rhakansson

 

 

 

 

När hon kom till mig så hade hon stått i en hage i 6(?) månader, om jag inte kommer ihåg fel. (Det kan ha varit Binge som stått så länge, men ja hon hade vilat ett tag iaf)

 

Iaf så var det att börja om från början och bygga långsamt. Huvudet hade hon helst rakt upp i luften och någon direkt bjudning hade hon då inte. Att rida mot ett hinder var som att rida mot en vägg, ingen härlig känsla men hon hoppade alltid iaf. 

 

Hon var väldigt känslig för låga utrymmen och höga ljud, så som bilar, flygplan mm. Som tur var så är vårat stall väldigt högt i tak, iaf den delen hon stod i, och bussen är även den typ 1m högre än en vanlig transport, så vi kände aldrig av detta problem med henne. Men ja bilar och flygplan fick vi känna på och någon gång hamnade jag på marken. 

 

I hoppningen så blev hon bättre och bättre och bjudningen kom mer och mer vartefter hon fick mer ork. Hon har väldigt mycket kraft i sina språng men lite hängande framben så det ramlade ofta en bom om man kom lite djupt. Detta berodde nog mycket på saknad av styrka och det blev bättre med tiden. 

 

Vi tränade banor på 1.30m och tävlade upp till 1.25m med placeringar. Var själv lite sugen på att köpa henne då vi passade ganska bra tillsammans och jag tror nog vi haft ganska kul, men samtidigt fick jag chansen att köpa Quando och ja resten vet ni. Förhoppningsvis så kan han en vacker dag bevisa att jag gjorde rätt val, är lite tveksam för tillfället. 😉 

 

Iaf så blev hon sen såld till en familj här på Gotland där hon fortfarande bor men rids nu mest av lillasystern.