rhakansson

Idag har jag ridit mina buspojkar i skogen. Först blev det en tur på Quando med mamma och Natta på varsin häst. Med tanke på att alla hästar blir bockiga om de inte går först så blev det som vanligt halvt kalabalik. Det slutade iaf med att jag fick handikapp att rida först med tanke på att min häst bockade mest och jag satt barbacka. Inte för att det hjälpte eftersom han gjorde det ändå men ja det blev nog lite bättre iaf... 

Alla överlevde iaf och det är väl det som är huvudsaken. 

 

Sen red jag och mamma ut på Castro och Stina. Castro tyckte att jag var taskig som inte lät han springa så fort som han ville och bockade då lite smått emellanåt. Efter att vi hoppat över en buske så fick han nog och passade på att dra tyglarna ur handen på mig och skenade sen iväg. Jävligt charmiga hästar jag har alltså. Men jag älskar dom och jag tror dom gillar mig lite ibland iaf. 

 

En bild på Quando som 4åring, innan han var min. En tid då mina knän fungerade som en vanlig 20 årings.