rhakansson

Under mina unga dagar så var jag väldigt duktig på att samla på mig hjärnskakningar på alla möjliga vis, vet inte riktigt om jag skall berätta hur eftersom det är ganska, vad kan rätt ord vara, patetiskt?! Udda?! Löjligt skrattretande?! Men sen det är ju ganska självklart att jag inte skall klara av något på "normalt" vis, utan jag skall ju alltid vara lite annorlunda. ;)

 

 

Men ja jag berättar väl ändå.. 

 

 

 

Jag var typ 8år. Gammelmormor fyllde 80år så vi var i Jämtland och firade henne. Min bror och jag lekte i husvagenen som vi bodde i under vistelsen. Jag satt på en madrasskudde på sängen och Felix stod nedanför och skulle dra ner den/mig på golvet, vad skulle kunna hända egentligen? Sängen var väl 50-60cm hög, kudden var 10-15cm tjock och jag kan väl inte ha vägt mer än 20kg. Men ja på något vis så lyckas jag landa rakt på svanskotan vilket ledde till att det gick en stöt från svansen, genom ryggen och upp till den lilla lilla hjärnan, vilket orskade en hjärnskakning. Ronja Kräktes resterande tid av resan och hade synrubbningar, eller ja iaf hela resten av dagen. ;)

 

 

 

Denna hjärnskakning är väl den enda som jag fått på "normalt" vis, alltså genom att slå i huvudet..

Ronja var 9år gammal, red på en ganska knäpp och alldeles för stor ponny, ponnyn bockade, Ronja ramlade av och landade såklart på huvudet, för på denna tid så hade hon nämligen ännu inte lärt sig att ta emot sig med händerna utan hon tog istället alltid emot sig med huvudet..

Kanske konstigt att jag inte fått fler hjärnskakningar egentligen med tanke på hur många gånger jag tagit emot mig med huvudet.. Iaf så fick jag hjärnskakning denna gång och förvandlades till en mänsklig vulkan med synrubbningar... 

 

 

 

Ronja gick i 3an på lågstadiet. Det var uttagning till skol-DM, Ronja skulle göra sitt första längdhopp, hon sprang, hon hoppade av, och jävlar vad hon flög, hoppade längst av alla, en riktig stjärna! 

Tyvärr så lyckades hon glömma bort att man skulle landa på fötterna och sen komma efter lite smidigt med stjärten på sidan om, eller hur man nu skall förklara det, iaf så lyckades hon landa rakt på svanskotan, igen... 

Synrubbningarna kom med en gång, trots att hon knappt såg något så hoppade hon sista hoppet ändå, denna gång hoppade hon inte lika långt konstigt nog... Sen kom hennes farfar och hämtade henne och så fort hon kom hem till han så förvandlades hon än en gång till en mänsklig vulkan.. 

 

 

 

På senaste tiden har jag börjat tänka på dessa hjärnskakningar och dess bieffekter på mig kropp, för det första så gick min svanskota åt helvete, eller ja jag kunde inte sitta länge och var tillslut tvungen att ta en spruta in i leden, vilket gjorde sinnessjukt ont och det blev inte ens bättre av det, haha. 

Sen efter sista hjärnskakningen så har jag fått en kronisk synförändring, kan man säga så?! Iaf så har jag en fläck mitt i synfältet som är som en klump av olika färger, vilken gjorde mig ständigt illamående i kanske 3år tills jag lyckades "tänka bort" den, dock så har den antingen blivit större eller så har jag börjat tänka på den igen så nu så fort det blir mörkt så ser jag den hela tiden och mår illa igen, kanske dags att söka för det... '

 

Sen har jag gått in och sökt på biverkningar efter upprepade hjärnskakningar, och jag har dom tamefan allehopan. Titta bara 

 

• svårt att komma i håg (minne)
• svårt att ta initiativ till vardagliga aktiviteter (initiativ)
• svårt att passa tider, att påbörja/avsluta i tid (tidsuppfattning)
• svårt med ordning och reda (struktur)
• svårt med avslappning och ro, sömnstörningar (stress)
• svårt att vara delaktig i samhället (isolering)

 

Finns en ganska stor risk att mina symptom beror på något helt annat, men det hade ju varit skönt att ha något att skylla på ibland..