rhakansson

Som de flesta nog förstått så är Castro väldigt respektlös, han skiter allt för ofta i vad jag ber han om och oftast är det han som är ute och går med mig och inte tvärt om. Om han bestämmer sig för att gå åt ett håll så är det oftast där man hamnar, han är lite som en shettis, drar ner huvudet och går sen dit han vill utan att bry sig om att matte drar allt hon kan i andra ändan av grimskaftet, samma sak om han hittar ett gott grässtrå någonstans.

 

På ett sätt är han väldigt trygg i sig själv, han blir aldrig stissig utav att komma till ett nytt ställe, vart han än hamnar så är det han som är kung i stallet. Men på ett annat sätt är han väldigt osäker i sig själv, han vågar till exempel inte gå ända ner till slutet av en ny hage direkt, utan det tar ett tag innan han har vågat sig runt hela hagen (och då är det ingen stor hage vi pratar om), sen vågar han inte heller springa iväg själv när han kommit lös, utan springer iväg ca 20m, sen kommer han tillbaka och ser väldigt busig ut. ;)

 

Men trots att han är som han är så blir man aldrig orolig eller nervös i hans närvaro, han är inte den som hoppar till av plötsliga ljud, och de få gånger han reagerar så hoppar han inte på en utan ifrån en, och det är en enormt stor skilland!

 

Den enda gången jag har hans fulla respekt är när jag har kedjegrimskaft samt ett spö i handen, men det känns mindre trevligt och eftersom han inte blir farlig i sitt beteende så får han va som han vill! Han är trots allt snart 18år. ;)

 

 

Quando däremot är väldigt stissig i sitt sätt att vara. Han är ganska bakrädd så om det kommer något plötsligt ljud bakom honom så blir han 2,50m hög i nacken, 1m hög vid rumpan och ungefär lika lång samt rullar med ögonen och kopplar bort allt annat, och om man då står i vägen så får man en häst över sig, vilket är väldigt obehagligt.

 

Castro, som mestadels är respektlös, kan man säga till ganska hårt utan att han blir helt förstörd, om man har tur tar han till sig av tillsägelsen och rättar sig men om man har otur så får man ett litet bett i armen, haha.

Men om man säger åt Quando på skarpen så blockerar han sig helt och allt slutar med att man har en häst i famnen. Vilket är mindre kul.

 

Eftersom Quando är mer rädd än respektlös så måste man ta honom på ett mycket mjukare sätt och verkligen hålla lugnet själv, vilket jag kan ha väldigt svårt för när det gäller stressiga och stissiga hästar. Istället för att hålla mitt lung så får jag samma temperament som hästen, jag slutar andas, hoppar till för vartenda litet ljud och jag kan höra både mitt egna och hästens hjärta banka tydligt, och det förvärrar ju bara allt med 100%.

 

För att hjälpa både mig och Quando att bli lugnare och mer stabila så försökte jag mig på lite avslappnande övningar igår när jag fixade honom i boxen.

 

När han blir spänd så spänner han hela halsen (speciellt underhalsen) och huvudet hamnar så högt upp som det bara går.

Därför "tvingade" jag honom att sänka huvudet med att dra lite lätt i grimskaftet neråt och så fort han slappnar av neråt så släppte jag efter och klappade honom lugnt på halsen samt berömde med rösten.

Sen tränade vi även på att jag vill ha mitt space för mig själv och om jag tar ett steg emot honom så skall han lugnt ta ett steg bakåt med sänkt huvud.

 

Tillslut blev han väldigt avslappnad och trevlig att ha och göra med, mycket lugnare och mer harmonisk, visst kom han av sig emellanåt, men det är ju trots allt första gången vi exprimenterade oss fram till ett lugnare läge, så efter mycket träning i framtiden så kan han nog bli en mer lugn och harmonisk häst.