rhakansson

 

 

Meriter innan mig: Tror hon hade tävlat kanske LC i hoppning innan vi köpte henne. 

 

Våran historia: Tanken var att vi skulle köpa en hopponny till mig, och eftersom min mor inte ville åka upp till fastlandet och provrida så fick vi ta typ den enda ponnyn som var till salu här ön. Jag tyckte hon var alldeles för het och var faktiskt ganska rädd för henne, men mamma förälskade sig och därför köpte vi henne. "Du vänjer dig!", sa hon, men tyvärr så gjorde jag aldrig det.. 

 

Om hon själv hade haft ett bättre självförtroende så hade det nog kunnat bli väldigt bra, då hon egentligen kan leka över 1.20m, men nu var vi båda två lika fega så då sket det sig. Hon vill ha fart när hon hoppar och jag vill ha kontroll så när jag då ville få kontroll på henne så vågade hon inte hoppa längre, men till en början när jag hade noll kontroll på henne och hon fick göra precis som hon ville så vann vi ganska mycket upp till Lb, för det gick fort och svängde gjorde hon själv, så ja vi var nog ganska oslagbara ett tag där, haha. Vi lyckades även starta någon La tillsammans innan allt sket sig.  

 

Efter några år med kassa resultat på hoppbanan så slutade jag tävla henne helt tills mor min anmälde oss till DM i dressyr, "någon uppgift i livet skulle hon minsann ha". Vi kom dit utan förväntningar och fast vi aldrig tagit en enda dressyrlektion tillsammans och ja om jag skall vara helt ärlig så var det endast min mor som hade ridit henne på sista tiden så lyckades vi ändå på något konstigt vis vinna över dressyrponnysarna. Såååå där började då våran nya karriär och där är vi fortfarande kvar, fast numera tävlar vi bland de stora hästarna. 

 

Den 17e April 2011 fick vi uppleva det värsta tänkbara.. Vi hade varit på tävling och var på väg hem, bilen går i 70km/h när vi hör ett klickandes ljud bakom oss "Va fan var det" sa min far (om jag kommer ihåg rätt) sen såg vi tranporten komma körandes på egen hand bredvid bilen, över vägen med mötandes bilar och in i skogen på andra sidan där den krockar med två träd, ut genom väggen kommer Stina flygandes och gör en volt ut i skogen och galopperar sen iväg.

Först ser hon helt oskadd ut, men sen när jag ropar(okej, mer skriker av panik) på henne så vänder hon om och travar mot oss igen, och då var hela bogen uppfläkt, en stor skinnbit hängde ner över benet, ni som sett "The Horse Whisperer" vet vad jag menar då det såg ungefär likadant ut på Stina. Jag var helt säker på att detta var sista gången jag såg min ponny...

 

Som tur var så stannade några som åkte förbi med transport och plockade upp Stina, som snällt gick på transporten trots vad som precis hänt, och körde oss till vårt stall. Veterinären kom nog ganska fort om jag kommer ihåg rätt, dock var hon precis utexaminerad och inte så erfaren så hon ringde och rådfrågade med en annan ganska mycket, dock tror jag inte att detta var något negativt då hon var väldigt noggrann med att tvätta rent osv, vet inte hur många timmar hon höll på med Stina men länge var det iaf. 

   

Trots lång boxvila, penicilinchock och 3 sårtvättningar om dagen så var hon den gladaste och mest tålmodiga patienten någonsin. När hon tillslut fick komma utanför stallväggarna i några minuter så behövdes det tre personer för att få henne framåt, en som ledde och hade koll på framdelen, en som lyfte frambenet och en som stötte upp rumpan. 

 

Så fort stygnen var borta så gick hon dock som vanligt igen, men eftersom även muskeln blivit förstörd så visste vi inte hur ridbar hon skulle kunna bli igen så därför skickade vi ut henne till seminen för att ta föl på henne. 

 

Dock hann hon bli helt ridbar och även startad någon gång innan det var dags för mammaledigt. Runt kl 5 på morgonen den 16e Juni 2012 kom Lillen till världen, världens finaste bebishäst! 

 

Jag lyckades ju krossa mitt knä i November 2012 och vintern 2013 skulle både jag och Stina igång igen, tanken var att jag skulle börja med gamla trygga Stina nu när jag varken hade muskler eller balans, men Stina hade då lärt sig lite för mycket av sin son så det enda hon gjorde var att bocka och stå på bakbenen, så hon var minsann inte så himla trygg trots allt. haha Men ja när man longerade henne innan ridpassen så var hon helt okej att rida iaf. ;) 

 

Sen dess har hon varit igång som vanligt och tävlat på de tävlingarna som funnits här hemma på ön med oftast fina resultat. 

 

 

Meriter med mig: På ponny tävlade vi upp till La i hoppning och La:P2 i dressyr med vinster och placeringar, och nu bland ridhästarna så har vi tävlat upp till Msv C:2 med vinster samt ridit en Msv B:3 på en programridning med 65%.