Kommentar+Svar
Anonym
Kan du inte berätta lite om dina framtidsplaner? Studier/arbete? Flytta ihop med killen? Tävlingstankar?
Svar: Framtidsplaner? Skall man ha sånt menar du?! Ha det har jag då helt missat! ;)
Nej men faktiskt så fick jag precis en provanställning på BRS Networks idag, 3 månader till att börja med men det kommer förhoppningsvis förlängas efter det. 8-17, 5 dagar i veckan, så det känns bra! :)
Studier har jag faktiskt funderat lite på på senare tid, dock vet jag iunte vad jag vill bli så först måste jag komma på det! Jag har alltid velat göra något med hästar, men nu vet jag inte riktigt längre, känns iunte som att jag hr någon framtid där längre. ;) Så vi får se hur det blir! Någongång kanke jag kommer på't!
Vi har väl pratat lite om att flytta ihop, men han har inte något stadigt jobb och jag har inte haft något förren nu, så vi får se hur det blir nu. Det hade ju underlättat ganska rejält med tanke på att vi bara lär träffas på helgerna nu annars, han bor ju 5mil bort och jag måste upp tidigt och hem sent. Så det hade sugit ganska rejält!
Tävlingsplaner har jag absolut inga, vilket suger kamelballe. Men ja planen just nu är väl att göra mig av med några hästar i slutet av året och sen får vi se hur det blir, om jag köper ny eller bara behåller Castro och blir skogsmulle på heltid. ;)
hästskor, hästskor här var det hästskor.
Efter några veckors jobb (pga att jag inte jobbat speciellt många dagar på senaste tiden) så har jag nu blivit klar med mitt projekt på Dahrve.
Vi har fått lite klagomål då och då på att det är svårt att hitta rätt strl osv bland travskorna så nu har jag flyttat runt på alla skor och även sorterat så att allt ligger där det skall och i fina staplar. Perfektion kallas det för!
Ronja tipsar än en gång.
Nu gott folk, nu skall ni äntligen få ännu ett bra tips från tjejen som vet vad hon pratar om. Jag vet att de flesta som klickar in här på min blogg vareviga dag är spända på vad jag nu skall komma med för fantastiskt tips som kommer förenkla eran vardag.
Nu behöver ni inte vänta längre för här kommer det! Wait for it..
När ni hoppar ett hinder, se då till att hoppa mellan hinderstöden istället för rakt på dom. Det är mycket enklare, gör mycket mindre ont och lämnar mindre märken på kroppen.
Ibland så.
Egentligen så skulle jag hopptränat idag, men med tanke på hur min kropp mår just nu så fick jag hoppa över den och istället tömköra 2 och rida 1, medans mamma red dom andra två. Så nästan att jag är värd lite beröm för det beslutet, sen att det var ninna som föreslog att jag skulle vila min kropp istället behöver vi inte säga så högt..
Castro hittade ett hål som han var tvungen att inspektera idag och om gamlingen har bestämt sig för något så är det bara att åka med.
Fin ponny!
20 är det nya 90.
Just i denna stund så finns det inte en kroppsdel på min kropp som inte gör ont. Eller jo fötterna och händerna mår nog helt okej, resterande delar dock...
Igår ramlade jag av, igen. Quando den lilla grisen tyckte att jag skulle få mig en lite åktur, det var ju trots allt över 2 år sen sist.
Vi skulle hoppa igenom banan en sista gång och de första språnget gjorde han väldigt tråkigt, hoppade utan rygg och rev det mesta, sen kom vi till en linje med räcke-3 galoppsprång-oxer. Vi kom in bra och jag fick tillbaka honom riktigt fint för att kunna lätta i rätt ögonblick. Och pga det så fick han väl lite extra kraft i sina annars så slappa bakben, så ja frambenen hoppade han fint med, sen kom ryggen upp lite vilket gjorde att jag kanske tappade balansen lite, vilket gjorde att han blev skitarg och sen kom bakbenen rakt upp, i landningen så körde han en liten tvärnit och sen kom bakbenen rakt upp igen och sen sköt han in rumpan och kastade sig iväg när han kände att jag hängde på sidan.
Allt jag kunde fokusera på var att inte förstöra knäna igen. Ingen hård belastning eller vrickning samtidigt som jag inte fick något stöd av knäna, de kändes typ som spagetti. Så ja detta ledde till att jag flög i backen och landade istället på höften samtidigt som jag vred om armarna osv. Så idag har jag ont, precis överallt. Och jag är trött på att ha ont nu. Fruktansvärt trött på det. Men nu är det bara muskler dom är lite möra dock så det är ju tur det iaf. Resterande del av träningen så skötte han sig okej iaf. Han vart nog lika chockad som jag.
Hoppträning del 1
Idag har dag 1 på hoppkurs för Erling varit. Första gången häst djuren hoppar ute detta år.
Älgen fick vara först ut. Idag var hon faktiskt inte alls sig själv. Skulle sprätta runt och kunde inte svänga åt vänster. Hon hoppade alls osv men hon överhoppade sig mer än vad hon brukar och bjöd väldigt dåligt. Så jag vet inte riktigt vad det var med henne idag. Förhoppningsvis så är hon bättre imorgon iaf.
Quando var väl helt okej idag. Lite för seg och hoppade mestadels tråkigt, men vissa språng gjorde han bra och lätt iaf. Dock tänkte han vid ett tillfälle springa förbi B hindret i kombinationen då han såg något läskigt. Men eftersom jag var beredd på det och tänkte minsann inte låta honom göra det, vilket slutade med att han hoppade typ på hinderstödet, så det slutade med att mitt redan krossade knä rev omkull hinderstödet, och det hade väl inte gjort något om det varit runda plaststöd men nu var det kantiga trästöd, så ja nu är mitt knä blått och lite svullet. Duktigt!
LillaLilla Lukas
Här om dagen hittade vi den lille skiten på fel sida av staketet och imorse så kunde han inte vänta på att komma ut till hagen innan han skulle rulla sig. Så vi kom 2 m utanför stalldörren och sen ramlade dem lilla omkull. Han är bra söt den där lilla bortskämda jäveln, en Castro i miniformat! Thihi.
Hoppträning
Idag fick Quando dem stora äran att hoppa för Jan. Han var inte alls lika taggad som sist men han skötte sig trots allt helt okej. Några bommar föll men han försökte oftast vara felfri iaf, så lite stolt över honom är jag trots allt!
Vissa språng gör han kanon medans andra känns väldigt flacka och ryggen känns som att den är kvar nere i marken. Men som sagt, vissa språng är fina!
Mitt huvud går dock på högvarv, ha han mellan benen fram till hindret, släpp handen, upp stadig, hindret är hans uppgift inte din, kasta inte iväg han, rid till avståndet du får, ställ inåt, tappa inte ytter, osvosvosv.
Men det är kul och jag känner framsteg. SnartSnartSnart kanske vi är ett steg i rätt riktning.
Kommentar+Svar
Hur får man tillbaka knät i rätt läge igen efter det har hoppat ur? :S
Svar: Egentligen hoppar inte knät ur led på det viset så att jag behöver få tillbaka det i rätt läge, för att ett knä skall kunna hoppa ur så pass mycket så krävs det en enorm kraft och det är väldigt ovanligt att det händer.
Mitt knä hoppar mer ur läge än ur led och sen hoppar det tillbaka direkt igen. Alla ledband är till för att hålla knät i rätt läge och när man då skadar ett sånt så blir knät väldigt ostadigt och kan inte riktigt hålla sig på rätt plats vid vissa tillfällen och eftersom mitt korsband är helt avslitet så kan det då inte hålla kvar knät när jag gör någon förhastad rörelse.
Så ja det är härligt när man först känner hur över och underbenet hoppar ifran varandra så att meniskerna slås emot varandra, ben mot ben det är en fin känsla skall ni veta! Sen två sekunder efter så kommer den där härliga smärtan som gör att man ligger på marken i fosterställning och tycker synd om sig själv. Tror inte heller att smärtan blir mindre på mig som har blåmärke/fraktur i meniskerna i underbenet. Haha
Som tur var så händer det inte speciellt ofta om man är lite eftertänksam, vilket jag dock har lite svårt med. Men ja mitt knä har väl hoppat ur läge lite lätt ett antal gånger och då skär det bara till lite i knät och sen gör det ont i några sekunder och sen är man som vanligt igen, 3 ggr har det hoppat ur lagom mycket, vilket gör att man hamnar i fosterställning på marken och sen är man lite stel resterande tid av dagen, 1 gång enormt mycket, vilket gör att tårarna sprutar, meniskerna går sönder och man hamnar på akuten där de tömmer knät på massa äcklig vätska.
Nedräkningen kan börja.
På Onsdag skall min lilla bebis bli av med manligheten och bli en Det. Stackars djur!
Jag lider olidligt mycket med fanskapet men han får skylla sig själv när han inte kan bete sig med dom kvar! Hade gärna haft han kvar som hingst ett tag till eftersom jag är lite rädd för attt han skall bli tråkig och tappa lite av sin "personlighet" men ja det finns väl inget val längre med tanke på hur han beter sig just nu och tyvärr så glömmer han bort att han blivit tillsagd efter två sekunder..
Så ja nu lär han väl bli lam och tråkig och tappa sin fina resning.. Blä! ;)
Pris för världens bästa föräldrar går till...
Ja inte mina föräldrar iaf...
Stallet var klart och vi skulle gå till bilen. Mamma var framför mig och kollade på mig med blicken "försten till bilen".
Nu är det såhär att varken jag eller mamma vill sitta i baksätet så vi brukar ofta ha rejs till framsätet.
Så ja nu gav mamma mig den blicken och då kan jag såklart inte låta henne vinna framsätet. Så jag tar språng och vid ca steg nr 2 så ger knät upp och hoppar ur, mamma sätter sig snabbt i framsätet medans jag hamnar liggandes på marken i enorma smärtor, oj oj oj så ont jag hade. ;P
Mamma sitter kvar i bilen fast hon ser hur jag lider och anklagar mig för att vara klumpig och "hur tänker du när du försöker springa med det där knät, det förstår du väl själv att det är helt idiotiskt".
Fast vi båda vet att detta egentligen var hennes fel.
Så där sitter dom båda två i bilen och klagar på mig medans jag skriker av smärta. Men nej fortfarande inget medlidande får man.
Efter en väldigt lång tid så vänder hon sig till pappa och säger "Går du och hjälper henne upp så vi kommer härifrån, hon är för tung för att jag skall få upp henne"
Kallade precis min mor mig tjock nu också?!
Så de här personerna har jag alltså fötts upp tillsammans med, samma personer som sa orden "sluta tramsa och res dig upp" när jag bröt det andra knät. Förstår ni nu att jag inte haft det så lätt som alla tror?! Usch det är inte lätt att vara jag skall ni veta!
PS detta inlägg kan ha varit skrivet med en liten överdrivande ton. Allt är sant men de är på något vis charmiga i sin ondhet. DS
Plötsligt händer det.
I torsdags så hoppade jag Älg och Q för Jan. Hoppsuget tog över, egentligen så borde jag ju inte rida osv men ja jag orkade inte bry mig om det längre.
Så jag såg till att linda in knähelvetet ordentligt sen på med knäskyddet och snurra ihop det lite extra med balsnören. Så det var väl inpackaterat om vi säger så. Här skall det fan inte kunna hoppa ur igen. ;)
Älgen fick börja och hon skötte sig helt ok. Lite övertaggad och lyssnade kanske inte fullt ut på mig där uppe. Sen har hon ju inte blivit helt klokt riden och inte hoppat sen wrk tävlingen för ett antal veckor sedan. Så man kan ju förstå att hon inte var 100% perfekt.
Hoppade fint gjorde hon iaf och vi fick många bra och nya tips. Så jag är väldigt nöjd med henne med tanke på omständigheterna.
Quando vet jag inte riktigt vad det var med honom. Han hoppade med marginal på alla hinder och lyssnade väldigt bra på mig genom i stort sätt hela lektionen. Han var verkligen supertaggad och nog ganska glad över att få se hinder igen. Så han får en guldstjärna denna lektion. Förhoppningsvis så kan det fortsätta såhär! Duktigt djur!
4 år sedan.
Idag är det exakt 4 år sen finponnyn mirakulöst överlevde en flygtur genom transporten. Älskade djur!
Vad gör man.
Ena stunden känns det som att jag borde ta det lugnt ett tag framöver, försöka hitta någon som kan hoppa två av djuren åt mig och endast rida dressyr och i skogen barbacka. Det är ju onödigt att riskera att det blir värre och att jag tillslut skadar detta knä lika illa som det andra.
Nästa sekund sitter jag och funderar på lösningar hur jag skall fixa mitt benskydd så att jag kan hoppa utan att riskera att knät hoppar ur läget.
Just nu är jag inne på den senare planen. Så pass att jag skall hoppa två stycken för Jan imorgon. Heh
Men jag tror att jag fixat skyddet så pass att det inte skall skava på sadeln och stödja knät på ett bra vis. Så ja imorgon får vi reda på om detta fungerar eller inte.
Ett hett tips till er alla!
Om ni har tid till möte med doktor, gå aldrig på dom! Stanna hemma och låtsas att ni mår bra och att kroppen är helt intakt istället!
Idag fick jag en detaljerad information över vad magnetröntgen av mitt knä visade.. (dessa citat lät väl kanske lite mer professionella i verkligheten, men jag kan inte alla fina termer och ord osv utan det här är som jag tolkade allt)
"Det vita du ser på bilden är svullnader/skador av något vis, och som du ser så finns det på både insidan, utsidan och mitt i knäleden"
"Främre korsbandet är sönderslitet"
"Ligament (kan det vara rätt ord?) på insidan är också skadade"
"Friskt skelett ser mörkgrått ut på sån här röntgen, som du ser så är meniskerna på underbenet väldigt ljusa, vilket antingen betyder att det är som ett blåmärke i benet eller så är det en fraktur innuti benet som man inte kan se på vanlig röntgen, detta har uppkommit under rejäl våld mot knät, antagligen när du ramlade av"..
OSVOSVOSV..
Så jag skulle nog säga att det går jävligt bra nu! Haha. Fy fan!
Men ja nu skall jag börja med sjukgymnastik så att jag kan bygga upp musklerna som jag tappat igen. Sen skall jag tillbaka om 1 månad och se hur det ser ut då, det är fortfarande lite för svullet och "akut" för att de skall kunna göra något med det. Sen blir det operation om jag är en passande kanditat för det eller så får jag träna upp musklerna runt om så att jag klarar mig utan, tror dock inte att ett knä utan operation klarar av mycket hoppning.
Tydligen så går det aldrig att laga ett korsband så att det blir lika starkt som ett oskadat är, så an måste alltid träna upp det väldigt noggrant för att få det någorlunda så nära ett friskt.
Men mamma har också dragit av ett korsband i sitt knä och hon har varit bra sen hon opererade sig, så vi får se hur det blir! Förhoppningsvis så blir jag bra någongång.. ;)
Dagens fundering.
Det är hopptävling nästa helg. Jag har inte hoppat sen förra tävlingen, vilket innebär att mina hästar inte heller har hoppat sen dess. Vi alla tre är nog lika sugna på att få komma igång igen. Älgen drar då och då iväg med mamma mot Hinderhögen som står i mitten av ridbanan just nu så jag tror att hon försöker berätta att hon tycker det börjar bli jävligt tråkigt att bara harva runt på banan och kröka på nacken. Jag försökte hoppa henne barbacka här om dagen men ja hon vart helt galen och jag höll på att ramla av ett antal gånger. HeH..
Iaf så funderade jag på om man kanske skulle ta och efteranmäla dom två yngre kusarna. Jag har nog kommit på hur jag skall fixa knäskyddet så att det inte skaver mot sadeln och om jag har knäskyddet så kan ju inte mitt knä hoppa åt sidan och då kommer jag inte att ramla av pga det iaf!
Det tåls att tänka på! Helt klart!
Lillponnyn!
En häst har jag iaf som oftast gör en stolt. Idag var hon lite stressad och jobbig i första klassen men riktigt klockren i andra!
Kommentar+Svar
Ska du sälja honom som dressyrhäst då?
Svar: Det har jag inte tänkt så mycket på ännu faktiskt. Han har ju det som krävs för dressyrbanan så om jag vore smart så borde jag väl sätta på han dressyrsadeln då och då och kanske starta han i någon dressyrtävling även iår.
Men ja kanske att han har en bättre framtid inom den grenen. Vi får helt enkelt se hur det blir! :)
Ops
Kanske dags att rensa/svara på lite kommentarer nu... förlåt..
Dålig arbetslös
Tydligen är jag till och med kass på att vara arbetslös. Jag var helt säker på att jag gjort det som arbetsförmedlingen sagt åt mig att göra, men nej nu har jag blivit kallad till möte imorgon då de inte hört något från mig på länge. Vad skall jag höra av mig om ens? Jag är inne på hemsidan och lägger till saker osv osv. Men vad mer? Hmm Jaja jag får väl reda på't imorgon antar jag.
Hej
Mannen är ivägskickad på ett av de sju haven igen så nu är jag ensam i en vecka. Hur skall jag klara mig? Med tanke på att jag har typ 17kg godis, solen skiner och jag sitter här med en fin myskatt i famnen så lär jag nog klara mig oförskämt bra.
Det jobbiga är att jag inte vet hur man sover själv längre. Min kropp har helt seriöst glömt bort hur man skall ligga på en platt madrass med alla kroppsdelar utan att vrida lederna åt fel håll. Så inatt har jag vridit sönder båda knäna. Så nu går jag, om ens möjligt, ännu sämre än innan. Att man ens kan skada sig av att sova, det är duktigt det.
Hästarna mår nog bra, min stjärt mår dock sämre efter all barbacka ridning. Men jag har kommit på ett sätt att fixa knäskyddet så det nog inte skall kunna skava på sadeln, så nästa tisdag har jag planerat att kunna hoppträna igen. Som jag längtat.
En bild på Älgen innan hon kom hem till oss. Man Ser ju direkt att det är en framtida stjärna helt klart...
Sickan, jag har en plan!
Jag är ganska trött på mitt hästliv just nu. Den största anledningen till varför jag håller på med hästar är för att tävla framgångsrikt i lite högre klasser, jag vet mycket väl att jag aldrig kommer bli bäst och min plan har aldrig varit att åka land och rike för att tävla, men att sitta här hemma på ön och tävla 1m-1.10m med, lets be honest, ruskigt dåliga resultat suger ganska rejält och det är inte så jag vill ha det.
Det är inte kul att åka till stallet och trimma hästarna längre eftersom jag inte känner några framsteg inom hoppningen. Varför skall jag lägga ner 10h om dagen på något som varken ger pengar eller nöje? Det låter bara helt jävla idiotiskt!
Jag älskar mina hästar mer än allt annat, men jag kan inte ljuga och säga att jag tycker det är kul just nu. För 2-4år sen var det kul! Då hade jag en halvung Castro som gick 1.30-1.40m, visst stod vi i hörn och studsade ibland osv osv, men vissa gånger glänste vi till och placerade oss, iaf upp till 1.30m. På den tiden kände man en utveckling, en liten framtid på lite högre höjder, och nu, ja nu är mitt max mål att komma felfritt i 1.10m med en häst som jag haft i 2.5år..
Quando är ju den hästen som egentligen skall vara min bästa häst just nu, den jag skall utvecklas med och vi borde vid detta lag klättra upp i klasserna, men ja just nu är han min sämsta häst, den jag utvecklas minst med och den som gör absolut sämst resultat.
Jag har kämpat med han i snart 2,5år och det tycker jag borde vara tillräckligt för att iaf få fram något litet resultat. Vi har aldrig nollat en 1.20m, har nog varit nolla i en 1.10m (Unghäst) och i 1m så har vi nog lyckats få en placering. Visst han är bara 7år, så det är självklart att han inte är på toppen av sitt liv ännu, men när man känner att det antagligen inte kommer bli bättre så är det inte kul att jobba honom. Han är inte rädd om sig, han rättar sig inte när han river och även om du själv gör allt rätt så blir han inte bättre. (Nu påstår inte jag att jag alltid rider felfritt, men de få ggr jag gör det så rättar han sig inte efter mig)
Det som gjort att jag fortfarande kämpat med honom är att jag vet att han skulle kunna bli en perfekt häst till mig, han har ju kapaciteten egentligen, hoppar lätt 1.40m utan att behöva anstränga sig, han är riktigt rolig att rida på marken och jobba i stort sätt varje dag, man kan hoppa precis vad som helst med honom då han är väldigt otittig och orädd, han har nog heller aldrig stannat på ett hinder, vilket gör att man blir väldigt modig på honom.
Han är även världens myskille i stallet och väldigt lätt att ha och göra med. Så han är otroligt lätt att tycka om och fästa sig vid.
Men nu har jag tröttnat på att få 8-12 fel varje start, att aldrig få vara felfri. Så nu har jag bestämt att han får det här året på sig, om man inte blir bättre så skall han säljas. Vilket gör ont i mitt lilla hjärta att tänka på eftersom jag äskar denna häst väldigt mycket. Men samtidigt så vill jag utvecklas och göra bra resultat på tävlingsbanan, eftersom det är därför jag rider!
Så nu skall vi gå ner i klasserna, börja med 90-1m igen så att han (förhoppningsvis) skall få komma runt felfritt, och sen inte gå upp i klasserna förrens han är stadigt felfri. Samma sak gäller hoppträningar, jag skall inte hoppa högre än 1m innan han gör det felfritt och enkelt. Det kan vara så att jag pressat han för hårt, inte gett han tillräckligt med beröm eftersom han sällan gjort något felfritt.
Tanken är även att han skall få bygga upp sig från grunden igen, mycket styrketräning hemma och mycket dressyrarbete för att få han att jobba rätt osv.
Så nu börjar hans nya liv och vi får se om det blir någon utveckling eller inte. Om inte så hamnar han på annons 2016 så får han sen bli någon annans "problem". :)
Jag har hela tiden varit inställd på att det är Älgen som skulle "bytas ut" den dagen jag fick nog av att få kassa resultat och aldrig få tävla de klasser jag egentligen vill. Men just nu är jag mer taggad på att satsa på henne än någon annan. Visst hon har problem med precis allting, och det ser inte bra ut när man hoppar henne, men när jag ser på filmen från helgen när hon debuterade 1.10m så blir jag lite kär i min egna (eller ja egentligen mammas) häst. Hon försöker alltid göra sitt bästa trots att det mesta går emot henne, om hon råkar riva eller vara i ett hinder så hoppar hon sen 50cm över resterande hinder, och det känns inte som att hon blir osäker och överhoppar sig pga det utan det känns mest som att hon inte vill riva för att man inte skall göra det. Svårt att förklara men ni förstår nog. Det roligaste med henne är att ju högre hindren blir desto roligare tycker hon det är och desto mer tar hon i, små hinder snubblar hon bokstavligt talat över och har absolut inget intresse över, men när man höjer lite, då ni! ;)
Så detta är då alltså min plan, sen får vi se hur det blir i slutändan eftersom jag brukar vara ganska dålig på att hålla mina planer, men just nu är jag bara så fruktansvärt trött på att inte komma någonstans så jag hoppas att jag håller vad jag lovat mig själv. ;)
'
ThahiThaha
Jag är seg. Det vet jag sen länge nU. Men jag lovar er att det långa inlägget kommer snart. Jag skall bara skriva det lilla sista först, sen så. Jag ber om ursäkt och jag återkommer! :)
