Dom finaste jag har!
Började med att ta en tur i skogen på Castro tillsammans med min mor på Stina. Pigg och glad som alltid var min gamla man, dock hade han nog mycket hellre gått i skengalopp istället för skentrav på vägen hem, men hans matte tyckte inte det var en jätte bra ide att susa fram över en rotig (kan man säga så?) väg i bäcksvarta natten. ;) Knäpphästen.
Sen åkte vi till ridhuset med Älgen och Quando.
Q var till en början inte jätte fin, han ville bara gå med rumpan inåt, trycka mot innerskänkeln och ta tag i bettet, men när jag fick bort han från innerskänkeln så blev han riktigt riktigt fin, speciellt i galoppen där han även fick en helt annan bjudning än vad han har i vanliga fall. Fin häst det där när man hittar de rätta knapparna! ;)
Den där Älgen är ju för rolig. I Söndags(?) när mamma red henne i skogen så drog jag och Quando iväg och hoppade över en buske som hade blåst halvt över vägen, när jag hoppat den så hör jag mamma skrika bakom mig "TITTA RONJA VAD FIN HON ÄR", jag tittar bak och ser en häst som är rundare än en tennisboll med bakbenen framme vid frambenen och halsen i en perfekt båge, den vanliga synen brukar vara en Älg med huvudet rakt upp som är påväg bockandes rakt ut i skogen (hon är inte riktigt som alla andra).
Sen gick hon lika perfekt hela galoppvägen hem. Jag och Quando galopperade så långsamt vi bara kunde men ändå sprang vi ifrån de där dressyrfjollorna vi hade bakom oss. Och sen dess har hon gått sådär fint i galoppen, igår på hoppträningen var hon mycket bättre än vanligt, hon landar fortfarande i kors men innan hindren så gick hon jätte fint och lydigt, bjöd men lyssnade till 100% på mig.
Och idag var hon likadan. Ingen kors så långt ögat kunde nå och jag kunde styra in henne på volter utan problem. Antingen har hon fått någon knäpp som släpper om några dagar så hon går tillbaka till den korsgalopperande Älgen som hon innerst inne är, eller så, vilket jag hoppas på, har hon blivit starkare och förstått hur hon skall trackla ut sina långa bakben. Endast framtiden och Fru Älg vet hur detta kommer sluta, men jag njuter iaf så länge det varar, för hemskt vad trevlig hon blir när man kan rida henne lite klokare! :)
Iaf så blev det bara ett väldigt väldigt kort pass idag, vill inte pressa henne för mycket så att hon tycker att alla pass är jobbiga och ansträngande, hon är ju trots allt bara 4år så hon behöver få fundera och andas ut lite gran ibland också.
Kommentarer
Trackback
