rhakansson

Otroligt stolt över min bästa vän som gjort riktigt fina runder idag och blivit belönad med fina placeringar. :)

 

Men satan så trött jag är för tillfället, trött i huvet, trött i kroppen och framför allt trött på livet.

 

För det första så är jag otroligt trött på att känna mig behindrad, trött på att allt som i vanliga fall är plätt lätt blir en riktig utmaning.

 

Trött på att mina handleder gör så satans ont, har vanligtvis problem med dom annars emellanåt, ovh att gå på kryckor 24/7 gör inte saken bättre.

 

Trött över att efter 2min stående få ont i höften.

 

Trött på att varken kunna rida, hoppa eller tävla.

 

Trött på att det skall ta 20 min för mig att gå upp för en liten trappa.

 

Jag har aldrig tyckt om att springa eller röra på mig speciellt mycket, men för tillfället saknar jag verkligen att kunna ta en liten sprint utan förhinder (förutom en enormt dålig kondition såklart)

 

Trött på att oroa mig över framtiden.

 

Fruktansvärt trött på att se ner på ett knä som är lika runt som en fotboll och undra över om det alltid kommer ha den fina formen. Vem vet det kanske är slut på shorts och bikini och fram med långbyxor och våtdräkt.

 

 

Jag är inte i vanliga fall den som klagar över lite smärta, och jag kan inte påstå att jag har speciellt ont, inte när jag ligger stilla i soffan eller tar små korta turer på kryckorna, men jag är inte heller den som vill ligga på soffan eller ta korta turer. Jag är den som rider 3-10 hästar om dagen 7 dagar i veckan.

 

 

Jag är inte heller den som bryr mig speciellt mycket om mitt utseende, lite ärr visar bara att man levt, lite krigsskador så att säga. Men ett runt knä och ett normalt, det vet jag inte om jag ser fram emot riktigt, att ha i baktanke att jag för evigt lär ha probelm samt ont i benet känns inte heller lockande.

 

Men det är mitt liv, min framtid och man skall väl egentligen inte klaga allt för mycket, jag lär trots allt få dra mig ur grejer jag inte vill göra i framtiden pga "smärta", ingen vet ju om man ljuger eller inte. ;) haha

 

 

Och tro inte att jag ångrar mitt köp, för det gör jag verkligen inte, Quando är en riktigt trevlig individ och jag tror att vi kan komma långt i framtiden tillsammans trots vår lite knackiga start tillsammans. ;)

 

 

Nej det blir inte bättre av att klaga, livet kunde ju faktiskt ha varit värre om man tänker efter. Nu ahr jag fått lite mat i magen (eller nötter iaf) och fått se på The Hangover, så nu har jag kommit ifrån the dark place och kommit till ett bättre humörsläge. ;)