rhakansson

Min ponny är knäpp. Det kanske inte kom som någon nyhet då han alltid varit lite annorlunda. Men idag märkte vi att han alltid står och biter sig själv i underläppen. Eller biter och biter, han drar iaf in den mellan tänderna och sen står han så. Man har ju sett tvångsbeteenden förut men detta var då något nytt iaf. Haha 

 

 

Lillen blir större och större, ja inte på höjden, men när det gäller mognad iaf. ;) 

 

Igår fick han komma ut och se den stora världen för första gången, vilket då alltså betyder att vi red en tur i skogen. Till en början var jag helt säker på att jag red in mot döden.

Pga stor väg med massa bilar osv, så fick pappa leda mig fram tills vi kom ut i skogen, och ja just då kan jag väl inte påstå att han skötte sig galant precis...

Men när vi väl kom ut i skogen så blev det bättre, men att säga att det gick galant kanske jag inte riktigt vågar göra med tanke på att han försökte attackera Quando lite titt som tätt och sen bockade han lite och ja bestämde väl kanske lite väl mycket själv ibland. Men vi red i alla gångarter, gjorde till och med ett rent byte, gick både före och efter Quando, vågade gå först förbi en superläskig sten utan att kasta sig ut i skogen vilket nog var hans första tanke.. ;) 

 

Men jag överlevde och likaså han, så jag är nöjd, trots att vi ibland tog galopp istället för skitt. Han är utan tvekan den filurigaste lilla hästen jag ridit in. Det finns verkligen inte något ont i honom, men ibland glömmer han bort att han har någon på ryggen och då skall han busa med allt runtomkring. Men han är ju söt iaf, och det kan man leva länge på, har jag hört.. ;) 

 

 

Liten tar sig mer och mer. Igår åkte vi till ridhuset med han och Quando, folk hoppade runt på massa hinder och bommar och var i stort sätt överallt. 4 gånger har jag nu ridit utan ledare på denna lilla fjant, så jag kan ju inte påstå att vi alltid hamnar där jag har tänkt, men han är otroligt duktig. Dock blev det lite väl när en person skulle hoppa rakt emot oss hela tiden, vilket han nog egentligen inte tyckte var speciellt obehagligt utan han ville nog mest leka med den andra hästen. Men eftersom Jag inte har sådär jätte stor lust att ramla av honom, inte pga att jag kan slå mig utan eftersom jag inte vill att han skall bli rädd om jag ramlar av och sen får man börja om med allt igen. Så även fast det var jag som egentligen var ivägen för dom så var jag tvungen att agera "rädd dressyrtant" och säga till. haha 

 

 

Men jag måste ju säga att min lilla bebis är väldigt duktig Med tanke på hur bra han sköter sig fast det är så mycket annat att koncentrera sig på samtidigt. Igår passade vi även på att trava över bommar vilket han gjorde mycket duktigt. Stolt matte!! :)

 

 

 

 

Mitt alldeles egna lilla barn, kanske lite Stinas också men hon hatar han just nu så därför ser jag mig som hans adoptivmor som älskar han på det vis han är värd att bli älskad på. ;) 

 

Nej men eftersom Stina blev skadad och vi inte riktigt visste hur bra hon skulle bli igen så betäckte vi henne. Egentligen ville jag betäcka med Contender då jag tycker att i stort sätt alla hästar jag sett efter honom är riktigt fina, men eftersom det var kanske lite väl mycket pengar att lägga på en betäckning av en ponny som inte har speciellt fina resultat på hoppbanan själv så fick det istället bli något som hade Contender blod i sig och som samtidigt själv var sådär drömlik, alltså Nintender. Och jag tror nog att vi gjorde ett ganska bra val förutom det lilla faktumet att han ger ganska så små avkommor... 

 

 

Detta är vår första och enda egna uppfödning, och den nervositeten vad som gäller allt inom dräktighet vill jag då aldrig gå igenom igen,  det var 11 månader av ren panik, och det blev ju inte bättre av att Stina fick kolik och massa både under dräktigheten och precis efter födseln, helt plötsligt var också hela facebook fullt av inlägg om moderlösa föl som behövde fostermödrar och jag var helt säker på att detta skulle hända oss... I över en vecka låg jag och mamma och sov i framsätet av bilen utanför stallet för att vi inte skulle missa denna hemska sak som nu skulle hända.

 

Men som tur var gick själva förlossningen bra, trots att jag först trodde han var döende och utbrast i ren panik "Vad gör han, skall han göra sådär???" och får då svaret tillbaka från Johan (stallägare till det stallet som vi stod i då) "Vadå? Andas menar du!" (He he) men han kom ut hel och pigg iaf och det första han gjorde när han kom ut från modersäcken var att kravla som en liten krabba ett varv runt Stina som fortfarande låg ner, envis och full av energi redan då. ;) 

 

Efter någon vecka så märkte vi dock att han blev mattare och ville inte alls busa något längre, vilket visade sig vara pga att han blivit bockhov på framhovarna, mest höger. Så då fick han specialgjorda tåskor och vistelse i liten hage några veckor och sen blev han pigg och glad igen. Nu har han (peppar peppar) inga problem med det längre. 

 

 

Han har nog alltid haft ett ganska stort självförtoende och tror att han är så mycket större än vad han är.. Men samtidigt är han en otroligt snäll häst, han har nog aldrig lagt öronen bakåt mot något eller någon, men han ifrågasätter allt, skall testa allt och har alltid en liten räv bakom örat, men jag tycker om sånna hästar, de skall tycka att de är bäst och snyggast, så länge det inte blir farligt såklart. Men ja han har ngot speciellt den där hästen, jag kan vara lite partisk här kanske, men ändå! 

 

 

Nu har han hunnit bli 2.5år och är under inridning. Än så länge går det helt okej, trots att han ifrågasätter det mesta och har energi så det räcker och blir över till typ 20 hästar. ;) 

 

 

 

Idag gott folk, idag har något stort hänt. Okej om jag skall vara helt ärlig så hände nästan samma sak igår, men idag tog vi ännu ett steg längre. Idag har jag nämligten skrittat uppsuttet på Lillen, och framför allt så överlevde jag! 

 

Igår fick han sadeltvång när jag hängde på han, vilket resulterade i en häst som flög iväg i bock och stegringar, och eftersom jag inte ville att han skulle gå runt, samt pga att jag fick ett slag rakt i solarplexus, så gav jag upp och fick kliva av han. Så efter det så satt jag mig bara på hans rygg i några sekunder och hoppade av sen. Man vill ju inte chocka han allt för mycket och sadeltvång kan han ju inte hjälpa att han får.. 

 

Men idag däremot, då skrittade vi runt flera varv i kanske inte lugn takt eftersom han har en jävla fart på sina fötter, men han var avslappnad iaf. Min fina lilla kille som börjar bli så stor nu, inte kan man tänka att det var snart tre år sen han kom till världen, tiden går läskigt fort ibland.. 

 

 

Det som är lite jobbigt med honom är att han är typ outtröttlig, det går verkligen inte att få den hästen att bli trött (vilket han ärvt av sin mor). Helst vill man ju att de skall vara lite smått halvdöda när man sitter upp på dom så att de inte orkar ställa till med bus, men hur gör man när de inte blir trötta?! 

 

Först åker han transport till ett ridhus där han inte varit många gånger, där det är nya hästar och mycket aktivitet varje gång. Sen har han fått gått runt och kollat lite i kanske 40min medans jag ridit en häst, efter det har han blivit longerad och då bockar han och sparkar och drar runt som en liten galning, sen hänger jag och nu sitter på han och sen får han gå runt i ca 40min till när jag rider nästa häst och sen hem i transport igen. Men icke att han blir trött utav detta nej, nej han är då precis likadan som innan och skall bita på allt och vara uppmärksam på precis allt som händer. Man kan tro att man precis hämtat han från hagen, så jävulskt mycket energi i den där lilla lilla kroppen. Haha 

 

 

Nu skall han få tänka igenom vad han varit med om i lite mer än en vecka, så tar vi tag i det igen när vi kommer hem från resan. :) 

 

 

Idag har min son varit iväg och löshoppat för första gången sen innan sommarbetet. Och jag kan ju säga att han än så länge lever upp till sitt namn. haha

 

Iaf så gick han på bussen snällt själv både dit och hem, stod still och bra medans vi åkte och när vi löshoppade en annan häst innan. Och inte har han glömt vad hoppning är iaf och ja självförtroende verkar han ha.. Så satans kaxig, bockar och flaxar med frambenen o har sig. Men han verkar tycka det är väldigt kul, och idag hade han sin mors fart också... Kanske mindre positivt, men förhoppningsvis så lugnar han ner sig och hoppar mer på kraft när hindren kommer upp lite, heh. Hoppas kan man ju alltid! 

 

Något som var väldigt positivt var att han verkade vara totalt orädd och tvekade absolut ingenting, snarare tvärt om, men ju kaxigare desto bättre, speciellt med tanke på hur hans mor är! Nu får vi bara hålla tummarna att den kaxigheten håller i sig till de högre höjderna också. :) 

 

 

Passade på att hälsa på Lillgrabben när vi ändå var i närheten, knäppte som vanligt lite bilder när vi var där, vilka nog faktiskt blev riktigt bra! Ni får ett litet smakprov nu, så kommer fler imorgon! 

 

 

hehe okej kanske inte, men söt som socker är han iaf min lilla fjantponny! 

 

 

Jag brukar ganska ofta påstå att mina hästar är ganska snygga osv, men efter att ha sett dessa bilder så vet jag faktiskt inte riktigt vad jag tycker längre... Heh.