Måndag

Idag har jag varit seg, eller egentligen inte eftersom jag har varit igång hela dagen, men jag har lagt tid på helt fel saker. Istället för att åka till stallet och rida så åkte jag och köpte blommor och satt och fixade med dom här hemma. Sen när jag väl kom ut till stallet så började det regna och då hade varken jag eller hästarna lust att motionera, men Castro fick en tur I skogen iaf och sen får jag motionera resten imorgon vilken egentligen var tänkt som vilodag. Men jag fick iaf Quando klippt, så det var ju alltid något, sen att det tog typ 2h längre tid än vad det borde är en helt annan sak. Förstår inte hur en människa kan vara såhär långsam som jag är, men bevisligen så går det ju.. 
 
 
Imorgon är det sista hoppträningarna för året för mina hästar. Quando och Älgen får den stora äran att hoppas, tanken var ju egentligen att Q inte skulle hoppas något mer detta år, men eftersom mamma inte kan vara med imorgon så ville vi inte åka med Binge då det inte går att lämna han själv i bussen. Men ja tanken är att han bara skall få hoppa lite lågt och kul, inte någon press osv, och med tanke på hur pigg han varit på sista tiden så lär han väl vara helt galen imorgon när han äntligen får se kloka hinder igen... Men det är kul att han tycker det är kul, sen att all kontroll försvinner samtidigt är ju kanske mindre kul för mig som sitter där på ryggen... Vi får väl helt enkelt se om jag kommer hem hel eller inte. 
 
 
 

Mr Mc Snål

Råkade göra så att Herr Snål hittade hit igår, vilket absolut inte var min mening, jag tänkte att han kanske ville veta att han snart är tillsammans med en kändis och sände då en bild på min statistik till honom, tanken var absolut inte att han skulle hitta hit och läsa allt konstigt/ lite halvt patetiskt som jag skrivit under åren... 
 
Fula gamla bilder började strömma in på facebookchatten tillsammans med ett hånskratt. Paniken inom mig blev olidlig, hur skulle jag nu ta mig ur detta? Jag hade lyckats hålla denna del av mitt liv gömd i flera månader, men nu är den utlämnad. Ett tag där så visste jag inte riktigt vem som skulle bort, han, jag eller bloggen..
 
Denna blogg är inte till för icke hästfolk, så min fråga är- går det att blockera den enbart för honom? Så jag kan fortsätta att skriva vad jag vill utan att behöva tänka på vad han tänker och tycker.
 
Denna man är tvärt emot mig själv, han ser inte värdet i många likes eller att vara uppmärksammad på detta vis, jag däremot strävar efter en högre siffra för varje dag, se mig, hör mig, ta på mig. Så jag vet att han dömmer mig och kommer se på mig på ett helt annat sätt efter detta. "Du överdriver nu" tänker ni, men nej det gör jag inte, för hans nya smeknamn för mig är Miss Ego... 
 
Jag ser ingen fortsättning efter detta, jag grävde min egna grav och la mig där självmant.. Och Allt jag ville var att visa min storhet.... 
 
 
Det finns ingen bildsom kan visa det mörker jag känner inom mig just nu, så därför får detta bli ett bildlöst inlägg, just för att visa hur tomt mitt liv är just i denna stund... 

Binge


Tiden går

Och bloggen står still, tyvärr. Tiden finns inte riktigt till för allt jag vill just nu, 6 hästar tar sin tid har man märkt, speciellt nu när Lillen har börjat sin inridning också, så om jag skall göra allt själv så är jag i stallet minst 9 timmar varje dag, och efter det så är jag ganska död... Men eftersom jag har en häst som är till salu hemma på gården och skall snart börja rida en till så måste jag hålla detta igång, så jag skall försöka bättra mig! 
 
 
Iaf så är alla hästar igång, kanske på lite halvfart just nu, vilket har fått Castro till att bli halvt galen, han klarar inte riktigt av det här med halvfart, nu går han fortfarande 6ggr i veckan så han vilar inte speciellt mycket precis, men passen har varit mycket simplare. Men ja nu har jag väl börjat trappa upp hans arbete lite mer eftersom han bevisligen inte klarar av att ta det lugnt.. Snart 20år var det ja... 
 
Men de andra djuren klagar iaf inte av att ha det lite lugnare nu så de går väl kanske 5-6ggr i veckan, varav 1-2st hårda pass och resten är kravlösa och bara roliga. 
 
 
 
 
Lillen har kommit så långt som att longeras med sadel och träns i alla gångarter. Och visst är han duktig, dock ganska kaxig och full i fan, så det är ganska mycket bockandes och sparkandes efter stigbyglarna, men ja förhoppningsvis så skall jag iaf försöka mig upp på han nästa vecka eller veckan därefter.
Om jag överlever detta det vet jag inte, men det kanske ger mig samma adrenalinkick som jag får efter en galopptur i skogen med Castro, den där enorma lyckan över att man faktiskt fortfarande lever, "om jag klarar detta så klarar jag allt" "I aaaam thee Chaaampiooon" "Livet är bra vackert trots allt", ja det är nog av sånt här man blir hög på livet av, när man varit helt säker på att man skall dö, skrivit ett farvälbrev till sina nära och kära, men sen mot alla odds kommer tillbaka mer levande än vad man var när man begav sig, detta är nog den största anledningen till varför jag har dödsmaskiner i mitt stall istället för små snälla rosa ponnysar, eller så är det för att de är grymt mycket billigare... 
 
 
 

RSS 2.0