rhakansson

Igår fick jag världens utskällning utav mina föräldrar. Tydligen är jag alldeles för oangagerad när det gäller mina hästar, och om det inte blir bättre så skall alla bort.

 

Visst jag skulle väl kanske kunna göra mer än vad jag gör idag..

 

-Men hur kul är det om man håller på att ramla omkull 5 gånger under en mockning och behöver be om hjälp lika många gånger?

-Hur kul är det att enbart få se sina hästar i hagen och knappt få röra vid dom eftersom allt skall gå så fort hela tiden?

-Hur kul är det att få en fräsig kommentar tillbaka när man försöker hjälpa till när mamma rider de små?

-Hur kul är det att enbart känna sig ivägen hela tiden?

-Hur kul är det att sitta i ett kallt stall och glo in i en höbal eller boxvägg?

-Hur kul är det att vara i stallet när man inte vet om man kommer våga göra det man älskar mest i hela livet, det enda man någonsin varit någorlunda bra på igen? 

 

Inte så jätte kul enligt mig, men jag har ju haft fel förut..

 

 (tolka inte det här fel nu, jag älskar mina hästar av hela mitt hjärta och i mina 10 år som hästägare så har jag snudd på aldrig varit ifrån mina hästar en enda dag, och vill heller inte ändra på det)