rhakansson

Igår råkade jag glömma bort för en sekund att mitt ben var paj, skulle ta ett vanligt steg framåt men (hehe) jag kan inte påstå att mitt ben tänkte samma sak som jag. Utan så fort jag fick lite tryck på benet så bara sjönk det ihop, kan inte riktigt beskriva hur det kändes, men det var väl som att försöka stödja på ett papper ungefär, det gjorde inte alls ont utan benet bara försvann under mig. Märkligt!

 

 

I mitt huvud har det varit ofarligt så länge det inte gjort ont i knät, så jag har stödjat lite på benet innan fast de sagt att jag inte skall göra det, men det har ju inte gjort ont så då borde det inte vara något problem, men om det inte ens gör ont när jag lägger nästan hela min tyngd på det, så kanske jag borde bli lite mer försiktig, man vill ju trots allt bli bra så fort som möjligt. ;)

 

 

Sen en annan fråga som kommit upp i mitt huvud efter detta är hur svårt det kommer bli att börja gå igen, om benet bara "ramlar ihop" så fort jag stödjer på det i nuläget.

Kommer det här ta längre tid än vad jag väntat mig? För jag hade då bestämt att jag skulle gå felfritt om 6 veckor när jag får stödja på benet fullt ut igen, men jag börjar bli lite tveksam.. Med tanke på att jag även hade på mig skenan när detta hände, och den gör benet 100ggr stadigare än utan.

 

 

Visst alla har sagt att det kommer ta väldigt lång tid för mig att komma tillbaka, men jag har inte riktigt trott på dom, "dåliga nyheter" är något jag är väldigt dålig på att ta till mig, jag tror inte på dom, jag tror att folk driver med mig. Det har tagit väldigt lång tid för mig att förstå att allt det här faktiskt har hänt på riktigt, rönkenbilderna är mina egna och inte ihopblandade med någon annans, dom har inte skärt i mig bara för att jävlas med en, jag är kass i benet på riktigt. Sjuk men santt!