Juste ja!

Jag kom ju på att jag nog inte berättat för er hur jag bröt armen?! 
 
 
Och om jag gjort det så kommer det igen om inte annat. 😉 
 
 
Iaf så skulle jag sparka en kollega lite lätt i rumpan när jag gick förbi honom. Reflexmässigt så tar han tag i mitt ben (väldigt försiktigt), och av någon anledning så tyckte mitt andra knä (det benet jag stod på) att det var en bra idé att hoppa rejält ur läge (pga att mitt korsband är av) vilket gör att jag flyger ner i backen och landar på min arm så den gick av vid armbågen. 
 
 
 
Mamma blir ju så fantastiskt irriterad över att jag skall lyckas skada mig hela tiden (vilket såklart jag också blir). Och enligt henne så borde jag försöka att undvika att sånt här händer, men hur fan kan jag se detta senarium framför mig? 
"Om jag sparkar han i rumpan så finns det en risk att jag kommer bryta min arm" 
Det finns nog ingen som kan tro att det ens är möjligt att detta skulle kunna hända..
Just nu är jag typ livrädd för att göra något så att något annat går sönder på mig, för jag verkar ju vara ypperst duktig på att lyckas ha sönder min kropp och jag orkar/vill verkligen inte skada något mer. 
Både min bror och pojkvän är ganska duktiga på att vilja kasta omkring på en och så fort dom börjar så får jag typ panik för att jag tror att något skall gå sönder på mig, jag anser inte att man skall behöva känna så när man är 23 år.. 
 
Men ja detta har jag väl lyckats med än så länge i mitt liv och jag hoppas verkligen att jag inte behöver fylla på med något mer... 
 
-3 hjärnskakningar
-Bruten fot
- x antal brutna tår
-Krossat en framtand så har nu en glastand (lyckades slå i den 3 ggr som mjölktand och spräcka den 2 ggr som vuxentand)
-Slagit i svanskotan och antagligen haft en spricka i den
-Söndertrasat knä, både knäled, ben och ledband var rejält skadat
-Dragit av främre korsbandet på det andra knät
-Brutit armen 
 
Sen har jag fått lite följdskador av att jag inte lagat mitt korsband i tid. 
 
-Knät hoppade ur led när jag tävlade Castro vilket gjorde att jag flög av. Pga smällen som blev mot överbenet och underbenet så svullnade hela knät upp så att jag fick tömma leden på blod.
Pga den hårda smällen så fick jag antingen en fraktur i underbenet eller ett blåmärke i benet också. Tydligen kunde man inte se detta på magnetröntgen utan det enda dom såg var att underbenet var ljusgrått när det egentligen skall vara nästan svart. 
 
-Sen har korsbandet som är av hoppat in och klämts i leden. Vilket inte är en jätteskön känsla kan jag lova er. Jag har ganska hög smärtgräns men jag låg och grät i soffan och kunde inte röra mig 1cm. Under 20-30min låg jag så och efter det låg väl smärtan på en 8/10 tills jag kom till akuten dagen efter och de kunde bedöva leden och dra ut knät så att korsbandet hoppade ut igen..
 
 
Så ja nu tycker jag faktiskt att det räcker med smärta i mitt liv. 😉  
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Elin

Men fy vilken otur!! :(

Svar: Ja det verkar som att jag fötts med talangen att lyckas ta sönder mig själv. Fantastiskt onödig talang faktiskt. 😉
Ronja Håkansson

2016-03-21 @ 16:02:06
URL: http://sennivikens.se
Postat av: Mor

Här händer inte mycket ;)

2016-03-28 @ 14:18:52
Postat av: Anonym

Hur går det med armen? Är du bättre nu?

2016-03-29 @ 12:13:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0