rhakansson

Så var det måndag igen. Imorgon så hade det varit väldigt bra om Lillen kunde hoppträna för Ninna då det är Pay and Jump på söndag och med tanke på att han bara hoppat en gång med ryttare på 3 månader så hade det varit lite bra om vi kunde komma iväg iaf 1 gång till. 

Dock har mitt knä lagt av sen jag red rakt in i hinderstödet i Torsdags. Jag kan gå nästan normalt nu men det går inte jätte bra att rida i sadel, så fort jag får lite tryck på knät så skär det och gör ganska ont faktiskt, så när jag red Lillen igår så fick jag sitta ner hela ridturen, vilket inte Lillen vart jätte imponerad på.. 

Barbacka går dock bra att rida men det är ju ingen hit på hoppträning kanske. 😅 

 

Mitt gamla knä har även strulat ett tag nu. Eftersom även det knät haft det lite chill nu efter jag opererade det andra så har det självklart blivit överansträngt nu när jag börjat rida i sadel igen och ridit/hoppat fler hästar per dag. 

Det var väl i mellandagarna som det började svullna upp under knät, eller det blir som en öm knöl på muskeln som gör ont så fort du tar på den eller rör muskeln på något vis, alltså varje gång du rör på foten tex. 

När det väl blivit svullet så håller det i sig ganska länge och jag har fortfarande en liten knöl kvar, men den gör inte så värst ont längre. 

Igår natt vaknade jag dock av att det "strålade" från knölen ut till hela underbenet och det gjorde så jävla ont så jag visste inte vad jag skulle göra. Hade tagit hem ett liniment från stallet dagen innan för att ha det på det andra knät, så jag sprayade på det på knät och efter en stund så kände jag tydligt hur benet slappnade av och slutade göra ont, vet inte om det var linimentet eller om "anfallet" gick över. 

Jag kände att det började göra ont igårkväll igen så då sprutade jag liniment på en linda och hade knät lindat under natten. Jag slapp att vakna av att jag hade ont men istället så var benet lite bortdomnat och stickigt, vilket höll i sig några timmar. Vad nu detta knä har fått för knäpp vet jag inte och om det blir värre så får jag åka och kolla upp skiten. 

 

Jag struntar i om de gör lite ont varje dag och att jag kanske inte kan göra allt som en "normal" människa kan göra, men när de börjar jävlas så pass att jag inte kan rida klokt, då har de gått för långt. 😉