rhakansson

kan du inte berätta mera om din olycka som pajade dina knän? med mera detaljer :)

 

Jag har nog berättat det antal gånger nu men vi kan ta det igen. 😉

 

Första skadan var för 4 år sedan, veckan efter jag gjorde ett spontanköp vid namn Quando. 

Vi skulle hoppa själva i ridhus eftersom Ninna inte hade någon lektion just denna vecka. Allt gick bra fram tills Quando fock knäppen på en liten kryssoxer. Jag visste inte att han gjorde sånt här på den tiden så jag var allt annat än beredd och därför flög jag av och landade på fötterna vilket gjorde att överkroppen krossade underbenet, så det blev ett antal frakturer på skenbenet, leden var helt ihoppressad så överbenet och underbenet låg emot varandra och sen var även ett ledband utdraget. 

 

 

Eftersom det inte såg så allvarligt ut så trodde vi (jag, mamma och pappa) att det nog inte var så farligt utan bara en vrickning så åkte vi inte till sjukhuset direkt utan jag sov hemma.

Jag kunde enbart ha benet i 90 graders vinkel och inte stödja på det men det gjorde egentligen inte så ont som man kanske kan tro att det borde göra.

 

Dagen efter så kunde jag fortfarande inte stödja på det så vi åkte ner till akuten.

Innan röntgen så trodde även läkaren att det bara var en vrickning men att vi borde röntga för säkerhetens skull. 

Efter vanlig röntgen så såg man att det var en fraktur på benet men den såg inte så allvarlig ut så vi fick göra en skicktröntgen så man skulle se om man var tvungen att operera eller om det skulle läka av sig själv. 

Efter skicktröntgen så såg man dock att det var ganska mycket som var trasigt och operation blev bokad. 

Jag fick panik och tänkte på hur lång tid det skulle ta innan jag fick rida igen. En av läkarna sa då att om det hade varit lite värre så hade de fått amputera benet så jag skulle istället se det positivt. Med amputation menade de nog att de hade behövt byta ut hela leden och inte att jag skulle bli enbent, tror jag iaf. 😅

 

Eftersom leden var paj så var de tvungna att borra hål genom benet upp till leden så att de kunde knacka upp leden igen. Man var då tvungna att ta ben från höften så att man kunde packa igen hålet man borrat, detta var det som gjorde absolut ondast efter operationen. Jag kunde endast ligga i en viss ställning för att annars gjorde det så satans ont. 

Om jag skulle upp på toaletten så var de tvungna att ge mig extra morfin för att jag ens skulle kunna sätta mig klokt, annars var det helt omöjligt. Och då har jag ganska hög smärtgräns. 

 

2 veckor låg jag på sjukhuset sen kunde jag klara mig på kryckor hemma. Efter 10 veckor så skulle jag få börja gå normalt utan kryckor och då tyckte jag att jag var redo för att rida också. 

 

Här är en film på olyckan. Ser sjukt töntigt ut så ni kan ju förstå att vi inte trodde att det var så allvarligt som det sen visade sig att vara. 

 

 

Andra knät skadade jag i skidbacken för två år sedan när jag var på skidsemester med min dåvarande pojkvän och hans kompis samt bror. 

Hans bror hade kört in i mig i backen innan så att jag ramlade och slog i axeln, så då tyckte jag att det var en bra ide att ge igen i nästa backe. 

Självklart ramlade han då över mig. Min skida fastnade åt fel håll och eftersom han ramlade på knät så pressades det åt fel håll och small till. Jag knäppte av skidan så fort jag kunde så att jag kunde få knät i rätt riktning igen. Det gjorde lite ont men jag tänkte att det kan ju inte vara så farligt och försökte ställa mig upp, men så fort jag satt stöd på det benet så sjönk det ihop och var väldigt instabilt. 

 

Micke fick åka ner och hämta någon som skjutsade mig ner med en snöskoter och sen var det färdig åkt för min del den resan. 

Jag fick lite omplåstring i en stuga och sen åkte vi hem till oss. 

 

När vi kom hem från resan så kändes knät helt okej så jag red på som vanligt, det var ju tävling på helgen efter. Dagen innan tävlingen så skulle jag gå ut med två ponnys som stod i vårt stall just då, den ena vägrade gå ner i hagen så när jag skulle spjärna emot när den kastade sig bakåt så hoppade knät ur läge. Jag höll på att svimma för att det gjorde så jävla ont och sen när det hände igen direkt efter så fick ponnyjävlarna stå inne och jag åkte hem. Haha 

 

4 klasser gick bra dagen efter men i den 5e så hoppade knät ur läge i ett språng och i landningen så låg det ju fel och då slog meniskerna i varandra och jag flög av. Det går liksom inte att styra benet när det blir som slajm och gör så satans ont så att man håller på att svimma. 

Micke fick komma och hämta mig och köra ner till akuten. Knät svullnade upp så mycket så att de fick tömma det på blod. Här pajades även menisken och ett annat ledband drogs ut samtidigt som det blev en fraktur på skenbenet. Men det behövde de inte göra något åt som tur var, så jag kunde tävla hela säsongen sen med bara några knävridningar lite då och då på hästryggen. En gång svimmade jag mitt i skogen när Quando bockade och knät hoppade ur. Jag halade mig ur sadeln och svimmade innan jag landade på marken precis vid hästarnas fötter och vaknade av att mamma skrek som en jävla dåre. 

 

Nu är det knät lagat iaf och jag får hoppas på att det är lite bättre än innan och att jag skall klara mig utan dubbla knäskydd.