Kommentar+Svar

Anonym

Berätta om dina hästar vad som är speciellt stamtavla varför du valde dem osv allt du kan komma på om dem
Lisa

 

Svar:

 

Castro


Billion xx - Abbé. Inte någon superkänd stam precis och innan jag köpte Castro så hade jag aldrig hört talas om den.

 

Provred han en gång och då gick det faktiskt ganska dåligt, men han hoppade med gott mod och det var det jag sökte.
Men den största anledningen till varför jag köpte honom var för att han var fux med bläs och hade gått 1.50m med plac. Inte någon tanke på kemi eller att jag egentligen inte klarade av honom.. Mamma försökte avråda mig, men det gick inte, mina pengar = mitt val.

 

Vår resa har ju inte precis varit spikrak uppåt. Till en början gick det bra, tävlade några 1m-1.10m med bra resultat, folk grattade oss till köpet och sa "den kommer ni ha mycket kul med". Riktigt så kändes det väl inte någon månad senare kanske.

 

Så fort vi började komma upp på 1.20m och vattenmattor kom fram så fick vi problem, om vi inte stannade ut oss så skenade vi runt banorna med 20 fel.

 

I ca 6 månaders tid kunde jag inte galoppera utan att han stannade och ställde sig på bakbenen, flög åt alla håll och kanter eller tog tag i bettet och skenade iväg. Ju starkare och bråkigare han blev desto skarpare bett satt jag på han, vilket bara gjorde honom ännu argare och starkare.

 

Vi har blivit utslängda från ridhuset då han var för farlig för de andra hästarna, på KMet så sprang alla ut från banan när jag var där och in på banan när jag kom ut, jag har fått höra att han är alldeles för svår för mig och att jag aldrig skulle klara av han på egen hand, att han hade så ont så att equiteraputen inte ville göra något med han förrens vi varit hos veterinär - där fick vi dock bekräftat att han var ovanligt fräsch för att ha gått så högt under så många år.

 

Men när jag slutade att träna för tränare, bettsade ner honom och lät någon känna igenom kroppen på honom lite titt som tätt så började det släppa, och nu tror jag nog att jag klarar av han helt okej iaf. ;)

 

Visst har vi våra dagar då vi fortfarande står på bakbenen osv, men det är absolut inte lika okontrollerbart som förut, och bara när jag pressat honom för mycket och ja ridit för dåligt helt enkelt. Så jag tror nog inte att han är helt missnöjd med livet längre. ;)

 

 

Något som är speciellt med honom? Om jag skall vara helt ärlig så är det nog lättare att svara på vad som är normalt..

 

Han är som en 1åring med kli i tänderna, skall alltid bita på något (eller någon), kan öppna grindar till hagar och även boxdörrar när han har tråkigt, älskar att reta andra hästar och det bästa han vet är att få Stina att skrika.

Nu på sommaren så kan man inte gå i närheten av honom utan att man måste klia honom någonstans, antingen försöker han förklara med huvudet vart han har klåda, eller så lyfter han på ena bakbenet, för han kan ju inte klia sig själv nej..

Han är världens mest bortskämda häst och han kör med humanship istället för horsemanship, tex när man leder honom så skall han nästan alltid gå på fel sida, mamma kom på att det var för att det är han som är ute och går med mig och inte tvärt om. ;)

Han säger till med en gång när han tycker att man rider fel. Oftast hamnar vi i hörn på tävlingsbanorna när jag satt han fel på 2 hinder, då har jag minsann skitit i det blå skåpet.

Den enda gången han tar åt sig av tillrättavisningar är när han vet att han gjort något helt fel, tex som idag när han bet mig i armbågen då jag hamnade ivägen för en fluga, då röt jag till lite eftersom jag tycker att han skall ha koll på vart jag är någonstans, då är han snäll som ett lamm i kanske 10min, han är inte rädd utan det ser ut som att han skäms. Annars när man säger till honom när man bara är lite halvt irriterad och trött på honom, det tar lite på krafterna ibland när han ständigt skall naffsas, puffas och gå precis dit han själv vill, så skiter han fullkomligt i en och fortsätter som om inget har hänt.

 

Ja det finns så mycket knäppt den där hästen gör så det är inte klokt, det här är bara en hundradel av allt hyss han har för sig. Men allt detta gör honom unik och det finns absolut inte något ont i honom, han skulle aldrig lägga bak öronen och hugga eller sparka efter en, utan allt är på lek och nog mest ett litet bekräftelsebehov från hans sida, han klarar inte av när han inte får vara i centrum. ;)

 

 

 

Precis såhär ser han ut när han inte får tillräckligt med uppmärksamhet. 
 
Han skulle bara sparka lite på däcket och känna om det var tillräckligt med luft i eller inte. 
 
 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0