Sickan, jag har en plan!
Jag är ganska trött på mitt hästliv just nu. Den största anledningen till varför jag håller på med hästar är för att tävla framgångsrikt i lite högre klasser, jag vet mycket väl att jag aldrig kommer bli bäst och min plan har aldrig varit att åka land och rike för att tävla, men att sitta här hemma på ön och tävla 1m-1.10m med, lets be honest, ruskigt dåliga resultat suger ganska rejält och det är inte så jag vill ha det.
Det är inte kul att åka till stallet och trimma hästarna längre eftersom jag inte känner några framsteg inom hoppningen. Varför skall jag lägga ner 10h om dagen på något som varken ger pengar eller nöje? Det låter bara helt jävla idiotiskt!
Jag älskar mina hästar mer än allt annat, men jag kan inte ljuga och säga att jag tycker det är kul just nu. För 2-4år sen var det kul! Då hade jag en halvung Castro som gick 1.30-1.40m, visst stod vi i hörn och studsade ibland osv osv, men vissa gånger glänste vi till och placerade oss, iaf upp till 1.30m. På den tiden kände man en utveckling, en liten framtid på lite högre höjder, och nu, ja nu är mitt max mål att komma felfritt i 1.10m med en häst som jag haft i 2.5år..
Quando är ju den hästen som egentligen skall vara min bästa häst just nu, den jag skall utvecklas med och vi borde vid detta lag klättra upp i klasserna, men ja just nu är han min sämsta häst, den jag utvecklas minst med och den som gör absolut sämst resultat.
Jag har kämpat med han i snart 2,5år och det tycker jag borde vara tillräckligt för att iaf få fram något litet resultat. Vi har aldrig nollat en 1.20m, har nog varit nolla i en 1.10m (Unghäst) och i 1m så har vi nog lyckats få en placering. Visst han är bara 7år, så det är självklart att han inte är på toppen av sitt liv ännu, men när man känner att det antagligen inte kommer bli bättre så är det inte kul att jobba honom. Han är inte rädd om sig, han rättar sig inte när han river och även om du själv gör allt rätt så blir han inte bättre. (Nu påstår inte jag att jag alltid rider felfritt, men de få ggr jag gör det så rättar han sig inte efter mig)
Det som gjort att jag fortfarande kämpat med honom är att jag vet att han skulle kunna bli en perfekt häst till mig, han har ju kapaciteten egentligen, hoppar lätt 1.40m utan att behöva anstränga sig, han är riktigt rolig att rida på marken och jobba i stort sätt varje dag, man kan hoppa precis vad som helst med honom då han är väldigt otittig och orädd, han har nog heller aldrig stannat på ett hinder, vilket gör att man blir väldigt modig på honom.
Han är även världens myskille i stallet och väldigt lätt att ha och göra med. Så han är otroligt lätt att tycka om och fästa sig vid.
Men nu har jag tröttnat på att få 8-12 fel varje start, att aldrig få vara felfri. Så nu har jag bestämt att han får det här året på sig, om man inte blir bättre så skall han säljas. Vilket gör ont i mitt lilla hjärta att tänka på eftersom jag äskar denna häst väldigt mycket. Men samtidigt så vill jag utvecklas och göra bra resultat på tävlingsbanan, eftersom det är därför jag rider!
Så nu skall vi gå ner i klasserna, börja med 90-1m igen så att han (förhoppningsvis) skall få komma runt felfritt, och sen inte gå upp i klasserna förrens han är stadigt felfri. Samma sak gäller hoppträningar, jag skall inte hoppa högre än 1m innan han gör det felfritt och enkelt. Det kan vara så att jag pressat han för hårt, inte gett han tillräckligt med beröm eftersom han sällan gjort något felfritt.
Tanken är även att han skall få bygga upp sig från grunden igen, mycket styrketräning hemma och mycket dressyrarbete för att få han att jobba rätt osv.
Så nu börjar hans nya liv och vi får se om det blir någon utveckling eller inte. Om inte så hamnar han på annons 2016 så får han sen bli någon annans "problem". :)
Jag har hela tiden varit inställd på att det är Älgen som skulle "bytas ut" den dagen jag fick nog av att få kassa resultat och aldrig få tävla de klasser jag egentligen vill. Men just nu är jag mer taggad på att satsa på henne än någon annan. Visst hon har problem med precis allting, och det ser inte bra ut när man hoppar henne, men när jag ser på filmen från helgen när hon debuterade 1.10m så blir jag lite kär i min egna (eller ja egentligen mammas) häst. Hon försöker alltid göra sitt bästa trots att det mesta går emot henne, om hon råkar riva eller vara i ett hinder så hoppar hon sen 50cm över resterande hinder, och det känns inte som att hon blir osäker och överhoppar sig pga det utan det känns mest som att hon inte vill riva för att man inte skall göra det. Svårt att förklara men ni förstår nog. Det roligaste med henne är att ju högre hindren blir desto roligare tycker hon det är och desto mer tar hon i, små hinder snubblar hon bokstavligt talat över och har absolut inget intresse över, men när man höjer lite, då ni! ;)
Så detta är då alltså min plan, sen får vi se hur det blir i slutändan eftersom jag brukar vara ganska dålig på att hålla mina planer, men just nu är jag bara så fruktansvärt trött på att inte komma någonstans så jag hoppas att jag håller vad jag lovat mig själv. ;)
'
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ska du sälja honom som dressyrhäst då?
Trackback
