rhakansson

Salka börjar bli så fruktansvärt fin och rolig att rida nu, från att varit en väldigt lat häst som inte intresserade sig speciellt mycket för hinder, "om du styr mig mellan hinderstöden så hoppar jag väl", till att bli en ganska pigg individ som letar hinder med öronen spetsade framåt så gott det bara går hela tiden.

 

Jag har börjat fästa mig lite för mycket vid henne nu när hon visat en helt annan sida av sig själv, så det känns självklart väldigt sorligt att jag bara har mindre än 1 vecka kvar tillsammans med henne. Jag visste ju redan från början att jag inte hade henne för all oändlighet, men ändå kan man ju inte låta bli att bli lite deppig. Om man bara kunde få njuta i några månader till. ;)

 

Men såhär är ju livet, man måste kunna gå vidare, och om jag någongång skall kunna jobba med detta så är sånt här något jag måste klara av. Jag har alldeles för lätt att fästa mig vid de där djuren, alla har ju trots allt sina egna personligheter och charm, som gör att ens hjärta smälter. Haha. 

 

Men jag är 100% säker på att hon kommer få det precis lika bra när hon flyttar och hon kommer att få visa vad hon går för och få göra det hon älskar.

 

 

Samtidigt är jag väldigt stolt över mig själv, över det arbetet jag (och självklart Mikaela) lagt ner på henne. Jag/vi har lyckats forma henne till en häst i precis min smak, en häst man blir väldigt glad av, för det är ju trots allt det som är viktigast.

 

En sak som är säker är iaf att jag kommer sakna henne något så enormt under en tid framöver. Fina Underbara lilla Salka. :) <3