Min guldhäst.
En Castro är väl något man aldrig kommer äga i sitt liv igen. Har inte mött en häst som kan hoppa 1.40m i undertempo utan att behöva ta i.
Jag har alltid varit höjdrädd men med Castro så släpper den rädslan. Jag har aldrig gått en 1.40m bana och tyckt att det ser högt ut, just för att det är Castro man skall tävla. Jag vet att han har full koll på vad han gör och han skulle aldrig sätta sig i lägen han inte klarar av.
Att ha en sån häst är guld värt och man känner nu hur mycket man tappat, så fort hindren kommer upp lite på dom andra hästarna så börjar jag stressa...
Varken Q eller Älg har stannat men det är inte samma självförtroende på dom ändå, Castro vet att han är kung och det märks när man rider han.
Visst han är knäpp på alla sätt och vis och jag har varit enormt frustrerad över han. Men han har gett mig så mycket och jag kommer nog inte få tillbaka detta med någon annan. Man önskar bara att man njutit mer än vad man gjorde innan det tog slut..
Kommentarer
Postat av: Elin Nilsson Walldén
Haft en precis likadan häst som du beskriver, lik i utseende också, fux med vita ben och tecken i ansiktet. Han fick tyvärr avlivas igår... Men kommer alltid bära med mig våra fina minnen. Man får hoppas att det kommer någon liknande häst i framtiden :)
Postat av: Anonym
Kommer du inte tävla honom mer? Inte ens låga klasser?
Trackback
