Lördag.
Idag har småhästarna fått gå lektävling i Rävhagen. Älgen fick skutta runt en 90cm och Q fick hoppa 1m.
Älgen var lite piggare än vanligt idag, vilket bara är positivt. Men dock så glömde jag bort att visa henne alla hinder, hon kan bli lite tittig på allt bredvid hindren på "tävling", det är aldrig själva hindret som är läskigt utan alla blommor och infångare osv. ;)
Iaf så tvekade hon lite på ett räcke i grunden och då snärtade jag till henne av ren reflex på bogen, när jag har dressyrspö så kan jag ge henne en liten snärt i rumpan när hon tappar lite bjudning ibland, men eftersom jag bara hade ett kort spö så blev det på bogen den träffade, något jag inte tänkte på var att hon tycker att det är otroligt obehagligt att få pisk på bogen och brukar då kunna få panik och börja snurra runt, visst hoppade hon det denna gång även om vi kom väldigt fel, men sen till omhoppningen när vi skulle hoppa det så vågade hon knappt gå fram till det, stackarn, så vi sicksackade fram och sen blev det ett stopp, men när hon sen fick gå fram och nosa på det så hoppade hon det sen felfritt och utan att tveka något. Även resten av banan gjorde hon felfritt. Duktiga Älg.
Men ja jag får helt enkelt lära mig utav mina misstag och se till att inte göra om dom. Hästdjuret går absolut inte att klaga något på, hon skötte sig som vanligt helt underbart bra! :)
Sen kommer vi till odjuret Quando. Hah nej det var väl lite taskigt sagt eftersom han faktiskt idag gick felfritt och allt. ;)
Men nej bra känns det då inte. Vi har noll bjudning och enda anledningen till varför han var felfri var för att han var arg på mina skänklar och då hoppar han stort för att få mig ur balans. Så nej det var inte vackert, och det var inte välbalanserat eller något rätt alls faktiskt. Men jag kan ju iaf få drömma om att detta skall bli bra någongång. Vet bara inte hur eller när, för hoppa det kan han ju, men han har inte riktigt glädjen till den, och absolut inte glädjen till att vara felfri eftersom enda gången han hoppar ett hinder felfritt är när han är arg på mig, och det känns ju kanske inte jätte kul. Heh. Men men en vacker dag, kanske..
(Men ja det hade ju varit trevligt att ha en lite yngre häst att rida och tävla lite högre på än 1m kanske, visst har jag Castro, men han är ju trots allt 19år och ingen häst man hoppar mer än nödvändigt på...)
Sen kommer vi till min gamla röda, känsliga gamla röda. Imorse när jag släppte ut honom så såg han lite halt ut på vänster bak, alltså samma som sist. Anledningen till detta är för att jag slarvat med att fixa hans hovar sen mamma skadade sig och då blir de sämre igen nu när det varit så geggit i hagarna.
Men när vi sen kom hem med unghästarna så såg han fräsch ut igen, benen är som alltid klockrena och han är inte varm eller något sånt, utan det är hans stråle som är så dålig nu efter snösulorna och all gegga. Så antagligen måste han ha haft någon sten som klämde, eller så hade han precis tryckt till strålen innan jag tog ut honom. Han är ju bra så att han alltid säger till när han har lite ont, normala hästar hade nog inte brytt sig något, men Castro, han säger till han!
Så idag fick det bara bli en 30min promenad på asfalten för hans del, så får jag se hur han känns/ser ut imorgon, jag får försöka hitta någontans där det är väldigt mjukt att rida helt enkelt. Men nej det är inte lätt att vara gammal och känslig inte. ;)
Lillgrabben fick också följa med på promenaden idag.
Mitt allt! <3
Sist ut var lilla Stina. Idag fick hon göra samma övning som de unga fick göra igår, dock fick hon göra den på hemmaplan och med lätta plastbommar som man inte kan göra sig illa på. Både jag och hon blir säkrare tillsammans med dessa bommar, så då kan vi till och med våga hoppa lite högre. Okej högt occh högt kanske man inte skall säga att det är, men ja runt 1m tar vi oss över lätt iaf. ;)
Idag var hon lika fin som igår, visst blir hon lite taggad när det kommer till hoppning, men ändå gick hon i en ganska låg och fin form och jobbade rätt. Jag gör mitt bästa för att rida rätt och ge henne de bästa förutsättningarna, eftersom alla svagheter är pga mig, och när jag börjar tänka igenom allt jag gör så brukar det bli bättre ridning, det är ju fortfarande inte bra, men bättre än om jag bara "rider runt". Förstår ni? :)
Sen avslutade vi med en skrittur runt ängen där hon även fick äta lite (okej ganska så mycket) gräs, det tyckte tjockisen var väldigt gott minsann! ;)
Kommentarer
Trackback
