rhakansson

 

 

 

 

 

 

Har han förändrats? Ni var super ihop. Hur känner man att det här är "rätt" . Vad var så speciellt med honom.

 

Svar: Alla hästar förändras på två år (förhoppningsvis iaf). Han har mognat sen jag red honom och fått en liten annan attityd och (enligt mig) en annan kroppshållning (eller hur man nu säger när det gäller hästar), jag har ju inte ridit honom på över två år så han kanske känns likadan som förut, men han ser lite annorlunda ut, som sagt han har mognat!

 

När man satt på honom så kändes allt väldigt lätt, inget hinder var för stort och inget var för svårt. Det jag älskade mest var hans bakbensaktivitet, power och syn på livet, han trodde verkligen att han var störst bäst och vackrast, vilket han var också. ;)

 

Jag trivs när man bara behöver ge småsmå hjälper och hästen lyssnar direkt, vilket han gjorde, och fast man plockade bort massa fart och kanske inte alltid stöttade med benen så behöll han alltid sin power och hade alltid kraft att komma upp. Han fick en att känna sig väldigt duktig fast man kanske inte var det. ;)

 

(Nu skriver jag i dåtid eftersom jag inte ridit honom på länge, han lyssnar antagligen lika bra nu som då och ger antagligen fortfarande samma självförtroende) :)

 

Tack så mycket!! :)

 

 

Hon ser jättefin ut:) Hoppas du kan komma igång så fort så möjligt med alla dina fina hästar! Curt mår prima:) 

 

 

 

 

 

---

Vad har du för tänk?

 

Svar: Jag har väl egentligen samma tänk som de flesta andra. Men av egen erfarenhet så vet jag att det är väldigt många som säger att dom gör en sak men egentligen så är det inte alls så.

 

Enligt mig så skall alla hästar gå konternuerligt och helst på så många olika underlag som möjligt. Självklart har alla hästar olik förutsättningar, vissa kanske inte kan eller vill gå i skogen, men det finns alltid lösningar och man måste försöka hitta några så att man inte bara rider runt runt på banan varje dag. Vilket många (även jag ibland) gör om man har en häst som är lite knepig i skogen. Castro är ju som de flesta kanske redan förstått inte super glad över skogsturer, eller det största problemet är att komma från stallplan eller gå på asfaltsvägar som leder bortåt. Men på små stigar och en väg som går fram och tillbaka ute hos oss fungerar bra, och om han börjar bråka på vägar så sitter man av och går fram tills skogen kommer.

 

Sen är det inga problem att rida på klöverängen, där han är tvungen att ta i lite mer, så det finns alltid lösningar fast man har lite små knapiga hästar. Men som sagt många hamnar på ridbanan/ridhus varje dag.

 

Många låter sina hästar vila ganska ofta och om man har en tävlingshäst så skall den gå minst 6 ggr i veckan (enligt mig). Sen betyder inte det att man behöver rida ihjäl hästen varje dag utan någon dag kan innehålla skritt på hårt underlag, eller en liten längre tur i skogen i bara skritt och trav utan speciellt höga krav. Bara hästen får röra på sig. Och det här vet jag att det är många som slarvar med, tex rider hästen 1 gång veckan innan tävling, jag skulle aldrig kunna tävla på en häst som inte blivit riden minst 5-6 gånger veckan innan tävling, men som sagt det behöver inte vara hårda pass!!

 

Sen när det gäller hoppningen så vill jag inte att mina hästar skall ridas på fart och utan tanke på avstånd, självklart skall man försöka låta hästen se avstånden själv och inte lägga sig i för mycket (vilket jag ganska ofta kan göra). Men om man bara lägger i gasen och låter hästen göra allt jobb själv så blir det väldigt lätt att man kommer till obehagliga språng och tillslut vill hästen inte hoppa längre. En häst skall hoppa på kraft och inte på fart. Sen finns det såklart hästar som behöver mer fart för att våga och kunna hoppa, men då får man ändå inte sluta försöka hjälpa den till en behaglig avsprångspunkt. :)

 

Jag slutar helst inte ridpasset missnöjd, Om inte hästen är mjuk, avslappnad eller lyssnar på mina hjälper så rider jag den till den gör det, om man slutar innan man fått resultat så skjuter man oftast bara problemet till nästa dag. Sen skall man självklart inte tjata ut övningar eller rida ihjäl hästen, och om den inte har någon bra dag så får man sänka kraven för dagen, men man måste ändå få egenom det man vill och berömma mycket när hästen väl gör rätt och sluta i rätt ögonblick. :)

 

Enligt mig skall man inte överdriva med utrustning (vilket de flesta kanske redan förstått) Om man inte behöver nosgrimma, martingal, graman, sporrar, skydd rundom, varför skall man då ha det? Många säger att om man hoppar så måste man ha nosgrimma, martingal, sporrar och spö, medans jag känner att man skall klä på hästen så lite som möjligt, men självklart finns det hästar som man måste klä på för att det skall fungera.

 

Jag har fått lite klagomål (eller det är egentligen helt fel ord) över att jag inte har någon nosgrimma eller martingal på Castro när jag hoppar honom, inte heller har jag några sporrar och endas ett spö som kanske är 50cm långt. Och när jag ridit Stina så är det många som uppmärksammat att nosgrimman sitter så himla löst, men varför skall jag spänna den om jag inte behöver? Men ibland så skall det vara på ett visst sätt, för att man blivit lärd det från första början, men man måste våga utforska lite, testa om man verkligen behöver allt man klär in hästen i.

 

Nu är det inte så att jag aldrig rider med graman, martingal, spö, sporrar, osv. Castro har jag börjat rida med graman hemma varje dag för att han inte lika lätt kan ställa sig rakt upp på bakbenen (enda anledningen till att jag har den). När jag hoppade Salka hade jag alltid sporrar och martingal och när jag red henne hemma så hade jag alltid ett dressyrspö.

 

Jag hoppas att du fått en liten instikt på hur jag tänker med mina djur! :)

 

 

berätta?

 

Vad har hänt???

Svar:    Här kan du läsa vad som hänt! :) Och en liten förklaring finns högre upp också. ;)