rhakansson

Ikväll skall Q få hoppa för Jan för första gången på hur länge som helst. Nu har han ju sett hinder endel så han borde kunna hålla sig lite på mattan men annars så brukar han tycka att Jans lektioner är lite roligare än andras så han brukar kunna vara ganska busig de första 2-4 gångerna efter uppehåll. Men vi får helt enkelt se om vi kan sköta oss som vanliga hästar eller om det blir lekstuga av hela skiten. Jag skall göra mitt bästa för att hålla oss på mattan iaf. 😉

 

Jag var ju inte alls nöjd med känslan vi fick på lektionerna för Mikael och även efter dom så har han varit lite mer springig och stark än vanligt, väntar inte alls på vad jag vill utan tar bettet och lägger all tyngd på frambenen. Förhoppningsvis så kan vi slappna av båda två ikväll iaf. 😋

 

Idag är det träning på den lille jäveln. Han har inte hoppat med ryttare på kanske 3-4 månader så det kan ju bli väldigt spännande. 

Han har gått nu 3 dagar i rad med ryttare och skött sig 2 av dessa dagar, så det är ju ett stort framsteg och det känns ganska säkert inför kvällen. 😉

 

Han borde klippas egentligen då han blir så himla svettig så fort nu men jag vet i satan om jag skulle vilja sätta mig på han efter det. 😅 jävla dåre. 

 

Han ser inte mycket ut för världen och beter sig därefter men jag gillar han skarpt, han har en charm i allt han gör och jag hoppas verkligen att det finns lite hopp i den där lilla kroppen.

Han är en liten mini-Castro och det är väl antagligen därför jag gillar han så pass. 

Han har humör och visar precis vad han tycker och tänker, men han har en lätthet i allt han gör och är naturligt väldigt rund i form och steg. Ingen wow-häst som drar blickarna till sig men en riktig liten charmknutte som tar sig in till den där speciella platsen i ens hjärta.

 

 

(Bli inte överraskade ifall denna text ändras till något lite mindre glatt och ljust efter kvällens lektion)

 

 

I helgen så har både Älgen och Quando fått träna för Mikael Greveback. 

 

Mycket lärorikt och samtidigt en check på hur kass jag faktiskt är, iaf just nu.. heh 😉

Jag är ringrostig, hästarna är ringrostiga och passen blev därefter. Usch. 

Jag hatar att rida dåligt, tappa känslan helt bara för att jag blir tvungen att rida på ett sätt jag inte känner mig bekväm med och detta utan att få förklara vad jag tycker och tänker. 

 

Det första orden han sa till mig var, "Jag hatar när hästar går sådär som Ronjas häst gör nu, det är det värsta jag vet"- och sen fortsatte det väl i ungefär samma bana.

Jag har inte svårt att ta kritik i vanliga fall, jag vill ha kritik för att kunna göra rätt och bli bättre. Men den här helgen har jag bara känt mig riktigt värdelös och då rider jag sämre och sämre och får inte ut ett skit av passet.

 

Han tyckte att jag betslat upp mina hästar för mycket, båda går på babypelham, att jag rider mina hästar i för låg form och med näsan för långt in, jag rider för långsamt, utan tryck och sitter som ett spann skit.

Sitsen har alltid varit dålig och jag gillar att rida i undertempo, så det var ju inget nytt.. 

 

Enligt honom så beror Älgens korsgalopp enbart på för skarpt bett och för djup form, sanningen är ju egentligen att hon fått bättre koll på galoppen sen jag började ha pelham i hoppningen och det blev även mycket mindre tjafs i handen. 

Men när jag försökte förklara att hon inte kunde ta ett steg i rätt galopp som 3åring och att hon minsann inte gick på skarpt bett då så började han prata om något annat. 

Och ja Älgen knäpper av för mycket i formen just nu, men det beror ju på att hon haft vanligt bett i 3 månader och inte hoppat klokt på lika länge och då är det ju ganska självklart hon inte har rätt styrka att komma upp på bakbenen och fram med nosen. Men eftersom det inte gick att förklara något så verkade jag bara ovetande om situationen. 

 

Framridningen bestod av 40min på lång tygel och bara framåt, vilket passar perfekt för Älgen, hon behöver ju länga på sin kropp för att kunna räcka till på linjer osv, Quando däremot blir bara lång och hård, lägger sig på bettet och springer från arbetet. 

Det här är väl den hästen jag fått testa och ändra tänk på mest av de jag haft hemma och nu i slutet på förra året så hittade jag något som funkade för oss. I helgen har jag fått gå ifrån det helt, till en teknik som jag redan provat och vet att den inte fungerar.

När jag då säger detta så får jag prova ett varv på mitt sätt och då är han ju mycket lugnare och hoppar mer avspänt, självklart satt spänningar kvar sedan innan men han sansade sig lite och rytmen blev iaf mycket bättre.

"Men då satt han ju inga muskler" "Det är ju bara du som är ansvarig för din hästs träning"- just precis därför jag sa något när det inte kändes rätt?! 

 

Jag förstår hans tänk och jag vet vad han vill, jag tar åt mig det han säger och tar med mig lite till vardagsridningen. Men efter att ha haft en häst som Castro så har jag lärt mig att man kan inte stöpa alla hästar i samma form. Alla är olika och alla vill jobbas på sitt sätt och om jag försökt mig på denna ridning på Castro så hade han dödat mig.  

 

Jag förstår att han ville lära ut sin teknik och det är ju jätte bra, det jag inte tyckte om var att han inte lyssnade eller frågade vad man själv tyckte och när man väl sa något så tog han inte till sig det. Enligt mig så måste man kunna ha en diskussion med sin tränare och tillsammans hitta ett bra läge för häst och ryttare, här kändes det mest som att han hade sitt sätt och allt annat var fel. Han frågade inte heller något om hästarna, förutom ålder, eller dig själv innan träning, vilket jag ändå tycker är en ganska viktig detalj. 

 

Jag gillar inte att klaga och ha ursäkter för att man rider dåligt. Några frågade om jag hade förklarat att mina knän var paj, men jag kan inte ha dom som ursäkt för att jag inte kan rida klokt, jo visst blir det lite svårare med balansen nu när jag inte har tillräckligt med muskler vilket gör knäna instabila och just nu är de ju även överansträngda, men när man ridit i över 20år så borde man vara bättre än såhär trots lite sämre kropp än de andra i ens ålder. 

Jag har väl ridit i sadel 2-3 veckor nu så jag har inte kommit in i rätt ridning ännu, trampet i stigbyglarna är inte som det borde och jag har för mycket balans i tyglarna istället för stigbyglarna, vilket medför att hästarna knäcker av..

But still, jag kan inte skylla på dom och jag kan bättre än såhär. 

 

Han kommer ner fler gånger och då är det nog bara Älgen som får följa med, på henne funkade detta helt okej och jag kan lära mig mycket, men Quando får hålla sig till Jan, han förstår lugnet jag själv måste ha och att det inte går att pressa Q till arbete, iaf inte på detta viset. 

 

Jag har inget emot Micke eller hans tänk, det funkar säkert på majoriteten av alla hästar och de flesta var nöjda!

Problemet med mig är väl att jag hittat ett tänk som jag sett och känt resultat på och när man då skall ändra om till något helt annat och känner en negativ reaktion på detta och sen inte får en chans att förklara och diskutera så blir iaf jag ganska irriterad. Förut har jag alltid varit tyst och gjort det jag blivit tillsagd, men nu var jag faktiskt tvungen att säga till att det inte funkade, jag är så himla rädd att förstöra det jag lyckats bygga upp med Quando och igår kändes det som att vi tog 20steg tillbaka.. 

 

Jag vet att han är bättre och har mycket mer erfarenhet än mig, men vi var nog lite för olika i tänket för att klicka fullt ut, iaf denna gång. 

 

Nytt försök nästa månad. 😊

 

Ingen film kommer att komma upp, för det vill nog ingen se, allra minst jag. 😅

 

Igår fick Älgen gå hoppträning för Ninna, vår första hoppträning på, ja innan jag opererade mig. 

 

Piggelin som absolut inte ville lyssna på den som satt på ryggen, är väl bästa förklaringen på hur hon var igår. Men det är skönt att hon börjar få lite mer bjudning och temperament nu, förut har hon ju bara varit och gjort allt man bett om men inte mer än så. 

Men nu har hon piggnat till men då fungerar ju inte bromsen istället. En halvhalt kan man lika gärna skita i att försöka sig på för galoppen är ändå precis lika stor som innan. Vilket gör det lite svårare att parera hindren, även om du känner att det här kommer bli knas så kan du inte göra något åt det eftersom Älgen glatt har tagit tag i bettet och kör sitt egna race, så det blev faktiskt lite knas på något språng men jag skyller på att vi båda är lite ringrostiga och har en bit kvar för att komma tillbaka till där vi var när vi slutade. ;) 

 

Men så länge damen är glad och positiv så är jag likadan. Fina Älg. :) 

 

 

Lillen har väl mer eller mindre haft ett trotsliv men just nu verkar det som att han även hamnat i 5års trots utöver detta. 

 

Varje ridtur skall börja med någon slags undanmanöver eller test på om matte är med på noterna. På banan beter han sig helt okej, skall alltid vägra gå till något hörn och bocka lite, men det brukar alltid gå över fort. 

I skogen däremot.. 

Han vägrar att gå först, han är "rädd" för allt och tvärvänder eller stegrar sig om du försöker tvinga honom att gå framåt. 

Men om han då får gå bakom den andra hästen så blir han sur om han inte får gå precis i dens rumpa. Och om man har en häst som Castro som går först så vill man helst hålla sig minst 3m bakom. 

Om man då ber han att hålla lite avstånd så flyger han rakt upp i luften och skall sen bocka ifatt den andra hästen. 

 

Igår fick han därför gå den hårda skolan - Vänta och lyssna på vad matte säger. 

 

Castro gick först och Lillen efter. 

Lillen blev stressad så fort Castro var mer än 1m framför. 

Halvhalt-Klapp-Halvhalt-Klapp-Osvosv

Galopp fattas enbart om matte ber om det-Klapp så fort han saktar av. 

Han blir väldigt stressad av att inte få göra precis som han vill så det gäller att jag själv är så lugn som jag kan va, annars blir det bara 7 resor värre och ingen lär sig något vettigt av det. Så mycket klapp och beröm så fort han slappnar av och går i den takt jag ber om. 

Största problemet är att han trampar mer luft än mark när han blir stressad så man hamnar lätt en bit bakom den andra hästen, så emellanåt så får han ta en kort galopp för att komma ifatt lite så att det inte blir allt för jobbigt för honom. 

 

Han är en väldigt känslig häst och lyssnar väldigt bra på halvhalter trots att han är stressad och egentligen bara vill ifatt den andra hästen. Så han vill göra rätt och lyssna men han förstår nog inte riktigt vad jag vill och vad han gör för fel. 

Han är egentligen världens snällaste och är inte dum i sitt beteende, han tror bara att hela livet är en lekstuga och förstår inte varför jag skall göra allt så mycket tråkigare. 

 

 

Idag blir det vila och lite fundering på livet. Sen är vi på't igen på Tisdag. 

 

Igår hopptränade jag Quando för första gången efter min operation. Han tyckte det var väldigt kul att få busa runt med andra hästar och bockade endel till att börja med. Men tillslut så kunde han koncentrera sig helt okej iaf och fick till några fina språng. 

 

Vi hoppade inte speciellt högt, absolut max 1.10m så det vart en liten mjukstart för oss båda. 

 

Jag kände mig enormt ringrostig och det kändes mest som att jag flaxade runt där uppe med all balans i tyglarna, vilket ju då gör att Q krummar ihop halsen och blir kort som en B-ponny. Men vi har ju lite tid att träna tills tävlingarna kommer igång iaf så förhoppningsvis blir vi bättre. Glada och positiva var vi båda två iaf. 😄

 

Film kanske kommer senare. 

 

 

Har haft lite att göra nu runt jul/nyår så har inte haft så mycket tid över till denna blogg. 

 

Iaf så har jag nu premiärhoppat mitt knä, vilket gick helt okej. Älgen var busig och tyckte det var kul att få hoppa lite igen så hon drog järnet mot hindren. Kul att hon var pigg och glad men eftersom jag tappat lite nu under min vila så såg det väl kanske inte jätte vackert ut. 

Quando var ovanligt spänd och eftersom jag inte var helt avspänd själv så blev det inga supersprång. Men det kändes helt okej iaf och väldigt kul att vara lite igång nu igen. 

 

Igår fick Quando och Lillen åka iväg och löshoppa lite. Båda skötte sig ypperligt. Lillen fick hoppa 1.20m och Quando 1.40m, tänkte höja mer till Q men han gjorde ett så himla fint språng så det fick räcka. 

 

God Jul från mig och mannen i mitt liv. 🎄

 

Igår när jag skulle ta in hästarna så gav Castro mig en lätt hjärtattack. 

Han brukar alltid gnägga när man kommer och står alltid och väntar vid grinden. Men igår var han helt försvunnen och det var helt dött i hagen. Det var ju helt bäckmörkt men hans hage är ganska liten så man brukar alltid iaf kunna se en skugga av honom. 

Jag ropade flera gånger och började gå in i hagen. Inte ett ljud. Jag såg ju framför mig att jag skulle snubbla över en död Castro så mitt ropandes blev allt mer gällt och panikartat. 

Det jag inte hade uppmärksammat var att det gick två människor uppe på vägen med pannlampa, Castro stod längst upp i hagen och glodde på dessa inkräktare och hade inte tid med mig för tillfället. Så fort de hade gått förbi så kom han och mötte mig och förstod inte alls varför han fick skäll och varför jag skulle gå så himla långsamt tillbaka till grinden, jag hade nämligen kastat iväg en höpåse i ren panik som jag var tvungen att hitta i mörkret. 

Castro hade inte längre tid att vänta så han gick fram och tillbaka och bufflade irriterat på mig och var väldigt tydlig med att jag var jävligt långsam nu faktiskt. 

 

Jag älskar den där hästen lite för mycket för allas bästa och jag kan ju bara tänka mig vad de där människorna uppe på vägen tänkte när de hörde paniken i min röst när denne inte kommer efter drygt 10 sekunder. Aja han är bäst så det är okej. 😉

 

 

Igår red jag Lillen och Quando på banan, och mamma de andra tre. 

 

Lillen var pigg och busig och ville inte alls göra som han blev tillsagd till en början. Men efter en stund släppte det och då blev han riktigt fin. Han kommer bli väldigt fin en vacker dag den där busen. 

 

Quando var inte på sitt bästa humör igår. Till en början så tryckte han bara emot och gick långsammare ju mer jag skänklade. Sånt skit orkar jag inte med så efter någon ponnyspark (kanske att ta i) och mycket beröm så blev han som han skall vara. Så vi avslutade iaf väldigt bra. 

 

 

 

Ponnytiden. Världens bästa Curt och finaste Stina. :D 

Idag fick hästarna komma ut i skogen allhopan. Quando som gått på banan nu några dagar i rad blev nog lyckligast av alla. Och när Q är glad så bockar han. Oftast brukar han göra ca 3 bockar och sen slutar han. Men idag flög han 2m upp i luften typ 10 gånger på raken med huvudet mellan benen och ryggen 50 cm högre upp än resten av kroppen, och där satt jag baracka med inga tyglar och hjälmen för ögonen. 

Det bästa av allt är dock de gånger mamma tittar bak och ser när vi kommer bokadandes efter. Man kan nästan tro att hon sett ett spöke. Underbart. 

 

Jag set det dock mest som positivt och skrattar åt honom, vilket inte gör saken bättre för det verkar göra han ännu busigare. Men så länge han bockar uppåt och framåt så är det ju ingen fara, rå sitter man ju ganska säkert trots att han gör ganska stora saker. Söt är han iaf. 

 

 

Vissa har problem med alkohol och andra med droger. Mitt problem är blommor. Jag försöker intala mig själv att det är lägenheten som är för liten och inte jag som har för många blommor. Men när man räknar efter och kommer till antalet 29 blommor så börjar man inse att det nog hade varit ganska många även om jag haft 3 rum till.. 29 blommor, 26 kvadrat, alltså över en blomma per kvadratmeter. Att jag ens får plats själv är ju helt otroligt. 

 

 

Idag har denna gamla herre blivit klippt. Eller ja halvklippt iaf. 

Tålamod är något denna häst inte blivit tilldelad vid födseln. 10min är går det helt ok, sen tröttnar han. Då måste man stå och skrapa, flytta på sig åt fel håll så att sladden inte räcker eller bita i klippmaskinen. 

Han tog ut irritationen sen när jag tömkörde honom då han bockade som en liten dåre och var allmänt uppblåst. BästHäst! 

 

Vad hade lilla lata jag gjort utan min mamma?! 

 

Jag bestämde att jag inte längre vill ha de stigbyglarna som jag har på 3 av mina sadlar. Dessa är inte säkerhet och med tanke på vad jag rider på för djur så vill jag gärna komma loss de gånger jag flyger mot marken. Så nu skall de bort och nya inhandlas. 

 

Mamma tar tag i saken och lägger ut annons på de gamla och när jag frågat henne hur det går så får jag till svar, ja ett par är sålda och ett par nya kommer snart, de skulle ha 1500 för dom men jag fick dom för 900! 

 

Så på en dag så har hon sålt ett par och köpt ett annat. Själv är jag bara kung på att köpa saker men sämst på att göra mig av med saker som aldrig används. 😅

 

 

Idag har jag ridit mina buspojkar i skogen. Först blev det en tur på Quando med mamma och Natta på varsin häst. Med tanke på att alla hästar blir bockiga om de inte går först så blev det som vanligt halvt kalabalik. Det slutade iaf med att jag fick handikapp att rida först med tanke på att min häst bockade mest och jag satt barbacka. Inte för att det hjälpte eftersom han gjorde det ändå men ja det blev nog lite bättre iaf... 

Alla överlevde iaf och det är väl det som är huvudsaken. 

 

Sen red jag och mamma ut på Castro och Stina. Castro tyckte att jag var taskig som inte lät han springa så fort som han ville och bockade då lite smått emellanåt. Efter att vi hoppat över en buske så fick han nog och passade på att dra tyglarna ur handen på mig och skenade sen iväg. Jävligt charmiga hästar jag har alltså. Men jag älskar dom och jag tror dom gillar mig lite ibland iaf. 

 

En bild på Quando som 4åring, innan han var min. En tid då mina knän fungerade som en vanlig 20 årings. 

 

Idag tog vi två turer i skogen. Älg och Stina fick sig en hopptur och Castro och Q fick sig en bocktur. 😉 

 

Jag har även kommit på att mammas galenskap har smittat av sig på Älgen, denna häst var som ung väldigt snäll och obusig men nu för tiden så har hon kommit till liv och bockar och busar lika mycket som resten av djuren på gården. Jag ser det som positivt men jag kommer då aldrig sätta mig på hennes rygg ute i skogen, jävla dårar dom där två men jag älskar dom. ❤

 

 

Jag börjar få panik över alla vilodagar den där Lilla skiten har just nu varje vecka, 2 motionstillfällen i veckan duger liksom inte. 

 

Mamma vägrar att sätta sig på hans rygg och Natta har inte tid, sen förstår jag om lusten brister där också för han är fan inte rolig ibland, speciellt inte nu med all energi han sitter inne på. 

Sist vi var i skogen så var han mer i luften än på marken.. 

 

 

Så igår fick det vara nog så jag slängde på ett träns och longerade han rejält innan jag hoppade upp. Eftersom jag inte kan rida i sadel ännu så fick det bli barbacka, vilket han knte är helt förtjust i så de första varven skjuter han rygg och så fick jag känna på lite bockar. Sen var det lugnt, iaf tills det kom en stor hund skenandes in på ridbanan efter Lillen. Yey. 

Men vi överlevde det också och kunde avsluta på ett bra sätt. 

Så nu skall han få komma igång lite mer igen och förhoppningsvis så kan han hålla sina ben mestadels på marken så att jag kan få sitta kvar. 😉