rhakansson

 

 

 

 

Min första egna ponny, mitt hjärta och mitt dåliga samvete. 

Denna lilla bakrädda buse som aldrig haft ett täcke eller stått på stall fick jag när jag var 10 år och han 4. Inte den bästa förstahästen kanske men jag har alltid haft erfaret folk runt mig så det har funkat ändå. 

 

Guldponnyn med en teknik för Mvs A men ett huvud för Lc-Lb. Vi fick iaf många segrar och placeringar upp till Lb och någon placering i La. 

 

Detta var en ponny som busade med de erfarna och dösnäll mot de mindre erfarna. Han kunde bocka, göra lufsprång och busa när jag satt på ryggen men när KP, en kille med handikapp, kom och red honom så var han väldigt försiktig. 

 

Denna lilla ponny var mitt allt, man kunde göra precis vad man ville med han och han var alltid glad. Ett riktigt litet lyckopiller. Han gnäggade alltid när man kom och kom alltid glatt när man ropade. 

 

Han hatade dressyr samtidigt som han var väldigt skolad. Han gjorde byten i varannat, öppna och sluta, galoppslutor och massa annat kul. Men huvudet höll han helst rakt upp i luften om man inte hade något skarpare bett på honom. 

 

I 10 år fick jag ha denna prins sen var det dags att säga hej då. 

Vi bytte ju honom mot Älgen och då till en gård som hade ridläger på somrarna och en skötare på hästen på vintern. Vilket kändes som att det skulle passa honom bra. Inga höga krav och där kunde han kunna bo för evigt för ingen skulle växa ur honom. Vi skulle aldrig sälja han till ridskola då jag inte tycker att det verkar som någon rolig miljö för hästarna men detta var inte på samma sätt eftersom det inte var ett nytt barn varje dag och flera lektioner i rad. 

 

Iaf så blev en tjej förtjust i honom så då sålde dom Curt till henne. När hon vuxit ur honom så såldes han vidare till en liten ridskola. 

Jag gjorde misstaget och hälsade på honom för 2 år sedan, synen jag fick var en tung och omusklad ponny med död blick som stod i spilta med en häst bredvid sig som sparkade som en dåre i väggen mot han. Han blev skiträdd och hoppade på mig och gjorde läten som att han tappat andan. 

Det här är anledningen till varför jag aldrig skulle sälja han eller någon annan häst till ridskola. Fy fan, jag grät hela vägen hem och mår dåligt över detta varje dag sen dess. 

Vi försökte köpa tillbaka honom men det var lönlöst tyvärr... 

 

Min älskling. 😔❤