rhakansson

Lillen blir större och större, ja inte på höjden, men när det gäller mognad iaf. ;) 

 

Igår fick han komma ut och se den stora världen för första gången, vilket då alltså betyder att vi red en tur i skogen. Till en början var jag helt säker på att jag red in mot döden.

Pga stor väg med massa bilar osv, så fick pappa leda mig fram tills vi kom ut i skogen, och ja just då kan jag väl inte påstå att han skötte sig galant precis...

Men när vi väl kom ut i skogen så blev det bättre, men att säga att det gick galant kanske jag inte riktigt vågar göra med tanke på att han försökte attackera Quando lite titt som tätt och sen bockade han lite och ja bestämde väl kanske lite väl mycket själv ibland. Men vi red i alla gångarter, gjorde till och med ett rent byte, gick både före och efter Quando, vågade gå först förbi en superläskig sten utan att kasta sig ut i skogen vilket nog var hans första tanke.. ;) 

 

Men jag överlevde och likaså han, så jag är nöjd, trots att vi ibland tog galopp istället för skitt. Han är utan tvekan den filurigaste lilla hästen jag ridit in. Det finns verkligen inte något ont i honom, men ibland glömmer han bort att han har någon på ryggen och då skall han busa med allt runtomkring. Men han är ju söt iaf, och det kan man leva länge på, har jag hört.. ;)