Måndag.
Började med att ta en tur på Castro på "ridbanan". Han var lite små stel och lite hängig osv, men man kan väl inte förvänta sig så mycket annat nu när han vilat så mycket. Så fort hans matte började rida som hon skulle så blev han faktiskt riktigt fin iaf, men jag har en liten tendens till att fastna lite i mina händer och hålla stödet där istället för stigbyglarna speciellt nu när båda knäna har pajat ur, men det är bara att träna träna träna och samtidigt knapra lite piller då och då. ;)
Stina fick även hon ett pass på banan, hon fick dock småskutta lite över en studs på tre hinder och en trästege (man tar det man har), sen på slutet blev det förhöjda travbommar. Hon skötte sig fint och verkade tycka det var väldigt kul. :)
Älgen fick sig ett kort tömkörningspass. Fina fina lilla Älgen, hon blir bara finare för varje dag, den där smala skabbiga fula hästen utan steg som hon var när hon kom hem till oss har helt försvunnit och blivit en riktigt snygg häst med mjuka och trevliga rörelser (okej galoppen är väl kanske inte den bästa ännu).
Men det bästa med den hästen måste ändå vara hennes huvud, hon är så fruktansvärt cool och vill göra rätt i alla lägen, inget bråk eller trots, dock har jag märkt att två dagar efter hoppträning så höjs självförtroendet till skyarna och hon tror att hon vet och kan allt bättre än alla andra! haha
Quando gick hoppträning på kvällen. Som vanligt har man lite korsgalopp och koncentrerar sig väl inte till 100% på vad hon där uppe har att säga. Men ändå kändes han fin, han är ju så fruktansvärt lätt att rida när han sätter den sidan till. Vad jag inte riktigt tycker om är att han är lite slarvig, han bryr sig liksom inte riktigt om han är i bommarna eller river, jaja ja kan väl kanske anstränga mig en annan dag, han har liksom inte den där glöden ibland. Men förhoppningsvis så kommer den väl...
Iaf så gjorde vi ett litet höjdrekord idag, Hela 1.20m oxer tog vi oss över, första gången frågade han lite om jag verkligen var säker på att vi skulle hoppa över den där väggen som jag red emot så då blev det inte något supersprång, men andra gången tog han det hur självsäkert som helst.
Det finns ju faktiskt en väldigt fin häst där och lurar någonstans, vi skall bara hitta den där glöden som kommer fram lite då och då och hålla kvar den hela tiden. ;)
Men en drömhäst det är han redan utan tvekan, så enkel, så underbar att rida, mjukheten i sprången ja allt tekniskt har han egentligen, min fina lilla Gris! <3
Kommentarer
Trackback
