HejHejHallå

Jag lever och mina hästar levde iaf igår, vilket var senast jag såg dem, så allt är nog helt okej just nu. 
 
Jag har väl inte suttit på en häst på kanske 1 månad nu och när jag tittar ut genom fönstret och ser snö och kyla så saknar jag det faktiskt inte så mycket, värre blir det dock när jag står bredvid och någon annan rider mina hästar, då blir jag bra avundsjuk faktiskt. 
 
Jag måste nog erkänna att jag tyvärr kan vara den värsta hästägaren att rida för. Jag vet hur mina hästar kan gå och jag vet hur det skall se ut, och om det inte blir som jag vill så blir jag väldigt frustrerad och ger mig inte förrän jag fått min vilja igenom och ryttaren rider som den skall, enligt mig, på mina hästar. 
Så ja jag tycker synd om både Natta och mamma just nu, men dom rider mest i skogen, eller när inte jag är i stallet av någon anledning så de blir inte plågade allt för ofta.
 
 
 
Stina har jag inte så mycket krav på där är det mest att åka med och inte störa så mycket, och både mamma och Natta rider väldigt försiktigt och ställer inte så mycket krav så det funkar utmärkt. 
 
Quando däremot... Både mamma och Natta luras av han och tror att han jobbar fast han mest glider runt utan krav. Han gör ju inget gratis och fuskar så fort han får chansen och eftersom han lätt krökar på nacken och har lite gung i steget naturligt så tror dom att han jobbar. Men icke. 
Och eftersom detta är min tävlingshäst som förhoppningsvis skall kunna tävla så fort jag kan rida igen så vill jag att han skall vara i samma form som han var när jag slutade rida, och då får dom minsann jobba lite när de rider han. 
Målet med varje ridpass är att du skall kunna sitta på långa tyglar i galoppen och han skall kunna hålla en låg och stadig form själv samtidigt som du skall kunna leka med galoppen utan att han tappar styrkan på bakbenen och saktar av. 
Mamma kom nästan dit sist och hon har faktiskt en jävla känsla fast hon bara rider hemma själv utan ögon på sig, dock är hon lite lat ibland och sätter inte så mycket press på hästarna som hon skulle kunna göra, men när man väl får henne att rida och kämpa lite så är hon riktigt duktig och får hästarna jättefina.  
Man måste bara skrika lite på henne så har hon fan nästan bättre känsla än en själv fast man tränar flera gånger i veckan. 😅 
 
 
 
 
Nej men jag är djupt tacksam över all hjälp jag får nu när jag är skadad och jag vet inte vad jag skulle gjort utan mamma, pappa och Natta just nu, dom är mina små (stora) hjältar. ❤
 
 

Kommentarer
Postat av: Mor

Tack det värmde :D

Svar: Varsågod 😙
Ronja Håkansson

2016-11-07 @ 19:51:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0