Tur för mig.
Eller rättare sagt tur för mitt ben att det läker bra. Var lite orolig med tanke på att jag utmanat ödet med att lägga ganska mycket tyngd på det, eller rättare sagt så mycket tyngd det går att lägga på det innan benet sjunker ihop, och eftersom jag egentligen har nolltolerans på tyngdläggning. Men sån är jag. (Det är ju trots allt en ganska rolig/spännande/underlig känsla när benet ger noll stöd vid belastning)
Dock behöver jag träna på att pressa ner benet, kan fortfarande inte få det helt rakt, har väl 5 cm till underlaget när jag pressar allt jag har, och om jag inte fixar till det så lär jag få problem att stå och gå, och nej det är inget jag har lust att ha problem med, räcker med att jag skall få protesknä när jag blir äldre. ;)
Firade de goda nyheterna med lite MAX mat.
