rhakansson

 

 

 

Resultaten kommer senare men jag kan väl säga nu att den jag är mest nöjd med är Älgen. Hon går från klarhet till klarhet och hon gör allt för mig just nu. I första klassen var hon jätte spänd för allt men ändå kämpar hon och hoppar felfritt och vinner klassen. Och i andra klassen så är rädslan som bortblåst och hon(!) gör en perfekt runda. Fina språng och mycket glädje! Och här var vi typ 2 hundradelar från en andra vinst. Så jävla duktig så man blir tårögd nästan. 😉 

 

5 hästar och 9 klasser. Blandade resultat men jag är nöjd med alla hästarna. 😊 bilderna är tagna av Martin Svärd. 

 

Igår var det hoppträning för Jan med 3 hästar. Först ut var Jennifers 4åring Mary. Detta är andra gången jag hoppar henne och hennes 2a hoppträning i livet typ(?). Sen har ju Jennifer hoppat hemma endel såklart. :) 

 

Men visst är hon fin! Väldigt trevlig att rida också och när hon får mer styrka så tror jag nog att detta kan bli en riktig liten stjärna. :) 

 

Jag var ju iväg med Älgen på fastlandet förra helgen och här kommer resultaten. 

 

 

Älgen var pigg och fräsch hela banan. Bjöd riktigt fint mot hindren och hoppade fint. Till första hindret i omhoppningen så kom vi i obalans och hon visste inte att vi var på väg mot ett hinder, hoppade gjorde hon dock men bara över 2 av 3 bommar.

Så 0+4 fel, annars hade vi kommit på en 7e placering. 

 

 

 

Halva banan var hon superfin sen tappade både jag och hon lite ork. Men vi kravlade oss igenom banan felfritt med många fina språng. 

 

 

 

Hon var supertaggad på framhoppningen och gick på sniskan till alla hinder då rumpan gick lite fortare än frambenen. Haha 

Dock kände man att hon började bli lite trött i kroppen nu då hon hoppade snett över hindren. När hon blir trött så drar hon nämligen åt höger i sprången.

Men hon kämpade sig fint genom banan trots att kroppen sa emot lite. Dock blev det samma fel i en sväng till ett hinder i omhoppningen så det hoppade vi typ rakt igenom. Annars var vi snabbast av alla så det var ju surt. Älgen ville ju stå först i ledet med fint täcke på sig. Istället fick vi stå sist med en vit rosett iaf. 😊

 

Jag är jättenöjd över Älgens insatser denna helgen. Hon har verkligen varit positiv och ställt upp fast jag inte gett henne de bästa förutsättningarna. 

Sen är det förståeligt att kroppen blir lite trött när hon först stått och spänt sig i en transport i 5h (hon tycker det är väldigt läskigt att åka transport nämligen) samtidigt som hon var superbrunstig och stått och pissat hela helgen mot allt och alla typ. 😅

Och med tanke på hur jävlig hon kan vara att rida under brunt så har hon verkligen varit en kämpe när jag suttit på ryggen. ☺

 

Idag fick lillen hoppa lite hemma. Underlaget Suger men han var väldigt duktig ändå. Idag hoppade vi oxer för första gången och även muren.😄

Denna häst gillar jag skarpt. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eter att sett på dessa bilder så kan man inte riktigt förstå att jag för 2-3 år sedan inte ville ta av ländtäcket så han var så kantig och omskakad. Han fick ju hur mycket mat som helst men ändå såg han inte rolig ut alls. 

 

Det konstiga är att han såg ju helt okej ut när jag köpte han. Eller ja normalt musklad för att vara 4 år. Han har ju alltid varit lite tanig och haft sin enorma underhals, men det var inte så att man reagerade på att han såg dålig ut. 

 

Tror det var under första vintern/våren han började tappa lite, det var ju även då han tjafsade som mest när man red. Om jag inte kommer ihåg helt fel så var det när jag tog över ridningen efter mamma som han förändrades negativt i kroppen. Jag lyckades ju flyga av han det första jag gjorde efter jag köpt han och krossade knät så mamma fick ta över ridningen ett tag. 

Så ja mamma gjorde ett bra jobb så kom jag och förstörde allt helt enkelt. 😉 

 

Men ja nu är han rund och fin som en köttbulle. Både han och Älgen har byggt rejält med muskler efter det att Johanna behandlat dem så att de nu kan jobba rätt med sina kroppar. Nu skall vi bara använda dessa muskler till rätt saker också. 😉

 

 

Stina gick två steg in i hagen och sne åkte huvudet ner i marken och rörde sig inte därifrån tills vi tog in dom på kvällen, Älgen gjorde två bocksprång sen åkte även hennes huvud ner i marken, Quando galopperade fram och tillbaka 2-3 gånger och sen var han färdigsprungen, Castro skenade runt i hagen som en jävla galning, hoppade över diken och buskar, skenade mellan träd, bockade och tvärnet precis vid staketet. Helt Jävla Galen! 

Man ser ju verkligen hur lycklig han är på bilderna över att komma tillbaka till favorithagen, men man blir fantastiskt orolig att han skall bryta alla ben i kroppen när han skenar runt sådär, han är ju faktiskt 21år så han borde ju vara lite lugnare än såhär. Men som mamma sa, om han dör nu så dör han iaf lyckligt, och det är ju helt sant även om det är hemskt att tänka på. 

Men denna skentur klarade han sig som tur var igenom oskadd. :) 

 

Här har ni en bildskön kille på 168cm, han skulle nog passa bra som dressyrhäst då han är väldigt vacker och otroligt rörlig! Thihi

 

Hur går man vidare? 

 

När killen man älskar till döds och vill leva med resten av livet kommer till insikt att han inte vill det samma? 

 

Tårarna har runnit oavbrutet i snart 24h. Jag vet inte vart jag skall ta vägen. Kan inte inse att det inte längre är vi. Känns så overkligt och så fel. 

 

Jag kan inte leva utan han, det går bara inte. 

Igår var det hoppträning för Jan som gällde för Apache och Quando. 

 

Först kanske jag skall förklara vem Apache är då jag aldrig nämnt det namnet här förut. 

Apache är min kompis Jennifers häst, han är ca 186cm (?) i mankhöjd, så ja det är en stor kille om vi säger så. Om jag inte har helt fel så är han samma årgång som Quando, alltså -08a. 

Han har haft problem med struppipning och blivit opererad för det så därför har han ännu inte riktigt styrkan för att orka sätta ihop sig och reglera galoppen. Men han verkar ha ett hjärta av guld och försöker göra sitt bästa trots att det tar emot kroppsligt. 

 

Anledningen till varför jag rider honom är för att Jennifer har fått sin unghäst över sig och slog sig så pass så att hon fick en hjärnblödning och bröt armen. Helt sjukt läskigt hur snabbt något kan gå, ena stunden är man hur frisk som helst och i nästa sekund så svävar man mellan liv och död. Usch!

Iaf så får hon ju nu inte rida på ett tag så då har hon frågat mig och självklart ställer man upp. 😄

 

Iaf så gick det helt ok. Banan var ganska liten och underlaget tungt, så det var ju jobbigt för honom. Men han kämpade på trots en ryttare som kanske inte hjälpte han på bästa sätt. Men snart kanske vi har ridit in oss lite i varandra så då ser det nog bättre ut. 😊

 

Quando märkte också av underlaget men han skötte sig helt okej och hoppade felfritt hela lektionen. Nu skall vi bara lyckas hålla oss lika felfria på tävling också. 😉

 

Här har ni en fräsch och glad liten Älg. Det är så underbart när hon har det här suget mot hinder. Innan hon skadade sig förra hösten så hade jag en så bra känsla på henne. Hon sög mot hindren och var väldigt trevlig att rida, så det kändes verkligen som att vi var på g. 

Sen blev hon överansträngd i ena bakknät, pga att hon är så sne i sig själv och vi hade inte haft någon som känt igenom henne på ett bra tag, och innan vi förstod att hon hade ont så fick vi med oss två väldigt dåliga tävlingar. En där jag avbröt efter ett stopp (Älgen har ju aldrig stannat förut) och en tävling där vi var felfria i båda klasserna, dock fick jag verkligen rida henne till hindren och något kändes inte ok..

 

Sen nu efter att hon kommit igång igen så har jag aldrig fått tillbaka den känslan som vi hade precis innan hon fick ont. 

Visst har hon hoppat och bjudit helt okej, men de två sista galoppsprången innan hindren har hon tryckt emot lite och känts lite osäker.. Hoppar gör hon ju som sagt ändå men det blir både svårare att få ett bra flyt och man själv blir lite osäker när hästen inte känns helt hundra säker på vad den vill. 

Men nu på senare tid så har hon kommit tillbaka till sitt gamla jag igen. Hon tar verkligen tag i hindren och det verkar inte finnas någon osäkerhet i henne. 

Jag tror att hon är en häst som behöver komma iväg och träna mer än vad hon gjort förut, hon behöver få hoppa ganska mycket, eller ja iaf en gång i veckan, för att hålla modet uppe. 

Jag har väl tyvärr varit lite för lat för att göra det då jag "ändå inte får någon bra känsla på henne", jag har hela tiden kännt att hon inte är någon häst som passar mig och blablabla. 

Men nu när mamma lite halvt tvingat iväg mig på fler ställen så märker jag ju att hon visst passar mig bra, jag kan visst rida henne bra utan att bli osäker på högre hinder. För när hon får hoppa mer så blir hon riktigt kul att hoppa, trots korsgalopp och ben som går i 180km/h. 

 

Pappa är ju den i familjen som alltid trott helhjärtat på denna häst, och jag börjar nästan våga tro att han kanske kan ha rätt trots allt. Nej hon ser inte mycket ut för världen, men hon har ett hjärta av guld och VILL alltid vara felfri! 

 

 

Alltså hennes propellersvans är ju typ det sötaste också, alltid när hon är taggad så snurrar den runt oavbrutet. x)