rhakansson

Igår när jag skulle ta in hästarna så gav Castro mig en lätt hjärtattack. 

Han brukar alltid gnägga när man kommer och står alltid och väntar vid grinden. Men igår var han helt försvunnen och det var helt dött i hagen. Det var ju helt bäckmörkt men hans hage är ganska liten så man brukar alltid iaf kunna se en skugga av honom. 

Jag ropade flera gånger och började gå in i hagen. Inte ett ljud. Jag såg ju framför mig att jag skulle snubbla över en död Castro så mitt ropandes blev allt mer gällt och panikartat. 

Det jag inte hade uppmärksammat var att det gick två människor uppe på vägen med pannlampa, Castro stod längst upp i hagen och glodde på dessa inkräktare och hade inte tid med mig för tillfället. Så fort de hade gått förbi så kom han och mötte mig och förstod inte alls varför han fick skäll och varför jag skulle gå så himla långsamt tillbaka till grinden, jag hade nämligen kastat iväg en höpåse i ren panik som jag var tvungen att hitta i mörkret. 

Castro hade inte längre tid att vänta så han gick fram och tillbaka och bufflade irriterat på mig och var väldigt tydlig med att jag var jävligt långsam nu faktiskt. 

 

Jag älskar den där hästen lite för mycket för allas bästa och jag kan ju bara tänka mig vad de där människorna uppe på vägen tänkte när de hörde paniken i min röst när denne inte kommer efter drygt 10 sekunder. Aja han är bäst så det är okej. 😉