rhakansson

Finaste djuret på denna planet. Att man kan älska ett bortskämt odjur så här mycket. 

Här är han, nyrakad, nyduschad och i ett fast grepp i mammas hand, 1min innan så hade han nämligen skenat ifrån mig när jag försökte ta kort på han utan hjälp. Rakt mot stora vägen där det är både skymd sikt och fartdårar som inte har något vett i huvudet gällandes hästar. Jag springer efter i skrikandes panik. Han lyssnar inte, men tvärnitar precis innan asfalten och vänder sig om och glor på mig med sin busigaste blick. 

Han brukar aldrig springa ifrån mig utan hamnar alltid vid närmsta grässtrå eller häst, han är alldeles för feg för något annat. Men han kände nog för att straffa mig för allt jag precis utsatt han för.. Älskade Dåre! 

 

 

 

 

 

Stallets kung som gör precis som han vill. 

 

Jag köpte han som naiv 16åring som inte lät mig skrämmas av andras varningar. Att han varit kallad för Galne Gunnar i yngre dagar bekom mig inte och jag trodde att jag var tillräckligt duktig för att klara av en knepig svårklasshäst. 

 

Mamma tyckte att jag skulle köpa någon annan av de hästarna som jag provridit men jag stod fast på att jag ville ha Casrro och eftersom det var mina pengar så hade inte mamma så mycket att säga till om. 

 

Till en början så gick allt ganska bra. Men Casrro blev svårare och svårare för mig och det gick så långt att jag inte ens kunde galoppera på honom utan att han blev arg. Jag betalade upp till skarpare bett eftersom han skenade med mig för att komma undan min ridning, men ju skarpare bett desto argare blev han. 

 

Tillslut började jag tänka annorlunda och betalade ner helt till ett vanligt tränsbett som senare blev ett tjockt rakt gummibett, ingen nosgrimma eller martingal som störde. Han blev genomkörd av equiterapeuter regelbundet då han fastnar lätt i korset och detta bidrar till ett dåligt humör. 

 

Efter detta så började det gå bättre igen och vi fick känna på några 1.40m innan han fick bli pensionär, mest pga mitt knä men mycket för att spara på hans kropp så att han kan få många "viloår" efter alla år på tävlingsbanan. Resultat går att se från 2003 och då gick han iaf 1.40m och efter det så har han gått minst 1.30m och max 1.50m alla år fram tills för 2(?)år sedan. Så ja han har tävlat ganska mycket och är värd ett bra avslut på livet, vilket jag hoppas att jag kan ge honom. 

 

Han är helt klart den hästen som har den störta delen i mitt hjärta, om jag inte varit i stallet på länge så är det alltid han jag hälsar på först och han jag saknar mest. Han är så speciell på alla sätt och vis så det går inte med ord att förklara. 

Han är en häst man hatar att ha i stallet om det inte är ens egna, han förstör allt och lyder inte på något du ber om, om du går för nära han på stallgången så får du en boxning rakt i solaeplexus eller ett bett i armen, han kan öppna boxdörrar och staket om han får för tråkigt och gör allt för att reta alla andra hästar som är i närheten. Han är så totalt ocharmig så att han blir döcharmig och man låter han göra precis som han vill, sen är det ingen idé att försöka uppfostra han då det är helt omöjligt och då skulle man behöva vara arg på han 24/7, vilket känns väldigt onödigt och eftersom  han aldrig blir farlig att hantera så får han faktiskt lov att va lite bortskämd. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stina gick två steg in i hagen och sne åkte huvudet ner i marken och rörde sig inte därifrån tills vi tog in dom på kvällen, Älgen gjorde två bocksprång sen åkte även hennes huvud ner i marken, Quando galopperade fram och tillbaka 2-3 gånger och sen var han färdigsprungen, Castro skenade runt i hagen som en jävla galning, hoppade över diken och buskar, skenade mellan träd, bockade och tvärnet precis vid staketet. Helt Jävla Galen! 

Man ser ju verkligen hur lycklig han är på bilderna över att komma tillbaka till favorithagen, men man blir fantastiskt orolig att han skall bryta alla ben i kroppen när han skenar runt sådär, han är ju faktiskt 21år så han borde ju vara lite lugnare än såhär. Men som mamma sa, om han dör nu så dör han iaf lyckligt, och det är ju helt sant även om det är hemskt att tänka på. 

Men denna skentur klarade han sig som tur var igenom oskadd. :) 

 

Imorgon är det tävling, därför tänkte jag att det var bäst att testa att rida lite, så idag har jag ridit både Castro och Quando och det gick faktiskt ganska bra. Visst jag har inte samma styrka i armen som vanligt och jag är ju lite stel eftersom armen endast kan vara i 90 graders vinkel. Men annars gick det faktiskt bra! 

 

Det största problemet är ju att jag måste ha kavaj.. Så nu blir det till att sprätta upp en gammal och tejpa fast den på något vis. Haha :D

 

Här kommer iaf lite bilder från dagen, det blir ju lite suddigt när man är inne i ridhus men ja det är nya bilder iaf. ;) 

 

 

Det tog sin lilla tid att få upp den, men nu så. :)

 

En Castro är väl något man aldrig kommer äga i sitt liv igen. Har inte mött en häst som kan hoppa 1.40m i undertempo utan att behöva ta i. 

Jag har alltid varit höjdrädd men med Castro så släpper den rädslan. Jag har aldrig gått en 1.40m bana och tyckt att det ser högt ut, just för att det är Castro man skall tävla. Jag vet att han har full koll på vad han gör och han skulle aldrig sätta sig i lägen han inte klarar av. 

Att ha en sån häst är guld värt och man känner nu hur mycket man tappat, så fort hindren kommer upp lite på dom andra hästarna så börjar jag stressa... 

Varken Q eller Älg har stannat men det är inte samma självförtroende på dom ändå, Castro vet att han är kung och det märks när man rider han. 

 

Visst han är knäpp på alla sätt och vis och jag har varit enormt frustrerad över han. Men han har gett mig så mycket och jag kommer nog inte få tillbaka detta med någon annan. Man önskar bara att man njutit mer än vad man gjorde innan det tog slut.. 

 

 

 

Castro sover såhär års minst en gång om dagen och minst 30min varje gång. Detta har han gjort så länge jag ägt honom, dock har det blivit lite oftare här ute på landet där det är lite lugnare och tryggare. 

 

Och när Castro sover så sover han tungt. Vet inte hur många gånger jag varit tvungen att väcka honom för att se om han lever över huvud taget. 

 

Idag satt jag mig bredvid honom när han låg upp med huvudet och la hans huvud i min famn, då bestämde han sig för att lägga sig ner på sidan så han tryckte ner mig med sitt huvud och totalsomnade. Han är bra underlig och alldeles alldeles uuunderbaar!! 

 

 

 

 

 

Meriter innan mig: Castro är väl den enda av mina hästar som tävlat mer och högre med någon annan än vad han gjort med mig.

Som ung har han tävlat upp till 1.50m, med placering. Vinster upp till 1.40m, tror jag?! Han har även tävlat i Globen och SM (tror dock han stod mest i ett hörn på denna tävling, men han medverkade iaf, haha), sen har jag hört ryktesvägar att han haft Sveriges största stolthet Rolf-Göran Bengtsson på ryggen vid ett tillfälle, och att han sagt typ "Här har ni något att bita i", eller iaf något liknande iaf. Och den hästen köpte jag..

 

Han kan hoppa hus och det finns nog inget hinder som är för stort för honom egentligen, dock har han alltid haft två saker emot sig, vilka är sitt humör och sin rädsla för vatten, vilka även är de två anledningarna till varför jag hade råd med han. Annars hade han nog kostat några hundra tusen mer. ;) 

 

 

Vår lilla historia: 2009(?) skulle jag köpa min första storhäst. Då tog vi en liten tur till fastlandet och provred ett antal hästar, kommer inte riktigt ihåg hur många, men jag kommer ihåg att alla var bruna förutom Castro, på denna tid hade jag enbart haft fux med bläs i mitt hästliv, så Castro passade ju in perfekt! 

 

Provridningen gick egentligen inte speciellt bra och han var alldeles för svår för mig. Men eftersom han hade tävlat 1.50m så var han en cool häst, och jag ville ha en cool häst så då ville jag ha Castro. Mamma förstod nog lite bättre än mig och tyckte jag kunde köpa en annan lite enklare häst kanske, men nej, det var mina pengar så det var jag som bestämde... 

 

Sen för att göra en väldigt lång histioria lite kortare så kan jag säga att vi har haft våra problem, ett tag kunde jag inte galoppera han överhuvudtaget, denna period varade i ca 6månader, första gången jag skulle hoppa en vattenmatta så tog det mig 30min innan jag kom närmare än 20m, vi har skenat, bockat, stegrat, backat ner i diken, och ja det mesta man kan tänka sig. Allt pga att jag inte förstod hur jag skulle rida honom. Fy satan vilka jävla turer jag haft med den hästen, blivit utslängd från ridhuset bla, osv osv. 

 

Allt för att han skulle "brytas ner", för att jag skulle bli den som bestämde, om han gjorde något "dumt" så skulle jag snurra honom tills han gav sig, envisades med att hoppträna han fast han inte fungerade i grupp, enaligt vissa tränare så var jag tvungen att lämna iväg han till någon annan som kunde fy hyffs på han, men som tur var vägrade jag detta... men ja jag kan fortsätta hur länge om helst.. 

 

Tillslut kom jag på att det kanske inte gick att "bryta ner" honom, hatar det ordet by the way, kanske att jag var tvungen att åka med han och aldrig sätta mig emot han istället?! Kanske behövde han regelbundet kollas i kroppen så att han inte satt fast någonstans?! Kanske han inte skall hopptränas på samma sätt som andra hästar?! OsvOsv. 

 

Och ja detta var helt klart rätt sätt att behandla denna Kung till häst, för det är precis vad han själv anser sig vara. Det går inte att säga till honom, man får bara låta han vara som han är och följa honom, och visst är han bortskämd, äckligt bortskämd faktiskt, men han är inte "farligt" bortskämd som vissa hästar kan bli, han har alltid koll på vad han gör och skulle aldrig springa över en människa eller liknande. Så därför får han vara precis som han vill och göra i stort sätt vad han vill. Alla mina andra hästar går under "fot"/"plats i korgen" uppfostringen, medans Castro ständigt kör "hopp och lek". 

 

 

Meriter med mig: Eftersom vi hade en väldigt knackig start och jag har väl kunnat tävla han klokt i kanske 2år, 2012+2013 så har vi inte gjort så jättemycket tillsammans. Vi har väl vinster och placeringar upp till 1.30m, samt tävlat 1.40m, dock har vi inte lyckats allt för bra på den höjden, vi har kommit runt varje start, men någon/några bommar har alltid fallit. Men jag är väldigt glad att jag iaf fått känna på dessa höjder några gånger iaf! 

 

 

Många gånger har jag ångrat detta köp, men numera ångrar jag att jag inte hade samma tänk då som jag har nu, för då hade vi nog haft mycket roligare tillsammans, nu är det ju lite försent när han snart är 20år gammal. haha 

 

 

 

 

1.10m A:0;A:0: Han är för tillfället jätte svår för mig att rida då han ändrat sig väldigt mycket på senaste tiden. Förut var han ju allmänt seg och bjöd aldrig till hinder utan gjorde allt av ren lydnad tror jag, och nu, ja nu drar han iväg som en dåre de två sista galoppsprången så han sätter sig själv i botten, samtidigt som han är jätte stark på linjer och inte en enda förhållning går igenom, då drar han bara upp huvudet och springer ännu mera. Så jag vi har lite problem nu.. Haha 

Men det är ju kul att han vill iaf! 

 

Hoppar fint gör han, och han försöker att vara felfri nu för tiden, så det är ju jätte bra! Tyvärr så blev det korsgalopp in i kombinationen så vi rev in, men jag är helt okej nöjd ändå! 4 Fel. 

 

 

 

1.20m Avd. B: Här var han ännu mer taggad och lyssnade ännu mindre på mig, så nej inte såg det vackert ut, men han hoppade fint och det är väl det som är huvudsaken. Tyvärr så tappade vi lite tryck genom ett hörn och rev då ett räcke, annars var han felfri och var nog inte i en enda bom. Så det kan nog bli bra det här tillslut, vi skall bara börja jobba tillsammans nu också! 4+1 Tidsfel. 

Det finns nog inget som gör mig så lycklig som att få komma upp på denna hästs rygg och hoppa runt på en tävlingsbana, jag känner mig verkligen hemma där uppe och allt känns så lätt, man får känslan "juste det är såhär det skall kännas ja". Han har perfekt bjudning på hindren, tar tag men drar inte iväg, söker hinder samtidigt som han lyssnar på mig, bakbenen har man under sig och framdelen uppe och uppmärksam och detta utan att du själv behöver jobba som en galning, räta på ryggen, lägg på lite ben och höj handen lite så har du han där framför/under dig. Han hoppar som en Gud, men inte så att man tappar balansen.

Åh underbara häst, varför är du inte 9år istället för 19? Finns nog ingen som riktigt förstår hur glad jag är att jag hittade denna häst, visst har han orsakat många tårar genom åren, men fan så mycket mer glädje och erfarenhet, han är bäst helt enkelt! MIN Castro! 

 

 

Här kommer en liten filmsnutt på Castro från Västerås, dock bara från två klasser då den första verkar ha försvunnit. Iaf så på första filmen (vilket egentligen är sista klassen) så blir han arg på mig då jag klantade mig och lade han lite när på en oxer så att han rev den och eftersom jag redan klantat mig endel den helgen så sa han "tack och hej, nu har du fått tillräckligt många chanser matte". Heh 

 

Andra klippet gick det lite bättre, dock kanske jag inte rider allt för bra, vilket är en blandning mellan ringrostighet och pga regn och kyla så hade mitt knä sagt upp sig så i varje landning så kändes det som att det gick av igen och då är det ganska svårt att koncentrera sig klokt. Men fy satan vad fint han hoppade! Flög över varje hinder och var bara i andra kombinationen där jag tryckte på för mycket eftersom vi inte räckte fram i kombinationen i klassen innan. Men ja han är min Gud, kommer nog aldrig att kunna hitta en sån häst som han igen! Bästa! <3 

 

 

Sen så tappade han ganska mycket under denna resa, som ni kanske ser på hans överlinje. Innan vi åkte så var han verkligen ovanligt rund och jag var verkligen stolt över hur han såg ut, nu kan jag inte riktigt påstå samma sak. Men med ändrat foder osv så hoppas jag att han får tillbaka sin rundhet snart igen. :) 

 

 

Jag brukar ganska ofta påstå att mina hästar är ganska snygga osv, men efter att ha sett dessa bilder så vet jag faktiskt inte riktigt vad jag tycker längre... Heh.