rhakansson

Igår fick mina hästar komma in, eller ja Castro bestämde sig för att sova inne för några dagar sedan men de andra har fått sova ute fram tills nu. 

 

Så igår tog vi alltså in dom och idag börjar då helvetet. Upp vid 5, ut med hästar och motionera 1-2 st innan jobb. Sen efter jobb har man förutom 5 hästar kvar att motionera även ett stall att sköta vilket tar 2h om man är själv. 

 

Som tur är så är jag sällan själv eftersom jag har världens bästa föräldrar som hjälper mig i stort sätt varje dag! Annars hade jag seriöst varit klar vid ungefär 12 varje kväll. Heh.. 

 

Igår var det hopptävling med 3 stycken. 6 klasser skulle ridas men det slutade med 2.5 st.. 

 

Binge skötte sig bra med tanke på hur lite han blivit hoppas på senaste tiden, ett pet i både 1m och 1.10m. Helt klart godkänt! 

 

 

Quando var halt på framridningen så han var vi tvungna att stryka.. 

 

Och Älgen. Ja vad fan har hon attskylla på egentligen? Hon har varit så fruktansvärt fin och positiv på senaste tiden. Riktigt kaxig mot hindren. Men igår så kröp hon mot 90cm på framhippningen och hoppade 1.50m över.. 

Mamma tvingade in mig på banan ändå och det slutade i katastrof och jag gick ut efter 3 hinder... 

 

Vet i fan vad som hände men hon var inte sig själv någonstans... jaja får väl ta na till någon hoppträning nästa vecka och se hur hon är då! 

 

Men hade var väl en hel jävla dag åt helvete som man kunnat gjort något helt annat på istället... 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Galopp jobb som slutade med sovstund är väl helt normalt. Iaf om du frågar min kropp! 

 

Jag och mor red iväg på Quando och Stina till "galoppbanan". 

Eftersom Quando är en liten mes så får han alltid gå sist. Dock blir han lite busig när Stina galopperar iväg så då skall han alltid bocka några gånger innan han kan galoppera klokt. Eftersom han sällan gör mer än vad jag klarar av, han vill ju inte ha av mig längre bara busa lite, så brukar jag låta han göra det. Nåe kul måste han ju få ha! 

 

Iaf så pallade inte mitt knä när han gjorde en skruv och då hoppade det ur rejält och knakade till lite härligt. 

 

Först gjorde det äckligt ont. Sen blev jag illamående och fruktansvärt varm. Efter ett tag så kände jag att jag nog inte skulle sitta till häst längre utan hasade mig av och nästa sak jag kommer ihåg är att mamma står och skriker som en galning på mig. 

Fy fan vad arg jag vart. Här låg jag och sov sjukt skönt så kommer hon och förstör genom att skrika sim en jävla galning på mig. Vad fan är det för fel på henne egentligen?!

 

Sen märkte jag att jag inte alls låg i min säng utan faktiskt mitt på galopp vägen. Ops. 

 

Jag hade ju släppt Quando och lagt mig precis bredvid honom typ 10cm med huvudet från Stinas framben, så mamma hade ju varit tvungen att kasta sig av Stina och tagit tag i Quando så inte han skulle gå iväg.

 

Men ja så reagerar min kropp på smärta och obehag. Den måste liksom stänga av och starta om igen och då ligger man där avsvimmad med ögonen öppna på en stig mitt ute i ingenstans!  

 

Sen red vi hem igen. Det blev inge mer galopp jobb den dagen.. 😅

Men tävlade med 3 hästar dagen efter gjorde jag ändå! Jag vart lite orolig och fick lägga belastningen all annan stans än på knät, vilket slutade med överansträngning av andra knät och träningsvärk i hela kroppen. Men det var det värt, Älgen var ju felfri i sin 1.15m debut ju! 

 

 

Det gott folk, det är jag det! 

 

När man var "liten" (känner mig fortfarande ganska liten) så hörde man om unga ryttare som hade problem med knäna och att det var ganska vanligt osv, men aldrig trodde man väl att man själv skulle hamna i den situationen en vacker dag. Speciellt inte båda knäna, pga två olika olyckor. 

 

Första knät är ju Quando som orsakade för nästan exakt 3 år sedan. 

Då fick jag frakturer längst upp på skenbenet, eller ja det är väl miniskerna som krossades en del. 

Knäleden blev upptryckt så det var inget mellanrum mellan benen utan dom låg emot varandra.

Ett ledband, vet inte vilket, hade även blivit utdraget.

Då blev det akut operation där de borrade igenom skenbenet för att kunna knacka upp knäleden så att benen inte längre låg emot varandra, sen för att täppa till hålet de precis borrat upp så fick dom ta ben från höften. Och sen lagade dom ihop allt med 2 skenor och 6 skruvar. 

Därefter väntade 14 dagar på sjukhus, 10 veckor utan att stödja på benet, 10 veckor och 1 dag innan jag "fick" rida igen, 2 år av värktaplettsätande. 

Sen var det helt ok. Lite stel, lite krispigt och lite akuta smärtor ibland sådär. Men ridningen var smärtfri iaf! 

 

 Sen kom den roliga idén "Let's go on a skidresa", förr i tiden var jag expert på skidor, men efter att ha krossat ett knä har balansen och kontrollen försvunnit ganska rejält och då var jag inte så kaxig längre.  

 

Första dagen körde jag huvudet rakt in i ett trästaket så det gick sönder, ja staketet då inte huvudet. 

Körde rakt ut på stenar och ramlade sisådär 20 ggr/h. 

Jag hatar att vara dålig på saker så jag vart arg, fruktansvärt arg, ett tag där! 

 

Typ näst sista dagen så råkade Björn köra rakt in i mig så jag ramlade omkull och halvt krossade axeln. I backen efter tänkte jag att nu jävlar skall han få igen! Så jag åkte in i han, det jag inte tänkt på var att han kanske skulle ramla på mig och inte bakåt. Så jag fick då en 2m lång Björn över mig, mitt knä hamnade i en väldigt oskön ställning och small till lite fint. Sen kunde jag inte gå. 

Och där gick främre korsbandet av. 

 

Åkte såklart inte till läkare utan knät kändes tillslut helt okej och funkade bra att rida med. Tills jag skulle hopptävla Castro. Han hoppar stort, knäcker till ryggen så att knät hoppar ur läge rejält och miniskerna slår ihop med väldig kraft. 

Detta ledde till att jag flög av, knät svullnade upp rejält och gjorde äckligt ont, så in till akuten och tömma knät på massa smaskens, röntgen visade att miniskerna skadats efter detta och även att ett annat ledband blivit uttänjt. Skulle komma på återbesök efter 1 månad och inte rida under denna tid. 

 

Red inte på några dagar eftersom knät var så svullet men sen gick det iaf att rida barbacka. Efter 2 veckor red jag som vanligt igen. 

 

1 månad gick men dom hörde inte av sig så jag fortsatte att rida och hoppa osv. Knät har hoppat ut när jag suttit till häst 2 gånger till efter detta.

Sen hoppar det ur dagligen när jag går, vänder mig för snabbt ja det har till och med gjort det när jag legat i sängen.. 

 

För varje gång det hoppar ur så blir det lättare för det att hoppa ur igen.. Häromdan märkte jag även att om jag står lite bredbent och vrider lite åt sidan så hoppar det. Spännande tänkte Ronja och gjorde så en gång till bara för att det gick! 

 

När det hade gått 4 månader efter det att jag skulle få återbesök så har jag ringt och bokat tid själv och tydligen så hade dom glömt bort mig. Duktigt! 

Iaf så fick jag en tid en månad efter jag ringde... suck. 

 

Men ja på onsdag nästa vecka så får jag väl min dom. Så håll tummarna!  

 

 

Min mor - Misan Jansson är fruktansvärt dryg just nu. 

 

Anledningen till detta är för att hennes hästar får priser på priser på priser på priser och mina... jo en är pensionerad så hans prishög är lika med noll. Den andra är fullt aktiv på tävlingsbanorna, även väldigt aktiv med att få med sig 1 eller 3 bommar i farten så hans prishög är väl lika med 1 rosett tror jag?! Pinsamt men sant! 

 

 Älgen har varit felfri 17/20 starter i år. Och då har hon debuterat två olika höjder samt börjat tävla lite i avd A.

 

 Stina har blivit placerad 16/19 starter varav 10 vinster. 

 

För exakt 3 år sen kom denna herre hem till mig! Ett sk impulsköp som gick åt helvete! ;) 

Nej men vi har haft våra fina stunder och förhoppningsvis så blir han tillslut värd problemen han ställt till med!

 

Mycket har hänt på kort tid...

 

- Hästar kommer, hästar går, hästar kommer tillbaka igen. 

 

- Pojkvänner byts ut..

 

- Knän som fungerat byts mot helt oanvändbara sådanna

 

- Hus byts mot lägenhet.

 

- Serverad mat blir till lagning av mat

 

- Polo -97 blir till Audi -05

 

- En vanlig ridtur blir till sovstund på stigen

 

- Bra häst blir till dålig häst, går sen tillbaks till att bli bra igen

 

- Hästar debuterar klasser på helt olika vis

 

- En seger som leder till nästa seger som leder till nästa seger och så fortsätter det på så vis tills den dag vi inte orkar vinna längre. 

 

 - 5 hästar som leder till 6 hästar som leder till 7 hästar som snart leder till 8 hästar..

 

- En sjukt dålig lön som leder till en kass lön. Om jag har tur vill säga! 

 

Ja som ni ser så leker livet precis som det skall göra!