Kommentar Svar
Har du inga bilder från olyckan? Hur såg hon ut?
Självklart har jag några bilder, dock får ni skylla er själva som vill se dom för det är inte speciellt mysigt.
Men ja det är ju helt otroligt att hon ens överlevde det här och att hon sen är helt fräsch och kan tävla och så är ju helt fantastiskt. ❤
Såhär såg ju då transporten ut efter olyckan. 70km/h rakt ut i skogen och in i två träd.
För det första så hade hon en jävla tur att transporten åkte in i träden så som den gjorde så att hon lätt kunde åka genom väggen och ut i skogen istället för att det stått ett träd ivägen så hon åkt in i det istället, och för det andra så var det nog tur att hon satt fast i panikhake som lossnade när hon flög ut, annars hade nog nacken gått..
Här är precis efter hon blivit ihopsydd. Dom vita plaströren är till för att var och smuts skulle kunna sköljas ut. Skinnet hängde ju ner så hon var ju helt skinnflådd när hon gjorde en kullerbytta ut i skogen, och då fastnade ju såklart massa smuts i såret och även om veterinären var väldigt noggran så kunde hon ju inte få ut allt så då måste man kunna skölja igenom vartefter så det inte blir infekterat osv.
Efter några veckor så dog skinfliken och då fick dom skära bort den och lämna såret öppet. Här hade det dock redan börjat dra ihop sig, från början var ju såret ända upp till sträcket som ni ser fram uppe på bogen..
Kommer inte ihåg om det var 2 eller 3 ggr om dagen jag fick tvätta såret, men mycket tvätt blev det iaf och Stina rörde inte en fena när man höll på med henne och då var man ju ändå tvungen att gnugga endel och tvätta ner i alla väck så att det inte fanns något som kunde ställa till med någon infektion eller liknande.
1. Först tvättades det av med vanligt vatten från kranen, och här fick man riktigt gnugga för att få bort all gammal var och halm och liknande som fastnat på såret.
2. Sen sköljde jag rent med kokt saltvatten för att få bort bakterier osv.
3. Efter det la jag på ett tjockt lager med alou vera kräm för läkningens skull.
4. Sist masserade jag underbenet med en svag linimentkräm då benet svullnade endel.
Sen blev det en liten kort promenad och gräsätning efter det. 😊 Någongång i veckan fick hon laserbehandling runt såret och även på läppen då hon bitit av en bit av den.
Det sjukaste är ju att jag inte tyckte det var ett dugg obehagligt att tvätta och fixa hennes sår och då är jag egentligen väldigt känslig för sånt här och kräks över minsta lilla skrubbsår..
Stina var den perfekta patienten också, glad hela tiden, åt bra med mat, brydde sig inte om att hon fick stå inne själv om dagarna, stod och sov tills stygnen var borta (antagligen hade alla stygn gått upp om hon lagt sig ner), väntade snällt när vi var tvungna att vara 3 pers för att få ut henne utanför stallet de första veckorna. En ledde, en lyfte frambenet och en höll koll på rumpan och höll balansen för henne och som jag skrev innan så stod hon som ett ljus när jag tvättade såret.
Fantastiska häst!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vilken tur i oturen <3 <3
Svar:
Ronja Håkansson
Postat av: Karin
Hur lång tid tog det innan hon var ridbar?
Postat av: Elin Nilsson Walldén
Usch och fy! Vilken jäkla tur att det gick så bra ändå! Kram
Trackback
