rhakansson

Varför skall jag lägga ner 5-10h om dagen på något som mest kostar pengar och som oftast bara gör mig besviken och sänker mitt självförtroende? Varför skall jag lägga alla mina (och mina föräldrars) pengar på dessa djur som sällan ger något tillbaka? Varför skall jag riskera mitt liv varje dag för denna sport när jag aldrig lär lyckas inom den? 

Just nu har jag inget bra svar på dessa frågor, just nu önskar jag att någon kunde komma och ta alla mina hästar ifrån mig så jag kan resa långt bort från dom och fly allt ansvar och slippa känna pressen att komma någonstans någongång. 

Quando börjar jag bli ruskigt trött på, så fort man får ett litet hopp om att det kanske kan bli något av hästskrället ändå, så går det bakåt igen, de senaste hoppträningarna har varit riktigt sugiga, hur jag än rider så river han vartenda hinder över 1m, jag provar med att sätta han i botten så att han river grovt fram (eftersom han är så jävla seg upp med benen) och önskar att han kanske ändrar sig till nästa gång, men nej han river lika grovt ändå, det finns inget sätt jag inte provat, men ändå gör han likadant. River, river, river, river och river lite till. Jävligt frustrerande. 

Älgen, ja Älgen hon skadar sig hela tiden och kommer aldrig igång på riktigt innan hon måste på långvila igen, så ja hon kommer väl aldrig ifrån 4års nivån i sin utbildning... 

Stina är ponny, och dressyrhäst! Behöver jag säga så mycket mer?! Jag älskar henne och tycker om att rida henne, men ja jag kan ju inte göra det jag vill på henne. 

Lillen finns väl inget att klaga på ännu, han är mest liten och söt! 

Castro är mitt hjärta! Mitt gamla skruttiga hjärta! <3 

Grejen är väl egentligen den att jag rider för att tävla, åka iväg på fastlandet och utvecklas. I år  har jag varit på fastlandet en gång! Knappt tävlat något här hemma heller för den delen, vilket får mig att tappa suget, jag måste få tävla klokt för att tycka det här är kul och jag måste få känna att jag är duktig. Att tävla här hemma på 1m-1.20m med halvkassa resultat suger otroligt mycket. 

Men samtidigt så känner jag mig själv, jag lär inte sluta kämpa med de hästarna jag har nu i första taget, vare sig Quando vill eller inte så skall han bli Castros ersättare och om jag så skall behöva lyfta han över hindren så skall vi tillslut tävla på minst 1.40m nivå. Och Älgen, ja henne har jag lindat in i bubbelplast så nu skall hon ta mig fasen hålla sig fräsch och tillslut hoppa höghus i korsgalopp. 

Men ja just nu är det segt, jävligt segt och jävligt drygt, men jag kommer tillbaka, tillslut. Be so sure!