rhakansson

Hur gammal är han och hur hög? Snygging!!!!

Han är 5år så han ligger ju efter, precis som alla mina ungdomar gjort. 😉

Men ja jag anser att det är bättre det än att pressa dom tillsaker som de inte riktigt är mogna för. Jag har haft problem med min kropp också genom hela hans liv så jag har prioriterat de snälla hästarna framför de som bockar. 😅 

Han är 157-158cm, så han är väldigt pluttig. Han ser nästan ännu mindre ut än vad han är eftersom han föddes med taxben och väldigt kort rygg. Så han ser ut som en liten tjock köttbulle, men han är ganska söt ändå. 😋

Tycker du att det går att få en latare häst att bli hetare och hur brukar du göra då? Tips!

Har du tips på hur man gör en ngt lat häst piggare? Övningar? Foder?

Ett hett tips är att lämna den till min mamma, hennes skogsturer får vilket ök som helst att vakna till liv.. 

Nej men jag försöker väl göra varierande arbete och rida mycket i skogen på en lite latare häst. Där har den oftast lite mer egen bjudning än vad den har på banan. 

Försök och gör ridtiden lite roligare, lägg fram någon bom och straggla inte samma övning för länge utan växla mycket så att hästen måste vakna till för att hänga med i svängarna. 

Hästen måste vara uppmärksam på dina hjälper och inte gå emot varken skänklar eller hand. Om den gör detta så måste man bli övertydlig med vad man faktiskt vill och inte acceptera att den gör som den vill. Så fort hästen svarar rätt, även om det bara är för en sekund, så måste den få beröm. 

Jag anser att det är bättre att göra en lite skarpare men snabb tillrättavisning än att sitta och smågnida med skänklarna, detta lär sig hästen att ignorera ganska snabbt. 

Quando som har varit lite seg i reaktionerna framåt i galoppen har jag tränat mycket tempoväxlingar i skogen. Då har jag galopperat bakom någon annan och först samlat honom så att han hamnar en bit bakom, sen ger jag signal att han skall framåt och då vill jag att han skall ta den med en gång, eftersom han då vill ifatt sin kompis så är han naturligt mer framme och då behöver jag inte ge lika stor hjälp som om jag hade suttit på ridbanan och försökt med samma jobb. Mycket beröm och sen upprepa. 

Sen har vi många skogsvägar som mamma själv ridit upp mellan träd och buskar så de är väldigt snirkelsnorkliga vilket gör att hästarna måste vara ganska vakna för att hänga med och inte snubbla över allt som kommer ivägen, sen kommer det lite hinder här och var också och då taggar dom ju till extra. Lite för mycket ibland.. 

Så ja från att ha två stycken ganska lata och tråkiga hästar, Älg och Q, så har vi nu två lite för explosiva djur som tycker att skogsturerna är lite för roliga. De andra tre var galna redan innan så ja vi har väl 5 bomber i vårt stall.

Ni kan ju försöka att hitta något mellanläge istället. 😉

Men ja a och o är väl att göra det roligt för hästen och få den att vilja jobba. 

Mina går mestadels på havre och korn och har gjort det så länge dom stått hos mig, jag har försökt mig på dyrare och "finare" foder men har inte känt någon skillnad, förutom i plånboken då som blir jävligt tom. 

Alla hästar får dock Pavo mash och deras betfor varje dag till magen och så att maten inte skall vara så torr. 

Jag anser att mina hästar är lika pigga och blanka som de som går på "finfoder". Så det mesta har nog med träning att göra. 😉

Vad föredrar du heta hästar eller lite lata hästar?

Kan man få något mitt imellan? 😉 

Nej men jag gillar pigga hästar med egen motor men de skall fortfarande vara reglerbara. Typ Quando fast kanske lite mer sug mot hindren. 🙂 

Ljust stall, hur många boxar är det?

I "mitt" stall så är det 5 boxar, 4 normalstora och en ponny box där Stina står. Tror det är andra vintern som mina hästar står i detta stall, förut har det varit en gammal svinstia som inte använts på jag vet inte hur länge. Men ja pappa fick iaf bygga om detta till ett stall då mamma tyckte att det var för långt till skitstacken och höladan från det "gamla" stallet, vad kan det vara? 20m kanske? Så nu står hästarna iaf i samma byggnad som höt och skitstacken är 2m utanför dörren.

I det gamla stallet så är det 4+2 boxar varav en box precis är ombyggd till fölbox då Nattas häst är dräktig. Så här står bara Natta nu med sina två hästar och resten står tomt. 😊 

Och här är resterande 3 boxar. 

Det är lite trångt och lågt i tak, men det duger åt dem som skall ha det. 😉

Jadu det finns inte ju så mycket tid kvar på dygnet när man jobbat och varit hos hästarna. När man kommer hem så är man ganska trött så det blir en dusch och sen somna till någon film eller serie. 

På helgerna kan man ibland lyckas hitta tid till något annat men oftast så fylls även dessa dagar med hästar och ibland även jobb. 

Ibland händer det att man är ute och träffar folk och gör sånt som vanliga människor gör men det händer inte så ofta, dagen efter brukar då kunna bli ganska förstörd med alldeles för mycket sömn och för lite aktivitet och då får jag lätt panik..

Vissa helger festar jag till det med att somna framför en film hemma hos Natta istället för hos mig. 😉

Så nej mitt liv är kanske inte så intressant men det duger åt den som skall ha det. 😊

Måste det alltid finnas en orsak till att det går "mindre bra"? Dåligt underlag, konstig bana, du red dåligt osv. Måste du alltid hitta orsaker? Kan det inte bara "hända"? Hoppas du fattar.

Enligt mig så finns det en anledning till allt här i livet, oavsett om det gäller häst eller något annat. Saker och ting "händer" inte bara utan allt har en förklaring bakom sig. 

Kör du till exempel av vägen med bilen så kan du ju inte bara säga att "det hände bara".

Vad var det för underlag? Var du själv inte tillräckligt uppmärksam? Var det något fel på bilen? OsvOsvOsv.. 

Om jag ska kunna utvecklas som ryttare så måste jag gå igenom vad som blev fel och vad som blev rätt, för att sen kunna undvika att göra om samma misstag igen. 

Oftast ligger felen på mitt bord och då säger jag det för att senare kunna undvika detta. Visst hästen kan ha en dålig dag och förutsättningarna kan ligga på minus, men då måste jag som ryttare vara tillräckligt skicklig för att klara ut situationen ändå, jag är inte där idag men om jag inte ser mina eller hästens brister så kan vi aldrig ta oss dit heller. 

Vad har du för mål i år med honom? Tänker du behålla han?

Har väl inga mer mål än att börja komma ut på tävlingar och komma hemifrån lite mer. Känner inte att jag kan sätta upp något mål innan jag vet hur han beter sig på tävling. 

Annars så skall vi väl bara stärka kropp och knopp så att vi orkar framtidens utmaningar. 😉

Har inga planer på att sälja han ännu iaf men man vet aldrig vart livet tar en. 🙂

Hur gammal är Lillen? Har du "tävlat" honom förut?

Han blir 5 år iår så han ligger ganska efter, som alla andra av mina hästar. 😉

Han gick en Pay and Jump förra året, 50+70cm, vilket han gjorde galant, men annars har han inte varit ute något. 

Välmående?! 😉

Nej men jag borstade bara av han med en vanlig borste och sen torkade jag med en fiberduk för att få bort "dammet" på rumpan, inga produkter eller liknande. 😎

 

Tycker du det är bra att träna för olika tränare i såfall varför?

Både ja och nej. 

Jag tror det bästa är att man hittar en tränare som man trivs med och tränar för kontinuerligt, en som passar både dig och hästen. 

Quando tränar därför för Jan och Älgen och Lillen för Ninna. 

Sen är det alltid bra att få nya ögon på sig då en ny tränare kanske ser något som inte den "vanliga" tränaren gör, både du och din vanliga tränare blir lätt "hemmablinda" och därför kan det vara bra att visa upp sig för någon annan som inte sett er så mycket eller alls. 

Denna person kommer in med helt nya ögon och andra erfarenheter och ser då kanske en lösning som inte din ordinarie tränare gör. 

Sen får man prova sig fram lite. Vissa tränare passar inte dig och andra passar inte hästen. Vilket var väldigt tydligt för Mikael Greveback. Med Älgen kan jag lära mig mycket på hans sätt men med Quando går det inte alls, därför kan jag träna Älgen för honom igen men inte Quando. 

Sen kommer vi aldrig att tänka likadant, han och jag, men jag kan ändå ta lärdom av vad han har att säga. Då får jag helt enkelt plocka ut det jag tycker är bra och hålla kvar vid mitt tänk i grund och botten. 

Jag tror dock att man skall akta sig för att träna för för många olika tränare då man nog lätt blir ganska förvirrad. Speciellt om man inte hittat sitt egna grundtänk ännu. 

Hoppas du fick ett helt ok svar på din fråga iaf. 

Jag hade lite samma känsla på Romeo. Första dagen va bra för oss, R är ju lite bekväm i markarbetet så där kan jag med fördel sätta tryck i honom. Men i hoppningen blev det alldeles för stressat, ingen känsla, kass precision och inga bra språng utan han bara skyndade sig över typ.. Försökte också säga hur det kändes och att vi haft problem att få honom att slappna av. Att rida mjukt och i lite lättare sits i hoppningen gjort honom mer avslappnad och stabil. Fick som svar att jag kunde rida så på tävling men inte på träning om han skulle bygga några muskler 😜

Ja men jag kan förstå grejen med att man måste pressa hästen för att få den att utvecklas och sätta muskler, självklart! 

Och ja, en lat häst kan det vara bra att "stressa" upp lite för att få igång kropp och knopp. Men om jag gör det med Q så låser han hela överlinjen och jobbar helt fel. Musklerna blir spända och det finns ingen harmoni i arbetet över huvud taget. Vilket jag inte tror sätter några bra muskler på hästen.

Sen känns det för mig väldigt svårt att hitta ett lugn på tävling om jag sätter sån press och stress runt hinder på träning. Jag tänker helt tvärt om där, träning skall ge ett lugn där hästen får använda sin egna kraft för att kunna lösa uppgifter självmant utan så mycket hjälp och tryck från ryttaren, sen på tävling kan man då sätta ett större tryck i bakbenen för att få mer kraft i språnget eftersom man redan har lugnet i hästen från träningarna. Detta ger enligt mig ett avspänt men kraftfullt språng, och det är så jag vill att mina hästar skall hoppa.

För mig känns det därför omöjligt att göra tvärt om. Iaf med en häst som tex Quando eller Romeo. ☺

Och nej jag är inte där med mina hästar ännu, det vet jag. Men jag tror att det är rätt tänk för att komma vidare och få mer harmoni för både ryttare och häst på träning och tävling. 😇

kan du inte berätta mera om din olycka som pajade dina knän? med mera detaljer :)

Jag har nog berättat det antal gånger nu men vi kan ta det igen. 😉

Första skadan var för 4 år sedan, veckan efter jag gjorde ett spontanköp vid namn Quando. 

Vi skulle hoppa själva i ridhus eftersom Ninna inte hade någon lektion just denna vecka. Allt gick bra fram tills Quando fock knäppen på en liten kryssoxer. Jag visste inte att han gjorde sånt här på den tiden så jag var allt annat än beredd och därför flög jag av och landade på fötterna vilket gjorde att överkroppen krossade underbenet, så det blev ett antal frakturer på skenbenet, leden var helt ihoppressad så överbenet och underbenet låg emot varandra och sen var även ett ledband utdraget. 

Eftersom det inte såg så allvarligt ut så trodde vi (jag, mamma och pappa) att det nog inte var så farligt utan bara en vrickning så åkte vi inte till sjukhuset direkt utan jag sov hemma.

Jag kunde enbart ha benet i 90 graders vinkel och inte stödja på det men det gjorde egentligen inte så ont som man kanske kan tro att det borde göra.

Dagen efter så kunde jag fortfarande inte stödja på det så vi åkte ner till akuten.

Innan röntgen så trodde även läkaren att det bara var en vrickning men att vi borde röntga för säkerhetens skull. 

Efter vanlig röntgen så såg man att det var en fraktur på benet men den såg inte så allvarlig ut så vi fick göra en skicktröntgen så man skulle se om man var tvungen att operera eller om det skulle läka av sig själv. 

Efter skicktröntgen så såg man dock att det var ganska mycket som var trasigt och operation blev bokad. 

Jag fick panik och tänkte på hur lång tid det skulle ta innan jag fick rida igen. En av läkarna sa då att om det hade varit lite värre så hade de fått amputera benet så jag skulle istället se det positivt. Med amputation menade de nog att de hade behövt byta ut hela leden och inte att jag skulle bli enbent, tror jag iaf. 😅

Eftersom leden var paj så var de tvungna att borra hål genom benet upp till leden så att de kunde knacka upp leden igen. Man var då tvungna att ta ben från höften så att man kunde packa igen hålet man borrat, detta var det som gjorde absolut ondast efter operationen. Jag kunde endast ligga i en viss ställning för att annars gjorde det så satans ont. 

Om jag skulle upp på toaletten så var de tvungna att ge mig extra morfin för att jag ens skulle kunna sätta mig klokt, annars var det helt omöjligt. Och då har jag ganska hög smärtgräns. 

2 veckor låg jag på sjukhuset sen kunde jag klara mig på kryckor hemma. Efter 10 veckor så skulle jag få börja gå normalt utan kryckor och då tyckte jag att jag var redo för att rida också. 

Här är en film på olyckan. Ser sjukt töntigt ut så ni kan ju förstå att vi inte trodde att det var så allvarligt som det sen visade sig att vara. 

Andra knät skadade jag i skidbacken för två år sedan när jag var på skidsemester med min dåvarande pojkvän och hans kompis samt bror. 

Hans bror hade kört in i mig i backen innan så att jag ramlade och slog i axeln, så då tyckte jag att det var en bra ide att ge igen i nästa backe. 

Självklart ramlade han då över mig. Min skida fastnade åt fel håll och eftersom han ramlade på knät så pressades det åt fel håll och small till. Jag knäppte av skidan så fort jag kunde så att jag kunde få knät i rätt riktning igen. Det gjorde lite ont men jag tänkte att det kan ju inte vara så farligt och försökte ställa mig upp, men så fort jag satt stöd på det benet så sjönk det ihop och var väldigt instabilt. 

Micke fick åka ner och hämta någon som skjutsade mig ner med en snöskoter och sen var det färdig åkt för min del den resan. 

Jag fick lite omplåstring i en stuga och sen åkte vi hem till oss. 

När vi kom hem från resan så kändes knät helt okej så jag red på som vanligt, det var ju tävling på helgen efter. Dagen innan tävlingen så skulle jag gå ut med två ponnys som stod i vårt stall just då, den ena vägrade gå ner i hagen så när jag skulle spjärna emot när den kastade sig bakåt så hoppade knät ur läge. Jag höll på att svimma för att det gjorde så jävla ont och sen när det hände igen direkt efter så fick ponnyjävlarna stå inne och jag åkte hem. Haha 

4 klasser gick bra dagen efter men i den 5e så hoppade knät ur läge i ett språng och i landningen så låg det ju fel och då slog meniskerna i varandra och jag flög av. Det går liksom inte att styra benet när det blir som slajm och gör så satans ont så att man håller på att svimma. 

Micke fick komma och hämta mig och köra ner till akuten. Knät svullnade upp så mycket så att de fick tömma det på blod. Här pajades även menisken och ett annat ledband drogs ut samtidigt som det blev en fraktur på skenbenet. Men det behövde de inte göra något åt som tur var, så jag kunde tävla hela säsongen sen med bara några knävridningar lite då och då på hästryggen. En gång svimmade jag mitt i skogen när Quando bockade och knät hoppade ur. Jag halade mig ur sadeln och svimmade innan jag landade på marken precis vid hästarnas fötter och vaknade av att mamma skrek som en jävla dåre. 

Nu är det knät lagat iaf och jag får hoppas på att det är lite bättre än innan och att jag skall klara mig utan dubbla knäskydd.