ta om detta nu...
Idag fick tjejerna vila och grabbarna gå. Mamsen red Castro i skogen och jag tog dom andra två i ridhuset.
Började med Quando och han fick träna lite bommar idag. 5 bommar på medellinjen, alltså 6 bågar över medellinjen.
Quando är lite av en specialist på att fuska och komma undan jobb på ett eller annat sätt och speciellt i svängar så skall han alltid gena lite och trycka in bogen, så idag fick han verkligen träna på att komma ut i bågarna och samtidigt inte tappa bjudningen.
När han gjorde detta bra så fick han sen gå "rakt" över bommarna med 3 galoppsprång mellan varje, vilket till en början var väldigt kul så då blev han helt plötsligt pigg men det övergick ganska snabbt i att det blev lite väl jobbigt. Men när han gjorde det bra utan att fuska osv så fick han avsluta.
Utvärdering av passet
Quando var väl inte på sitt bästa humör kanske, kan mycket väl bero på att han vilade dagen innan. Han var väldigt spänd och hög i nacken men ändå ovanligt igång med bakbenen iaf.
Efter ett tag släppte han dock och blev djupare och mer avspänd, sen att han blev lite väl låg på slutet när han blev trött är en annan sak, dock ser jag det bara som positivt med honom då han helst är väldigt hög och spänner hela överlinjen.
Till en början så tryckte han väldigt mycket mot innerskänkeln men efter ett tag så släppte han och kunde bli rund i båda sidor.
Jag måste träna upp min balans däremot, satan vad jag flaxar runt och håller all balans i tyglarna. Usch. Bättring på den!
Dock har jag väl mina knän att skylla på som knappt håller ihop, men ändå, man blir så grymt irriterad på sig själv när man vet att man kan egentligen men kroppen lyder inte för 5 öre. 😬
Sen var det Lillskitens tur. Tänk att den lilla jäveln sett till att skaffat alla negativa sidor från sina päron istället för tvärt om, samtidigt som han är en blandning mellan Castro och Stina att hålla på med, men ja det är väl trots allt dom två som uppfostrat honom så..
Iaf så går det inte att trötta ut den hästen. Mamma fick longera honom medans jag red Quando och då var det mest bock och bus och sen fick även jag longera honom innan jag skulle upp. Men nej inte är han speciellt trött för det nej.. men så länge jag satt på ryggen så skötte han sig väldigt bra iaf, så det får man ju vara nöjd med. ☺
Jag behöver en dator. Just nu har jag bara mobilen och den är inte alltid optimal, speciellt inte vid bloggtillfällen..
Snodde med mig faderns dator hit idag men det visade sig att den sög balle. Går knappt att se på filmer från minneskortet och internet fungerade ej, och nej det är icke uppkopplingen som är dålig utan det är faktiskt datorn i detta fall, så ja att lägga upp nya filmer på Youtube gick och sket sig totalt kan man väl säga.. 😅
Men en vacker dag gott folk så skall ni få se några halvnya rundor jag gjort med mina hästdjur. 😊
Som jag tror att jag skrivit innan så har ju fadern min byggt ett stall till mig under julen. Tänkte nu visa några bilder på detta bygge. Allt är dock inte klart ännu utan det är lite småfix kvar. 😊
Sadel kammaren är in bredvid Castro.
Jag skall bli lite bättre på att ta med mig systemkameran så ni inte behöver kolla på sånna här dåliga bilder i fortsättningen. ☺
Jag vill göra det här bra, så därför tänkte jag fråga er, vad vill ni läsa om? Vad är intressant för er osv osv.
Bomba mig med tips så jag kan göra detta ställe till ett kul ställe. Ju mer tips desto mer inspirerad kommer jag bli och desto fler inlägg kommer ramla in.
Dt har inte hänt så mycket under vintern om jag skall vara helt ärlig.
Just nu har jag bara mina hästar i stallet men snart får jag nog hem en 3 åring.
Pappa har varit duktig och byggt nytt stall till mig så nu är alla hästar samlade på ett och samma ställe, vilket underlättar stallgörat väldigt mycket. Det enda som är kvar att göra är att inreda den nya sadel kammaren annars är nog det mesta klart. 👌
Alla hästar är hela och börjar komma igång igen efter vintervilan.
Vi har även införskaffat kloka bommar till ridbanan så nu skall även jag kunna träna lite klokt hemma, om bara snöjäveln kunde försvinna så att man kan börja rida klokt igen.
Sen måste bommarna målas också och temat skall vara blå/rosa/silver. Satan så snyggt det kommer bli. 😍
Min bil håller på och jävlas med mig. Här trodde man att eftersom man köpt en halvfräsch bil för alla ens sparpengar så skulle den hålla och gå som en klocka. Men ack så fel jag hade.
För det första så behövs det tydligen några speciella nycklar (?) För att kunna ta av däcken eftersom någon inte skall kunna sno dom, dessa hade förra ägaren glömt bort att ge till mig och även domkraften och reservdäcket saknas.. Så den har fortfarande sommardäck eftersom jag inte orkat ringa till förra ägaren.
Sen slutade fläkten fungera, och någon vecka efter det så började den helt plötsligt tjuta varannan sekund och varna för att parkeringsbromsen inte fungerade, samtidigt som dörrarna började öppnas och låsas om vartannat, fläkten fräste igång på högsta flås och gick inte att stänga av fast jag stängde av bilen.. Så nu står den hemma hos mamma och pappa och skäms.
Om ni går förbi någongång så får ni gärna ge den en spark i sidan, det gör iaf jag varje gång jag går förbi... 😬
Min nya mobil var med om en olycka under nyårsnatten också så den är paj.. 6000:- åt helvete... Eller ja 66 000:- åt helvete om vi skall räkna in bilen i det också..
Haha det går bra nu.. får väl leva på nudlar ett tag framöver, men man skall inte klaga, det är ju faktiskt bara pengar. 😊
Grattis! Om du har ett jobb där du får betalt för att göra ingenting och sitta på Facebook. Var rädd om det! Håller för övrigt med, 6-timmars dagar borde införas. Vi jobbar på tok för mycket!
Svar.
Att jag ens lyckats få ett heltidsjobb skall jag helt klart vara väldigt glad över, och det är jag också. Och jag klagar inte på jobbet i sig. Men man jobbar ju tyvärr under dagens roliga timmar, när det är ljust och det händer saker i världen. Nu när man åker hem så är det mörkt och dött.
Så jag klagar som sagt inte på jobbet, det kommer jag nog aldrig att göra, det enda jag menade var att det var drygt att bli vuxen och behöva jobba för att kunna leva, man kan inte längre leva på sina föräldrar och själv få göra precis vad man vill under dagens timmar. 😉
Dessa känslor uppkommer också mest vid fint väder, de dagar då det är dåligt väder är jag ganska glad över att vara instängd på ett kontor hela dagarna.
