rhakansson

 

 

 

Stallets kung som gör precis som han vill. 

 

Jag köpte han som naiv 16åring som inte lät mig skrämmas av andras varningar. Att han varit kallad för Galne Gunnar i yngre dagar bekom mig inte och jag trodde att jag var tillräckligt duktig för att klara av en knepig svårklasshäst. 

 

Mamma tyckte att jag skulle köpa någon annan av de hästarna som jag provridit men jag stod fast på att jag ville ha Casrro och eftersom det var mina pengar så hade inte mamma så mycket att säga till om. 

 

Till en början så gick allt ganska bra. Men Casrro blev svårare och svårare för mig och det gick så långt att jag inte ens kunde galoppera på honom utan att han blev arg. Jag betalade upp till skarpare bett eftersom han skenade med mig för att komma undan min ridning, men ju skarpare bett desto argare blev han. 

 

Tillslut började jag tänka annorlunda och betalade ner helt till ett vanligt tränsbett som senare blev ett tjockt rakt gummibett, ingen nosgrimma eller martingal som störde. Han blev genomkörd av equiterapeuter regelbundet då han fastnar lätt i korset och detta bidrar till ett dåligt humör. 

 

Efter detta så började det gå bättre igen och vi fick känna på några 1.40m innan han fick bli pensionär, mest pga mitt knä men mycket för att spara på hans kropp så att han kan få många "viloår" efter alla år på tävlingsbanan. Resultat går att se från 2003 och då gick han iaf 1.40m och efter det så har han gått minst 1.30m och max 1.50m alla år fram tills för 2(?)år sedan. Så ja han har tävlat ganska mycket och är värd ett bra avslut på livet, vilket jag hoppas att jag kan ge honom. 

 

Han är helt klart den hästen som har den störta delen i mitt hjärta, om jag inte varit i stallet på länge så är det alltid han jag hälsar på först och han jag saknar mest. Han är så speciell på alla sätt och vis så det går inte med ord att förklara. 

Han är en häst man hatar att ha i stallet om det inte är ens egna, han förstör allt och lyder inte på något du ber om, om du går för nära han på stallgången så får du en boxning rakt i solaeplexus eller ett bett i armen, han kan öppna boxdörrar och staket om han får för tråkigt och gör allt för att reta alla andra hästar som är i närheten. Han är så totalt ocharmig så att han blir döcharmig och man låter han göra precis som han vill, sen är det ingen idé att försöka uppfostra han då det är helt omöjligt och då skulle man behöva vara arg på han 24/7, vilket känns väldigt onödigt och eftersom  han aldrig blir farlig att hantera så får han faktiskt lov att va lite bortskämd.