Styckmord på Dahrve
Hej. Ronja Håkansson här, ja ni vet hon som driver denna vansinnigt framgångsrika blogg, hon som alltid ser till att handla precis rätt i alla situationer och som absolut inte har en hjärna som alltid ställer till det för henne, folk brukar kalla henne saker som stabil, smidig och framförallt så används ordet problemlösare rikligt. Det finns nog inget barn där ute som aldrig fått höra orden "kan du inte bara vara lite mer som Ronja?!" från sina föräldrar. Listan kan göras oändlig!
Idag skulle jag byta kläder på en av skyltdockorna på jobbet. Hittade en perfekt matchande outfit, men det visade sig att byxorna var lite för tajta och dockan lite för bredbent. "Men det går ju att ta isär na" tänkte Ronja. "Bra idé där". Tänkt och gjort, allt gick snabbt och smidigt, midjan av, benen av, in i byxbenen och ihop med benen, sen kom problemet, att få tillbaka den där överkroppen på nederkroppen... Under 4 timmar kämpade jag, men nope det var helt omöjligt att få ihop den där satans gubben igen. Efter 4 h så var arbetsdagen slut. "Hmm hur fan gör jag nu då?!" Det kändes ju inte helt okej att lämna henne där på golvet, mitt i affären.
"Fuck, fuck, fuck, fuck, fuck vad pinsamt"
Så jag tog henne, eller ja alla styckade delar av henne, bar in dom på kontoret och skrev en liten lapp så att mina arbetskamrater förstår vad som hänt.
Tänk att jag kan vara så fruktansvärt kass ibland, jag vet inte riktigt om jag skall skratta eller gråta över mig själv och mina val. På något vis lyckas jag alltid skaffa mer arbete och problem när jag försöker göra något "smart". Haha usch
Ekonomiskt geni
Man säljer en sadel, vilket ger ett litet plus på kontot, sen går man ut på hästnet, det ena leder till det andra och nu har man lika mycket minus på kontot som man nyss hade plus... Så fort allt kan gå ibland.
Veckans Hopp
Binge
Sista hoppträningen innan odjuret åker på prov i två veckor och förhoppningsvis sista träningen för oss två tillsammans .
Han var väl egentligen helt okej, men tyvärr så lyckades han förälska sig i en brun häst så han koncentrerade sig mer på henne än på mig och hindren. Men han gjorde det mesta jag bad om och hoppade helt okej, han kan ju hoppa väldigt bra när han har fokus på vad han skall göra, ni skall få se film från när han löshoppar så förstår ni mig. Nästan så att man blir lite sugen på han själv när man ser dom. ;)
Quando
Ja vad skall jag säga.. Jävla sprättnisse är vad han är. Han är så fruktansvärt fin och lydig att rida på marken nu, men så fort det kommer ett litet högre hinder framför honom så blir det en jävla fart på djuret.
Jag vill att han skall ha lika mycket tryck i svängen som framför hindret, alltså att han väntar kvar och behåller allt tryck i bakbenen så att han kommer upp lätt och fint i luften, men han drar sig istället fri de tre sista galoppsprången vilket gör att han tappar trycket helt i bakbenen, kommer väldigt nära hindret och hinner då inte upp klokt med benen och sprången blir väldigt snabba och flaxiga, men en vacker dag... ;)
Malena
Första gången hon hoppar på , ja jag vet inte riktigt när, jag vet att jag hoppade henne en gång innan förra sommaren(?!) och innan det så vet jag inte riktigt när hon hoppade sist, jag har inte hoppat henne sen innan jag krossade knät iaf och det är ju över två år sen nu.
Iaf så skötte hon sig bra, hon har ju svårt med det mesta just nu när hon inte är helt igång ännu och när det kommer hinder ivägen så blir ju allt ännu svårare, men hon försöker även fast hon tycker att jag är jobbig som tvingar henne att galoppera långsamt, men hon kämpade på och gjorde det hon skulle så detta blir nog super när hon fått lite mer ork och kraft! :)
Cloé
Första hoppträningen för oss iår och hon skötte sig strålande, visst är hon fortfarande lite jobbig med sitt huvud då hon skall dra tyglarna ur handen på en när man försöker sätta ihop henne, speciellt i svängar, men annars var hon jätte fin och jobbade på lika bra som alltid. :)
(verkade tydligen omöjligt att hitta en bild på min dator på Cloé..)
Mamma! Jag kan se världen!
Idag har jag hämtat ut mina glasögon, så nu kan jag se igen! Jag kan numera se varenda liten gren på ett träd, verenda tegelpanna på taken, vattendropparna på grenarna osv osv osv. Lite coolt! ;)
När jag ändå var på stan så gick jag förbi Arbetförmedlingen, där jag självklart lyckades skämma ut mig... Att jag inte bara kan bete mig normalt och få vara anonym, men bevisligen så verkar det inte fungera på det viset när det gäller Ronja Håkansson, jag som lovade mig själv innan att jag inte skulle göra bort mig..
Iaf så fick jag skapa ett konto och fixa profilen osvosv själv, vilket gick, ja ganska smärtfritt, jag förstod nästan vad jag gjorde.
Sen fick jag en lapp med nr 89, "sitt där borta och vänta på din tur", okej detta kan inte vara så svårt, tänkte jag och satt mig bland allt annat folk. Sen kom en tant och sa någonting med brytning vilket jag inte hörde och alla följde med henne, vilket jag också gjorde.. Grupptryck ni vet... In i ett rum där de skulle ha föreläsning, hmm det här känns fel, tänkte jag medans jag satt mig på en stol, jag skall nog kanske inte vara här.. Satt kvar en stund tills de tänkte stänga dörren, jag såg att ingen annan hade en nr lapp så jag reste mig och sa "Ehm jag skall nog inte vara här nej" Hon som skulle leda föreläsningen tittade på mig som om jag var dum i huvudet och frågade vad jag hette, "Ronja, men jag är nog helt säker på att jag skall gå" och så gick jag.
Som om inte det var tillräckligt så hade jag tydligen min lapp upp och ner, så jag hade alltså nr 68 och inte 89, lätt hänt liksom. Så ja jag hade väldigt tur att det inte var massa annat folk där och att de kom ut och hämtade mig..
Hur jävla virrig får man vara? Redan innan allt detta så hade jag ringt till pappa och sagt att lampan i hallen inte gick att släcka, för att sen komma fram till att jag tryckte på fel lysknapp, och där hade jag stått ett antal minuter innan jag åkte och försökte släcka en lampa, jag vet inte riktigt hur jag inte kunde koppla det när en annan lampa släcktes och tändes medans jag höll på. Och i detta hus har jag levt i under hela mitt liv... Min hjärna säger jag bara.. Suck!
Snart skall jag iaf åka till stallet. Hoppträning står på schemat för 2 hästar. 3 hästar skall ridas innan, 2 av mig och 1 av mamma. Om hästarna och självklart om jag sköter mig så kanske det kommer upp någon filmsnutt senare! ;)
Mitt största minus
Något jag är frukansvärt dålig på är linjer på båge, jag förstår inte hur kass man fortfarande kan vara efter att ha tränat i flera år på skiten, något som irriterar mig sjukligt mycket är när andra gör dom så fruktansvärt lätt, vilket gör att jag får ännu mer panik över min kasshet. Den enda hästen som detta funkar okej på är Castro, men det är för att han är fruktansvärt lätt att rida på hinder, alltid väldigt jämn i sig själv och framför allt alltid hamnar i rätt galopp och har inte gångarten korsgalopp, vilket resterande av mina djur verkar älska mer än någon annan gångart..
Iaf så hade vi en S-båge sist på hoppträningen, och jag önskar hjärtligt att jag kunde få skylla på att jag var ringrostig och inte hade hoppat på länge, men eftersom detta är ett problem mitt i tävlingssäsongen också så får jag tyvärr inte ge mig den ursäkten. Vilket känns lite deprimerande!
Hinder nr 1 går alltid smärtfritt. Sen lyckas jag alltid hamna i fel galopp eller korsgalopp, vilket gör att jag antingen hamnat för långt ut eller för snävt, bogen är alltid tryckt innåt och huvudet rakt upp och kontrollen på noll. Min specialite är att göra bågen så rak som möjligt, så att den istället blir mer lik en linje än en båge, vilket gör att mina hästar lär sig att hoppa hinder diagonalt, vilket ju kan vara en bra kunskap vid om hoppningar osv. Men samtidigt så kan det nog vara bra att de klarar av bågar också.. Hmm jag får väl helt enkelt börja med att ställa upp en sån här jävla båge minst en gång i veckan nu, för en vacker dag skall även jag klara av att göra en perfekt och stadig båge! Be so sure! ;)
Torsdag
Har tyvärr inte haft så mycket tid för denna del av mitt liv sen jag kom hem, och det ber jag om ursäkt för...
Alla hästar fick tyvärr vila igår då jag var tvungen att hoppa in lite akut på jobbet. Men de har trots allt gått 5 dagar i rad så det var väl helt okej ändå.
Idag är en seg dag. Alla hästar skall motioneras, det är snö ute, men inte tillräckligt mycket för att man kan pulsa med hästarna, utan just nu är det bara irriterande, ganska vackert om man sitter inne i värmen och tittar ut, men bara jobbigt kallt och äckligt om man går ut. Jag borde åka till stallet och rida hästarna medans det är ljust, men jag drar mig för det, varför valde jag denna sport? Varför valde jag att skaffa 6 hästar? Jo juste, jag älskar ju det här egentligen, men just nu känns det mer lockande att städa hela huset än att ta ett steg utanför dörren. Är det inte dags för sommar snart?!
Måndag
Igår reds 8 hästar, 2st av mamma och resten av mig. Nu är man hemma igen med andra ord. ;)
Först tog jag och mor en tur i skogen på de gamla fuxarna, som ju då inte förstått att de är gamla... Castros galopp inehöll enbart bockar och Stina skenade i sidled med huvudet rakt upp bakom oss. Jävla galningar, men de är glada iaf så jag får ju se det som positivt.
Det Castro behöver nu är att få springa ut sin stela gamla kropp, dock ville jag inte göra det igår bla då jag inte hade någon hjälm (fy Ronja!, Jag vet!!) och sen måste han väl sättas igång lite försiktigt nu trots att han bara vilat i en vecka, men hans kropp stelnar ju till bara efter en dag såhär års, så att ja vi får ta det lite försiktigt helt enkelt!
Sen åkte vi till ridhus där jag först red en tur på Malena som jag nu skall börja rida igen, hon vart ju såld men kom tillbaka tyvärr. Så om det är någon som söker en liten trevlig, känslig och pigg häst så är det bara att höra av sig.
Iaf så har hon tagit det lugnt nu ett tag, så ja nu får vi börja om från början igen. Men hon brukar ta sig ganska snabbt dock eftersom hon är så känslig och vill göra rätt! Det är väl styrkan i vänster galopp som brukar ta lite tid att få upp.
Nu skall hon ju även få komma igång lite med hoppningen igen, så det kommer bli spännande! Det var ju ett tag sen sist. :)
Sen tog jag, antagligen, sista passet på Caprinha och hon var fin, lite smålat men efter att jag fått tag på en liten pisk så gick hon fram bättre. Hon är väldigt fin när hon väl kommer igång med hela kroppen. :)
Sen var det Lillens tur. Den där jävla huliganen... Eftersom han var så snäll att longera, bockade inget osv, så gjorde jag inte det speciellt länge, därför så kom såklart energin när jag skulle upp på honom. Minsta lilla reagerade han på och skulle även bocka lite, men eftersom mamma fortfarande håller i honom så kommer han inte så långt, så egentligen var det ju inte så farligt, men jag har ju sett vad han kan göra så jag är lite orolig över när jag skall rida han lite längre ifrån mamma sen. Haha.
Sist ut i ridhuset var Quando. Han fick skutta lite över ett räcke vilket han gjorde helt okej, han blir dock lite svårare när det kommer upp på 1.30m då han helt plötsligt börjar bjuda och får en helt annan storlek på galoppen, men någongång så borde jag lära mig tycker jag. ;)
Annars så kändes han helt okej på marken, dock vill jag ha igång hans bakben utterligare lite till då han ofta dör i svängar samtidigt som han gärna ginar lite, men snart är hon nog där jag vill ha han. :)
När vi kom hem så tog vi en lite kortare tur i skogen på Binge och Älgen. Helt plötsligt har tydligen Älgen blivit pigg så igår traskade hon fram i god takt istället för att snigla sig fram. Dock kan det bero på att hon fick gå på långa tyglar hela tiden, men ja pigg var hon iaf. :)
Binge skötte sig fint! :)
Home, sweet home!
Nu är man som sagt hemma igen, hade nästan glömt bort hur jävla kallt det är i det här landet, man vill ju inte ens gå utanför dörren. Blä, usch, fy!
Fast det var trots allt ganska härligt att få komma hem till hästarna igen, eller ja jo det beror väl kanske på hur man ser det, visst var det underbart härligt att få träffa dom och pussa på dom igen, men efter att Castro bockat i trav och var allmänt superpigg på vår lugna "skrittur" så vet jag inte längre... Han var helt perfekt när jag lämnade honom, lagom pigg och äntligen som jag ville ha han, jag var ju nästan inte alls rädd när jag red ut på han längre. ;)
Men ja igår förvandlades en lugn skrittur barbacka till en tur i alla gångarter med väldigt mycket bock och bus. Kan han inte bara förstå att han är 20år, han skall vara en snäll och säker gubbe ju... Haha
Snart stängs min dator av, så jag hinner nog inte informera er mer nu, men det kommer, bilder osv också! :)
"Hästar i mitt liv"
Eftersom jag ridit endel hästar genom tiden så tänkte jag göra en kategori som innehåller alla hästar som varit en del av mitt hästliv. Vem vet, det kanske är intressant att höra om det med. :)
Här tänker jag även skriva lite info om de hästar jag även rider nu som inte är mina egna. Just nu är det ju iaf 4st som jag hjälper till med. :)
Här får ni lite bilder sålänge.
Världens bästa Cortino
Farbror Frej
Vanilla Sky
Caprinha
Miss Stella
Caldero
Obelix
Salka
Osv Osv Osv
Livstecken från Egypten
Jag lever fortfarande och är precis lika grön som jag var innan jjag åkte. tror minsann att solen inte har någon verkan på denna del av världen. Eller så är det kanske jag som inte har några pigment, vad vet jag.
Igår tog vi en tripp till öknen, red kamel, körde fyrhjuling, såg på berg och stjärnor. Osvosv. Idag var tanken att vi skulle snorkla, vilket två utav oss också gjorde, själv fick man panik och klarade inte mer än 10m...
Egentligen är jag oftast inte mesig när det gäller att prova nya saker, men det finns tre saker här i livet som jag har ganska svårt för och det är fiskar, få vatten över huvudet och hav, och ja när allt detta var på en och samma gång så blev det lite för mycket för lilla mig. Så först började jag andas lite för hårt och för mycket vilket gjorde det väldigt jobbigt att andas genom ett litet rör, sen tittade jag ner och såg då självklart världens största fisk vilket gjorde att jag fick ännu lite mer panik och började andas ännu lite mer samtidigt som jag fick en kallsup av världens saltaste vatten och då fick det helt enkelt vara nog.
Men jag fick iaf se lite grann så det var ju kul. Fy fan..
Quando
Quando
f.2008
e. Qalle ue. Amiral
Meriter innan mig: Han var lite sen redan innan jag köpte honom, men han hade iaf startat upp till 1m, aldrig felfritt dock. Jävla slarvpelle..
Våran historia: Jag köpte han lite spontant sådär i slutet av September(?) 2012. I en vecka så gick det väldigt bra, han var den där lilla drömhästen som jag trodde mycket på, men den drömmen krossades ju ganska fort, bokstavligt talat.
Vi hade åkt till Rävhagen och skulle hoppa lite själva, han var väl lite sprättig som han alltid är så jag tänkte väl inget speciellt på det. Började med att skutta runt lite på typ 50cm vilket gick bra, men sen när mamma höjde upp kryssoxern till, ja vad kan den ha varit 70cm kanske(?!) så gick det kanske inte lika bra...
Vi kom rätt på hindret och han hoppade normalt med frambenen, men sen så sparkade han rakt upp med bakbenen, över hinderstöden, samtidigt som han körde på en liten fin skruv i landningen och sen hoppade iväg 90grader åt höger. Jag kan ju säga att jag inte hade en chans att sitta kvar med min kassa balans. Så jag flyger rakt upp i luften och landar på benen, vilket gör att knät trycks ihop och trycks innåt.
Först trodde jag inte att det hade hänt något, men eftersom jag varken kunde sträcka på benet över huvud taget eller stödja på det så förstod jag väl att något hade hänt, dock trodde jag att det bara var en kraftig stukning eftersom det egentligen inte gjorde tillräckligt ont för att vara trasigt.
Mamma fick iaf trava av Q och lasta på han medans jag låg kvar och väntade på att de skulle komma och bära ut mig.
Eftersom det bara var en stukning så åkte vi inte ner till akuten, "Det kommer vara bättre imorgon", men det var inte någon stor förbättring dagen efter så därför åkte vi tillslut ner till akuten.
Även där sa de först att de trodde att det bara var en kraftig stukning "Men vi röntgar för säkerhetens skull", Sen fick jag beskedet att det var en liten fraktur på skenbenet men att den låg så pass bra att det nog inte behövdes någon operation, men vi tar en skicktröntken(?) för att se bättre, och efter det fick jag bekedet att det såg väldigt dåligt ut, leden var helt upptryckt, skenbenet var helt splittrat och ledbandet uttänjt. "Rida kommer du nog inte göra varken iår eller nästa.." Men efter 10 veckor satt jag på hästen igen och efter 6månader så tävlade jag, och vann för den delen.. ;)
Men ja ridningen på Quando fick vänta ett tag och istället fick mamma rida han på marken, Pia tömköra honom och tog fajterna där och sen fick Zarah hoppa honom, men eftersom han betedde sig om en gris och kastade av henne två gånger så fick han sen avstå från hoppning med ryttare ett tag. Fy fan vad jag inte tyckte om denna häst under denna tid...
Nu fick han leva ett ganska hårt liv ett tag, lingerade han över ganska höga hinder där han fick lösa ut allt själv utan att kunna bli arg på den som satt på ryggen när det blev fel, mycket studs och annat jobbigt. Nu är han ju en häst som inte blir osäker av att riva, han kan riva hur grovt som helst fr att sen ta hindret igen utan en tanke på vad precis hänt, det enda han blir är arg på den som sitter på ryggen och tar ut allt på en själv, så därför kunde vi göra på detta vis. Annars hade vi såklart aldrig gjort det.
Tillslut så vågade jag mig upp på honom och fick ta lite fajter även från ryggen. Tillslut började vi lägga in bommar i arbetet, sen höjde vi upp dom på sockerbitar och efter ett bra tag så tog vi även fram hinderstöd, fy fan vad nervör jag var, även om hindren var max 50cm. Haha
Ett år tog det för mig att sluta vara rädd för denna häst, ETT ÅR! Vet ni hur lång tid det är?! Men numera är han den hästen jag rider helst, den jag känner mig mest säker på och den jag kan göra vad om helst med, trots att han är precis lika sprättig som förut. Dock har vi lååååång väg kvar till att bli ett samspelt ekipage, hoppningen är fortfarande svår då han ändrar sig från gång till gång, men det blir bättre och jag hoppas att vi kan utvecklas mycket iår.
Jag tror faktiskt att detta tillsut kan bli min drömhäst, eller jag hoppas på det iaf. Han är snygg, han är egentligen väldigt känslig och kräver enbart små hjälper, så tillslut kan det nog se ganska snyggt ut, även om det är ruskigt långt dit, och jag tror han sitter inne på en jävla kapacitet för vissa språng är heelt gudomliga, men det gäller bara att vi skall hitta varandra och att jag inte skall hinna förstöra honom innan det.. ;)
Det har varit en jävla resa fram och tillbaka med mycket besvikelse men nu kan jag äntligen känna ett litet hopp om denna häst och jag hoppas att han blir Castros efterträdare tillslut.
Meriter med mig: Vi har tävlat upp till 1.20m (unghäst), dock inga felfria resultat på den höjden ännu då vi alltid lyckats få ner en bom. Placeringar upp till 1.10m.
I dressyr har vi tävlat med vinster och placeringar upp till Lb:3, som bäst har vi väl haft 76% tror jag.
Dressyrdebuten gick väl sådär....
Lillen
Cooltender HJ
"Lillen"
f.2012
e. Nintender ue. Orchis Morio
Mitt alldeles egna lilla barn, kanske lite Stinas också men hon hatar han just nu så därför ser jag mig som hans adoptivmor som älskar han på det vis han är värd att bli älskad på. ;)
Nej men eftersom Stina blev skadad och vi inte riktigt visste hur bra hon skulle bli igen så betäckte vi henne. Egentligen ville jag betäcka med Contender då jag tycker att i stort sätt alla hästar jag sett efter honom är riktigt fina, men eftersom det var kanske lite väl mycket pengar att lägga på en betäckning av en ponny som inte har speciellt fina resultat på hoppbanan själv så fick det istället bli något som hade Contender blod i sig och som samtidigt själv var sådär drömlik, alltså Nintender. Och jag tror nog att vi gjorde ett ganska bra val förutom det lilla faktumet att han ger ganska så små avkommor...
Detta är vår första och enda egna uppfödning, och den nervositeten vad som gäller allt inom dräktighet vill jag då aldrig gå igenom igen, det var 11 månader av ren panik, och det blev ju inte bättre av att Stina fick kolik och massa både under dräktigheten och precis efter födseln, helt plötsligt var också hela facebook fullt av inlägg om moderlösa föl som behövde fostermödrar och jag var helt säker på att detta skulle hända oss... I över en vecka låg jag och mamma och sov i framsätet av bilen utanför stallet för att vi inte skulle missa denna hemska sak som nu skulle hända.
Men som tur var gick själva förlossningen bra, trots att jag först trodde han var döende och utbrast i ren panik "Vad gör han, skall han göra sådär???" och får då svaret tillbaka från Johan (stallägare till det stallet som vi stod i då) "Vadå? Andas menar du!" (He he) men han kom ut hel och pigg iaf och det första han gjorde när han kom ut från modersäcken var att kravla som en liten krabba ett varv runt Stina som fortfarande låg ner, envis och full av energi redan då. ;)
Efter någon vecka så märkte vi dock att han blev mattare och ville inte alls busa något längre, vilket visade sig vara pga att han blivit bockhov på framhovarna, mest höger. Så då fick han specialgjorda tåskor och vistelse i liten hage några veckor och sen blev han pigg och glad igen. Nu har han (peppar peppar) inga problem med det längre.
Han har nog alltid haft ett ganska stort självförtoende och tror att han är så mycket större än vad han är.. Men samtidigt är han en otroligt snäll häst, han har nog aldrig lagt öronen bakåt mot något eller någon, men han ifrågasätter allt, skall testa allt och har alltid en liten räv bakom örat, men jag tycker om sånna hästar, de skall tycka att de är bäst och snyggast, så länge det inte blir farligt såklart. Men ja han har ngot speciellt den där hästen, jag kan vara lite partisk här kanske, men ändå!
Nu har han hunnit bli 2.5år och är under inridning. Än så länge går det helt okej, trots att han ifrågasätter det mesta och har energi så det räcker och blir över till typ 20 hästar. ;)
TILL SALU
Här kommer två filmer på Caprinha som jag har ridit och nu rider igen till försäljning. Mycket trevlig men känslig häst som kräver en lugn ryttare som kan konsten att lura hästen till arbete. Det finns absolut inget ont i denna häst men hon kräver att man måste kunna känna när man kan gå på henne och när man måste lirka fram henne. Hoppar riktigt fint och har nog bara felfria resultat på tävling hittills tror jag! Så först till kvarn! :)
Älgen
Sharp Lady Bergerac W
"Älgen"
f.2009
Meriter innan mig: Haft träns och sadel på sig någon gång(?!) och löshoppad en gång tror jag.
Våran historia: Vi hade fortfarande kvar vår C-ponny, mitt hjärta, vilket inte gjorde mig något fast jag var 20år, jag hade lika gärna kunna haft han tills jag blev 40år, men mamma och pappa skulle prompt göra sig av med han nu. Eftersom marknaden var ganska seg och ingen ville komma och provrida en icke tävlingsvillig ponny som vägrade att gå i form så la mamma ut han som "bytes mot vad som helst", typ. Och då fick mamma svar från de som hade Älgen, eller ja Lady som hon kallades då.
Vi fick en film på henne där hon var 2år, men såg mer ut som 1, en ruskigt ful 1åring för den delen också. Jag vägrade, men hade ju inte så mycket att säga till om, så vi åkte då iväg med Curt, mitt liv, min man, min första kärlek.
Vi Kom ut till hagen där Älgen stod -långhårig (både man och päls), tussig, skitig och ganska smal då hon är lågrangad och gick i en lösdrift i Februari med massa andra hästar. Stank koskit gjorde hon också för den delen. Alla dessa faktorer är även anledningen till varför hon senare fick sitt fina smeknamn Älgen.
Så det var alltså denna häst som jag skulle byta ut mot mitt livs kärlek.. En vältränad och underbar häst som jag haft under 10 år mot en häst som var ful som stryk och som inte kunde ta ett klokt galoppsprång utan att slå knut på sina bakben.. Fyyy Fan!
Men mamma hade bestämt sig och då blir det som hon vill, så vi fick med oss denna häst hem och nu står hon fortfarande här snart 3år senare, dock lite snyggare och något mer utvecklad, men absolut inte klok ännu. Eftersom hon var så pass smal när vi fick hem henne och gick inte klokt upp i vikt förrens ca 1,5år senare så kunde vi inte börja jobba henne med en gång och vi har inte heller kunnat jobbat henne så hårt som man velat när man väl fick igång henne. Så därför har hon blivit väldigt efter i sin utbildning, tyvärr.
Vårt största problem har alltid varit galoppen, den där ständiga korsgaloppen, och så självklart alla skador som hon drar på sig pga sin klumpighet. Aldrig har jag mött på en häst förut som kan trava helt vanligt i hagen för att sen sekunden efter ligga kravlandes på marken med alla fötter i vädret.
Och självklart skall hon även se till att alltid skada sig under våren/sommaren då man har all tid och möjlighet i världen för att träna och utvecklas, och självklart skall hon skada sig så att hon är borta i 1-2 månader innan man kan börja rida henne klokt igen, och självklart så får man då börja om från början med att bygga upp styrkan i galoppen igen och sen så fort man är på g igen så skadar hon sig än en gång... Fruktansvärt drygt, som att det inte skulle räcka med att hon ligger efter pga sina icke kontrollerbara bakben liksom. ;)
Men trots alla svårigheter som hon haft med sig själv så har hon alltid varit väldigt enkel att jobba med, hon blir ifrågasätter i stort sätt ingenting och försöker alltid göra sitt bästa. Sen tror jag även att det finns ganska mycket kapacitet i den där hästen, man måste bara orka vänta ut henne och hoppas på att hon även har rätt huvud och inte bara tekniken, än så länge verkar det ganska hoppfullt iaf, även om det går fruktansvärt långsamt framåt!
Meriter med mig: Hon har ju enbart varit ute på tävlingsbanan under 2014 och eftersom hon skadade sig i somras så har hon inte heller varit ute speciellt mycket och enbart i 90-1m klasser, men hon har dock varit felfri i alla starter förutom en då de hade ställt fram muren vilken hon inte ens vågade sig i närheten av.
Sen har hon även startat två gånger i dressyr (Lb) där hon fått som bäst 71%.
Dagsplanering Tisdag
Tisdag
- Motionera 5 hästar
- Vet kommer och vaccinerar alla hästar
- Fixa stallet
- Skriva fler tidsinställda inlägg
- Micke kommer hem från jobbet
- Umgås med herr Mickael sista riktiga dagen vi träffas på 2 veckor
- Packa det sista
- Få lite mer panik över hästarna
Måndag
Två dagar kvar tills vi lämnar ön nu. Känner hur paniken över hur djuren kommer vara när jag kommer hem blir bara värre hela tiden. Varför skall man alltid få så dåligt samvete över de där djuren, varför kan man inte bara få längta till att få komma iväg istället för att oroa sig för hur det blir när man kommer hem igen, det är EN vecka, en vecka borde de klara sig utan större motion, men mina hästar är ju då inte som andras hästar tyvärr....
Iaf så har jag faktiskt packat lite idag, tyvärr märkte jag att alla mina skjorts är för små, av någon anledning så har min stjärt vuxit lite på senaste tiden så halva hänger numera utanför, inte så vackert kanske... Jaja det finns säkert några jeans som jag kan klippa sönder.
Men ja tillbaka till hästarna, alla har idag fått sig en varsin tur i skogen. Castro skötte sig som ett litet jesusbarn idag också, pigg och glad men inte överdrivet.
Resterande hästar skötte sig också bra, men det är ju trots allt inget ovanligt.
Annars finns det väl inte mycket att berätta om dagen, förutom att jag varit nyttig och ätit en grape men sen har jag ätit glass, godis och druckit cola resterande del av dagen, undra om denna kost har något att göra med min plötsliga stjärtförstoring?! Hmm tål att tänkas på!
Justefan jag köpte ju en hel ask juleskum förut, det hade ju faktiskt inte suttit helt fel tillsammans med den sista colaslatten som ligger här fint bredvid mig...
Kommentar+Svar
Anonym
Vem tar hand om hästarna när du är borta?
Svar: De får väl klara sig själva, vi ställer bara ut en ensilagebal i varje hage så klarar dom nog sig fint, en vecka är ju ingenting, eller?!
Nej kanske inte riktigt så, men eftersom pappa nu fick stanna hemma så har han automatiskt fått den stora äran att agera stallchef medans vi är borta. Sen skall även två av mammas vänninor kanske hjälpa till lite med att rida Stina och Älgen och kanske även mocka någon dag.
Tyvärr så har vi inte kunnat hitta någon annan som kan rida resterande hästar, så jag får väl se om jag dör när jag kommer hem, både Quando och Castro blir mindre lugna av vila, och om jag skall vara helt ärlig så är dom båda redan ganska galna...
Dagsplanering Måndag
Måndag
- Motionera 5 hästar
- Fixa allt i stallet
- Packa
- Skriva några fler inägg
- Betala räkningar
- Fixa löshoppningsfilmer på Lillen och Binge
Stolt, oj oj oj så stolt!
Idag gott folk, idag har något stort hänt. Okej om jag skall vara helt ärlig så hände nästan samma sak igår, men idag tog vi ännu ett steg längre. Idag har jag nämligten skrittat uppsuttet på Lillen, och framför allt så överlevde jag!
Igår fick han sadeltvång när jag hängde på han, vilket resulterade i en häst som flög iväg i bock och stegringar, och eftersom jag inte ville att han skulle gå runt, samt pga att jag fick ett slag rakt i solarplexus, så gav jag upp och fick kliva av han. Så efter det så satt jag mig bara på hans rygg i några sekunder och hoppade av sen. Man vill ju inte chocka han allt för mycket och sadeltvång kan han ju inte hjälpa att han får..
Men idag däremot, då skrittade vi runt flera varv i kanske inte lugn takt eftersom han har en jävla fart på sina fötter, men han var avslappnad iaf. Min fina lilla kille som börjar bli så stor nu, inte kan man tänka att det var snart tre år sen han kom till världen, tiden går läskigt fort ibland..
Det som är lite jobbigt med honom är att han är typ outtröttlig, det går verkligen inte att få den hästen att bli trött (vilket han ärvt av sin mor). Helst vill man ju att de skall vara lite smått halvdöda när man sitter upp på dom så att de inte orkar ställa till med bus, men hur gör man när de inte blir trötta?!
Först åker han transport till ett ridhus där han inte varit många gånger, där det är nya hästar och mycket aktivitet varje gång. Sen har han fått gått runt och kollat lite i kanske 40min medans jag ridit en häst, efter det har han blivit longerad och då bockar han och sparkar och drar runt som en liten galning, sen hänger jag och nu sitter på han och sen får han gå runt i ca 40min till när jag rider nästa häst och sen hem i transport igen. Men icke att han blir trött utav detta nej, nej han är då precis likadan som innan och skall bita på allt och vara uppmärksam på precis allt som händer. Man kan tro att man precis hämtat han från hagen, så jävulskt mycket energi i den där lilla lilla kroppen. Haha
Nu skall han få tänka igenom vad han varit med om i lite mer än en vecka, så tar vi tag i det igen när vi kommer hem från resan. :)
Tyvärr så står en mycket nervös mamma ivägen för kameran, men det är ett litet bevis på att jag minsann har suttit där uppe! ;)
Kommentar+Svar
När/med vem ska du till Egypten?
Svar: Vi åker den 8e och är borta en vecka. Mamma fyller nämligen 50 så då skall familjen iväg på en liten semester tillsammans, eller ja pappa hade ju planerat in jobb just då som han inte kan tacka nej till så han får tyvärr stanna hemma.. Men det är iaf jag, mor, bror och mormor som skall iväg och få lite sol på oss. :)
Dagsplanering Söndag
Söndag
- Rida 4 hästar
- Provridning av Binge
- Fixa med Lillen
- Packa (vilket jag självklart inte gjorde igår..)
- Fixa lite inlägg så ni har något att läsa när jag är iväg
- Fixa bilder på saker som skall säljas
Lördag
Hästar motionerade, Caprinha riden, Lillen sutten på, stallet skött, nötter inhandlade, pyjamasbyxorna på osvosv.
Just nu verkar det som att min kropp har gett upp, nu har den väl aldrig mått speciellt bra kanske, men efter att ha vilat från ridningen i en vecka och sen sätta sig upp och rida hårdpass på 6st samt hänga på Lillen på en dag fick min kropp att ge upp fullständigt, eller egentligen så är det väl de så kallade musklerna som fick sig en chock, allrahelst vänster vadmuskel, satan i gatan, trodde jag hade en propp där ett tag, men jag tror jag överlever denna döddom också...
Annars då?! Jag har fått frågan om att ta hem en ny häst på försäljning, men eftersom stallet är fullt så vart det lite svårt. Dock har vi ju 4 boxar till som går att smälla upp, men det lär nog ta tid innan de kommer upp tyvärr... Så det var ju lite tråkigt. Men om någon har ett stall till mig som jag kan få gratis, helst med ridhus också, så är det ju bara att säga till!
Juste Castro skötte sig som en liten prins idag när jag tog en tur i skogen, pigg och glad men inget bock och bara lite sken... haha Gamla gamla gubben. :)
Dagsplanering Lördag
LÖRDAG
- Ivan kommer och skor Binge
- Rida 4 hästar hemma, antingen i skogen eller på ängen
- Fixa stallet
- Rida Caprinha
- Rida Quando i ridhus, våga sätta sig på Lillen?!
- Äta godis
- Packa
Stina
Nors Stella Nova "Stina"
f.2000
e.Orchis Morio ue.Coed Coch Target
Meriter innan mig: Tror hon hade tävlat kanske LC i hoppning innan vi köpte henne.
Våran historia: Tanken var att vi skulle köpa en hopponny till mig, och eftersom min mor inte ville åka upp till fastlandet och provrida så fick vi ta typ den enda ponnyn som var till salu här ön. Jag tyckte hon var alldeles för het och var faktiskt ganska rädd för henne, men mamma förälskade sig och därför köpte vi henne. "Du vänjer dig!", sa hon, men tyvärr så gjorde jag aldrig det..
Om hon själv hade haft ett bättre självförtroende så hade det nog kunnat bli väldigt bra, då hon egentligen kan leka över 1.20m, men nu var vi båda två lika fega så då sket det sig. Hon vill ha fart när hon hoppar och jag vill ha kontroll så när jag då ville få kontroll på henne så vågade hon inte hoppa längre, men till en början när jag hade noll kontroll på henne och hon fick göra precis som hon ville så vann vi ganska mycket upp till Lb, för det gick fort och svängde gjorde hon själv, så ja vi var nog ganska oslagbara ett tag där, haha. Vi lyckades även starta någon La tillsammans innan allt sket sig.
Efter några år med kassa resultat på hoppbanan så slutade jag tävla henne helt tills mor min anmälde oss till DM i dressyr, "någon uppgift i livet skulle hon minsann ha". Vi kom dit utan förväntningar och fast vi aldrig tagit en enda dressyrlektion tillsammans och ja om jag skall vara helt ärlig så var det endast min mor som hade ridit henne på sista tiden så lyckades vi ändå på något konstigt vis vinna över dressyrponnysarna. Såååå där började då våran nya karriär och där är vi fortfarande kvar, fast numera tävlar vi bland de stora hästarna.
Den 17e April 2011 fick vi uppleva det värsta tänkbara.. Vi hade varit på tävling och var på väg hem, bilen går i 70km/h när vi hör ett klickandes ljud bakom oss "Va fan var det" sa min far (om jag kommer ihåg rätt) sen såg vi tranporten komma körandes på egen hand bredvid bilen, över vägen med mötandes bilar och in i skogen på andra sidan där den krockar med två träd, ut genom väggen kommer Stina flygandes och gör en volt ut i skogen och galopperar sen iväg.
Först ser hon helt oskadd ut, men sen när jag ropar(okej, mer skriker av panik) på henne så vänder hon om och travar mot oss igen, och då var hela bogen uppfläkt, en stor skinnbit hängde ner över benet, ni som sett "The Horse Whisperer" vet vad jag menar då det såg ungefär likadant ut på Stina. Jag var helt säker på att detta var sista gången jag såg min ponny...
Som tur var så stannade några som åkte förbi med transport och plockade upp Stina, som snällt gick på transporten trots vad som precis hänt, och körde oss till vårt stall. Veterinären kom nog ganska fort om jag kommer ihåg rätt, dock var hon precis utexaminerad och inte så erfaren så hon ringde och rådfrågade med en annan ganska mycket, dock tror jag inte att detta var något negativt då hon var väldigt noggrann med att tvätta rent osv, vet inte hur många timmar hon höll på med Stina men länge var det iaf.
Trots lång boxvila, penicilinchock och 3 sårtvättningar om dagen så var hon den gladaste och mest tålmodiga patienten någonsin. När hon tillslut fick komma utanför stallväggarna i några minuter så behövdes det tre personer för att få henne framåt, en som ledde och hade koll på framdelen, en som lyfte frambenet och en som stötte upp rumpan.
Så fort stygnen var borta så gick hon dock som vanligt igen, men eftersom även muskeln blivit förstörd så visste vi inte hur ridbar hon skulle kunna bli igen så därför skickade vi ut henne till seminen för att ta föl på henne.
Dock hann hon bli helt ridbar och även startad någon gång innan det var dags för mammaledigt. Runt kl 5 på morgonen den 16e Juni 2012 kom Lillen till världen, världens finaste bebishäst!
Jag lyckades ju krossa mitt knä i November 2012 och vintern 2013 skulle både jag och Stina igång igen, tanken var att jag skulle börja med gamla trygga Stina nu när jag varken hade muskler eller balans, men Stina hade då lärt sig lite för mycket av sin son så det enda hon gjorde var att bocka och stå på bakbenen, så hon var minsann inte så himla trygg trots allt. haha Men ja när man longerade henne innan ridpassen så var hon helt okej att rida iaf. ;)
Sen dess har hon varit igång som vanligt och tävlat på de tävlingarna som funnits här hemma på ön med oftast fina resultat.
Meriter med mig: På ponny tävlade vi upp till La i hoppning och La:P2 i dressyr med vinster och placeringar, och nu bland ridhästarna så har vi tävlat upp till Msv C:2 med vinster samt ridit en Msv B:3 på en programridning med 65%.
DM 2013
DM 2010
Såhär såg tranporten ut efter olyckan..
Fredag
Klockan ett var alla hästar motionerade och stallet fixat, sjukligt skönt, vilket får en att undra varför man inte är såhär duktig varje dag..
Stina, Älgen, Castro och Quando fick en varsin långtur i skogen och ja alla utom Castro skötte sig bra... Han har så äckligt mycket energi just nu och jag vet inte riktigt hur jag skall göra för att han skall bli av med den.. Men han är ju glad iaf och det är ju bra, men att det skall utmärka sig i bockar och sken är mindre kul för oss som skall sitta på ryggen.. Vill inte ens tänka på hur han kommer vara efter att ha vilat en vecka när vi varit i Egypten... Ingen som vill ta hand om en galen 20åring när vi är borta tro?? Jag kan betala i stort sätt hur mycket som helst. ;)
Sen åkte vi till ridhuset och löshoppade Lillen och Binge. Båda skötte sig ypperligt bra och vart minsann lite busiga. Speciellt den där lilla skiten, men han beter sig ju alltid som en dåre så det var väl kanske inte någon överraskning precis... Men hoppade väldigt fint gjorde dom båda två och Lillen blir bara finare och finare, likaså Binge såklart, men det är minsann något speciellt med den där lilla bruna skiten!
Filmer från löshoppningen kommer nog upp snart skall ni se!
Hett tips
Nu gott folk, nu skall ni få ett väldigt bra köptips så att ni slipper känslan av ilande tår som hotar med att falla av vilken sekund som helst!
Jag fick dessa värmesulor från Kjell och Company i julklapp av mina föräldrar vilka har räddat mina fötter från känseltappning de senaste dagarna. Helt klart en suverän liten grej.
Jag går (och rider) alltid i gummistövlar såhär års (pga lathet) vilket är fruktansvärt kallt oavsätt hur mycket strumpor man trär på sig, men nu slipper jag faktiskt att frysa helt!
Visst är det lite klumpigt med sladdarna och batterierna, men om man får dom att sitta klokt så är det en helt oslagber grej! 5/5 toasters helt klart!
2015
Nytt år-Nya möjligheter, eller ja det kan man ju hoppas på iaf.. Tänkte samma sak förra året, men det visade sig bli det segaste häståret hittills. ;)
Som de flesta kanske sett så låste jag bloggen ett tag och anledningen till detta är för att jag hade ganska mycket annat att göra och då inte orkade ha dåligt samvete för att jag aldrig skrev här, osv. Men nu är jag tillbaka igen.
Iår skall jag minsann försöka ta tag i mitt liv, jag vet inte på vilket sätt ännu men jag börjar nog med att skriva och skicka in ett CV till ett ställe som jag halvdrömt om att jobba på under ett tag. Jag lär ju inte få det, men det skadar väl aldrig att söka iaf.
