rhakansson

Jag hade förut väldigt svårt att berömma mig själv, att faktiskt ta fram de saker jag gör bra och inte bara fokusera på allt jag gör mindre bra, men på senare tid har jag förändrats lite, självklart är jag fortfarande väldigt självkritisk, men jag kan nu mera säga till mig själv att det där du precis gjorde var faktiskt ganska bra, duktig Ronja du kan ju faktiskt. ;) Vilket jag anser som ett stort framsteg för mig själv, och pga detta så står jag inte längre still i min utveckling utan rör mig faktiskt framåt. Sakta men säkert.  

 

 

Förut hade jag svårt att ta dålig kritik på ett bra sätt, jag blev bara ledsen och kände mig dålig, vilket gjorde att jag fick prestationsångest och red ännu sämre och då blev allt en dålig cirkel och självförtroendet vad långt under marknivå.  

Numera kan jag ta in det mycket bättre, det är väl klart som fan att inte jag kan göra precis allt perfekt, även om jag väldigt gärna velat kunna göra det. Men jag är inte där ännu, jag har inte tillräckligt med erfarenhet för det, och eftersom jag vill bli så bra jag bara kan bli så måste jag våga göra fel för att veta när jag gör rätt. 

 

 

Jag kan inte påstå att jag har världens bästa självförtroende nu heller, men det blir bättre. Självinsikt har jag, jag vet vad jag kan och vad jag inte kan, men jag skulle behöva kunna ta fram lite mer självförtroende så att jag vågade ta för mig, vågade fråga kunniga människor för att lära mig mer, och framförallt vågade ta risker, lämna det trygga för att ge mig iväg på egen hand. 

Men när jag nu vågat börja tro på mig själv mer så tror jag resten kommer lösa sig snart, jag är bara lite segare än alla andra. ;) haha 

 

 

Så förhoppningsvis så kommer mitt liv genomgå en stor förändring, kanske inte inom snar framtid, men jag har bestämt mig för att ta första steget, börja söka! Se vad det finns för utmaningar för mig där ute, vart passar jag in, vad klarar jag av, vad vill jag med mitt liv, osv. För jag vill inte längre vara instängd på denna ö, jag passar inte in här, men sen vet jag inte heller vart jag passar in egentligen, men det är just det jag vill ta reda på. Jag vill kunna känna att jag faktiskt trivs fullt ut med tillvaron, och det gör jag inte nu när jag aldrig tar eget ansvar, lever på mina föräldrar och blir latare och latare för varje dag. Jag vill ha det där drivet man ser hos andra, jobba mot mina mål och inte bara ta dagen som den kommer. Bli en bättre människa, men för det behöver jag omväxling, kastas in i en annan värld, själv, eller iaf utan mina föräldrar. Bli vuxen helt enkelt. ;)