rhakansson

Det gott folk, det är jag det! 

 

När man var "liten" (känner mig fortfarande ganska liten) så hörde man om unga ryttare som hade problem med knäna och att det var ganska vanligt osv, men aldrig trodde man väl att man själv skulle hamna i den situationen en vacker dag. Speciellt inte båda knäna, pga två olika olyckor. 

 

Första knät är ju Quando som orsakade för nästan exakt 3 år sedan. 

Då fick jag frakturer längst upp på skenbenet, eller ja det är väl miniskerna som krossades en del. 

Knäleden blev upptryckt så det var inget mellanrum mellan benen utan dom låg emot varandra.

Ett ledband, vet inte vilket, hade även blivit utdraget.

Då blev det akut operation där de borrade igenom skenbenet för att kunna knacka upp knäleden så att benen inte längre låg emot varandra, sen för att täppa till hålet de precis borrat upp så fick dom ta ben från höften. Och sen lagade dom ihop allt med 2 skenor och 6 skruvar. 

Därefter väntade 14 dagar på sjukhus, 10 veckor utan att stödja på benet, 10 veckor och 1 dag innan jag "fick" rida igen, 2 år av värktaplettsätande. 

Sen var det helt ok. Lite stel, lite krispigt och lite akuta smärtor ibland sådär. Men ridningen var smärtfri iaf! 

 

 Sen kom den roliga idén "Let's go on a skidresa", förr i tiden var jag expert på skidor, men efter att ha krossat ett knä har balansen och kontrollen försvunnit ganska rejält och då var jag inte så kaxig längre.  

 

Första dagen körde jag huvudet rakt in i ett trästaket så det gick sönder, ja staketet då inte huvudet. 

Körde rakt ut på stenar och ramlade sisådär 20 ggr/h. 

Jag hatar att vara dålig på saker så jag vart arg, fruktansvärt arg, ett tag där! 

 

Typ näst sista dagen så råkade Björn köra rakt in i mig så jag ramlade omkull och halvt krossade axeln. I backen efter tänkte jag att nu jävlar skall han få igen! Så jag åkte in i han, det jag inte tänkt på var att han kanske skulle ramla på mig och inte bakåt. Så jag fick då en 2m lång Björn över mig, mitt knä hamnade i en väldigt oskön ställning och small till lite fint. Sen kunde jag inte gå. 

Och där gick främre korsbandet av. 

 

Åkte såklart inte till läkare utan knät kändes tillslut helt okej och funkade bra att rida med. Tills jag skulle hopptävla Castro. Han hoppar stort, knäcker till ryggen så att knät hoppar ur läge rejält och miniskerna slår ihop med väldig kraft. 

Detta ledde till att jag flög av, knät svullnade upp rejält och gjorde äckligt ont, så in till akuten och tömma knät på massa smaskens, röntgen visade att miniskerna skadats efter detta och även att ett annat ledband blivit uttänjt. Skulle komma på återbesök efter 1 månad och inte rida under denna tid. 

 

Red inte på några dagar eftersom knät var så svullet men sen gick det iaf att rida barbacka. Efter 2 veckor red jag som vanligt igen. 

 

1 månad gick men dom hörde inte av sig så jag fortsatte att rida och hoppa osv. Knät har hoppat ut när jag suttit till häst 2 gånger till efter detta.

Sen hoppar det ur dagligen när jag går, vänder mig för snabbt ja det har till och med gjort det när jag legat i sängen.. 

 

För varje gång det hoppar ur så blir det lättare för det att hoppa ur igen.. Häromdan märkte jag även att om jag står lite bredbent och vrider lite åt sidan så hoppar det. Spännande tänkte Ronja och gjorde så en gång till bara för att det gick! 

 

När det hade gått 4 månader efter det att jag skulle få återbesök så har jag ringt och bokat tid själv och tydligen så hade dom glömt bort mig. Duktigt! 

Iaf så fick jag en tid en månad efter jag ringde... suck. 

 

Men ja på onsdag nästa vecka så får jag väl min dom. Så håll tummarna!