En liten lunch fundering.
Kloka tankar! Jag håller med dig. Tycker det stressas alldeles för mycket och tycker tyvärr att ryttare ofta bara ser hinderhöjden (om det är hoppning man pratar om) i stället för att kanske göra en bra runda på låg nivå så kommer man i mål med många fel, men på en högre höjd. Det är synd att det liksom är prestige i att tävla högt.
Eftersom jag likväl kan vara en av dem du pratar om så vill jag förklara min åsikt.
Jag har medvetet och noga valt ut de här två helt olika unghästarna genom att kolla stam och meriter bakåt i leden och naturligtvis hur de själva sett ut och med deras temperament/inställning. Redan när jag köpte dem var planen att de skulle gå championat, breeders och då ev Falsterbo om de känts redo för det.
Calle som alltid ber om utmaningar för att inte lessna och som alltid varit liten, smidig och haft kroppen med sig så har jag varit tvungen att presentera svårare och svårare saker för honom (ingenting över vad en femåring behöver göra, och inget som inte varit noga genomtänkt).Jag har alltså gjort det för att behålla glädjen i honom.
Koffe däremot som är lite sen i kroppen hoppade jag inte alls under en period för att inte befästa ett dåligt språng utan arbetade han bara på marken för att stärka honom. Sedan när han väl var i fas så hoppades han lite mer och då för att befästa ett bra språng (max tre gånger i veckan på lägre höjd).
En femåring som man planerar att kvala in till Falsterbo går inte in på sin första tävling i en 120 klass bara sådär utan den är tränad för det sedan hösten/vintern som fyra åring. Calle som förra året hade en tuff tävlings säsong hoppades inte mycket förutom på tävling, han var väl förberedd på vad han skulle göra redan och reds i stort sett bara ut i skogen.
Jag tror att de flesta tänker på samma sätt och gör det som är bäst för sin häst.
Detta är min syn på saken som glad amatör med mycket hjälp av många personer runt ikring mig och det känns som att mina hästar är glada och lyckliga!
Eftersom jag debuterade min egenuppfödda 5-åring i "högre" klass i helgen kan det vara jag som inspirerat dig till detta inlägg. Vill först och främst säga, bra skrivet Josefin! Jag håller med dig fullt ut. En debut med en unghäst är, av de flesta ryttarna, noga planerad och förberedd. Ingenting man bara gör för att skynda upp i klasserna. I mitt fall så har jag gjort det mesta själv (såklart med hjälp av duktiga tränare) med Romeo. Vi känner varandra väldigt väl och jag vet hur han och även hans mamma (som jag också ridit och tävlat) är i huvudet/temperamentet. Han är väl förberedd för sin uppgift, och han gör det med mycket glädje. Jag är noga med att unghästarna ska få vila emellanåt, som grundtänk 2 ggr/år. Jag tränar dem varierande, mycket uteritt och mindre "nöta" på ridbanan. Romeo gjorde, enligt mig, en bra första runda i 1.20 klass i söndags, det kändes bra och inte på något sätt för svårt för honom. Han har gått flera 1.10 på både pay and jump och riktig tävling innan, och en 1.20 pay and jump, med bra resultat.
En unghäst jag hade för några år sedan, var stor och sen i kroppen. Det gjorde att hon reds in som 4-åring och debuterade 1.10 först vid 6, helt enkelt för att hon behövde mycket tid. Det är så olika på vilken häst det är, och jag tror att den som känner hästen bäst är den som tar de rätta besluten.
Blir alltid så här när folk skriver åsiktsinlägg gällande hästar. Alltid är det någon som måste försvara sig även fast det inte handlar om just dom.
Jag tycker du har rätt Ronja, man har sett många unga hästar som stressats upp i högre höjder. Sen 120-125 på tävling för en 5-åring ÄR ju högt?! Tycker inte man ska gå efter den rätta "fasen" utan hur varje individ är. Och tror man får tillbaka så mycket mer i längden om man tar det lugnt.
Jag upplever inte alls att detta är ett sånt vanligt problem på unga hästar, utan vanligare på äldre hästar. Förhoppningsvis rids unghästarna av ryttare som är kompetenta att kunna känna när hästen är redo för en viss höjd och ryttaren har oftast ridit den höjden innan och känner inte sig nervös inför det.
På äldre hästar upplever jag att det finns en större "höjdhets" och speciellt när man köper en häst som gått någon större klass innan. Då ska man minsann börja på minst 110 och om man överlever det så provar man 120 nästa tävling.
Jag tycker som sagt att det är ett större och vanligare problem på äldre hästar och tycker att du kan lyfta det ämnet istället för om de unga hästarna :)
Håller med dig tycker ofta man ser unghästar som startar högt tidigt och förhoppar sig till och med krashar så att de sen senare inte tycker att hoppning är så kul, men håller även med Emma att man se många som köper nya äldre hästar som gått högt och går in direkt på högre höjder och det går bra i början då de rider på förra ryttarens resultat. Men efter ett tag så går det inte lika bra Skulle vara intressant att få höra din åsikt om det :) Annars en trevlig intressant blogg :) Lycka till och fortsätt att tycka!
Jag tycker att det är en viktig, och intressant, fråga. Överlag när man är ute på tävlingar kan man se ekipage som startar klasser som de inte är redo för, detta gäller både i avd b och avd a. Här har tränarna och ridlärarna ett stort ansvar, att de hjälper ryttaren förstå vilka klasser hen är redo för med hästen, yngre som äldre häst. Om man tillsammans med sin tränare sätter upp mål, och delmål för året som är realistiska, samt stämmer av och backar ett snäpp om dessa visar sig vara för svåra, ja då hoppas man ju att tävlingskraven ska vara lagom stora.
Jag som är ridlärare själv, och hjälper ekipage privat samt tränar/tävlar andras hästar kan tycka det är väldigt svårt att få en elev/hästägare att inse att de inte får ha för höga mål för snabbt, att de ska befästa sig på den lägre nivån tills det känns supersäkert och därefter gå upp och debutera. Det är lätt att de byter tränare/ryttare som låter dem gå fortare fram. Så ibland förlorar man en elev/häst för att man är för "mesig" som tränare/ryttare, men jag står för att god grundridning är a och o, och den befäster man i lägre klasser. Ett ämne värt att skriva om?
Att träna, tävla och matcha en häst optimalt är otroligt svårt, och ingen vet ju om man gjorde "rätt" föränn man sedan i framtiden står där med facit i hand, och förhoppningsvis då har vinnit tex WC-finalen :) Då vet man ju att man matchat sin häst optimalt, men vägen dit är ju som vi alla inser inte spikrak.. Ryms många toppar och dalar på vägen..
De flesta av oss gör nog så gott vi bara kan, kämpar på och vill i allra högsta grad våra älskade hästar det absolut bästa!
Fortsätt rid fint och tävla på :)
