rhakansson

 

 

 

 

När hon kom till mig så hade hon stått i en hage i 6(?) månader, om jag inte kommer ihåg fel. (Det kan ha varit Binge som stått så länge, men ja hon hade vilat ett tag iaf)

 

Iaf så var det att börja om från början och bygga långsamt. Huvudet hade hon helst rakt upp i luften och någon direkt bjudning hade hon då inte. Att rida mot ett hinder var som att rida mot en vägg, ingen härlig känsla men hon hoppade alltid iaf. 

 

Hon var väldigt känslig för låga utrymmen och höga ljud, så som bilar, flygplan mm. Som tur var så är vårat stall väldigt högt i tak, iaf den delen hon stod i, och bussen är även den typ 1m högre än en vanlig transport, så vi kände aldrig av detta problem med henne. Men ja bilar och flygplan fick vi känna på och någon gång hamnade jag på marken. 

 

I hoppningen så blev hon bättre och bättre och bjudningen kom mer och mer vartefter hon fick mer ork. Hon har väldigt mycket kraft i sina språng men lite hängande framben så det ramlade ofta en bom om man kom lite djupt. Detta berodde nog mycket på saknad av styrka och det blev bättre med tiden. 

 

Vi tränade banor på 1.30m och tävlade upp till 1.25m med placeringar. Var själv lite sugen på att köpa henne då vi passade ganska bra tillsammans och jag tror nog vi haft ganska kul, men samtidigt fick jag chansen att köpa Quando och ja resten vet ni. Förhoppningsvis så kan han en vacker dag bevisa att jag gjorde rätt val, är lite tveksam för tillfället. 😉 

 

Iaf så blev hon sen såld till en familj här på Gotland där hon fortfarande bor men rids nu mest av lillasystern. 

 

 

 

 

Detta var min dåvarande pojkväns D-ponny. Han ville inte tävla men det ville jag så jag fick låna henne på iaf två tävlingar och några träningar. Vi var ju typ bara tillsammans i 3 månader så mer än så hanns det inte med.  😉 

 

Men iaf så var det en riktigt fin ponny, väldigt känslig i munnen och för egentligen alla hjälper. Hoppade allt du styrde på och det med en jävla power. Om ändå mina storsatsar hade haft den tekniken så hade jag varit glad. Frambenen uppe vid öronen och bakbenen över hinderstöden. -ish 

Denna ponny travhoppade 1.40m med mig på ryggen och hoppade enstaka hinder på 1.30m utan problem. 

Vi tävlade upp till La med som sämst 4 fel. En riktigt fin ponny som nog skulle kunna gå hur högt som helst med rätt ryttare. 

 

Hon blev sen såld till fastlandet. 

 

 

 

 

 

 

 

En häst på miljonen.

Ett sånt självförtroende som denna häst hade och den känslan han gav till ryttaren har jag aldrig känt hos någon annan häst någonsin. Det fanns inga gränser och han hoppade allt du styrde på oavsett höjd. Andra gången jag hoppade honom så smackade Jennifer (hans ägare) upp en oxer på 1.65m som han hoppade som om det vore 90cm. 

 

Anledningen till varför jag började rida honom var för att Jennifer själv inte ville tävla och frågade då mig om jag ville göra det. Självklart tackade jag ja och vi fick väl 5 tävlingar tillsammans där vi gick från 1m till 1.30m. Han hade innan tävlat upp till 1.10m. 

På alla 1.20 samt 1.30m vi var med i så hade vi sammanlagt 4 fel. En helt otrolig häst som nog hade kunnat gå hur långt som helst om han blivit såld till någon etablerad ryttare. 

 

Tyvärr så fick de ta bort honom för ett tag sen pga en nackskada som inte gick att göra något åt. Väldigt sorgligt då han var en riktig stjärna som älskade att tävla och gav alltid 110%. 

 

 

 

 

Denna häst fick jag låna av en kompis i två omgångar när de hade kommit in i en dålig svacka tillsammans. 

Frej var lite som Älgen är, han gjorde det du bad om men inte så mycket mer än så, om du släppte skänklarna så stannade han snällt, men om du bad han att hoppa så gjorde han alltid det, oavsett hinder eller höjd. 

Han var väl inte jätte försiktig på hinder utan kunde riva ett eller två ibland. Men jag var mest glad åt att ha en häst som alltid hoppade och som jag kunde hoppa lite högre på än vad jag kunde med mina egna. 

 

Vi red en Msv B tillsammans med 8 fel, annars fick vi några placeringar upp till La. På träning hoppade vi banor upp till 1.30m utan problem och vi hade nog kunnat komma en bit om jag haft han längre.

Jättefin häst med väldigt mycket kapacitet, lite bekväm bara och precis som sin bror (Curt) så var inte dressyr någon favorit. 

 

Han såldes sen till fastlandet till en som tävlade lite fälttävlan med honom och sen vidare till Danmark, sist jag hörde något så hade de tyvärr tagit bort honom, vet inte anledningen dock. Väldigt synd för det var en väldigt trevlig häst om man hittade knapparna. ❤

 

 

 

 

 

 

Min första egna ponny, mitt hjärta och mitt dåliga samvete. 

Denna lilla bakrädda buse som aldrig haft ett täcke eller stått på stall fick jag när jag var 10 år och han 4. Inte den bästa förstahästen kanske men jag har alltid haft erfaret folk runt mig så det har funkat ändå. 

 

Guldponnyn med en teknik för Mvs A men ett huvud för Lc-Lb. Vi fick iaf många segrar och placeringar upp till Lb och någon placering i La. 

 

Detta var en ponny som busade med de erfarna och dösnäll mot de mindre erfarna. Han kunde bocka, göra lufsprång och busa när jag satt på ryggen men när KP, en kille med handikapp, kom och red honom så var han väldigt försiktig. 

 

Denna lilla ponny var mitt allt, man kunde göra precis vad man ville med han och han var alltid glad. Ett riktigt litet lyckopiller. Han gnäggade alltid när man kom och kom alltid glatt när man ropade. 

 

Han hatade dressyr samtidigt som han var väldigt skolad. Han gjorde byten i varannat, öppna och sluta, galoppslutor och massa annat kul. Men huvudet höll han helst rakt upp i luften om man inte hade något skarpare bett på honom. 

 

I 10 år fick jag ha denna prins sen var det dags att säga hej då. 

Vi bytte ju honom mot Älgen och då till en gård som hade ridläger på somrarna och en skötare på hästen på vintern. Vilket kändes som att det skulle passa honom bra. Inga höga krav och där kunde han kunna bo för evigt för ingen skulle växa ur honom. Vi skulle aldrig sälja han till ridskola då jag inte tycker att det verkar som någon rolig miljö för hästarna men detta var inte på samma sätt eftersom det inte var ett nytt barn varje dag och flera lektioner i rad. 

 

Iaf så blev en tjej förtjust i honom så då sålde dom Curt till henne. När hon vuxit ur honom så såldes han vidare till en liten ridskola. 

Jag gjorde misstaget och hälsade på honom för 2 år sedan, synen jag fick var en tung och omusklad ponny med död blick som stod i spilta med en häst bredvid sig som sparkade som en dåre i väggen mot han. Han blev skiträdd och hoppade på mig och gjorde läten som att han tappat andan. 

Det här är anledningen till varför jag aldrig skulle sälja han eller någon annan häst till ridskola. Fy fan, jag grät hela vägen hem och mår dåligt över detta varje dag sen dess. 

Vi försökte köpa tillbaka honom men det var lönlöst tyvärr... 

 

Min älskling. 😔❤ 

 

 

Eftersom jag ridit endel hästar genom tiden så tänkte jag göra en kategori som innehåller alla hästar som varit en del av mitt hästliv. Vem vet, det kanske är intressant att höra om det med. :) 

 

Här tänker jag även skriva lite info om de hästar jag även rider nu som inte är mina egna. Just nu är det ju iaf 4st som jag hjälper till med. :) 

 

 

Här får ni lite bilder sålänge.