Stolt, oj oj oj så stolt!

Idag gott folk, idag har något stort hänt. Okej om jag skall vara helt ärlig så hände nästan samma sak igår, men idag tog vi ännu ett steg längre. Idag har jag nämligten skrittat uppsuttet på Lillen, och framför allt så överlevde jag! 
 
Igår fick han sadeltvång när jag hängde på han, vilket resulterade i en häst som flög iväg i bock och stegringar, och eftersom jag inte ville att han skulle gå runt, samt pga att jag fick ett slag rakt i solarplexus, så gav jag upp och fick kliva av han. Så efter det så satt jag mig bara på hans rygg i några sekunder och hoppade av sen. Man vill ju inte chocka han allt för mycket och sadeltvång kan han ju inte hjälpa att han får.. 
 
Men idag däremot, då skrittade vi runt flera varv i kanske inte lugn takt eftersom han har en jävla fart på sina fötter, men han var avslappnad iaf. Min fina lilla kille som börjar bli så stor nu, inte kan man tänka att det var snart tre år sen han kom till världen, tiden går läskigt fort ibland.. 
 
 
Det som är lite jobbigt med honom är att han är typ outtröttlig, det går verkligen inte att få den hästen att bli trött (vilket han ärvt av sin mor). Helst vill man ju att de skall vara lite smått halvdöda när man sitter upp på dom så att de inte orkar ställa till med bus, men hur gör man när de inte blir trötta?! 
 
Först åker han transport till ett ridhus där han inte varit många gånger, där det är nya hästar och mycket aktivitet varje gång. Sen har han fått gått runt och kollat lite i kanske 40min medans jag ridit en häst, efter det har han blivit longerad och då bockar han och sparkar och drar runt som en liten galning, sen hänger jag och nu sitter på han och sen får han gå runt i ca 40min till när jag rider nästa häst och sen hem i transport igen. Men icke att han blir trött utav detta nej, nej han är då precis likadan som innan och skall bita på allt och vara uppmärksam på precis allt som händer. Man kan tro att man precis hämtat han från hagen, så jävulskt mycket energi i den där lilla lilla kroppen. Haha 
 
 
Nu skall han få tänka igenom vad han varit med om i lite mer än en vecka, så tar vi tag i det igen när vi kommer hem från resan. :) 
 
 
Tyvärr så står en mycket nervös mamma ivägen för kameran, men det är ett litet bevis på att jag minsann har suttit där uppe! ;) 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0